"Mörkrets dysterhet försvinner, natten flyr för dagens bloss, och när Kristus segern vinner öppnas himmelen för oss. Med sitt blod, så är vår tro, på sitt kors han ger oss ro." (Psalm 371, vers 2)
Så skriver sjömannen och diktaren Gustaf Skinnari 1893. Korset är tomt. Graven är tom. Jesus har uppstått.
"Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull.
Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.
För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.
Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda."
(Filipperbrevet 3)
När vi tänker på Uppståndelsekraft och kraften från Jesu Kristi uppståndelse börjar vi lätt söka den i oss själva.
Då aposteln talar om kraften från Kristi uppståndelse talar han om att bli lik honom i en död med honom. Han talar om det hopp vi får leva i.
Hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.
Den här morgonen blev annorlunda än jag tänkte. Jag såg fram emot att få glädjas över Jesu uppståndelse. Och det får jag nog.
Uppståndelseglädjen är inte beroende av våra känslor. Jag tänker på lärjungarna, på kvinnorna som hade misst allt. Det som de trodde på var borta. Jesus var död och nu var hans kropp också borta.
Hoppet var borta och de fumlade i mörker. Men då får de möta honom. Han som dog för att de skulle få leva.
Livet får en ny gestalt. Herren kommer med sin frid. Gud är god. Allting gör han nytt. Han bygger inte på vår bräckliga mänskliga kraft och förmåga. Nattens skuggor ger vika och i gryningen kommer han till oss.
I tro får vi sticka handen i hans sönderstungna sida. Hålen efter spikarna syns. Det var inte spikarna som höll honom fast på korset utan kärleken till sina sargade bröder och systrar.
Johannes beskriver sig som lärjungen som Jesus älskade. Jesus älskar också dig. Därför får du se in i den tomma graven. Du får se och tro..
Graven är tom. Gud uppväckte sin rättfärdige son. I hans rättfärdighet och kraft har vi vår glädje..
6:18 går solen upp i Jerusalem idag. Mörkret ger vika redan i gryningen innan Gud låter sin sol gå upp.
Idag firar vi Jesu uppståndelse från de döda. Det får vi göra om än nattens sömn kanske inte var så bra.
Allting får vi ta ur Guds hand. I mina tankar kommer psalmens ord (Psalmboken 478):
"Ditt verk är stort, men jag är svag
och lätt till jorden böjes.
Mig arma i din tjänst dock tag,
om så din kraft upphöjes.
Med ödmjukhet och kärlek giv
och trohet intill döden,
och låt mig gå med bud om liv
bland smärtorna och nöden.
Till evig tid jag hör dig till
och vill ej mer begära.
Så tag mig, led mig, som du vill,
blott alltid till din ära.
"Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst."
Så skriver aposteln till Timoteus i sitt första brevs fjärde kapitel. Aposteln visste att han hade kämpat den goda kampen. Han hade fullbordat loppet. Han hade bevarat tron.
Där har du och jag vårt livs viktigaste lopp. Att bevara tron på den uppståndne. Jesus som var död och lever och har sagt att han kommer snart tillbaka.
En Glad och Välsignad påsk! Jesus lever. Han har uppstått! Innan morgonen gryr lämnar han graven..
Saliga är vi då vi kämpar trons goda kamp tills han kommer. I den kampen är det inte frågan om egen förmåga eller egen styrka utan om Guds verk. Nåd att förtrösta på det som Gud gjort i Jesus Kristus..
"Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den.
Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven."
(Första delen av morgondagens evangelietext)
Maria Magdalena hade sprungit från den tomma graven och hon hade kommit fram till Petrus och Johannes. Den stackars Maria var upprörd och uppgiven. De hade tagit bort hennes Herre från graven och hon och de andra kvinnorna visste inte var man hade lagt Jesus.
Nu blev det fart i Petrus och Johannes och de springer så fort de kan till graven. Johannes sprang fortare. Av någon anledning hängde inte Petrus med i Johannes fart.
Johannes lutade sig in i graven och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. Strax därefter kom Simon Petrus fram. Han går in i graven och ser linnebindlarna ligga där. Han ser duken som hade täckt den döde Jesus huvud ligga skilt och hopvikt på en särskild plats.
Johannes går också in och ser och tror. Jesus som älskade honom har uppstått. Jesus lever.
Petrus och Johannes hade inte tidigare förstått Skriftens ord att Jesus måste uppstå från de döda.
"Därefter vände lärjungarna tillbaka hem." Jag tror att vägen hem var ljuvligare. Salig är den som ser och tror..
"Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar.
Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många. När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"
(Matteus 27)
När Jesus Guds son ropar "Det är fullbordat" med hög röst och ger upp andan sker mäktiga saker i Jerusalem. Gravar öppnas och många avlidna heliga får liv i sina kroppar. Efter Jesu uppståndelse lämnar de sina gravar och går in i den heliga staden.
Gud ger en försmak av vad som komma skall då dödens makt är bruten. Döden kom in i skapelsen på grund av synden. Och dödens makt och välde vilar på Guds ord. "men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”
"Guds rike här på jorden ett nåderike är. Tag vara uppå orden: Din synd förlåtes här! Ur broders mun du hörer det ord som löser dig, och till Guds rike förer den svåra, trånga stig.
Det dyra blodet gjutes som balsam på ditt sår. I nådens hav dig bjudes den nåd som städs´ består. Så hör då broder, syster och sjung din glädjesång, och ropa ut den nåden åt alla på en gång!" (Sions sånger 40, I tron jag ser din pina)
När vi igår under Långfredagens sammankomst sjöng slutsången fäste jag mig vid orden. Det är ljuvligt då evangeliet får ljuda fritt i en församling.
Det är nåd att ha fått växa upp inom en väckelserörelse. Vi har så mycket att vara tacksamma för..
