Jag glömmer ofta att då min frälsare Jesus levde här på jorden levde han liksom du och jag. Han hade en människas kropp. Han blev trött och ledsen. Han var syndfri, men han mötte dagligen syndens konsekvenser, ända fram till den dagen han försonade all synd på korset.
När Jesus fick höra om Johannes döparens död for han till en enslig
plats. Han ville vara ensam med lärjungarna.
Folket fick höra var han
var och kom gående efter. Fastän han hade sorg förbarmade sig han över
dem. Han såg hur vilsna de var. Som får utan Herde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar