Utanför Paradisets portar

Som Guds folk är vi kallade att leva nära Gud, om än vi lever utanför paradisets portar i syndens land. Gud är god och paradisets stängda port står öppen för Jesu skull.

Vi lever här med syndens konsekvenser för ögonen. Syndens lön är döden, både den timliga och den eviga. Guds folk borde ha nolltolerans för synden. Förebilden är Jesus som levde utan synd.

Men som människor får vi ständigt känna hur synden bor och verkar i oss om än vi älskar och följer Jesus. Den gamla människans väsen är sådant att den lever i uppror mot Gud. Vi gör det onda som vi inte vill och förmår inte göra det goda.

Men! Här utanför paradiset portar har Jesus all makt. Den är given åt honom. Aposteln  skriver: Kristus i er, härlighetens hopp.

Så fastän den gamla människan stretar emot och knorrar får vi alltid hålla fram och lyfta upp Herren Jesus. Han är den fallna världens hopp.

Vi får alltså redan sjunga runt "Lammets tron". Det eviga livet har börjat genom tron på den treenige Guden.

I en predikan igår vittnade predikanten om att vi får tro på Gud. Vi får tro på Jesus och vi får tro på den Helige Ande.

Och vidare att Jesus verkar i oss genom den Helige Ande. Visst är det bibelns sanning. Nog har vi hört det förr. Men i budskapet finns en sådan obeskrivlig himmelsk glädje att det lyfter oss mot himlen.

Gud är god. Han är den gode Herden som sköter om oss varje dag han ger oss. Därför kan vi med tyngd säga att var dag är en sällsam gåva. Genom tron på Jesus, den gudomliga gåvan är även denna dag en skimrande möjlighet.

Tänk att du och jag likt gudsmannen Noa har funnit nåd inför Gud. Idag får vi fortsätta bygga på arken under Guds ledning.

Hebreerbeevets författare skriver: "I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Himlen är vårt rätta hemland. Jesus är arken. I honom reser vi tryggt till Himmelens land. Livet blir så gott då vi får följa honom och vandra vidare med Evigheten i hjärtat och sjunga hemlandets sånger.

Gud är Ande

Vid Jakobs brunn i Sykar säger Jesus till den samaritiska kvinnan: "Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."

Vi firar treenighetssöndagen och Jesu ord kommer I mina tankar. Jesus vittnar om sin Fader, om Herren Gud.

Vi tillber Gud i ande och sanning. Vi kan inte tillbe honom om han inte gett oss den Helige Ande.

Jesus talar också om sanning. Man tillber Gud i ande och sanning.

Det är sabbatsmorgon och vilodag, en dag  med tjänst i Herrens hus. Jag tackar då Gud för mötet med Jesus. Ett möte med honom via Guds ord i telefonen. 

Jag sökte sabbatsfriden och Guds frid, friden som övergår allt förstånd.  Vi finner den aldrig i oss själva, om än vi är Guds barn. Endast Jesus kan ge den friden.

Jakob fick möta Jesus i nattens timmar. Han bad om välsignelse och han fick ett nytt liv. Kvinnans fråga är intressant. Inte är du väl större än vår fader Jakob.. 

Jesus stannade två dagar i Sykar och många samariter kom till tro. Lärjungarna funderade varför Jesus talade med en samaritisk kvinna.

Men även de fick tala med honom: "Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät." Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 

Lärjungarna sade till varandra: "Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?"

Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 

Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 

Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete."

Utan Jesus förmår vi inget. Utan Jesus kan vi inte träda fram inför Guds ansikte. Vi behöver Jesus och den frid endast han kan ge.

"Döljer för pilgrim trött solen sitt sken. Blir än min huvudgärd hårdaste sten viskar det än i mig: Närmare Gud till dig. Närmare dig!"

Herren Sebaots stad

Dagens lösen för blicken mot Guds stad: Det vi hört om fick vi se i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad, den som Gud grundat för evigt.

Psalmdiktaren hade hört något och sedan fick han också se. Och vi märker att han också fick ta det till sig. Han fick se och smaka att Herren är god.

Koras son beskriver den tro, genom vilken en helig Gud leder bortom döden. Det är gott att genom tron få skåda Jesus här i tiden. Tanken och den jordiska kroppen förmår inte beskriva vad det innebär att skåda honom där i en ny kropp.

Då hindrar inte synden. Då begränsas inte mötet av tankens begränsningar. Men genom tron äger vi det redan. 

Hans namn är Jesus för han skall frälsa sitt folk från deras synder..

Guds tankar

Profeten Jesaja skriver om hur Guds tankar är högre än våra tankar. 

"Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

Den ogudaktige ska lämna sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, för han vill gärna förlåta."

Tecken i solen

Jesus säger till sina lärjungar: "Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. 

Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. 

Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Jesu ord kommer i mina tankar då det på min telefon dyker upp en nyhetsartikel från nyhetsbyrån Bloomberg från den 24.05.2021.

Man skriver: Solstormar är tillbaka och hotar livet som vi känner det på jorden. Den här gången förorsakade utbrottet inte mycket störningar, men det fungerade som en påminnelse om om att solen har vaknat ur en årslång sömn.

Behöver vi som Guds barn oroa oss? Nej, det behöver vi inte för vi har en allsmäktig Gud som på en utsatt, men för oss människor inte angiven tid sänder sin älskade son till jorden för att hämta de som älskar hans återkomst.

Guds folk får i alla tider gripa tag i Guds löften. Likt Paulus får vi vara glada och se fram emot rättfärdighetens segerkrans. Paulus skriver: Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.

"Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara."

Uppståndelsen och hjärtats omvändelse

Under mötet fick vi höra ett rikt Guds ord. Några saker kommer i mitt minne nu innan arbetsdagen börjar.

Vi hörde om uppståndelsen då vi får en kropp lik Jesu egen. Där finns ändå en skillnad. Endast i Jesu kropp finns spikhålen som han fick för din och min skull.

Vi hörde om den "gamla" kristendomen där Jesus är i centrum. Den vilar på Jesus och hans ord och är inte färgad av den här världens ideologier. 

Vi hörde om förändringen som kom över apostlarna när den Helige Ande blev utgjuten. De som suttit räddhågade bakom stängda dörrar gick ut och förkunnade om Herren Jesus och Guds ord.

Vi hörde om behovet av omvändelse. En omvändelse grundad på Guds ord. Därom kan vi läsa i Joels bok:

"Men nu, säger Herren, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda."

Det är gott att få höra ett omvändelsebudskap som för till Jesus. Ett budskap som kallar till Jesus, allt närmare honom. Där invid hans hjärta finns en frid som världen inte kan ge.

En välsignad arbetsvecka! Herrens ankomst är nära. Sommaren är nära..

Ansikte mot ansikte

Guds folk firar pingstmöten den här helgen. Det har varit och är bönemöten. Vi har fått be för en broder i Herren, som Gud nu i natt i sitt allvisa råd kallat hem.

Det var nu Guds tid att kalla honom hem. För honom nalkades en annan mötesdag, då han möter sin frälsare ansikte mot ansikte. Det eviga mötet har börjat. 

Genom bönen i Jesu namn har vi som Guds folk gemenskap med vår Gud. Vi kommer med hjärtats önskningar inför Honom. Vi ber att hans vilja skulle få ske.

Gud hör bön och bönen förändrar också oss. Mötena här nere i den kämpande församlingen fortsätter också i bön. 

En människas dagar på den här jorden har sitt slut. Våra dagar är skrivna i hans bok. En människas liv blir 70 eller 80 år då det blir långt.

Gudsmannen Mose skriver i sin psalm:

"Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det slut och vi flyger bort."

Med Mose får vi be: Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan. Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och glädjas i alla våra dagar.

Glädjen i Herren är evig och sann. Det förstår vi också den dag vi möter honom ansikte mot ansikte..

Med önskan om en välsignad mötesdag runt Guds ord som består i evighet!

Lammets bröllopsmåltid

"Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid."

Ängeln befaller Johannes att skriva: Saliga är de som är bjudna. Johannes fick skriva ner Guds sanna ord.

Johannes såg in I himlen och han såg bröllopsgästerna som samlats. Han hörde sången från den himmelska bröllopssalen. Rösten från nya tungor som sjöng Lammets sång.

Medan jag lyssnar till morgonpsalmen från Pingstmötet i Bosund betänker jag den himmelska sången.

Det är gott att vara bjuden och en gång få stämma in i lovsången till Lammet på den stora festen..

Bär varandras bördor

"Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag." Så skriver aposteln i Galaterbrevet. I ett annat brev (korinterbrevet) skriver samme Paulus, att han inte är utan lag utan lyder under Kristi lag.

