Igår så satte frun blomlökar i jorden. Jag klippte gräset och jämnade jorden där blomlökarna skall vila. Men i världen är det oroligt. Folk evakueras i rädslan för vulkanutbrott. På många ställen förbereder man sig för kärnvapenatacker.
I Finland förbereder vi oss för 100-årsjubileum. Förbereder någon sig för Gud? Nej, det som är heligt idag är klimatavtal, liberalism och allt som upphöjer människan.
Vi bygger och planterar. Vi utgår ifrån att den ena dagen är den andra lik. Jag kommer inte ifrån det, den värld vi lever i är sjuk. Det som jag då tänker på är människans uppror mot Gud. Herren Gud talar, skriftens ord går i uppfyllelse, men världen vägrar se det.
Vi är ju satta till att bruka och vårda jorden. Sådd och skörd skall fortgå tills Herren kommer på skyarna. Men älskar vi Herren Gud av hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva?
Tänker vi på det som har evighetsvärde? Tackar vi Gud för det välstånd vi fått ha? Följer vi Herren Jesus?
Men Herren känner de sina. Visst finns det en skara, ur alla folkslag och tungomål. En skara som känner sin synd. En skara som ser att tidsandan påverkar dem.
Den skaran är på väg till Lammets bröllop. Sömnen tynger, vandringen går dåligt..
Finns det olja i lampan? Min Herre har ju sagt att jag kommer att somna. Men tänk vad ljuvligt då du får vakna till anskriet "se brudgummen kommer"
För visst kommer han, det har han ju lovat. I dag är det åter en söndag. Vi får gå till Herrens hus. Vi får tacka och prisa honom för frälsningens gåva. Och oljan fyller han i våra kärl. Den olja som inte kan köpas, utan erhålls av nåd.
"Jag blev glad då man sade mig, låt oss gå till Herrens hus"
En välsignad dag, i väntan på Herren Jesus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar