"Omärkta gravar"

En farisé bjöd hem Jesus till en måltid. Lukas beskriver inte vilka motiv farisén hade. Farisén blev förvånad då han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden.

Jesus går mycket strängt till rätta med fariséerna. Den stränga tillrättavisningen slutar med att Jesus säger att de liknar omärkta gravar. Det måste nästan ha varit det kraftigaste ordvalet man kunde använda mot en farisé. De var nämligen mycket noggranna med den rituella renheten, det yttre som syntes.

Enligt föreskrifterna i 4. Moseboken, kapitel 19 spred en död kropp rituell orenhet. Även själva graven ansågs under NT:s tid vara oren och den märktes därför noga ut. Med andra ord angriper Jesus fariséernas falskhet. De är en fara för sina medmänniskor och många oskyldiga blir smittade. En spetälsk måste ropa oren, oren där han rörde sig, men dessa fariséer som orsakade dödlig fara ville alltid ha de främsta platserna i synagogan och vid måltiderna.

Tänk så många som där blev smittade. Nu hade de kanske av falskhet också bjudit in Jesus för att ännu höja sin status. Jesus var ju en aktad lärare bland folket. Jesu angrepp var så hårt att även en av de lagkloka säger: Mästare, när du säger så förolämpar du oss också.

Jesus som kunde Mose lag visste nog det och orden var nog riktade även till dem. Jesus angriper därefter kraftigt de lagkloka. Han slutar med att säga att de har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har de inte gått in och dem som ville komma in har de hindrat.

Det är mycket allvarligt att strida mot Gud själv. Då är man själv utanför Guds rike. Falsk lära eller villolära är därför så farlig, för den stänger vägen till Guds rike för de som vill komma in.

Jesus som nu går till kraftigt angrepp mot villolärarna är själv dörren till Guds rike. Han är också vägen dit in. Dagens kapitel ur folkbibelns bibelläsningsplan är ett mycket allvarligt kapitel.

Jesus är på väg mot korset där han dör och utgjuter sitt rena blod för att det för varje människa skall finnas en fri ingång till Guds rike.

Även idag finns det omärkta gravar som sökande kan snubbla på. Må Guds ord avslöja dem och märka dem så att ingen sökande för deras skull missar det eviga livet. Må ingen bli bli likt en omärkt grav.

Nej Guds väg är sann omvändelse och bättring, ett liv som en Jesu efterföljare som både hör ordet och tar det till sig och gör därefter. En ångrade syndare visar Jesus aldrig bort. Även för hycklare som blivit till omärkta gravar finns det nåd.

Medan Jesus ännu finns i huset finns det nåd. Han besökte även hycklares hus. Jesus som såg till hjärtat avslöjade synden.

"Gräla inte på vägen hem"

Kivens inte på vägen. Visst minns vi orden som Josef sade till sina bröder. Gräla inte på vägen hem. I en trängd situation där det råder förvirring blir det lätt missförstånd eller gräl.

Kiv och gräl leder till att kärleken svalnar. När kärleken svalnar bland Guds folk är det farligt. Det är viktigt att vi kommer ihåg att det är den onde som vill ha kiv och gräl.

Vi lever i en tid där hårda ord och okärlek är vardag. Jag tror att ingen undgår att dras med i någon mån. Vi lever i den yttersta tiden där laglöshet tilltar och kärleken svalnar.

När diskussioner allt mera sker via sociala medier uppstår lätt missförstånd. Då du inte ser ansiktsuttryck och kroppsspråk blir det mycket lättare missförstånd. Vi ser inte om orden sårar eller missförstås. Likadant är det i bloggvärlden.

Men tänk så annorlunda Guds ord är. Visst blir vi också ibland sårade då ordet träffar. Det svider och gör ont, men ordet ger också förlåtelse och upprättelse.

Då är det åter lätt att vandra vidare. Hårda och kärlekslösa ord från människor glöms då vi får möta Herren Jesus i ordet. Åter ilar vi glatt mot målet. Förmaningen "gräla inte på vägen hem" kan vi med Guds hjälp ta till oss.

Just de orden var menade för mig. Tack käre Herre för ordet. Ordet som leder hem.

"Att läsa på nytt"

I en diskussion under veckan sade en vän ungefär så här: "Nog har man även förr fått läsa på nytt". Uttrycket beskriver om jag förstår det rätt, att man tidigare missat något i Guds ord och det senare har uppenbarats. Guds ord har verkat och man har kommit till insikt och i ödmjukhet böjt sig under ordet.

Finns denna ödmjukhet mera idag? Egentligen borde det ju vara en självklarhet då ordet själv vittnar om att ingen människa kan ta Guds ord till sig om inte den Helige Ande förklarar ordet.

Det är nåd att få läsa på nytt. Visst kan det väcka både sorg, besvikelse, nedstämdhet och även vrede då en människa inser att nu har jag varit otydlig eller missförstått. Ännu värre är det om misstaget lett till oreda i Guds församling.

Men ytterst är det nåd att få läsa på nytt. Det är nåd att få bli lyftad och upprättad av Guds ord. Guds ord är sanning och han leder sina barn där de vandrar under bön.

Och Guds tempel i himlen öppnades

I en sång sjunger vi att här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt.

Bibeln talar om skuggbilder. Under gamla testamentets tid fanns det skuggbilder som fullkomnades och ersattes av Kristus. Även nu då vi lever i Kristus är inte allt uppenbarat synligt för oss. Ändå är det uppenbarat genom tron på Kristus.

I honom lever vi redan i en ny verklighet. Som benådade syndare ser vi i hoppet fram mot den dagen då allting är synligt och uppenbart för våra ögon.

En dag öppnas Guds tempel i himlen och hans förbundsark blir synlig. Skuggbilderna och det dunkla försvinner.

I hebreerbrevet beskrivs hur Kristus gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. Kristus skall träda fram en andra gång för att frälsa dem som väntar på honom.

Anden kan måla en bild av vad som skedde den första gången. Medan livet på jorden gick sin gilla gång stod Jesus där i himlen inför Gud för din skull. Han var blodig för de sinas skull. Han stod där inför Gud, inför den Helige Gud som ett fullkomligt offer. Ja han bar blod på sina kläder.

Och Guds tempel i himlen öppnades. Då kan livet i synd på jorden inte mera fortgå. På jorden blir det blixtar, dån, åska och stora hagel. Men Jesu vänner står med sin frälsare inför tronen i Himmelen.

Jesu familj

I dagens kapitel i folkbibelns bibelläsningsplan fastnar jag vid Jesu ord. "Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det"

Jesus hade just berättat liknelsen om såningsmannen. Det framgick att det finns endast en god jordmån där ordet bär frukt. Åt de sina säger han " Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter"

Ja Jesus hade också ropat högt då han berättat liknelsen. "Hör du som har öron att höra med" Förstår vi vilken nåd det är att Gud ger tro till Jesu ord?

När då ordet står klart så handlar också Jesu familj efter det. Guds ord målar här upp en skiljelinje. Den som inte hör Guds ord och handlar efter det hör inte till Jesu familj.

I Jesu familj är Gud den gode Fadern som ger sitt ord till barnen. Barnen hör Guds ord och tar vara på dem. Och mitt i skaran går vår broder Jesus. Han går mot korset för sina bröders och systrars skull.

Tänk då Jesu familj en gång samlas hemma hos Fadern..

Tänk att din broder Jesus nu ber för dig..

Jesus uppmanade oss att vara noga hur vi lyssnar. I Guds familj kommer ingen pubertetstid då vi behöver frigöra oss från Fadern och gå våra egna vägar.

Guds ord är förunderligt. Dag efter dag bär det oss.

En apostolisk luthersk kyrka

Hebreerbrevets författare skriver: "Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.Vi är Kristi vänner ("Vi har del i Kristus") om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ("grund") ända till slutet."

Visst vill vi ha del i Kristus och vara Kristi vänner. Visst vill vi göra som Jesus säger i Lukas 6, dvs. gräva djupt och lägga grunden för vårt hus på klippan. Tidigare i det 6. kapitlet, eller strax före Lukas återger Jesu slättpredikan berättar han hur Jesus väljer sina apostlar.

Jesus gick upp på berget för att be. Han är hela natten i bön till Gud. När det blir dag kallar han till sig sina lärjungar. Där på berget väljer han ut 12 av dem som han kallar apostlar. Därefter går han ner tillsammans med dem och håller sin predikan på en slätt invid berget. Den predikan slutar han med liknelsen om floden som vräker ner och den förödelse som drabbar huset som var byggt på marken, medan huset grundat på klippan består.

Den som inte håller fast vid Jesu ord som förmedlas via bibelns blad består inte i tidens stormar. Även den kyrka som inte håller fast vid den rätta grunden ända till slutet faller. Den kan inte bestå när flodens vatten slår emot den. Som drivved driver den bort med strömmen och förgås likt uppenbarelsebokens skökokyrka.

Än en gång borde Herrens folk orka gräva djupt och åter nå fram till den fasta grunden som är Kristi rena lära. Luther och hans vänner som studerade skriften påvisade falsk lära i den katolska kyrkan. Som en följd därav tillät Gud att en ny och renad kyrka uppstod. Nu är den kyrkan åter allt mera befläckad av falsk lära och förvirringen är stor.

Den enda lösningen är då att gräva djupt och återgå till Kristus och hans ord. Det behövs verkligen apostolisk-lutherska församlingar. Församlingar som tar till vara det arv som Luther lämnade efter sig. De senaste åren har det tyvärr verkat så att det i kyrkan inte mera finns rum för Kristi lära, sådan som hans utvalda apostlar undervisade genom Andens ledning.

Ändå får vi hålla fast vid hoppet. Hans hus, en del av Kristi kyrka är vi när vi håller fast vid vår frimodighet och predikar Kristi ord, om än världen och de som byggt sin lära på sanden vill binda munnen på Kristi tjänare.

Det glada evangeliet om Jesus. Budskapet som leder till en frälsande tro och ett liv i gemenskap med honom är en pärla och en skatt. Må det ännu få ljuda fritt och klart.

Att gräva djupt

Då Lukas återger berättelsen om de två husbyggarna gräver den ena djupt och lägger grunden på klippan. Den andre däremot bygger sitt hus på marken utan grund.

Det fanns lager av annat material som samlats på och täckt klippan. Därför krävdes det arbete att nå fram till klippan. Vad ville Jesus beskriva? Han ville beskriva läget för en människa som hör Jesu ord och handlar efter dem. Den som så gör liknas vid en klok man som gräver djupt och finner klippan och lägger grunden därpå.

Jesus riktade sig till dem som kallade honom Herre Herre, men inte gjorde vad Jesus sade. Han förliknades vid en man som lägger sitt hus på marken. Ja han lägger ingen grund. Floden vräker sig mot hans hus och förödelsen blir stor. Det rasar genast och förödelsen blir stor för huset.

Var skall den stackars mannen bo om han överlevde floden och raset? Dog han blev han begravd under lera och bråte. Han hade fått se Jesus och sagt Herre, Herre. Jesu ord hade han dock inte följt.

Tron på Jesus har alltid följder. Den tro som Gud ger påverkar människans liv. Den som man tror på vill man ju också följa. Jesus uppmanar oss att ta till spaden. Ja kanske hellre en grävmaskin så att vi snabbare når ner till klippan.

Sedan får vi lägga grunden. Hur lade man grunden för hus på Jesu tid? Var byggde man sina hus?