När himlen är tyst

Ibland upplever vi som kristna att himlen är tyst. Gud ger inte de svar som man skulle längta efter. Vad är Guds vilja? Vilken väg skall jag gå?

Det kan var större eller mindre saker. Du längtar efter eldstoden och molnstoden som lyser upp vägen.

"Går än bland kära vänner min stig, rolös och arm känner jag mig" Jesus var med mig, lys mig och led mig..

Men sen skingras molnen och solen lyser upp stigen. Då skall min tunga, högt dig lovsjunga, frälsare kär.

Måndag med Jesaja

Dagens måndagsvers är från Jesaja och det 41. kapitlet. Överskriften är Herren eller avgudarna. "Frukta inte, ty jag är med dig se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig. Jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand"

Den elfte versen ljuder: Se alla som hatar dig skall blygas och komma på skam. Dina motståndare skall bli till intet och förgås.

I månskenet betraktade jag himlen. Då uppfylldes jag av tanken, Gud är Gud. Hans tankar är så mycket högre än mina tankar. Ju mer jag lär känna honom, desto mindre bli jag själv. Han är min Gud, jag vill vara hans barn.

Sköna tanke, mitt liv vilar i hans händer. Hans nåd varar från evighet till evighet. 

Mot Jerusalem

Så var då höstmötet förbi. Vad ville Guds Ande uppenbara det här mötet? Blicken lyftes nog mot slutmålet. Då målet närmar sig fylls tankarna allt mera av det som är målet för resan.

Jag tänker: Då Jesus farit upp till himmelen och apostlarna rustade Guds församling för den två tusen år långa resan målade de en klar bild av slutmålet, Guds himmel dit Jesus redan gått. Det är viktigt att veta vart man är på väg.

Guds Ande har varit församlingens ledsagare genom världen. Samma Helige Ande är också lotsen som leder tryggt in i himlahamnen. Då är det gott att resa.

Fullbordan i Kristus

Ja den gamla människan och den nya människan. Adam och Kristus. Jag skrev för någon dag sedan om syndfallet och dess konsekvenser.

Gud, alltså Fadern, Sonen och Den Helige Ande visste om människans kommande fall redan före skapelsen. Därför var frälsningen också beredd förrän världens grund var lagd.

Människan skapades till Guds avbild, en avbild som nås först i Kristus. Den nya människan är Kristus. I honom, i nåden får vi växa under vårt liv här på jorden, det må då vara längre eller kortare.

Som syndare kommer vi alla att lämna den här jorden. Då blir det så viktigt att vi har del i Kristus och hans försoningsverk. I Kristus är vi en ny skapelse, en ny människa, som skall blomma ut i sin fullhet på den nya jorden, i den nya himmelen.

Där når avbilden sin fulländning. I Kristus sammanfattas allt i himmelen och på jorden. Den nya människan har vi endast i och genom Kristus. Så är det idag. Så är det på domens dag.

I Kristus är vi rättfärdiga och har del av hans gärningar, den nya människans gärningar. Mänskligt sett är detta så svårt att förstå. Genom tron får vi däremot ta det till oss. Endast genom tron kan vi ta det till oss.

Gud ger oss i Kristus den Helige Andes sigill. Ett sigill som är förvarat framtill förlossningens dag. Gud känner de sina, genom detta Andens sigill.

Vilken dag det blir när sigillet bryts och öppnas på himmelens strand. Vilken dag det blir vid den nya kroppens uppståndelse.

Den nya människan

Paulus fortsätter att undervisa de kristna i Kolosse. Vrede, häftighet och ondska bör läggas bort. Smädelser och fräckheter vare fjärran. Ljug inte på varandra..

Ni har klätt av ett den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av er skapare.

Gud vill alltså genom Kristus skapa någonting nytt. Han vill omskapa dig och mig.

Han talar till Guds utvalda, heliga och älskade. Han talar om innerlig barmhärtighet.

Godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.

Fördragsamhet och förlåtande varandra, iklädda kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet.

Låt Kristi frid regera i era hjärtan.

Var tacksamma.

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Psalmer, sånger och andliga visor.

En annan väg, en annan lista..

I väntan på frälsaren

Paulus lyfter i brevet till Kolosserna fram några saker. Jag tror inte att många kan berömma sig inför dessa ord. Ändå är det Guds ord och livsviktigt för vi Guds barn, som lever i tidernas afton och världens upplösning.

Aposteln talar om den nya och gamla människan. Den nya människan som är skapad till Guds avbild.

Om Paulus säger att de kristna i Kolosse har uppstått med Kristus, så finns det inget som tyder på att inte även du och jag skulle vara i samma situation.

Sällan ser jag mig som uppstånden med Kristus. Varför är det så svårt? Får den gamla människan för mycket mat?

Ändå har vi dött och vårt liv är dolt med  Gud i Kristus. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall även vi träda fram i härlighet tillsammans med honom.

Jag fattar inte det riktigt, men vill tro Guds ord. Här på jorden har vi Kristi härlighet, endast genom tron, men ändå äger vi den.

Vår gamla fördärvade människa får och bör avta till förmån för det nya livet i Kristus. Vad skall då avta? Aposteln gör en lista: Otukt, orenhet, lidelse, lusta, girighet. Ja det var verkligen en ful lista. Kanske man tycker att girigheten inte kan vara så farlig. Men vad säger aposteln? Girigheten är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Olydnadens barn vill vi ju inte vara. Ja allt detta får vi lägga bakom oss och omvända oss från.

Vad präglar då den nya människan?

Döden skall inte finnas mer

Döden är en realitet i den värld vi lever i. Ändå är människan skapad till Guds avbild och en evighetsvarelse. Vi kan inte riktigt fatta vad som skedde i paradiset i och med syndafallet. Det vet vi och det ser vi att döden är en realitet här på jorden.

Som en följd av syndafallet kommer alla människor att dö. Genom döden, som också kan vara plötslig, obarmhärtig och grym rycks människan bort från denna förgängliga värld.

Men över den som är försonad i Kristus har döden ingen makt. Själen går till vila hos Gud, till vila i Guds trygga famn. I vila framtill en kroppslig uppståndelse på den yttersta dagen. Tanken kan inte riktigt fatta och forma bilden av själens vila.  Vilan bortom tidens gräns.

Det är sorg då en 70-årig Herrens tjänare rycks bort av sjukdom. Det är sorg då tre unga rycks bort genom en olycka. Sorgen kan inte mätas. Sorgen kan inte jämföras. Det är alltid lika definitivt då livslågan släckts. Guds vägar kan vi inte förstå. Saknaden och tomheten som lämnar kvar känns obarmhärtig.

Den tid vi fått här på jorden tar en gång slut. Den tiden är ändå alltid i Guds händer. Ingenting sker utan att Gud ser det. På tronen i himmelen sitter en som var död, men lever. Herren Jesus har nycklarna till döden och dödsriket.

Jag tror att om vi kunde fatta hur få våra dagar är, skulle vi göra mycket annorlunda. Varje människa skulle då inse och förstå hur fåfäng en dag, en timme, en minut är om det fattas gemenskap med Gud i Jesus Kristus.

Gud, lär oss att inse hur få våra dagar är. Lär oss att inse att det eviga livet finns hos dig. Lär oss att leva vårt liv i gemenskap med dig, redan nu och sedan i evighet.

Gud ge alla som sörjer kraft av den vissheten att när du kommer åter blir allting nytt. Då finns inte sorg, saknad, smärta, sjukdom, lidande, tomhet, trötthet, hopplöshet mera. Tack att du också talar i och genom sorgen, fastän vi inte förstår det.

Lär oss att förstå din vilja i våra liv. Led oss på dina vägar så länge vi lever.

Var Glad!

Då vi någon gång får nåd att se vad Gud riktigt gjort i Kristus blir vi förundrade över hans stora godhet. I Kristus är vi en nu skapelse. Vi har del av hans rättfärdighet. Vi har del av det eviga livet genom honom.

Nu äger vi det genom tron. En gång då Han kommer åter fullbordas allt och du och jag blir den Guds avbild vi är skapade till.

Utan tro, omöjligt att täckas Gud

I folkbibeln står det: utan tro är det omöjligt att behaga Gud. På den här sidan floden är tron länken mellan Gud och oss. Endast i tro kan vi ta till oss Guds ord. Genom ordet talar Gud till oss. Ordet om Kristus, "detta är min älskade son, i honom har jag min glädje."

"Se Guds lamm som tar bort världens synd" Trösterika ord som vi får ta till oss och leva av tills vi får se honom.

Världen och Guds rike

Älska inte världen skriver den gamle aposteln. I morse då jag körde till arbetet "råkade" just den texten komma i min bibelapp. Två gånger inom kort tid har Gud gett den, som predikotext åt mig. Men jag slipper inte riktigt in i den. Jag blir inte färdig med den.

Gud och Mammon. Jesus förklarar det så tydligt. Men, jag vill sätta in några men. Vi kan inte älska både Gud och Mammon. Men, åter samma men, jag tror att det går att älska Mammon litet, så där lagom, litet på avstånd som köpmännen som gråter vid Babylons fall.

Gud eller Mammon? Guds rike eller världens rike. Kristus eller antikrist?

Nu ställer jag frågan åt mig själv? Regerar antikrist idag?

Ja, han gör det. Kanske det blir värre, men nog är Antikrists ande verkligen verksam idag. Vi köper och säljer. Dagligen köper vi och säljer. Vi har nästan sålt vår själ till Mammon, världens furste, antikrist, Babylon.

Medan Guds rike går mot sin slutliga seger. Medan bröllpsklockornas toner börjat ringa, medan ropet, se Brudgummen kommer ljuder..

Kan det vara så? Jag ställer mig den frågan. Gud vet.

Jesus säger: Du kan inte älska både Gud och Mammon. Jesus som stod fast där på berget, efter 40 dagar i öknen. Han såg allt vad världen sade sig kunna ge. Välfärdspredikanten djävulen visade honom allting.

Endast ett krävdes. Böj dig ner och tjäna mig. Det gjorde inte Jesus. Jag däremot har gjort det. Men Jesus kallar, följ mig!

Följ mig! Följ mig säger Jesus, allt är redan berett. Synden är försonad. Bröllopet, det eviga är berett. 

Han viskar, Jesus viskar: en kort litens tid..

Följer jag honom, bort från Babylon, hem till himmelen, det rätta fäderneslandet.

Målet hägrar, slutrakan sade brodern. Med oss går Herren. I bakgrunden ljuder sången, sången som blev kär i barndomen "att vi inte syndar, när vi skyndar, bort från Babel sist en gång"

Nu är den rätta tiden att följa Jesus. Idag vill jag följa honom. Han som snart kommer, men redan går med mig genom sin Helige Ande.

Följ Jesus!

Tack gode Gud, tack gode Gud!

Måndag igen

Så var det åter måndag och dags för måndagsversen (min födelsedagspresent). En intressant vers från Sefanja 18 och 19.

Överskriften för slutdelen av Sefanjas bok är frälsning för Israels kvarleva. En verklig intressant del som beskriver Israels räddning.

"På den tiden skall jag föra er hem, ja då skall jag föra er samman."

Jag diskuterade igår kväll de här sakerna med Pelle då vi körde hem från Övermark.

Profetian om Israels återsamlande har delvis uppfyllts. Jerusalem trampas ännu av hedningarna. En kvarleva av folket skall finna sin frälsare.

Och samma nåd får se..

Jag fick se ett kärt möte igår. Två gamla män som möttes. Det var en tid sedan de setts senaste gång. Den ene presenterade sig: Minns du mig, det var jag som fick nåd till att göra bättring på mötet 1977.

Ja det var 40 år sedan den ene mannen fick påbörja sitt eviga liv, livet i Kristus. Ett liv som av nåd hade fortgått och formats av den nåd han då fick möta på sommarmötet 1977. Ett liv som aldrig tar slut.

Amos och Amasja

Jag lyssnade igår på kvällen i bilen på undervisning om de två profeterna Amos och Amasja. Amos hade predikat Guds ord, ett hårt och obekvämt Guds ord.

Han får han av Amasja, yrkesprästen i Betel höra att nu mister du din tjänst. Men Amos var en boskapsherde som också levde av att plocka mullbärsfikon. Av Gud hade han blivit tagen från hjorden och satt i tjänst av Gud själv.

Den fattiga bondsonen utan utbildning var trogen sin uppdragsgivare Herren Gud. Amasja som var i konungens tjänst var trogen mot konungen, han predikade vad konungen ville.

Men en som är satt i Herrens tjänst, kan inte predika annat än vad Gud ger. Ja fastän ordet ger en svidande känsla i magen.

Det var gott att höra på undervisning om Amos, Herrens profet.

Dig min Gud 2

Dig min Gud jag prisar 1

Mångtusende vagnar

Det kristna hoppet gör att människan är redo att möta sin Gud. För den som är i Jesus Kristus finns det ingen fördömelse. En Kristen lever redan det nya livet tillsammans med Gud.

Därför lever också hoppet om Kristi återkomst. Apostlarna levde i det hoppet. Egentligen är det just det hoppet som ger kraft och vilja att sprida evangeliet.

Frimodiga inför domen, som för den kristne är förlossningens dag är det gott att leva och verka.

Svarta korpar

Jag har på sista tiden tänkt mycket på profeten Elia. När han var på flykt och uppehöll sig vid bäcken Kerit.

Elia hade förmedlat Herrens ord åt kung Ahab. Inget regn, ingen dagg skulle falla på tre år. Därefter sände Gud honom österut till bäcken Kerit, öster om Jordan.

Gud sade till Elia. Du skall dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att ge dig att äta där.

Hur kändes det för Elia? Hade han lätt att tro? Jag har inte tänkt så mycket på den detaljen.

Igår då jag körde längs en skogsväg såg jag en flock korpar flyga upp ur skogen. Bredvid vägen finns en grop där jaktlaget brukar dumpa slaktrester. I somras klagade en kvinna på den oerhörda stanken därifrån.

Dessa skygga svarta korpar. De som tycker om ruttet kött. På Guds befallning gav de bort sin mat. På Guds befallning tog de mat som tjänade till människoföda och gav år Elia.

Förunderliga är Herrens vägar. Där fick Elia sitt uppehälle tills bäcken torkade ut. 

Därefter sände Gud honom till Sarefat.

Bevarad i Jesus Kristus

Då jag är bevarad i Jesus Kristus. Då är jag salig, lycklig och frälst nu och för alltid, i evighet.

Versen från Filipperbrevet sammanfattar trons mening och mål. Att söka Guds rättfärdighet. Rättfärdigheten i Jesus Kristus.

Den som finner den. Han har allt. Inget fattas då mera. Sedan går det hem på nåden.

Änglar

Änglar är Guds sändebud. Gud utrustar både små och stora i Herrens tjänst. Jag fick ett paket, en burk karameller med namnet måndagspiller. Karameller inlindade i handskrivna bibelverser.

En födelsedagspresent gjord av små änglahänder. En bibelvers för varje måndag. 52 stycken, eller för ett helt år. En annorlunda, men välsignad födelsedag. En dag då ögonen ofta tårades, men av glädjetårar.

Tack gode Gud!

Dit du inte vill

Jag kom att tänka på den uppståndnes ord till Petrus. "En annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill"

Enligt Johannes var ju orden riktade till Petrus, men ändå tror jag att Jesus har något att säga åt oss alla. När Herren säger "följ mig", om vi då går, så leder han.

Han leder med tanke på slutmålet, härlighetens himmel. Vad som finns däri mellan vet vi inte. Vi har våra tankar. Jesus har sina tankar, sin plan.

Om vi följer honom så får vi vandra i ljuset. Han leder genom mörker till livets land. Han leder alla dagar. Alltid förstår vi inte. Ibland förstår vi, ibland får vi även förkrossade lyfta blicken och endast följa honom.

Vi vet ju slutmålet. Då är det tryggt att vandra med Herren.

Bönehusbältet

Jag lyssnar via nätet på sammankomsten från Bosund. Predikanten nämnde hur många bönehus han körde förbi då han just körde till Bosund från Punsar bönehus i Ytteresse.

Först körde han förbi Kållby (6 km från Esse). Sedan när han körde förbi Jakobstad var han någon km ifrån Skutnäs bönehus. Efter några km körde han nästan förbi Risöhäll bönehus.

I Näs mötte han de som kom från sammankomsten där. Bosund bönehus blev sedan det sjätte. Hade han ännu fortsatt 15 km hade han kommit till Närvilä bönehus i Karleby.

Nog kallar Gud människor till sin himmel.

Hemlandssången

O hur saligt det är att få vandra, en av de sånger som sjungs sällan.

Sabbatsmorgon

Jag lyssnade igår kväll på sångstund från Ylivieska. Sångstunden leddes av ett par i 50-årsåldern, den ena är hemma från den här nejden. Det kom fram, att då ungdomarna på den tiden samlades under helgkvällarna, så sjöng  man ofta Sions sånger.

Litet senare då jag växte upp samlades vi i bönehusen till lördagssammankomster.

Något skedde under några årtionden. Det är svårt att riktigt lägga namn på det. En förändring då ungdomar samlas, en förändring som nog har drabbat alla åldrar.

Sions sånger, de sånger som Guds folk sjunger är och var ofta hemlandssånger. Varför byts hemlandssångerna ut mot något annat. Kan det vara så att bopålarna slagits ner så kraftigt i den här jorden att vi nästan är besvärade att sjunga hemlandets sånger.

De gamla psalmerna har förresten också samma innehåll, de sjöng man också i går kväll. Ibland då vi nu samlas till sammankomst så vill organisten ha sångerna på förhand. Då ingen tagit bort mitt namn från organist gruppen (jag var tidigare mötesledare)så ser jag dessa sånger.

Jag blev glad då jag såg en sång vi skall sjunga idag. En av de sånger som sjungs så sällan idag. En sång under vandringen mot hemlandet.

En ärrad profet

Jag lyssnade i dag på undervisning om profeten Jona, då jag körde hemåt. Nog var det säkert en förunderlig syn då profeten gick in i staden. Jona hade varit i dödsrikets buk, ja tre dagar hade han varit i fiskens buk.

Själv sade han att han kommit levande upp ur graven. På Herrens ord hade fisken kastat upp Jona på torra land. Han fick inte gå via någon spegel förrän han beträdde sin predikostol.

Profeten hade däremot fått uppleva att frälsningen är hos Herren. Profeten ville infria vad han lovat.

Andra gången kommer Herrens ord till mannen. Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden. Den ogudaktiga staden som grundats av forntidens förebild till antikrist Nimrod.

Jona går en dagsresa in i staden och predikar. Gud hade gett budskapet. Profeten öppnade sin mun. Om 40 dagar skall Nineve bli ödelagt.

Men en man hade stigit upp från dödsrikets buk. Mannen, som kanske hade ett vanställt utseende visste att frälsningen finns hos Herren.

Och undret skedde. Herren är frälsning, Jesus..

Och se!

Jag är med er alla dagar intill tidens slut. Guds ande kan leda till förkrosselse. Sedan lyfter samma Ande, den helige Ande blicken. Din blick får vila på Jesus. Du fylls av frid, Guds frid.

Fast den ej kan fördöma

En skrivelse i en tid då den onde angriper Guds församling.

Lina Sandell sjunger i sin sång: Jag ser att här på jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt.

Fast den ej kan fördöma, den ändå plågsam är.

Visst är synden plågsam. Synden som bryter relationer. Synden som orsakar sorg, uppgivenhet och modlöshet.

Synden som angriper det allra skönaste, dopet, nattvarden, gudstjänsten och ordet. Ändå står sakramenten fasta. Ändå står ordet fast.

Varför? För att Jesus besegrade djävulen, den som förde synden in i världen. För att Jesus inte drog sig undan. Han gömde sig inte. Han kom inte med några bortförklaringar.

Jesus gick till Golgata. Han bar korset, hela världens synder. Han gav sitt blod. Blodet som rentvår syndaren. Blodet som djävulen skyr och måste fly ifrån.

Där vid korset finns en viloplats. Där möter syndaren sin frälsare. Stilla lägger du dig ner vid Jesu fötter. Herre förbarma. Hela Herre det söndriga. Bygg upp din församling.

Låt din församling se den uppståndne. Han som krossat ormens huvud. Lyft din församlings blick mot himlen.

Kristus och Honom som korsfäst

Blir du frälst då du tror på Jesus Kristus och honom som korsfäst?

Ja, det blir du nog, men..

Du måste ju vara döpt.
Du måste ju ha en rätt tro.

Listan kan göras lång. Ändå är Kristus det enda hopp vi har. Kristus är ett hopp som håller. Den som tror på honom har del av hans fullständiga frälsning. Kristus och honom som korsfäst är den rätta och saliggörande tron.

Fader, son och den Helige Ande. Tre ut i en och en uti tre.

Kristus är det nya förbundet och tillika frälsningen även för gamla förbundets folk.

Genom dopet och nattvarden når han oss. Ordet väcker tro.För allt tackar vi Gud.

Utförligare kan man säkert beskriva det, men jag har del i hans fullkomliga verk. Faller jag så lyfter han mig. Går jag bort så kallar han mig. Från synden får jag omvända mig. 

I denna tro är det tryggt att gå till vila.

Räddning

Det finns en räddning för den värld vi lever i. En värld fylld av terror, kaos och naturkatastrofer. Den är så enkel och den når sällan över nyhetströskeln. Räddningen är omvändelse. Omvändelse till Gud, herre förbarma dig.

En omvändelse till skaparen. En ny riktning, tillbaka till Guds ord och inte bort från ordet. Att tro istället för att inte tro. Att följa Jesus, han som dog för att de dödsdömda skulle bli fria.

Herre ske din vilja, herre förbarma dig!

Johannes 9

När Jesus kom gående fick han se en blind född. Lärjungarna har en fråga till Jesus: Vem har syndat, han själv eller föräldrarna.

Jesus svarar, varken han eller föräldrarna. Detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.

Denne blindfödde skulle bli ett vittnesbörd för världen i årtusenden. Jesus mötte ju många människor, både friska och sjuka. Denne blinda man hade en speciell uppgift i Guds plan.

Han satt där vid vägen då Gud gick förbi. Då Guds son, sann Gud och sann människa kom gående. 

Under 3,5 år var Jesus verksam offentligt. Under de åren skedde just det som Gud hade förutbestämt. De människomöten, de under och det lidande, den död och den uppståndelse som för dig och mig har en evig verkan.

Var skall vi tillbringa evigheten? Vi lever här några år, eller 70 och 80 år om vi får leva länge. Ja människan kan leva över 100 år då det är Guds vilja.