Gud har gett bönens gåva till sina barn. Som människor är vi begränsade, men i bönen kan vi tala med Honom som skapat och upprätthåller allt.

För Gud är ingenting omöjligt. I en av pilgrimssångerna i Psaltaren (121) läser vi om hur hjälpen kommer från Herren:

"Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp?

Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.

Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.

Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.

Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida.

Solen ska inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

Herren ska bevara dig från allt ont, han ska bevara din själ.

Herren ska bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid."

Bedjande fram

"Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram.

Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. För jag är en Far för Israel, och Efraim är min förstfödde son."

Jag skall leda dem där de går bedjande fram. En broder i Herren insjuknade svårt igår kväll. Jag sökte därför de välkända orden från profeten Jeremias ord. 

Efraim var Josefs förstfödde son som patriarken Jakob tog upp som sin egen son. Han fick arvedel i Israel. 

Gud presenterar sig som far för Israel och den yngre sonen kallar han för den förstfödde. När vi läser om hur Jakob på sin ålderdom fick hålla både Efraim och Manasse i sin famn och välsignade den yngre kan vi inte till fullo förstå Herrens vägar.

Men människan behöver inte kunna förstå allt för att be. När bönerna endast blir suckar hindrar det inte Gud. Han är den fadern som inte övergiver sina barn.

Gråtande får vi ofta komma inför Gud. Han torkar våra tårar här i sorgernas land. Även i det svåra och tunga går han med och leder sitt folk..

Samtal med en kyrkoherde i regnet

Mötet med Maria gav Elisabet nytt mod. Hon blev uppfylld av den Helige Ande. Igår hade jag ett trevligt möte i regnet. Ett möte som gladde mig och "piggade upp" arbetsdagen.

Jag träffade en man som jag mött två gånger tidigare för drygt 25 år sedan. Jag var litet osäker vem han var då han var iklädd en lång regnrock och hade planteringsredskap i handen.

Men han presenterade sig och vi fick tillfälle att diskutera en stund. Vi diskuterade om Guds ord, som han lyfte fram som en stadig grund att stå på.

Mannen jag träffade har sökt tjänsten som kyrkoherde i den församling jag är medlem i. Idag granskar domkapitlet om han är formellt behörig för den tjänst han sökt. Jag lovade be och jag vill be att Guds vilja skulle få ske genom att skriva ner orden.. 

Jag behövde inte granska hans behörighet. Hans tillit till Guds ord och den Andens gemenskap jag fick känna under mötet i regnet var nog för mig.

Jag ser fram emot nya möten om Gud så vill. Gud ser det ibland för gott att låta bröder och systrar i Herren Jesus få mötas på vägen till det himmelska Jerusalem. 

Vägen dit upp är noggrant uppmärkt i Guds ord. När vi håller fast vid det ordet går det väl. Då må det storma och regna men Jesus leder sina barn genom storm, höga vågor och töcken.

Stor är hans trofasthet. Herren Jesus och Guds ord får vi frimodigt prisa både i regn och solsken.

En sund förkunnelse

I det andra brevet till Timoteus talas det om en sund förkunnelse. Paulus skriver: "Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. Bevara det goda som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss."

En sund förkunnelse grundar sig alltså på Guds ord. Mönstret är apostlarnas förkunnelse av ordet. Givetvis måste förkunnaren då själv tro på ordet och vara delaktig av nåden som Gud ger i Jesus Kristus.

Aposteln lyfter fram att den Helige Ande bor i Guds barn. När Guds barn möts är den Helige Ande verksam. Vi märker det t.ex i mötet mellan Elisabeth och Maria.

"Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

"När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."

Bibelordet för dagen ljuder: "Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande."

Jakob och Israel

Patriarken Jakob har fått ett nytt namn som ännu en gång bekräftas av Gud. 

"Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob. Men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn.” Och han gav honom namnet Israel.

Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig. 

Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land.”Sedan steg Gud upp från honom vid platsen där han hade talat med honom."

Gud steg ner från himmelen för att ännu en gång välsigna Jakob. Han är nu välsignad av sin far Isak och Himmelens Gud. 

Vid Jabboks vad släppte han inte Gud med mindre än att han välsignade honom. Och Gud välsignade honom där. Men Gud välsignade också honom i Kanaans land på andra sidan floden. 

Kanaans land är av Gud givet som boplats för Israels barn till evig tid. Djävulen står ännu emot detta Guds löfte och vill omintetgöra Guds ord. Det är alltid hans taktik. 

Därför råder det ännu strider i Israel, det land där Gud stigit ner många gånger. Jesu ankomst är nära om än jorden är uppfylld av våld och strider.

Guds ord använder ibland namnet Jakob om Israel. Även Israel har kvar sin gamla del. Han möter ännu många sorger innan han går till vila i sin farfar Abrahams sköte.

Han får leva vid Abrahams sida genom tron och gå till vila i samma tro. Han dör i ett främmande land, men han förs än en gång in i Kanaans land.

Där blir han begraven i sina fäders gravar. Jesus som han kämpade med vid Jabboks vadställe övergav aldrig Israel. Han gav sitt eget liv för honom.

Jesus är vägen, sanningen och Livet.

Israels Gud

Jakobs nattliga möte med Gud vid Jabboks vadställe leder till att hans natur förändras. Efter mötet och försoningen med Esau bosätter han sig i Kanaans land och börjar dyrka sina fäders Gud.

Han bygger ett altare och kallar det El-Elohe-Israel. Det betyder ”Israels Gud är Gud”. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud får benämningen Israels Gud efter Jakobs nya namn Israel.

Israel Betyder ”kämpar med Gud” eller ”regerar med Gud”. Profeten Hosea förklarar segern som att Jakob ”grät och bad om nåd”.

Själva ordet Jabbok är väldigt likt det hebreiska ordet för "kamp". Ordagrant betyder Jabbok "att tömma", "hälla ur". Den gamla människans kraft töms vid mötet med Gud och fram stiger en ny människa. 

På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, bokstaven jod. 

Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. 

Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel. Bedragaren Israel är av Guds nåd pånyttfödd. Han är en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar!

Ännu lever Israels Gud!

Suckar utan ord

Aposteln vittnar: "Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord."

I Psaltaren finns en sång skriven vid Babels floder: 

"Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.

Där i pilträden hängde vi våra harpor, för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada:

"Sjung för oss en av Sions sånger!" Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land?

Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela. Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje."

Sången vittnar om det främlingskap som ett Guds barn ofta kan känna i den här världen. 

Vilka var dessa fångvaktare som ville höra Guds folk sjunga Herrens sång, en av Sions sånger i ett främmande land?

Var det månne de som med både sina ord och genom sitt liv predikade avfall från Guds ord? Den heliga staden hade redan fallit eller var nära att falla i förtryckares händer.

En broder berättade igår kväll om en Herrens tjänare, som redan en tid varit hemma hos Herren. Trött av sin sjukdom hade han klagat över att Anden i honom är trött. Han hade inte krafter att utföra den gudstjänst han var kallad till.

Kan Guds Ande vara trött tänkte jag? Bibeln vittnar nog om det. Vi finner det hos gudsmannen Lot i Sodom. Vi finner det i Hesekiels bok där profeten vittnar om varför Guds Ande måste lämna Jerusalems tempel.

Ibland kan situationen  i den Lutherska kyrkan i Finland göra Guds folk trötta. Kanske det måste vara så för att banden skall lätta?

Anden vädjar för oss med suckar utan ord skriver aposteln. Det himmelska Jerusalem som är fritt kan vi inte glömma. Därifrån hörs också Evighetens sköna klockklang.

Gud överger inte sitt folk, de som i sitt hjärta bär på en längtan att kunna vara honom trogen. De som ofta suckar över avfallet och människors bedrägliga spel. De som stundom känner trötthet och längtar till det goda land där synden inte plågar. 

Anden vädjar med suckar utan ord...

Kanske för att banden skall lätta. Kanske för att ankaret fäst vid Kristus på Evighetens strand skall bli synligt.

Gud är god. Stor är hans trofasthet!

Herren min Gud

I berättelsen om Jakob finner vi hur han söker Gud. När han i Betel på flykt för sitt liv hade en dröm och där såg himlens port säger han inför Gud:

"Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud. Och stenen som jag har rest till en stod ska bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig ska jag ge dig tionde."

Jakob hade en oklar gudsrelation i sin ungdom. Han var en stillsam man som trivdes hemma vid tälten, men han verkade sakna sina fäders Guds tro.

Han bekände inte Herren som sin Gud. Det märker vi när han med svek får sin Fader Isaks välsignelse. Han säger då inför sin Fader: 

"Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig.” Men Isak sade till sin son: ”Hur kunde du finna det så snart, min son?” Han svarade: ”Herren din Gud sände det i min väg.”

Då sade Isak till Jakob: ”Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte.” 

Jakobs fader Isak älskade Esau och det verkar som om Jakob saknade sin Faders kärlek. Han orkar då inte heller bekänna Herren som sin Gud.

Men Gud hade inte glömt Jakob. Han får sedan känna både sin jordiska Faders och sin himmelske faders kärlek.

Berättelserna om patriarkernas vandring är dyrbart Guds ord. Jakob var född in i den "himmelska släkten" men han verkade ha svårt att själv finna sin plats där. Det som Gud berett för honom. 

Patriarkerna var utvalda av Gud. Världens frälsare Jesus Guds son skulle födas som människa in i den släkten.

I nya testamentets första bok läser vi: "Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. För patriarkerna var han stundom dold, men han uppenbarade sig för dem alla. När vi fortsätter läsningen om Jakob får även han möta Jesus ansikte mot ansikte.

Det är ett möte som förändrar hans liv.

"nésach" (hebreiska)

I Bibeln förekommer ett hebreiskt ord nésach två gånger. I profeten Jesajas bok läser vi: 

"Han ska utplåna döden för evigt (nésach). Gud ska torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden, för Herren har talat.

Vi finner samma ord i första Korinterbrevet där Paulus talar om Guds barns himmelsfärd:

"Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger (nésach).

Ordet nésach kan översättas antingen "seger" eller "evighet". 

Döden som är syndens lön byts i seger för Jesu skull. Döden ersätts av en evighet. Medan jag betänker Guds godhet fortsätter fåglarna med sitt intensiva kvitter i trädena på gården. Jag väcktes på natten av deras glädjefulla kvitter som fortsatt hela dagen.

För Guds folk väntar en seger i evighet. Inga tårar skall mera fällas. Vanäran byts i en evig segerfest. Förgängligheten ersätts av oförgänglighet.

Förändringen sker vid den sista basunens ljud, då Jesus uppenbarar sig..

Mellan himmelsfärderna

Lukas återger änglarnas ord då Jesus stigit upp till himlen: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."

Vi lever ännu i tiden mellan Jesu himmelsfärd och vår egen himmelsfärd. När vi idag påminns om Jesu himmelsfärd får vi betänka vår egen himmelsfärd.

Är vi redo för flyttningen? Vandrar vi ännu på himlavägen genom tron på Jesus? 

Kämpar vi den goda kampen och fullbordar vi det lopp vi är kallade till? Kan vi av hjärtat liksom Paulus säga: jag har bevarat tron. 

Då har vi det gott. Då är vi de lyckligaste människorna på den här jorden. Då får vi stämma in i den himmelska lovsången:

"Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst."

Vi lever i väntans och hoppets tider. Gud är god och tiden för Jesu återkomst är nära. 

Jerusalem Jerusalem!

Lukas och Matteus återger Jesu klagan över fridens stad Jerusalem: "Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta ville jag inte samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna! Men ni ville inte. Nu ska ert hus lämnas åt er själva. Jag säger er: Ni kommer inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Jerusalem och tempelberget med dess avgudatempel är åter i världens blickfång. Frid råder inte utan strid. Ett Guds barn önskar också frid åt det jordiska Jerusalem. Vi håller ett öga på vad som sker där, för profetiorna vittnar om kommande stora förändringar även i det jordiska Jerusalem.

En dag skall även denna upproriska stad välkomna sin Herre och frälsare när han stiger ner för att upprätta sitt rike.

Skakningar i det jordiska Jerusalem påminner oss om förlossningens dag som en gång randas..

 

Pilgrimssånger, Sions sånger

I psaltaren finner vi några pilgrimssånger eller "stigningssånger". Pilgrimssångerna (Ps 120-134) sjöngs av högtidsfirare på väg upp till templet i Jerusalem.

Den första sången är en sång i nöd. I sången finner vi också ett främlingsskap " Ve mig som bor i Mesheks land, som lever bland Kedars hyddor!

I psalm 121 sjunger pilgrimen om hjälpen som kommer från Herren. "Jag lyfter mina ögon till bergen.Varifrån kommer min hjälp?Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord."

Pilgrimssångerna innehåller en glädje om än blandad med sorg. När Israels barn blev bortförda från sitt land och kontakten med Jerusalem bröts tystnade också sången:

"Vid Babels floder,

där satt vi och grät

när vi tänkte på Sion.

Där i pilträden

hängde vi våra harpor,

för våra fångvaktare

bad oss sjunga,

våra plågare

bad oss vara glada:

"Sjung för oss en av Sions sånger!"

Hur kan vi sjunga Herrens sång

i främmande land?

Glömmer jag dig, Jerusalem,

då ska min högra hand

glömma att spela."

En skild avdelning av Sions sånger är hemlandssångerna. Sånger om Sion i ett främmande land.

Davids son och en ny stad

Jag har nu haft möjligheten att läsa Samuelsböckernas skildring av Davids livsöden och fått läsa en del av hans psalmer i anknytning till de livsöden han hade då psalmerna blev nertecknade.

Vägen från att han som en ung herdegosse blev smord till kung av profeten Samuel till den dagen då han i Jerusalem sitter som kung över hela Israel var lång.

Gud har också insatt en ny profet och genom honom talar han också till konungen:

"Men den natten kom Herrens ord till Natan: ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? 

Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. 

Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel. 

Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden. 

Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr, sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender.

Nu förkunnar Herren för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. 

Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.

Så öppnar Bibeln upp kopplingen mellan Davids stad Jerusalem och det nya Jerusalem som kommer ner från himmelen redo som en brud som är smyckad för sin man."

Gud gör allting nytt:

" Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. 

Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."

Samuels Gud och min Gud

När vi läser om Saul märker vi att det var Amalek som långt bidrog till hans fall. Amalek var en ättling till Esau och beskrivs som en förebild för ondskan själv.

I början av Sauls kungaskap, medan Herren ännu var med honom slog han amalekiterna. Han befriade israeliterna från dessa plundrare. 

Guds ord kom till Saul genom profeten Samuel: "Dra ut och slå amalekiterna och vig allt de har åt förintelse."

Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, korna och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte viga åt förintelse.

Ändå meddelar Saul åt Samuel att han utfört Herrens befallning. Men Samuel gick inte på den lögnen. Han hörde bräkande av får och råmande av kor. 

Saul svarade profeten: ”De tog med dem från amalekiterna. Folket skonade det bästa av fåren och korna för att offra åt Herren din Gud. Men det andra har vi vigt åt förintelse.”

Saul hade inte en personlig relation till Gud. Han bekände inte Gud som sin Gud, om än han nog visste att Herren var Israels Gud.

Folkets vilja påverkade därför Saul på ett förödande sätt. Han trodde att Gud skulle ta emot ett orent offer.

När vi läser gamla testamentets berättelser behöver vi ha Jesus för ögonen. Han som försonade synden och var ett fullkomligt offer till räddning för människosläktet.

Gud förhåller sig ännu idag  på samma sätt till synden som han gjorde när han gav befallningen att Amalek skulle förintas. Bakom detta ligger både Hans helighet och Hans ofattbara kärlek till sina skapade barn.

Gud försonar synden men han tillåter eller välsignar aldrig den. Saul däremot skonade ondskans konung, amalekiternas konung Agag.

Syndens lön är döden. Den binder människans hjärta vid det orätta och då den får fortgå leder den människan till förtappelsen, den plats där människan för evigt är bortvisad från Guds ansikte.

Syndens makt bryts i Herren Jesus. Han allena förmår ändra människans hjärta när han genom tron bereder sig en boning i den nya människan.

Gamla testamentets berättelser förklarar syndens väsen. De kan föra oss allt närmare Herren Jesus när de öppnas, då vi har Jesus för ögonen. En värld utan Jesus är mörk och dyster.

Gud är god! 

Samuel och Saul

I bibelläsningen enligt folkbibeln befinner vi oss nu i första Samuelsboken. Vi kan läsa om det sista mötet mellan profeten Samuel och kung Saul.

Herrens ord hade kommit till Samuel: ”Jag ångrar att jag gjort Saul till kung, för han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” 

Sauls synd var att han hade gått emot Guds ord. Saul hade kompromissat med Guds ord för folkets skull.

Samuel hade blivit bedrövad och ropat till Herren hela natten. Samuel ville inte se Saul mer så länge han levde, för Samuel sörjde över Saul. 

I mina tankar kommer att har vi Samuels sinnelag. Sörjer vi av hjärtat över de som allt mera vänder ryggen mot Guds ord?

Sörjer vi över de felsteg och kompromisser vi själva gjort? Det är nåd att få begråta sin egen synd. 

Profeten Samuel var bedrövad. Han sörjde över Sauls fall och hans eviga olycka. Men Gud hade andra tankar för Samuel: Han skulle smörja David till en ny kung i Sauls ställe.

Samuelsboken väcker många tankar. Speciellt då vi vet att Gud är den samme idag som på Samuels tid. Guds folk kan aldrig kompromissa med Guds ord.

Den vägen leder till fördärvet. När Guds kallande röst tystnar och han låter människan gå sin egen väg leder den till evig förtappelse.

Gud ser till hjärtat. Han är den som dömer. 

Tider av vederkvickelse

"Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus."

Versen är en del av Petrus predikan i Salomos pelarhall. Många av dem som hörde ordet kom till tro.

Många människor vandrar genom livet utan att få del av det nya livet och de tider av vederkvickelse som tron på Jesus för med sig.

Ånger och omvändelse finns inte i den "nya religionen" där man nog kan tala om Jesus men förneka hans kraft.

Tack gode Gud för de stunder av frid som du ger oss här på himlavägen..

Att hålla fast vid Jesus och hans ord

I breven till församlingarna lyfter Jesus fram hur man i församlingen håller fast vid Jesu ord.

Då låter han en dörr stå öppen som ingen kan stänga. Vi vet att Guds ord aldrig går ut fåfängt.

Därför är den onde så rädd för Guds ord. Han kan inte tåla ordet som är sanning, då hans verk alltid bygger på lögnen. 

Gud visar också senare ryttaren på den vita hästen för Johannes. Hans namn var Guds ord. Alla ondskans makter och jordens kungar ställde sig upp till strid mot ryttaren på hästen och hans här. 

Gud och hans ord vinner en väldig seger. Gud har valt att uppenbara för sitt folk vad som sker i den yttersta tiden. Han gör inget förrän han uppenbarat det för sina profeter.

Fordom talade han genom profeterna. Nu talar han genom sin son. Allt vad vi behöver veta har han uppenbarat i sitt ord.

Den som tror kan ta det till sig. Guds fiender, de som inte älskar Jesus och hans ord slår han med blindhet.

Antipas

I brevet till församlingen i Pergamon skriver Herren Jesus:

"Jag vet var du bor, där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat tron på mig, inte ens under dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor."

När vi läser Jesu ord kan det till först kännas skrämmande. Men Jesus kommer ändå med tröstens ord.

Han vet var du bor. Han ser vad som sker. Han har full kontroll och håller bokrullen i sin hand.

Han kommer med en uppmaning att hålla fast vid Guds ord. Det kan Guds folk alltid göra oberoende av vilka vindar som blåser.

"Jag vet var du bor." Det är tröstens ord.

Sången om hemmet

En av de mest älskade sångerna i Sions sånger är "Om hemmet en sång jag vill sjunga".

Den här söndagens tema är himmelrikets medborgare i världen. I sångerna med längtan till hemmet framträder dessa båda två sanningar. Genom tron på Jesus är vi medborgare i Guds rike, men vi bor i ett främmande land.

Vi är inte ännu där i det fullkomliga, men tron på Jesus för oss dit. I det eviga hemmet får vi vila från jordens besvär.

Vi påminns om att vi nu ännu är på vandring "jag är nu blott här uppå färden".

Sångerna om himlen sätter en viss prägel på tron. De sjungs här och nu i syndens land. 

Men de sjungs med förtröstan om att vi en gång är i det landet dit Jesus och vännerna farit.

Beskrivningen fortsätter

Aposteln Paulus fortsätter sin beskrivning av den gudomliga kärleken. Tacksamheten till Gud blir större och större över denna himmelska kraft som består i evighet:

Kärleken är tålig och mild. Den avundas inte och den varken skryter eller är uppblåst.

Den beter sig inte illa, den söker inte sitt och den brusar inte upp. Den tänker inte på det onda och den gläder sig inte över orätten. Nej den gläds med sanningen.

Allt bär den och allt tror den. Allt hoppas den och allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den bär in i evigheten, om än profetiorna försvinner, tungomålen tystnar och kunskapen försvinner.

Vi märker att kärleken är den största nådegåvan vilken Jesus ju också är. Han gav sitt liv till frälsning för var och en som tror.

Vi människor förstår endast delvist och  likadant är vårt profeterande. När det fullkomliga kommer försvinner allt bristfälligt.

