Sök fridens väg

 "Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. 

Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse. 

För: Den som älskar livet och vill se goda dagar ska vakta sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek.

Han ska undvika det onda och göra det goda, söka friden och följa den.

Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön.

Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda."

I bibelläsningen från Petrus första brev möter vi fridens väg. Ont skall inte lönas med ont. Och hån skall inte mötas med hån.

Visst är det en förunderlig väg. Herrens ögon ser. Herrens öron hör bön. 

Petrus fortsätter: "Vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda? 

Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. 

Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. 

Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar."

Petrus lyfter fram att om än ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. Och det är bättre att lida för goda gärningar än onda.

Petrus hade förnekat sin Herre. Men sedan han omvänt sig kunde han styrka sina bröder..

Sonens lott - förlöjligad och hånad

"De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: 

"Ha! Du som river templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv och kom ner från korset!" 

På samma sätt förlöjligade översteprästerna och de skriftlärda honom och sade till varandra: 

"Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Messias, Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så att vi får se det och tro!" 

Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom." Evangelisten Markus beskriver hur Jesus blir förlöjligad och hånad på korset.

Jesus var också en sann människa. Han hängde på korset törnekrönt, slagen och misshandlad. Han bär våra synder. Men han faller inte i synd.

Lukas skriver: "Men Jesus sade: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör."Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem."

Guds rike möter motstånd Men riket krossas inte. Det går från lidande till seger. Korset först och kronan sedan..

När inbjudan inte tas emot

"De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem." I liknelsen om kungasonens bröllop lyfter Jesus fram hur kungens tjänare möter motstånd. Om än budskapet är så gott blir kungens sändebud förnedrade.

Jag noterade i folkbibeln att en annan översättning för "misshandla" är förnedra. Kungens tjänare blev förnedrade.

En del tjänare dödades. Många blev gripna och misshandlade och förnedrade. Men budskapet måste gå vidare.

Hur kan misshandlade och förnedrade tjänare fullborda sitt uppdrag? I Apostlagärningarna 16 läser vi om Paulus och Silas.

De sjunger lovsånger i fängelset om än de är misshandlade och bundna. De är i bön till Gud som sänt dem ut i tjänsten.

Och vi märker att Gud förmår använda även det onda för det goda. Fångvaktaren och hans familj blir frälsta..

Bevara tron!

 "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.

Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst."

Orden är aposteln Paulus. Det är hans bekännelse. Tron bevaras då vi fullbordar loppet. Den goda kampen pågår hela loppet.

En kristen har tre mäktiga fiender. - synden, världen och djävulen. Det egna köttet, den gamla människan lever också alltid i strid med Gud. Vi brukar säga att den aldrig blir kristen.

Men Jesus har besegrat synden, djävulen och världen. Hans lopp var fullkomligt.  

Jag läser om Luther. Han lyfter fram att Jesus Kristus ska vara huvudpunkten i varje predikan – särskilt hans död och uppståndelse som vann förlåtelse, liv och frälsning för de som Anden leder att förtrösta på honom. 

Detta var huvudpunkt då han tog fasta på Kristi befallning att predika omvändelse och förlåtelse (Luk 24:46–47).

"Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem."

Solen lyste också upp gårdagen och dimman skingrades.

Sanning och sken (2)

"Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå. 

 Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt."

I Markus evangelium läser vi att Jesus förklarade allt för sina lärjungar. Han öppnade hela betydelsen.

Men då redan något av liknelsens innebörd av Guds nåd får förklaras bereder det oss för Himmelriket och dess skatter.

När Ordet om Jesus får ett brofäste i en människas hjärta öppnas en ny verklighet. Det som endast tron på Jesus kan uppenbara.

Vi läser vidare och finner en annan liknelse i kapitel 7. En liknelse som Jesus senare förklarar för de sina:

"Jesus kallade till sig folket igen och sade: "Lyssna på mig allihop och förstå: Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren."

Jesu förklarar: "Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat ren.

Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.

Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap. 

Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."

Vi förstår att sådant inte passar i Guds rike. Om vi som av nåd fått både kallelse och bröllopskläder börjar fylla Guds rike med sådant blir det kaos. Därför binder ordet människor vid olika synder. Bland annat de som nämns ovan.

Ordet tar aldrig lätt på synden för den leder oss bort från Guds rike. Synden behöver vi lägga bort då ordet uppenbarar den.

Jesus har kallat oss till frihet. Också frihet från syndens band. Därför skriver aposteln Johannes: " Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss."

I Guds rike får vi bekänna våra synder. Då blir också gemenskapen med varandra återupprättad. Glädjen över att synden blir förlåten hör till livet i Guds rike.

Jesu blod renar oss från all synd.

När vi möter präster och predikanter som uppmanar till ett liv i det som Guds ord förbjuder förstår vi att dessa inte är i kungen tjänst.

De bjuder inte in till Lammets bröllop utan samlar endast till mörkret utanför bröllopssalen..

"Ljus av ljus, o morgonstjärna,

Kristus, du vår sol och dag!

Åter ser vi solen gärna

stiga efter ditt behag.

Nu med sina strålars sken

lyser den kring jorden ren,

skingrar natten som oss täcker

och till våra kall oss väcker.

2.

Otrons dimma har dock tagit

rum i hjärtat, falsk och kall.

Syndens mörker har bedragit

oss och kommit oss på fall.

Gud, du ser oss vilse gå.

Våra tankar, verk också

här i onda banor svävar

och emot din vilja strävar.

3.

Låt din Andes solljus flöda

in i djupet av vår själ.

Låt oss med dess strålar döda

synden som förstört vårt väl.

Gör vår levnad med ditt sken

från förvillelserna ren.

Hjälp oss nåden känna lära

och din kärleks eld rätt ära.

(Psalmboken 504)

Jesu liknelser (1)

Jesus talade ofta i liknelser. I Matteus evangeliet finner vi många:

Liknelsen om såningsmannen

Liknelsen om ogräset

Om senapskornet

Om surdegen

Om skatten

Om pärlan

Om fisknätet (noten)

Liknelsen om vingården

Liknelsen om kungasonens bröllop

Om de 10 jungfrurna

Om talenterna (punden)

Och i Jesu beskrivelse om den yttersta domen liknar han de som blir frälsta för får och de förtappade för getter.

I alla dessa liknelser får vi spegla oss. Vad vill Jesus säga mig? Är jag en av dem som blir frälst för Jesus skull? Som av nåd blir frälst genom tron.

Eller är jag utanför Guds rike och behöver skynda mig in medan dörren står öppen?

Idag står dörren öppen. Kallelsen har gått ut. En inbjudan finns och festen kan börja..

"När vi har mognat alla till skörd för dödens hand för att som säden falla på åkermannens land: vi ber att du oss bärgar hem till din glädje då, där stormar icke härjar, där friden skall bestå."

De heligas tro

"Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Härom dagen hörde jag en definition på tron. "Tron är inte att sväva på moln, utan det är att härda ut i vardagen."

Hebreerbrevets författare skriver: "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser." 

De heliga höll fast vid tron på Jesus. I Galaterbrevet skriver Paulus om tron på Jesus:

"Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 

Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 

Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 

Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare."

Vi förstår att tron på Jesus tar Gud bud eller Guds ord på allvar. Jag tänker ännu på den som hade kommit till kungasonens bröllop utan bröllopskläder.

 i liknelsen om den förlorade sonen berättar Jesus om klädnaden, som Fadern tar fram och som den återfunna sonen blir iklädd i. Den täcker all synd och allt elände i hans liv. 

Att komma in i himmelriket betyder att höljas i förlåtelse (enligt Bo Giertz). Jag citerar: "Den dräkten måste man ha. Liknelsen om den obarmhärtige medtjänaren säger detsamma, och Jesus har upprepat det gång på gång. Den som fått förlåtelse, ger förlåtelse. Det finns handlingssätt och sinnelag, som inte hör hemma i Guds rike. Och liknelsen säger nu drastiskt, att den som försöker komma på det viset, han blir utkastad.

Att många är kallade men få utvalda är ett varningsord av Jesus, som vittnar om sin egen smärtsamma erfarenhet. Att vara kallad betyder här – som liknelsen visar – att ha nåtts av inbjudningen till Konungens bröllopsfest. 

De ”utvalda” är de som kommer och stannar kvar ända till slutet. Gud vet vilka de är. De är uppskrivna i livets bok. 

Gud menade allvar med sin kallelse också ifråga om alla de andra. Han hade velat, men de ville till slut inte."

Det gäller att stanna kvar i tron på Jesus ända till slutet. Inte krampaktigt utan i förtröstan då vi blivit överbevisade av Guds ord om att det inte finns några andra vägar in i himmelriket och till himlen än tron på Jesus.

Jesus visste att småpojkar också behöver få höra om mannen utan bröllopskläder. Tron på Jesus är något som man kan mista här i livet.

Men då vi tror på Jesus är alla helgons dag en glädjens och tacksamhetens dag.

Där i himlen väntar man på att också vi kommer ända fram. Dörren står ännu öppen I Kristus Jesus. - Genom tron..