Får Guds vilja uppenbaras på mig under den tid jag är på jorden? Vad är Guds vilja på mig och uppenbaras den?

Gud har en vilja med mitt liv. Ytterst vill han frälsa mig och föra mig till sitt eviga himmelska rike. Där på de gyllene gatorna får jag tjäna honom. Där är allt fullkomligt. Jag ser och förstår hans vilja. Synden, olydnaden finns inte mera. Där finns inte heller de dåliga dagarna, då jag hellst inte skulle stiga upp ur sängen.

Nu är det däremot frågan om tro, tro eller otro. Tror jag att Gud velat frälsa mig? Tror jag att han blev människa för att frälsa mig? Tror jag att han har en plan för mig, olika ting, små och stora saker enligt hans vilja?

Lever jag i otro? Tror jag att jag duger sådan jag är både nu och i evighet? Tror jag att jag kan leva utan Jesus, utan frälsare, utan Gud?

Jesus kommer gående. Ser jag honom? Han ser mig, fastän jag ligger på soffan. Han hör mig fastän jag tvivlade då jag vaknade. Han säger, följ du mig!

Tack käre Fader att jag får följa din son. Tack att han leder mig till dig. Tack att jag får leva under din ledning, under ditt befäl. Tack att du genom ordet lyfter upp min blick. Tack att jag ser, att du gjort att jag kan se.

Himlen, mitt rätta hemland

Jag fick i går ett tidningsurklipp, som handlade om bonden, riksdagsmannen och sångförfattaren Leonard Typpö.

I prövningens stund skrev han lugnt ner den vackra sången "himlen är mitt rätta hemland". 

Vi lever nu i höstmörkret tid. Snart är det dags att sätta fram tro, hopp och kärlek. Lever de och lyser de ännu i mitt hjärta?

Vi har blicken riktad framåt mot ljuset. Mörkret tätnar, men Guds gåvor ger ljus i mörkret. Tron, vissheten om att Gud i sin godhet förlåtit mina och världens synder.

Hoppet, att Jesus är en verklighet både här och nu, samt bortom tidens gräns. Hoppet som ger liv.

Kärleken, Guds kärlek som når mig, som får uppfylla hjärtat med kärlek och tacksamhet till Gud, samt till mina medmänniskor.

Håll lamporna brinnande i tidens och världens mörker. Se Guds ljus!



Tro och otro

När man allt sedan barn har haft en Gudstro är det ganska svårt att tänka sig hur ett liv i otro skulle vara. Tron blir det centrala i livet, liksom kyrkan mitt i byn.

Tron är ju en gåva. Då Gud gett tron så skulle otro därefter vara ett medvetet val.

 Bibeln vittnar om att Gud kallar alla till tro. Även de som mistat eller övergett sin tro. Jesu verk är ju något som vi tar till oss genom tro. Därför är tron livsviktig.

Men tänk vilket motstånd tron möter idag. Det som våra fäder och mödrar och tidigare generationer högaktade håller på att bli föraktat även i vårt land.

Tack gode Gud för trons gåva!

När ögat och tanken inte räcker

Tron är en gåva. Det finns saker i det kristna livet som vi inte kan, eller skall kunna beskriva. Vi ser blott dunkelt, som i en spegel. Vår tanke kan inte riktigt fatta himlen och evigheten.

Det är endast Guds ord och det, som den Helige Ande uppenbarar, som vi kan förlita oss på. Ibland använder man uttrycket, våra"lerögon" kan inte se.

Vi får tro på Guds löften och det räcker. Det som inget öga har sett och inget öra har hört kan inte riktigt beskrivas. Det himmelska livet hos Gud, hurudant är det? Vi låter Jesus beskriva:

- inte heller kan de dö längre, som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.

Mose kallade Herren för Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud. Mose förstod att patriarkerna som gått hem till Gud, levde där hos Gud.

- Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla.

En varning för att bli vilseledd

Vi vet att både vilddjuret och den falska profeten skall bli kastade i eldsjön. Vad och vem de är, samt i och under vilken tid de vilseleder får vi inte riktigt grepp om. Åtminstone har den Helige Ande inte klargjort det för mig.

Det är kanske heller inte så viktigt. Vi tror bibelordet och tror därför att de finns eller ännu skall komma innan Jesus, segerfursten hämtar oss hem.

Många kämpande har under århundraden fått mod och kraft av Herren. Kraft att stå emot konungar och furstar som stridit mot Guds rike och de som följer Kristus, det slaktade lammet. De har sett dessa vilddjur för sina ögon och vägrat följa dem.