Ett barn talar och tänker som ett barn och förstår på ett barns vis. 

Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se Jesus ansikte mot ansikte.

Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd. Tänk att vi en dag till fullo skall se, känna och förstå Herren Jesus.

Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Nog definierar aposteln Paulus mycket noggrant vad bibelordet menar med kärleken. 

När vi av Guds nåd får ha en levande tro och ett evigt hopp i Jesus är vi redan omsluten av Guds ofattbara kärlek.

Guds ord är sanning. Det avslöjar lögnen och människors dåraktiga tänkesätt. Ja Guds ord är en domare över alla begär och tankar.

Vi kan inte fatta Guds oändliga kärlek. Men djävulens plagiat kan aldrig bestå inför Guds ord. 

Kärleken i Korinterbrevet

Det finns ett ordspråk om hur den onde läser Guds ord, Bibeln. Det är något ditåt, men orden ges en annan betydelse. I dagens ledarkommentar i ÖT märker vi samma sak.

Eller märker vi? Skribenten hänvisar till Paulus brev till korinterna och det 13 kapitlet som har överskriften kärlekens lov.

I ÖT kan vi läsa: "Men i Första Korinthierbrevet står det att kärleken är störst av allt – utan specifikation av hur denna kärlek ska vara beskaffad.

Det tål att upprepas: Störst av allt är kärleken."

Skribenten menar att detta bibelställe skulle ersätta de skriftställen där Guds ord fördömer homosexualitet. 

Vad säger då Guds ord i Korinterbrevet om kärleken? Ordet talar om Herren Jesus och Guds utgivande kärlek i Honom. 

Paulus skriver: 

"Om jag talar både människors och änglars språk, men inte har kärlek, är jag bara en ekande brons eller en skrällande cymbal."

Med ÖT:s tolkning lämnas den som lever ensam och saknar livskamrat utan värde. ÖT: s tolkning är verkligen en skrällande cymbal. Så blir det när man byter ut Jesus mot någon ideologi. I detta fall mot Pride ideologin.

Vi märker samma sak i vers 2. 

"Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap ,och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, så är jag ingenting."

Pridetolkningen som byter ut Jesus mot en falsk kärlek gör att människan mister allt. Hon förlorar sin själ och det eviga livet i gemenskap med Gud.

Vi fortsätter med vers 3 och märker samma sak. "Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas, men inte har kärlek, så vinner jag ingenting."

Om jag mister Jesus förlorar jag allt..

I morse var marken täckt av ett lager av snö. När solen gick upp försvann det hastigt. När Guds ord får förklara Guds kärlek i Herren Jesus blir människan delaktig av den himmelska kärleken. En kärlek som består inför Gud, för att den är Guds egen.

Då bleknar de begär hos människan som är en följd av syndafallet. Hon kan glädjas över att det finns något som Gud berett och håller då människan vissnar bort, då himmel och jord förgår..

Kom, nu är allt färdigt!

Kom, nu är allt färdigt!

I liknelsen om den stora måltiden är budskapet enkelt: Kom, nu är allt färdigt. 

Du behöver inte byta kläder. Du behöver inte skämmas för slitna skor eller den trötthet och utslagenhet du kanske lider av. Du behöver inte fatta och förstå allt vad kallelsen innebär.

Du får ta fasta på budskapet och värmen som det himmelska budskapet har. Allt är färdigt och för Jesu skull är du värdig.

Nog är Gud god! Tänk att också jag får vara med..

På gator och gränder

I bibelordet för dagen sänder Jesus oss ut på gator och gränder med det goda budskapet: 

"Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama."

I liknelsen om den stora måltiden gjorde tjänaren så, men det lämnade ännu platser lediga. Då får vi höra: 

"Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt."

Av liknelsen kan vi förstå det sinnelag som  Herren Gud har. Han söker och kallar också de som saknar värde i den här världen.

Jesus berättade liknelsen efter att en man konstaterat "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" 

Här på jorden finns det ett rike där fattiga och handikappade, husvilla, fängslade, de som dras inför domstolar och av djävulen slagna får äta himmelsk mat.

Det kostar kanske mera att föra ut detta budskap idag. Du förlorar kanske din ära och ställning. Det slutar kanske i fängelse. Gud allena vet vad som väntar.

Men befallningen kvarstår och Kristi kärlek tvingar eller sänder ut. Det finns ännu rum i Guds rike!