Trygghet i Gud

Konung David skriver i psalm 40:"Salig är den som har Herren till sin trygghet"

David varnar för att vända sig till de stolta, de som viker av till lögn. Den stolte och högmodige behöver inte Herrens frälsning och blir därför en fiende till Kristi kors.

Till korinterna skriver Paulus:

"Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 

Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Aposteln skriver att de som låter sig utnyttjas för synden inte ska få ärva Guds rike. Orden är lika aktuella idag som då de skrevs. Syndens makt att bedra är stor och dess spridning är mycket kraftigare än Covid.

Men i Korint hade syndarna tvättats rena. De hade fått byta ett liv i synd mot Jesu Kristi rättfärdighet.

Aposteln Johannes skriver: 

"Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.  

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss."

Ofta missar vi de andra delen - om vi säger att vi inte har syndat. Då gör vi Jesus till en lögnare. Då finns hans ord inte i oss. Då går vi under i vår synd. Då blir vi inte tvättade rena. Då har vi ingen plats i hans rike. Då stryker vi själva ut vårt namn ur livets bok.

Den nya religionen som öppet och offentligt förordas, proklameras och representeras av biskopar och kontraktsprostar är förödande och falsk. Många blir bedragna.

Aposteln skriver att vi inte skall bedra oss själva. All synd får vi bekänna för Gud. I bekännelsen finns det kraft då den säger det samma som Gud, som Guds ord.

Att bekänna sina synder är också att omvända sig från dem. David som inför Natan dömde en annan man till döden fick höra att du är den mannen.

Så är det då vi ställs inför Guds ord- vi blir till syndare. Vi får fly till nåden. Vi får söka skydd och rening i Jesu blod som runnit. Vi får ta en annan väg. Vi får vandra på den nya och levande vägen där synd byts mot nåd.

Där Guds ord säger ja, där får vi säga ja. Där Guds ord säger nej, där får vi säga nej.

Men nog är Gud god - för ångrade syndare finns det nåd.

Med David får vi säga:

"Låt alla som söker dig

få jubla och glädjas i dig,

låt dem som älskar din frälsning

alltid säga: "Herren är stor!"

Jag är betryckt och fattig,

men Herren tänker på mig.

Du är min hjälp och befriare.

Min Gud, dröj inte!"

Jesus är vägen

Konung David skriver i psalm 139:

"Dina ögon såg mig

när jag bara var ett foster.

Alla mina dagar blev skrivna

i din bok,

formade innan någon av dem

hade kommit."

Psalmen avslutar han med en bön:

"Rannsaka mig, Gud,

och känn mitt hjärta,

pröva mig och känn mina tankar.

Se om jag är på en olycksväg,

och led mig på den eviga vägen."

Led mig på den rätta vägen. Jag tror att Gud hör en sådan bön. Vill vi att Gud leder oss på vår egen väg, eller på den rätta vägen?

Tröst i en tid med villfarelser

En stor villfarelse idag är att många tror att vi under 2000- talet fått den verkliga och sanna bilden av Gud. Man tror att Gud inte förmådde ge den bilden av sig som han själv ville då han talade genom profeter och genom Jesus och de apostlar han utvalt.

Egentligen är det höjden av högmod. 

Han som i Bibeln uppenbarar sig och presenterar sig som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud vill också vara din och min Gud.

Johannes fick se något otroligt vackert och trosstyrkande och han skriver:

"Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, och de ropade med stark röst:

"Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!"

Gud har en frälsningsplan där du och jag av nåd också har rum. 

Min Gudsbild

Vilken bild av Gud har jag? Vill jag själv forma den eller låter jag Gud forma den efter sitt ord?

Vi människor förändras men Gud ändras inte. Han är den samme igår, idag och i evighet.

Hebreerbrevets författare skriver:

" I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. 

Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. 

Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. 

Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."

Jesus är Guds väsens avbild. Då han under GT uppenbarade sin vilja genom profeterna har vi nu en "tydligare" bild då vi i ordet kan betrakta Jesu verk.

Reningen är gjord och finns tillgänglig som en öppen källa. Uppenbarelseboken målar en bild av hur den, hur livets vatten strömmar fram som en flod från Guds och Lammets tron.

Frågan är då att söker vi liv i den strömmen eller försöker vi fiska i de olika ismerna som påverkar och söndrar människan, hennes  liv och Gudsbilden.

En evig boning

"Låt mig få höra om Jesus,

skriv på mitt hjärta vart ord.

Sjung för mig sången så dyrbar,

skönaste sång på vår jord"

Nya testamentet inleds med orden "Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son."

I Davids sinne hade kommit att bygga ett hus för Herren men han får genom profetens ord höra:

"Och jag förkunnar för dig att Herren ska bygga ett hus åt dig. När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. 

Jag ska befästa hans kungarike. Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. Jag ska vara hans far, och han ska vara min son. 

Min nåd ska inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig. Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt.”

David ville bygga ett hus åt Herren men han fick höra:

"Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?"

Jesus vill bo i en människas hjärta. Nog har vi en förunderlig Gud!

Viktigt och oviktigt

Igår läste jag en artikel i kyrkpressen om att vi behöver tala mera om livet före döden. Skribenten är en avlägsen släkting. 

Men han rymdes inte med. Jesus nämndes inte. Han som är livet upplevdes inte viktig. Inte ens när man talar om livet före döden rymdes Jesus med.

Varför är det så svårt att lyfta fram Jesus? Inte ens en i en tidning som borde ha en kristen grund ryms han med då ett ämne som döden behandlas.

Vi borde nog tala och skriva mera om Jesus. Igår kväll fick jag tänka mycket på Jesus. Jag fick ett telefonsamtal och jag mötte en man i bybutiken. Jag läste också Davids livshistoria.

Vad är länken som förenar en 97- åring som gått hem till Gud, en ettåring som kämpar för sitt liv och han som Bibeln nämner som Jesu förfader. - Det är Jesus!

Det är nåd att få leva i tro på Jesus ett långt liv. Det är nåd att få vakna i en bättre värld och möta Jesus ansikte mot ansikte.

Det är nåd att i Jesu namn få be till Gud för en liten sjuk pojke. 

Det är nåd att få tacka Gud för evangeliets ord om att synder förlåts i Jesu namn.

I andra Samuelsboken läser vi om då Guds profet Natan besöker David:

"Då sade David till Natan: ”Jag har syndat mot Herren.” Natan sade till David: ”Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du ska inte dö."

Så får vi också idag ta Jesus med på färden. Han var död, men lever. I hans seger har vi mod. Livet har vi i hans blod.

Självprövning

Temat för inkommande helg är självprövning. Gud är den som prövar människan genom sitt ord.

När vi tar emot Guds ord som ord från Gud låter vi oss bli prövade av den instans som inte gör fel eller misstag.

Som människor gör vi ett stort misstag om vi förnekar syndens verklighet, om vi försöker ta ned Gud till en människas nivå.

Människan kan också försöka ställa sig på samma nivå som Gud. Hon kan leva i en falsk gemenskap med honom, i en falsk frid.

Vilken är då den rätta och saliga gemenskapen med Gud? Gemenskapen i Jesus Kristus!

Då får vi vara benådade syndare. Som syndare får vi komma inför honom. Vi får bekänna all synd.

Det är nåd utöver nåd att få bekänna och begråta sin synd och höra evangeliets ord - att Gud för Jesu skull förlåtit och förlåter all synd.

Jesus, Davids son. Han levde syndfri där David syndade. Jesus blev världens hopp. Tillsammans med David får vi därför idag glädja oss över nåden.