De har gått i fängelse och i döden hellre än att svika honom som frälsat dem och gjort dem till medborgare i Guds eviga rike.

Ändå ser vi idag att allt småningom drivs mot sin spets. Laglösheten ökar. Då är det viktigt att kärleken inte slocknar. Kärleken till Jesus och hans bröder och systrar. Kärleken till de som vilseleds av både präster och biskopar att ifrågasätta Guds ord.

Ja även kärleken till vilsegångna präster och biskopar, som med kvarnstenen om halsen går mot den långa evigheten.

Ve världen som förför. Ve den människa genom vilken förförelse kommer. Ve mig och mitt arma hjärta om jag vilseleder någon.

Håll blicken fäst på Jesus. Överge falsk lära. Ja den falska obibliska läran får vi och bör vi hata, för den leder många vilse. Älska Gud och hans bud.

Om vilddjuret och den falska profeten säger Johannes att de gjort tecken. Genom dessa tecken hade de vilselett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild.

Guds ord varnar på många ställen för att ifrågasätta Guds ord. Det är alltid början på en villfarelse. Och villfarelsen leder slutligen till en evig död. Tecken får vi däremot ifrågasätta. Vi behöver inget annat tecken än Jona tecken.

Således är även villfarelse en Guds dom och de två vilddjuren en dom över den värld som vänt Gud ryggen. Ja vilddjurets märke är en dom över den som övergett Bibelns Jesus, världens frälsare.

Guds ord håller

Under kvällens sammankomst bekräftade den Helige Ande något för mig. Jag fick en ahaupplevelse, som man ibland får då man lyssnar till Guds ord. Jag blev glad och fick ny kraft och nytt mod.

Guds ord håller. Det håller! Om jag minns rätt lyfte predikantbrodern fram att den onde, djävulen känner Guds ord.

Den skara som håller fast vid Guds ord och det röda snöret, Jesu blod är därför en räddad skara.

Vi vet ju att han vill förvandla och ändra Guds ord för att få människor på fall. Han har ändå ingen makt över Guds ord.

Han kan ändra människors inställning till ordet och uppfattning om ordet.

Men ordet står ända kvar i enlighet med Guds löften.

Ja djävulen känner Guds ord. Han vet att Jesus Kristus har sönderkrossat hans huvud. Därför vet han att han inte kan övervinna eller besegra den församling, eller den människa som håller sig till Jesus och Guds ord.

Tro därför Guds ord, håll fast vid det. Det må storma och blåsa, men den onde har ingen makt över din själ. Den når tryggt ända fram till himlahamnen.

Fästa vid Kristus, troende hans ord når vi det himmelska Jerusalem.

På måndagsmorgonen kom den gamle ormen igen slingrande. Ibland vill han ta bort allt. Han sår tvivel i hjärtat. Han kommer med sitt "månne".

Men tack gode Gud för att ditt ord står fast både i tid och evighet!

Namnet i Livets bok, Lammets bok

Hör du med mig, till dem som fruktat för vilddjuret och dess märke? Guds barn behöver inte frukta. Herren Jesus har lovat att vara med sina lärjungar varje dag intill tidens slut.

Den, vars namn är skrivet i livets bok tar inte den ondes märken på sig. Om än nästan alla jordens innevånare kommer att tillbe vilddjuret, så finns det undantag, de vars namn är skrivna i livets bok.

Det är Gud som vi bör frukta och lyda. Jesus säger också att vi skall frukta den som har makt att fördärva både kropp och själ i Gehenna. Det är alltså här vi skall vaka, som Jesu efterföljare och trogna mot hans ord.

Boken är alltså Lammets. Det är Jesus som bevarar. Han säger själv att han inte kommer att förlora en enda. Finns det då en tryggare plats än hos Jesus.

Johannes manar till uthållighet. De heligas uthållighet visar sig i det att de går i fångenskap, om det blir deras lott. De heligas uthållighet och tro ger kraft att även gå i döden för trons skull, om det blir deras lott.

Vi behöver märka att det står att Vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem. Men det fick ingen makt att besegra Lammet. Därför har det ingen makt att märka dem som tillhör Lammet och bär hans märke.

Det andra vilddjuret ser ut som ett lamm, men talar som en drake. Det får jorden och dess innevånare att tillbe det första vilddjuret. Det vilseleder dem som bor på jorden. Det befaller jordens innevånare att göra en bild åt vilddjuret.

Det får makt att ge livsande åt vilddjurets bild. Det får makt att låta bilden tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. Det tvingar alla att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn, eller dess namns tal.

Gud vet om vi skall se dessa dagar. Gud vet vilka delar som skall förstås bokstavligt och vilka delar som har en andlig betydelse.

Jag tror att det nu idag är den andliga betydelsen som vi bör ta till oss. Håll dig nära Herren Jesus. Han som har livets bok. Han som för dig ända in i himmelens glädje.

Han som säger att inte en enda sparv faller till marken utan er Faders vilja. Kommer den dag då vi inte mera skall köpa och sälja. Då är Himmelens glädje nära oss. Då saknar allt annat betydelse och Jesus ger kraft till de sista stegen.

Kristi kyrka och Antikrists kyrka

Man talar om att den evangelisklutherska kyrkan i Finland är delad. Är den det? Jo det är den. Vi kan inte undgå att se det. Då, må du vara i vilket läger som helst.

Vår kyrka är delad och består av två delar, bruden och skökan. Antikrists ande är verksam idag. Den var det redan på apostlarnas  tid.

Vi måste våga tala klarspråk. Det sker en delning redan här på jorden. Han som delar är Kristus. Kristi kors och Guds ord blir en skiljelinje. Följer vi honom, den korsfäste, eller följer vi någon annan? Vart bär våra steg?

Den sista tidens yttre kyrka kommer att vara delad, bibeln vittnar om det. Vårt hjärta kan ändå inte vara delat! Vart går vi?

Tidsandan, som är Antikrists anda tränger allt djupare in i oss alla. Vilket märke bär du och jag i hjärtat, på handen och pannan? Med vilket märke går vi in i Evigheten? Vems barn är vi?

Har du av Kristus blivit märkt med den helige Andes sigill, eller är du mottaglig för vilddjurets märke? Är ditt hjärta redan märkt av dess väsen?

Gud vet, men jag är rädd att vilddjuret redan märkt många. Vi vandrar i samma hop, men har inte samma ande. Vi tror att vi är på väg till samma mål, men går mot olika håll, mot en evig seger med Kristus eller mot förtappelse.

Kanske märkningen blir ännu tydligare, det vet Gud.

Pröva mig Herre. Säg till om jag är på en olycklig väg och led mig på den rätta vägen.

Tjäna Kristus

Aposteln talar i Kolosserbrevet om den gamla och den nya människan. Vi har uppstått med Kristus. Han som sitter på Guds högra sida i himmelen. Han uppmanar oss att söka det himmelska.

Hur söker vi det himmelska, vi kan ju inte själva förflytta oss dit, hur mycket vi än skulle vilja. Hur hittar vi det himmelska, då vår plats är här nere?

Är det genom att ha handen vid plogen, men hjärtat i himlen? Aposteln säger att vi har dött, att vårt liv är fördolt med Kristus i Gud.

Han talar då om den nya människan. Den nya människan som lever för och i och genom Kristus. Människan som är trolovad med Kristus, i väntan på bröllopet i himmelen.

Om vi använder en bild, en liknelse, inget är som väntans tider, hoppets tider, trolovningstider. Visst var förlovningstiden en härlig tid. Tanken var i det kommande, ringen glänste på fingret. Bröllopsdagen klarnade och ja, det fanns ingen återvändo till det gamla. Blicken var stadigt riktad framåt.

Har du sett din egen nya människa? Nej, det tror jag inte, men kanske du känner honom, Guds helige Ande, som nu bor i dig. Han som bor och verkar i dig och är din ledsagare fram till förlossningens dag.

Nog är det stort. Kristus vill bo och verka i oss och själv leda våra liv. Fast vi är av synden fördärvade och bundna vid den här jorden är Kristus verksam i vårt liv. Han leder genom eldstaden och molnstoden,  dag för dag. I bland känns det som om Kaanans lands gränser är så nära, endast en kort liten tid.

O, om vi skulle få sprida himmelsk doft här i den kalla och hårda öknen. Hemlandets dofter, sommarbrisen från Eden.

Hos oss talas det nu mycket om bröllop, då min äldsta dotter är nyförlovad. Förberedelserna för bröllopet är i gång.

Så är det också i den himmelska världen. Tidpunkten för festen, Lammets bröllop är klart. Kristus är klar, verket utfördes på Golgata. Bruden är klar. Är bruden, Kristi församling klar?

O, att den Helige Ande skulle få verka. Tiden är så ond. Snart ligger stora delar av den kristna kyrkan slagen i öknen. Förruttnelsens doft syndens lovlighet, okärleken stinker i öknen. Hemlandet är så nära men allt flera vänder tillbaka mot Egypten, mot en säker och evig död. Agnarna skiljs ifrån vetet, Kristi församling luttras vid hemlandets gränser.

Den sanna bruden ropar, kom Herre Jesus. Visst kommer han, det har han ju lovat.