De som fördärvar jorden

"Folken vredgades, och din vrede har kommit, tiden när de döda ska dömas och du ska löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som vördar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden."

I mina tankar kom på natten bibelordet om de som fördärvar jorden. Jag mindes att det var från Judas brev, där Jesu broder hänvisar till Henoks bok. Men versen ovan är från Johannes syn där den himmelska församlingen lovsjunger Gud vid den sista basunens ljud.

Uppenbarelsebokens elfte kapitel är ganska långt "gamlatestamentligt" språk. Där talas det om templet, olivträden och ljusstakarna. Men det talas om en uppståndelse och en himmelsk röst som säger "Kom hit upp".

Nog är det så att mycket i bibeln blir svårt att förstå om vi inte känner till gamla testamentet. För det nya bygger på det gamla. Och Jesus gör allting nytt.

Men vem och vilka är då de som fördärvar jorden. Åter en gång tror jag att grunden till förklaringen finns i GT.

Vi hamnar i Noas tid: "Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden."

Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Den som funnit nåd blir inte dömd. Den som funnit nåd vill inte heller leva i fördärv mot Guds vilja eftersom synden fördärvar jorden.

Henok som levde i umgängelse med Gud hade fått en insikt i Guds rådslut och Judas återger: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom."

När ett Guds barn känner av synden vill hon fly till nåden. Nåden fostrar till en kamp mot synden som Jesus leder genom sitt ord och sin Ande.

De laglösa däremot prisar ett gudlöst liv och ställer fram det som en norm för människans liv. Därför erhåller de också den lön som de förblindade av syndens makt att bedra har strävat efter. Lönen blir ett liv i fördärvet, bortvisade från Guds ansikte.

Där ger synden ingen tillfredsställelse eller glädje. 

De gudlösa kommer en dag att skräckslagna se Guds folk stiga upp till himlen. Då öppnas ögonen och man inser vad man förskjutit för evigt.

Jesus talar i liknelsen om de tio jungfrurna hur de ovisa då frenetiskt skall klappa på porten och ropa: Herre, Herre, öppna för oss! Men då får de av Jesus höra Sanningen: Han säger dem sanningen: Jag känner er inte. 

Det är fruktansvärt att ha fått ta del av Guds ord och sedan förskjuta det. Det är tragiskt när människan förblindad av synden och världens vishet gör den resan.

Guds folk och Kristi kyrka är kallad att också hålla fram vad det kostar att säga nej till Jesus. Budskapet som kallar tillbaka hem får inte tystna. Det tystnar först vid Jesu återkomst.