Lagen förkunnades verkligen som lag och evangelium som evangelium. För mig var det gott att vara där och jag vilade på Jerusalems gator. Jag kände mig hemma och trivdes som fisken i vattnet. I en annan del av kyrkan satt en äldre kvinna som var förvirrad. Hon var på väg till en kyrkokonsert, men kom en dag för tidigt. Hon förvånades av att det aldrig blev någon konsert.
Hon frågade av de som satt bredvid varför farbrorn talade och talade. Hon förstod då att hon kommit en dag för tidigt. Man erbjöd sig att hjälpa henne ut ur kyrkan, men det behövdes inte. Hoppeligen kunde hon glädja sig över den mäktiga sången i slutet. Kanske Gud också öppnade hennes hjärta för det predikade ordet.
Berättelsen är vemodig då den visar att allt flera finländare, även sådana som vill söka sig till kyrkor har fjärmats från predikan och Guds ords förkunnelse. Det blir en kulturkrock. Men jag tror att det finns kraft i Guds ord. Jag vill också tro att det var Gud som ledde den kära kvinnan till kyrkan även en dag för tidigt. Kanske hon också följande dag fick möta Gud genom musiken. Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar