Valtider

Vi har levt i valtider och lever ännu i tider av val. I Finland har vi valt en ny riksdag och vi får be att Gud ger vishet åt de invalda.

Men jordens folk lever också i valtider. Jag tänker då på huruvida man tar emot den av Gud i Jesus Kristus beredda frälsningen.

Aposteln Johannes som på ön Patmos fick se fram emot Herrens dag skriver:

"Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, och han sade med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

En annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."

En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn. 

Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Guds ord har gått ut över hela jorden. Guds vilja är att varje människa skall ta emot frälsningens gåva genom tron på Jesus.

Himmelens dörr står alltså öppen på samma sätt som arkens dörr stod öppen innan syndafloden. 

Väljer vi att säga nej eller "röstar vi blankt" har det eviga konsekvenser.

Vi har gått in i den stilla veckan och minns Jesu sista vecka här på jorden. I psalmen sjunger vi:  

"Men ordet om nåden, det kallar oss än

ock ljuder med makt över landen.

Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män,

när kallelsens tid är för handen.

Säll den som har rum i Guds rike.

Gud give jag vore, och alla med mig,

bland himmelens tecknade skara.

Gud tage oss nådigt i höjden till sig

att oss ifrån domen bevara.

Säll den som har rum i Guds rike."

Från vän till vän

"Den eld som vår Frälsare tände skall föras från vän och till vän."

I går kväll hörde vi om Lasarus som fick ligga till bords med Jesus. "Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom."

Och Maria smorde Jesus. Kärleken till Jesus förenade syskonen i Betania. Evangelisten Matteus skriver att Jesus övernattade i Betania de sista nätterna i sitt liv. 

"På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. När översteprästerna och de skriftlärda såg de under han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de upprörda och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Av barns och spädbarns mun har du berett en lovsång?" Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade. 

Tänk om våra hem skulle få vara ett Betania för Jesus. Låt oss bjuda honom hem till oss, den tid som ännu finns innan han kommer på Himmelens skyar.

Tiden är kort, men då vi tillbringar den med Jesus är det välsignade dagar. Om Jesus bor hos oss är det väl..

För Herren Krist ge rum!

Efter påskandakten och årsmötet igårkväll talade vi om väckelsetider. En vän mindes de väckelser som gick fram i nejden innan jag föddes. Han hade en önskan att ännu få se väckelse och folk samlas i Guds hus.

Vi talade något om ljumheten som är en motsats till väckelse. Jesus säger till den sista församlingen "Jag skulle önska att du vore kall eller varm! Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun."

Jag gladdes över att man i byn ber om väckelse, Guds eld som skulle fånga det uppväxande släktet.

Väckelse är Guds verk, men det är människor som han väcker. I Widmarks sång sjunger vi: "Den eld som vår Frälsare tände skall föras från vän och till vän. Till alla han budskapet sände, som själv han ju bjuder oss än: Gå ut i hela världen förkunnande mitt ord, för allt som Fadern skapat, för folken på vår jord.

I tro under himmelens skyar har fäderna skördat och sått och än genom städer och byar går väckelseropet de fått. Se, tiden är fullbordad, för Herren Krist ge rum, gör bättring ifrån synden, tro evangelium! Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."

Sions dotters glädje

 Sakarja 9 9-10:

"Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!

Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.

Jag skall utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till hednafolken.

Hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens yttersta gränser."

Profeten vittnar om Jesus som rider in i Jerusalem. Staden får möta den frid som inte världen kan ge. 

Den många gånger belägrade staden ser en konung draga in på sitt lidandes väg. Men han skapar ett världsvitt rike. Hednafolken och Guds egendomsfolk får förtrösta på hans herravälde.

En konung och ett rike. Här i världen, men inte av denna världen. Det himmelska riket, Guds rike blir Jesu vänners fosterland.

Psalmdiktaren, nationalskalden Runeberg skriver: " Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdriven, jag var knappt till när i fadersvård åt dig jag redan blev given.

Så håll du över mig än din hand, min Fader god utan like, och låt mig växa för livets landsom är ditt himmelska rike."

Räddningen (Psaltarpsalmen)

Psaltarpsalmen 22 handlar om Messias lidande och seger. Jesu kamp gick genom lidande till seger.

För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro.

Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger."

För Jesus, Davids Sons skull är vår frälsning inte fjärran. Gud måste överge Jesus för en stund när han bar syndens straff på Golgata. Jesus gjorde det frivilligt. Guds vilja var hans lag.

Som sann Gud och sann människa lider han och dör. Han gör det inte förgäves för Paradisets port öppnas. Ja Jesus är Edens stängda port. Vägen till livets träd står öppen.

Livets träd är mitt i Guds församling..

"På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem."

Klimatförändringen

Vi har en klimatförändring i världen och människorna tror att de kan stoppa den eller förhindra den. Största delen av världen samlas bakom en gemensam plan som redan är antikristlig. Man förnekar Gud och hans skapelse och skapelseordning. Man behöver ingen Gud.

Gud vill att vi vårdar hans skapelse. Han gav uppgiften åt Adam. För syndens skull måste människan lämna paradiset. "Och Herren Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden som de tagits från."

Om syndafallets följder läser vi vidare. "Till Adam sade han: "Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag befallt dig: Du skall inte äta av det. Därför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever.

Törne och tistel skall den bära åt dig och du skall äta av markens örter. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits.

Jord är du, och jord skall du åter bli."

Det är människans lott här på den jord där synden härjar och råder.

Men Gud gav också ett löfte åt Noa efter syndafloden. "När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

Visst förändras klimatet av människan. Men inte på det sätt som man idag allmänt tror. Orsaken till klimatförändringen är synden. Den enda räddningen är omvändelse och tro.

Vi går mot tider av missväxt och svält. Guds ord vittnar därom. I Uppenbarelseboken läser vi: 

Och jag såg när Lammet bröt det första av de sju sigillen, och jag hörde ett av de fyra väsendena säga med en röst som åskan: "Kom!" Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra.

Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag det andra väsendet säga: "Kom!"  Då kom en annan häst ut, en eldröd, och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom.

När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen. Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: "Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada."

När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde efter honom. Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur." (Uppenbarelseboken 5)

Idag lever vi i dessa tider. Vi har sett en försmak av vad som komma skall. Samtidigt som den rödgröna rörelsen vill förbjuda människan att bruka jorden talar man i Ryssland om ett "evigt" krig.

Bibeln är en profetisk bok. Vi kan se hur Guds ord går i uppfyllelse. Vi ser inte allt. En del är ännu fördolt för våra ögon.

Din och min framtid vilar ändå i Guds händer. När vi vänder om från synden och tror på Jesus behöver vi inte falla i missmod. Jordens framtid vilar i Jesu händer och hans famn är öppen.

En framtid i Guds händer

"Så tar jag blott en dag i sänder och fruktar ej morgon som gryr. Min framtid är lagd i hans händer som jorden och himmelen styr." (Sions sånger 171)

Min framtid är lagd i Guds händer. Min framtid vilar i Guds händer. Det är ljuvliga ord. Jesu vänners framtid vilar i Guds händer. 

Den som förkastar Guds frälsning i Jesus Kristus har däremot en framtid på en plats bortvisad från Guds ansikte.

Här om dagen lyssnade jag till riksdagsledamoten Antero "Mooses" Laukkanen. Han lider av ALS, men predikar ett väckelsebudskap för Finlands folk, för enskilda och församlingar.

Jag tror att vi behöver väckelseförkunnelse. Det finns tyvärr mycken kristendom där man inte räknar med Gud. Man tror sig kunna leva som kristen och trampa Guds ord under fötterna.

I valtider finns det många "kristna" kandidater. Visst är det en fin bekännelse att någon bekänner sig vara kristen. Men om, då man gör det endast för att samla röster åt sig själv eller partiet är det bedrägligt.

Men vi vågar nog faktiskt lämna vårt liv i Guds händer. Man kunde också säga att egentligen borde inte människan våga låta bli att göra det.

Hurudan blir då framtiden i Guds händer? I sången får vi svaret. "När sedan för alltid min sol sjunker ner, jag vaknar en morgon i himlen och ser blott Jesus, min Jesus. Blott Jesus, min Jesus i  himlen för evigt jag ser!"