Guds rike

"Men gå du och förkunna Guds rike!"

Lukas beskriver hur Jesus vandrar på vägen till Jerusalem. Tiden för hans upptagande var inne och Jesu ansikte var vänt mot staden där han skulle lida, dö och uppstå. Han var fast besluten att gå dit.

Folket i byarna i Samarien tog inte emot Honom eftersom han var på väg till Jerusalem.

Lukas beskriver också tre personliga möten som Jesus har på vägen. "Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!" (Lukas 9:59-60)

Vi märker hur annorlunda Guds rike är. Det finns här i världen, men är inte av den här världen. Mannen vars far hade dött fick en personlig kallelse.

Mänskligt sett förstår vi hans tvekan. Men Jesu svar förklarar vad som är viktigt här i tiden: Gå du och förkunna Guds rike!

Ingen kan förkunna Guds rike om han inte följer Jesus. Guds rike kan inte göras mänskligt, om än det är till för människan.

Gå du och förkunna Guds rike säger Jesus på vägen upp till Jerusalem..

Salig är den som finner Guds rike.

Rövaren som provseglade

Jag hittade texten till en gammal sång. En sång om en rövare som provseglade, om skeppet som byggdes på Golgata och livbåten som heter Guds ord:

"Jag slipper i främmande landet mer vara

ty löftet jag fått att till hemlandet gå.

På Kristus, det skeppet jag säkert kan fara

fast hotande stormar sig upphäva må.

Se flaggan den vajar i stäven,

ett lamm är avbildat därpå,

och blodröd och vit är hon även

och viftar dit skeppet skall gå.

Guds eviga kärlek är farkostens roder,

Guds frid är salongen, där barnen få mat;

vi hava till skaffare Jesus, vår broder,

han framsätter maten på löftenas fat.

Och hytterna, de äro såren:

och barnen de mår där så gott.

Där sova de friköpta fåren,

sin fristad de där hava fått.

Vårt skepp blivit byggt uppå Golgata kulle,

en rövare var det, som provseglade.

Och ännu så äro ej platserna fulla.

I Kristus finns rum för de borttappade.

Vår mast är ett kors och vårt segel

är lammet, som hänger därpå.

Ombord finnes även en spegel,

där barnen beskåda sig få.

Och spegeln utvisar, att vi äro täcka

och klädda i snövit och skinande skrud,

Och skrudarna ned över fötterna räcka,

den härliga dräkten vi fått utav Gud.

Vi äro i blodet rentvagna:

Rättfärdiga äro för Gud.

Ty synderna äro borttagna

och vi äro Frälsarens brud.

Fast ofta vi segla i motvind och dimma,

vi äro dock säkra på skeppet ändå.

ty Gud känner vägen, och vi få förnimma.

Han underligt styrer, men nådigt också.

Vi stå uti ring allihopa

och se på vår korsfäste bror.

Till syndare alle vi ropa:

Barmhärtigheten är stor!

Snart äro vi hemma, Gud sitter vid styret,

och så går det hem uppå oförskylld nåd.

Med alla bekymmer Gud själv har bestyret,

och fattas oss något Gud heter ju Råd.

Se, så går det till i Guds rike.

Förlossning i blodet vi få,

Vi hava en Gud utan like:

Som älskar oss, halleluja!

I alla som faren på söndriga vraken

av egen rättfärdighet: kommen ombord!

Här bärgas skeppsbrutna, här klädes var naken.

Vår livbåt är ute, han heter Guds ord.

Fort fram med det blodröda tåget:

Det duger att hålla uti!

Ty blodet, ack blodet är något,

som kan göra syndaren fri!"

Ännu om klädnaden

"När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. 

Därför sade de till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den." Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna." (Johannes 19)

Jag har tänkt på de himmelska kläderna. Den friköpta skaran har fått en ny klädnad av Gud. Den himmelska kroppen har inga skavanker. Där finns inget som påminner om synd eller nedbrytelse.

Vi har kanske svårt att fatta och ta till oss vad det innebär att något är evigt. 

Jag skrev för några veckor sedan om den klädnad som människan bar i paradiset. I det nya paradiset möter vi en rövare i vita kläder. 

Jag har tänkt på vilken nåd det är att få leva hela sitt liv i tron på Jesus. Visst är dagarna olika, men ändå finns förtröstan på Jesus med.

Om än den förtröstan skulle vara som en tynande veke är Gud mäktig att blås liv i den. Ja vår förtröstan på Herren Jesus får flamma upp.

Därför tror jag det är viktigt att vi kommer ihåg att dagligen iklä oss Herren Jesus. Vi behöver Honom här på jordens kalla golv..

"Tro stadigt, lid tåligt i Frälsarens spår,

och kraft till din vandring av honom du får.

Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv.

Han ger dig sin nåd och sitt eviga liv." Psamboken 410)

Guds klädnad

"Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.

Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.

Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. 

Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. 

Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv." 

Iklä er Herren Jesus Kristus! Om vi så gör är vi ordentligt klädda. Där har vi en klädnad för alla dagar. En klädnad som inte slits ut.

Tänk att vi får gå till dagens tjänst iklädda Herren Jesus Kristus. Den fullkomliga klädnaden för mina tankar till profeten Jesajas ord: 

"Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem ska kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem, när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande.

Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. 

Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak, en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn."

När vi iklär oss Herren Jesus Kristus bevaras vi från mycket som bryter ner. 

"O Gud, min Gud, vad jag är glad! En dräkt jag fått av dig, som passar för den nya stad dit du har kallat mig."

Hos Jesus

"Snart hos Jesus i himmelen står vi på hemlandets sälla strand, snart hemma i himmelen går vi långt borta från mödans land. Då skall vi ej tänka tillbaka på strider i sorgens dal där ofta man hörde oss klaga, men nu har vi fröjd utan tal."

När jag bläddrar i sångboken fästs blicken vid orden "Hos Jesus".

Trons mål är att få vara hos Jesus. Som kristna väntar vi på att han skall komma i härlighet hit till jorden.

Profeten vittnar om att han skall stå med sina fötter på Oljeberget. De två männen i vita kläder (apg1) vittnade om att Jesus skall komma tillbaka på samma sätt som lärjungarna såg honom stiga upp till himlen.

När jag tänker på Jesu återkomst så får jag utifrån bibeln den bilden att han kommer mycket plötsligt. I ett ögonblick förvandlas de som lever i tro på Honom.

Jag tänker att vi ser Honom med den nya kroppens ögon och så är vi hos Honom. Jag tror att vi eventuellt har en förebild i Saulus möte med Jesus.

Lukas återger i apg 9: "Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus mitt på dagen, strålade plötsligt ett starkt ljus från himlen omkring mig."

Saulus var inte redo vid det tillfället. Däremot är den som förtröstar på Jesus som sina synders försonare redo att möta honom.

Jesus säger i Matteus 24: "För som blixten går ut från öster och lyser ända bort i väster, så ska det vara när Människosonen kommer." Men ingen kommer att veta dagen eller stunden.

En kristen är ju kallad att leva i tro. I tro på Jesus. I tro på den Jesus som genom sitt ord och sin Ande för en kamp mot synden i vårt liv.

Jesus vittnar också i Matteus 24: "Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar."

Jesu egna tas med genom en förvandling, ett uppryckande som sker mycket plötsligt. Jesus säger: "Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer."

Tanken på Jesu återkomst i härlighet ger perspektiv. Vem och vad är det vi tror på? Trons människa har en evighet hos Jesus. Otrons barn en evighet bortvisad från hans ansikte.

Blicken mot Herrens tron

"En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte."

I Moseboken läser vi om hur Amalek kom för att strida mot Israel. Vad gör Mose? Han ställer sig överst på höjden med Guds stav i handen." Aron och Hur står vid hans sida.

Moses hand hålls riktad mot himlen. Den andra handen vilar mot staven. Skaran som på jorden leder striden står stadigt på Kristusklippan. 

Överbefälet finns i himlen. Handen sträcker sig dit uppåt. Herren för striden..

Det är mäktigt att läsa om striden under ökenvandringen. Samma strid pågår ännu. Herren strider för sitt folk.

Amalek var Esaus äldste Sons Elifas son. Amalek ställde sig i vägen för Israel, då man drog ut ur Egypten. Amalek vill hindra folket att nå fram till Kanaans land.

Amaleks namns talvärde i bibeln är 240. Andra ord med samma talvärden är: slätt, ruttna, bitter, droppe, myrra, slå, skada, surrande, spjut, surrande skadedjur och huggorm.

Vi förstår att det finns mycket som stör oss på himlavägen. Visst finns det många hinder på vägen. Men då vi följer Jesus når vi lyckligt fram.

Därför skriver Gustav i sin sång: "En salig tid för handen är så länge Herren med oss är. Se, nådens sol än lyser klart och visar vägen uppenbart." (Ss 113)

Det är en salig tid då vi får rikta blicken uppåt och hemåt.

På korset vann Jesus den avgörande striden mot synden, mot allt som vill hindra oss på himlavägen..

I Andens kraft

"I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring." (Lukas 4:14)

Jesus hade återvänt från dopet vid Jordan uppfylld av den helige Ande. Han hade förts omkring av Anden i öknen. Där hade han frestats av djävulen i fyrtio dagar.

I en skrivelse mötte jag begreppet "i Andens kraft". Jag citerar: "Nåden innebär att få synden förlåten och i Andens kraft kämpa mot den."

I egen kraft med köttsliga vapen kan ingen bestå i striden. Gud har i Kristus besegrat den ondes välde, synden och världen.

I psalmen sjunger vi: "Jesus, kom och lär mig vaka, giv din bild inom mig liv."

Genom tron på Jesus äger vi våra synders förlåtelse. Men vi lever med en fördärvad vilja i syndens land. Även aposteln Paulus måste utbrista: "Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 

Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 

Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 

Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 

Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig."

Om och när Jesus bor i oss strider han mot synden. Han använder sitt ord. Han använder sin Ande. 

Jesus har redan segrat. Han kommer också att segra i den strid som rasar i våra fördärvade kroppar. 

Gud är god!

"Jag tänkt mång gång, då äntligt slut är striden vi får gå in i Sions sköna stad, där skall det evigt vara slut med gråten, ej någon tår man ser på himlens strand." (Ss 302)