Kyrkotukt - Kristi kyrkolag

Ur folkbibeln: överskriften lyder, "Om en broder har begått en synd"

"Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 

Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.

Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 

Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

Bibelordet kallas för Kristi kyrkolag. Utdrag ur Biskop Giertz förklaring:

Bibelstället ger en ordning för ”kyrkotukten” Sammanhanget är viktigt. Med kyrkotukten avses alltså åtgärder för att föra felande kristna tillrätta. Grunden är omsorgen om dem.

"Kyrkan har ansvar för sina medlemmar. Varje kristen har ansvar för sin broder."

Jag citerar direkt: 

"Ser man att någon handlar orätt, så skall man gå till den felande och försöka få honom att förstå, hur orätt han gör. 

Bryr den andre sig inte om det, så skall man försöka på nytt, denna gång i sällskap med ett par andra. 

Hjälper inte det, så får ”församlingen” ta hand om saken. Det förutsätts att det är fråga om en gemenskap av levande kristna, där man kan ta upp sådant som händer inom gemenskapen. 

Och det förutsätts att varje medlem följer det som ”församlingen” inser är rätt. (”Församlingen” heter på grekiska ekklesia och det ordet används både om hela kyrkan, om den lokala församlingen och om dess gudstjänst.)

Bo Giertz fortsätter:

"Skulle någon sätta sig över vad församlingen säger, så är han inte längre att räkna som kristen. 

Församlingen har nämligen Kristi fullmakt att lösa och att binda, att förlåta synder och att säga den obotfärdige, att han inte har det rätt ställt och inte längre har del i Kristus.

Det kan uppkomma svåra frågor, men om två av lärjungarna – det är till dem som Jesus talar här – kommer överens om att bedja om klarhet i någon ”sak”, så skall de få den. 

Det som Jesus här syftar på, är nog närmast en rättssak, någon kyrkotuktsfråga som måste avgöras av församlingen. 

Han använder samma ord som Paulus, när denne (1 Kor 6) går till rätta med korintierna för att några bland dem, ”som har sak mot en annan” kan understå sig att dra den inför världslig domstol. 

Men ”sak” har – i grekiskan som i svenskan – en mycket vidare betydelse. Löftet om bönhörelse kan alltså gälla också andra ”saker”. 

Tonvikten ligger på att det är den troende församlingen – hur liten den än är – som ber om klarhet och sen handlar i Kristi namn.

Detta gäller också det följande ordet, som säger att Jesus är mitt ibland dem som är församlade i hans namn, vore de så bara två eller tre. 

Närmast gäller det dem som samlats för att hjälpa någon till rätta som försyndat sig.

Församlingen på jorden är då ett redskap genom vilket den gode herden söker sina förlorade får. 

Därför finns det ett sammanhang mellan det som sker på jorden och det som sker i himmelen. 

Det är inte församlingen på jorden som har makt över himmelen, utan här sker Guds vilja på jorden så som den sker i himmelen.

Att denna kyrkotukt fungerade i urkyrkan kan man se av Pauli brev. Han talar om hur han och församlingen i Korint skall hålla ”ett möte i vår Herres Jesu Kristi namn” och ”i vår Herres Jesu Kristi kraft som är med oss” ta itu med något allvarligt som hänt i församlingen (1 Kor. 5:4).

Sedan talar biskopen om problemen i folkkyrkoförsamlingen:

"En sådan kyrkotukt är bara möjlig där det finns en verklig gemenskap av levande kristna. 

I en blandad folkkyrkoförsamling, som består av människor, inlemmade genom dopet men med mycket olika inställning till Kristus, kan den inte fungera. 

Men också där har varje levande kristen sitt ansvar för dem som är hans syskon i tron och även där kan det finnas kretsar av kristna, bland vilka dessa Jesu ord kan tillämpas."

Synd är!

"Synd är att ställa sig över Guds ord." Så förklarar pastorn i sin bibelutläggning.

Den här definitionen av synd används inte så ofta. Men visst är den tydlig. Och nog är den hälsosam. Den för oss till bibelns första blad. Till de texter där rubriken är syndafallet.

Jag syndar när jag ställer mig över Guds ord. Jag syndar om jag med mitt exempel uppmanar andra att göra likadant.

 I Guds ord finns också ett bibelställe som vittnar om när vi blir utsatta för synd.

Lukas återger Jesu ord: "Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. 

Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 

Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom."

Om din broder syndar mot dig. Då skall du tillrättavisa honom.

Det är inte så lätt att tillrättavisa, men det är Jesu uppmaning. Om brodern ångrar sig så förlåt honom.

Ja även om han sju gånger om dagen syndar mot dig så skall du förlåta honom. Du skall förlåta honom om han kommer till dig med ånger.

Guds ord uppmanar oss att bekänna våra synder. Det får vi göra i hopp om förlåtelse.

Det blir sedan utmanande om du utsätts för synd och du inte får förlåtelse.

Ändå får vi förlåta. Glömma och förlåta. 

Var på din vakt säger säger Jesus! Vi kan inte ta lätt på synden. Guds ord vittnar nämligen att syndens lön är döden.

Guds gåva däremot är evigt liv. Jesus frälsar sitt folk från deras synder. Därför får och behöver vi erkänna och bekänna våra synder.

(Tankar på vägen hem utgående från en bibelförklaring)

Jesu varning för de skriftlärda

 I dagens bibelläsning läser vi om hur Jesus varnar folkmassorna för de skriftlärda: "Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus,  och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

Jesus varnar folket för dess skriftlärda. Vilka var de? De skriftlärda grundade sin lagtolkning på den rabbinska traditionen i "de äldstes stadgar".

Det verkar som om det inte skulle ha synts mycket positivt av de skriftlärdas verksamhet.

De njöt av att bli sedda. De sökte de främsta platserna. De bad långa böner för syns skull. De åt änkorna ur husen.

Det fanns alltså en orsak att varna folket för dessa som hörde till Guds folks ledning. Och då gjorde Jesus det.

Vi får lära av Jesus..

Guds fostran för Himlen

I Hebreerbrevet 12 läser vi om Guds fostran:

"Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner.

Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 

Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 

Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.

För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt..

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 

Gör stigarna raka för era fötter, så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk."

Vi har ett förunderligt Guds ord. Och Guds vägar kan vi inte alltid förstå.

Nu läser vi att Guds fostran är som träning. Längre fram ger Guds fostran frid och rättfärdighet som frukt.

Gud och Guds ord fostrar oss kristna. Vi får fostran för det här livets prövningar, men också specifikt för Evigheten.

Gud låter källor flöda i tåredalen. Guds barn får lyfta blicken från tidens mödor. Genom Guds ord ser vi ända in i himlen.

En dag flyttar vi hem till himlen. För Guds barn är det ej lång väg. Himlen är aldrig långt borta.

Vi kommer antagligen att måste byta kontorsbyggnad i arbetet. I går hörde vi om lediga utrymmen ett stenkast borta.

Dom kallar det himlen sade någon. Orsaken är väl att det är på tredje våningen. Kanske flytten inte blir så lätt. Kanske allt onödigt lämnar bort med tanke på trapporna.

En dag flyttar vi till himlen. Vägen till himlen går via den trånga porten. Där lämnas allt bagage. 

Jesus är vägen till himlen. Inga tillägg finns. Inga avdrag heller. Gud bereder oss för flytten till himlen.

Det får vi tacka Honom för..

Den helande förlåtelsen

Ur dagens bibelläsning: " Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.

Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. 

Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."

Folkbibeln förklarar: Senare handskrifter tillägger (vers 26): "Men om ni inte förlåter, ska inte heller er himmelske Far förlåta er era överträdelser" 

I Matteus 6:14-15 läser vi: "För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser."

Åklagaren, splittraren vet inte vad sann förlåtelse är. Vi människor är dåliga att förlåta. Men hos Gud finns hel och full förlåtelse.

Men människan kan stänga ut sig från Guds förlåtelse. Därför skriver också Hebreerbrevets författare: "Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 

Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många."

Då ser jag på Jesus

"När sorg och bekymmer vill trycka sin stämpel uppå mina drag, då ser jag på Jesus - vad lycka, han ställer ju allting i lag! 

Han lyfter av bördan som blir mig för tung och gör mig som örnen, så frisk och så ung.

Ty Jesus, min Jesus, ja, Jesus, min Jesus har blivit min Herre och kung!" (ss 171)

Sången vittnar om vad vi äger då Jesus blivit vår vän. Även som Jesu vänner sätter sorg och bekymmer sin stämpel på våra drag.

Vi får ropa till Jesus. Ibland väljer han att dröja en tid med hjälpen. Men han kommer med tröst. Hans ord ger tröst. Han använder sina redskap för att stöda, vägleda och bära. Han förkunnar tröstens budskap via sina tjänare.

Det är skillnad mellan sorger och bekymmer och synder, olydnad mot Gud. Bekymrens börda. Sorgens börda sätter ändå sin stämpel på våra drag.

Men Jesus löser från sorger och bekymmer via sina änglar, sina sändebud.

Solens strålar värmer åter. Jesus tar sorgerna och bekymren på sig och en bekymrad himavägsvandrare blir fri och lös.

Därför skriver också Sångförfattaren:

Tack min Gud för vad som varit. Tack för redan glömda tårar. Tack för friden i mitt bröst..

Apostelns tröst till Timoteus

"Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 

Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft."

Aposteln Paulus skriver till sin medarbetare Timoteus. Han kommer med uppmuntran. 

Genom Guds kraft förmår en Herrens tjänare bära sitt lidande för evangeliet. 

Guds ord och evangeliet möter motstånd. Den onde och världen vill tysta ner Guds evangelium. 

Då måste också Herrens tjänare skrämmas till tystnad. Men Guds ord bär inte bojor.

I sitt andra brev till Timoteus skriver Paulus: "Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och född av Davids ätt enligt evangeliet jag predikar. 

För det evangeliet får jag lida och till och med bära bojor som en brottsling. Men Guds ord bär inte bojor!

Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de ska få del av frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. Detta är ett ord att lita på.

Har vi dött med honom, ska vi också leva med honom. Härdar vi ut, ska vi också regera med honom.

Förnekar vi honom, ska han också förneka oss.

Är vi trolösa förblir han trofast, för han kan inte förneka sig själv."