Gud har försonat oss med sig själv genom Kristus! Nog är det ljuvliga ord. Gud har själv gjort det. Han var i Kristus och försonade världen med sig själv.
Den här veckan har jag förmånen att få betrakta Guds skapelse, den skönhet som han satt i skapelsen. Igår under vandringen gick tankarna till den nya skapelsen. Hurudan är de himmelska landskapen?
Nog kan Gud tala genom det skapade, genom det sköna som han gjort. Men på ett helt annat, mycket tydligare sätt talar han genom sitt ord.
I ordet förstår jag och kan ana den himmelska skapelsen. Den är Jesuslik. Den är fullkomlig. Där finns inte hala stenar. Där finns inte förrädiska stubbar på stigen. Där finns inte risk att falla ner över branten.
Det är gott att sjunga om Jesus under vandringen. Han sätter den nya sångens ord på tungan. Men på stigen är det också lätt att sjunga:
"Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd. Ditt själviska liv är din andliga död. Ett själviskt liv kan leda till en andlig död. Prästen och leviten, de gammaltestamentliga figurerna som reste på Jerikovägen tog nog säkert sin tjänst på allvar. Likadant gjorde den lagkloke.
Men ingen av dem hade ännu sett Jesus sådan han var och är. Jesusvägen är annorlunda. Den är inte krävande. Oket är ljuvligt och bördan är lätt. I vårt jordiska värv får vi vandra i himmelska landskap. Men där det ännu ligger sådana som lämnats halvdöda av rövare längs stigen.
Det är gott att få vila i nåden. Då blir resan till himlamålet inte så lång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar