Frukten från livets träd

När Johannes får se den härliga staden runt Guds och Lammets tron beskriver han Livets träd som ger frukt tolv gånger.

Trädet ger sin frukt varje månad i en stad som inte behöver ljus från sol och måne. Ändå beskriver Johannes en tid där månen reglerar tiden.

Gudsmannen Mose skriver om vilodagen: "Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn. För på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt verk och vilade."

Tänk att Gud upphörde med sitt verk och vilade. Om Gud hade tid att göra så är det nog dårskap att tro att inte vi skulle ha tid att göra likadant. 

Gud vet att människan behöver vila och det bröd och den mat han ger på vilodagen är annorlunda mat, en mat likt frukter för Evigheten.

"Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina."

En härlig tid väntar för Guds folk. En tid när Livets träd bär frukter varje månad och dess löv ger läkedom..

27.02.

"Guds väg är fullkomlig,

Herrens ord är rent.

Han är en sköld för alla

som flyr till honom.

Vem är Gud förutom Herren,

vem är en klippa utom vår Gud?

Gud är mitt starka värn,

han gör min väg fullkomlig."

(Ur 2. Samuelsboken kapitel 22)

Himladräkten

Igår kväll fick jag i bönhuset lyssna till en av mina älsklingssånger, Lina Sandells sång om himladräkten. 

Den rymmer mycket den sången som är skriven 1859. Lina föddes 1832 och var ganska ung då hon skrev sången.

Himladräkten är den samma i livets olika skeden. Den är den samma i blomstrande ungdom och under ålderns höst.

Den är den samma i med- och motgång, i glädje och i sorg. Medan jag lyssnar på sången tänker jag på den botfärdige rövaren och hans himlaklädnad.

Han bad om en tanke av Jesus och blev klädd för himlafärden. På Jesu ord bereddes han för himlafärden. "Idag skall du vara med mig i Paradiset."

Det gamla rövarlivet var borta. Det gjorda kunde inte göras ogjort men han blev ett märkligt trosvittne.

En rövare i Paradiset. En rövare som fick tvätta sina kläder vita och rena i Lammets blod.

Han blev den förste rövaren i Paradiset då Jesus öppnade vägen till Paradiset och till livets träd.

Gud är god!

En ren gudstjänst

Herrens tjänare Jakob skriver om den rena gudstjänsten:

"Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. 

Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern."

Falsk gudstjänst

Paulus skriver i första Korinterbrevet om ordningen vid Gudstjänsten. Aposteln lyfter där fram att församlingen skall pröva det som talas. 

I Romarbrevets 12. kapitel skriver han om den andliga gudstjänsten. Då skriver han: "Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom."

Paulus visar på en annan väg än anpassning efter världen. Han talar om en förnyelse av sinnet så att den kristne kan pröva vad som är Guds vilja, vad som behagar Gud.

Vi vet att Gud är nöjd med Jesu Kristi verk. Det är gott och fullkomligt och behagar Gud. Paulus kommer också med en uppmaning i avslutningen av kapitlet:  "Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda." 

Jag nämnde i föregående om en gudstjänst i Svenska kyrkan som när den prövas inför Guds ord nog visar sig vara en falsk gudstjänst. Inte var det något fel på bibelordet som lästes. Sången var dyrbar och biblisk, men där fanns en mycket stark villfarelsens ande.

Den som ännu äger den Helige Ande genom tron i sitt hjärta kan känna det falska, det antikristliga och de ting som rentav påminner om förödelsens styggelse. Då vill man ta avstånd från villfarelsen. 

Om Gud tillstäder och Herren dröjer kommer vi att möta sådana tillfällen där vi kanske måste gå ut. Vi kan inte och skall inte delta i tillfällen om än de skulle kallas gudstjänster om en främmande ande råder.

Då blir apostelns uppmaning värdefull: 'Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda."

Gud är god. Han vill ingen syndares död. Men ordet vittnar klart om att syndens lön är döden. Jakob skriver:

"Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död."

Till församlingen i Laodicea säger Herren Jesus: 

"Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. 

Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se.

Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Gud bevisar sin kärlek till människosläktet genom att han ännu genom sitt ord, Bibelns ord straffar synden och visar på Jesus som tar bort världens synd.

Gud är god!

Ett träd planterat vid vatten

Den första psaltarpsalmen beskriver människor som är likt träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar.

"Han är som ett träd,

planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid

och vars löv inte vissnar."

Psalmen beskriver två helt olika vägar. På den ena vägen har man sin glädje i Herrens undervisning, i Guds ord. 

På de andra vägen följer man de gudlösas råd. Man går in på syndares väg och sitter bland föraktare. På den vägen blir människorna som agnar som skingras för vinden.

Psaltarpsalmen slutar med orden "Herren känner de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till fördärvet."

Med anledning av en väns skrivelse gick jag igår kväll in på Byske- Fällfors församlings fb- sida. Där hade personalen för 6 dagar sedan gjort en uppdatering genom ett filmklipp. 

I bakgrunden ser man kyrkan. Från kyrkan leder en väg inramad av snökarmar på båda sidor. 

Bort från kyrkan kommer en färgglad skara med väldig fart jagad av en stor figur med en väldig regnbågsflagga som till slut uppslukar hela rutan. Därefter blir det svart.

Församlingen är en del av svenska kyrkan och har aktivt deltagit i en regnbågsvecka som högtidligt inleddes i kyrkan för en vecka sedan.

Under gudstjänsten sjöng man den vackra sången "Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv."

Det var en märklig tillställning i ett land och en stad där man tidigare tjänat Bibelns Gud och trott på skriftens Jesus. 

Bibeln talar om två vägar där den ena slutar i fördärvet. Vägen bort från Guds vilja slutar i fördärvet. Vi lever i en märklig tid då vi i sanning behöver Guds rena och klara ord..

Tron

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser."

Folkbibeln antyder att grundtexten också kan översättas så att övertygelsen och vissheten är "ett förverkligande av, eller ett bevis för ting som man inte ser.

Trons objekt är Jesus Kristus. Genom tron griper vi tag i honom. Vi tar till oss hans verk, hans försoningsdöd och uppståndelse, som en öppen väg till livets träd, symbolen för Guds eviga liv.

Kanske vi kan säga att genom tron griper Gud tag i oss och vi flyttas från döden till livet. I tro lever vi i syndens och dödens land i förvissning om att vi en gång skall se honom som vi trott på.

Vi ser alltså honom i ett annat land som Guds ord beskriver som en stad. En fast boning där livets träd står mitt på stadens gata och livets vatten strömmar fram genom staden som en mäktig flod med kristallklart vatten..