I Isebels våld?

I breven från Jesus möter vi kvinnan Isebel. Vi kan tycka att Jesus talar i gåtor. Men Jesus har nog en klar avsikt. Isebel är farlig. Hon är livsfarlig för hon förleder Guds folk.

Isebel känner inte Gud. Hon hatar Gud och Guds folk. Hon leder människor till andra gudar, alltså avgudar.

Isebel leder många församlingar idag. Vi skall läsa vad Jesus säger om henne: "Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa och undervisar och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta kött från avgudaoffer. 

Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otukt. 

Se, jag lägger henne på sjukbädden, och de som bedriver otukt med henne skall komma i stor nöd, om de inte omvänder sig från hennes gärningar. Jag skall döda hennes barn, och alla församlingarna skall inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag skall vedergälla var och en av er efter hans gärningar."

Isebel och Isebels ande är alltså livsfarlig. Vi behöver hela Guds ord för att känna igen henne. 

Isebel och hennes anhängare vill synas. Hon syns idag och Isebels ande leder många kyrkor och församlingar idag. Jesus vill inte att vi låter Isebel hållas. Hon behöver avslöjas och avsättas.

Ja Jesu varning är mycket kraftig. Må vi då ta hans ord på allvar. 

Både kvinnor och män flirtar med Isebel och hennes ande. De vet inte att de leker med döden för de är förblindade av hennes lära.

I Konungaboken kan vi läsa om förebilden för denne Isebel som idag sprider dödligt gift i församlingarna.

När Jesus talar om Isebel kallar han åter till omvändelse..

Vad kan vi då med säkerhet säga utgående från Guds ord. I första Korinterbrevets fjortonde kapitel skriver Aposteln Paulus med en Jesu apostels auktoritet.

Han skriver där om predikoämbetet. Inför det ordet må var och en pröva sig. Tror vi verkligen att Guds Ande vittnar fel där. 

Om vi ifrågasätter Guds ord är vi redan påverkad av Isebels ande. Då finns endast en räddning: Att vända om och fly till Guds nåd i Jesus Kristus för den som likt Isebel börjar strida mot Gud och hans ord dör till sist den eviga döden.

Om vi förkastar Guds ord och ordets varning leder det till att vi förhärdar oss och stänger oss ute från Guds nåd.

Tack Jesus för att du också ibland talar så kraftigt att du riktigt ropar för att vi av synden hörselskadade också skulle höra din röst. Bevara du dina barn så ingen genom olydnadens synd skulle gå miste om din nåd..

Bortvänd från Jesus?

I församlingen i Efesus och också i Pergamon levde man bortvänd från Jesus. Man hade övergett Kristi lära för andra läror.

Till Kristi lära kan och får man inte göra tillägg. Man kan inte heller ta något bort därifrån. 

När jag läser breven från Jesus så tänker jag att orden ropar till församlingar och församlingsmedlemmar. När någon ropar kraftigt så vänder man ju sig för att se personen som ropar.

När vi då vänder om för att se personen och liksom höra rösten ser vi Jesus. Då vill vi inte längre gå bort. Jag tänker att vi måste få se Jesus och fyllas av hans kärlek för att få viljan att hålla oss till hans ord.

Igår kväll hämtade jag mat via "drive in". Då ser man ju inte rösten som talar till en. Det är i allmänhet svårare att höra rösten om man inte ser personen som talar. 

Där vid Mac Donalds var det något fel med rösten. Jag antar att någonting var fel inställt och jag hörde inte riktigt. Då jag varken hörde frågorna eller svaren var det inte så trevligt och jag måste gissa när jag skulle beställa.

I bibeln, Guds ord är nog Kristi lära tydlig. Vi hör kallelsens ord. Rösten är varm och förtroendeingivande och gör att vi söker oss närmare rösten.

Vi brukar tala om den gode Herdens röst. I en Sions sång sjunger vi: "Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka som fördriver otrons mörka kval! Må din bild du i mitt hjärta trycka till försäkran att du mig utvalt! Gode Herde, tänk därpå att fåren, samlade vid evangelii ljud, känner blott av rösten och av såren, dig, sin Herre och sin Gud."

Församlingens uppgift är att förkunna ett rent och klart evangelium utan tillägg eller avdrag. Sångförfattaren talar om rösten och om såren. 

Evangeliets kallande röst drar oss till Guds nåd i Jesus Kristus. Gud vill att vi skall leva där i nåden utan fruktan och i förtröstan på Jesus.

När vi då är nära Jesus och håller blicken på Jesus har vi det så gott här i syndens land..

Jag vet var du bor

I det tredje församlingsbrevet läser jag: "Jag vet var du bor - där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor."

Jesus ger kraft att hålla fast vid hans namn och inte förneka hans namn på ställen där djävulen bor. 

Jesus vill ta sig en boning i människans hjärta, men det vill också den onde. 

Profeten Jesaja skriver i sitt 14. kapitel om babelkungen: "Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!

Du sade i ditt hjärta: 'Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.

Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.'

Den onde är Guds fiende och reser sig mot Guds ord och Guds ordning. Den onde vill skapa oordning och osämja i en församling. En stolt och äregirig människa blir lätt den ondes byte. 

Medan Gud inte ger sin ära åt någon människa, så delar den onde nog gärna med sig av äran när han rider in och härskar genom lögnen "Har då Gud verkligen sagt?"

Antipas hade varit ett troget vittne men blev mördad på den plats där den onde bor. Fastän en Herrens tjänare blev mördad mitt i församlingen höll man fast vid Jesu namn och tron på Jesus.

Vi vet inte vem denne Antipas var, men han måste ge sitt liv för Jesus. Vi vet hurudan Jesus var när han vandrade här på jorden. Han tog en tjänares gestalt. 

En Herrens tjänare behöver ha samma hjärtelag och får inte sträva efter att bli Herre i församlingen. I Kristi kyrka, i församlingen är det den korsfäste och uppståndne Jesus som är Herre. 

Församlingens ledning kommer från himlen. Guds ord är rättesnöret. En Herrens tjänare är ödmjuk i hjärtat och Guds ord ger auktoriteten. 

Brevet till församlingen i Pergamus är ett innehållsrikt brev. Tänk att Herren Jesus skriver brev till sin kämpande församling.

Likt konung David kan vi säga: "Herren är min herde, mig skall intet fattas."

Jesus vill ge oss gröna ängar där vi får vila och vatten där vi finner ro. När vi håller oss till Guds ord behöver vi inte frukta för den ondes tron. Vi vet att han bor i olydnaden mot Gud och hans ord. Där finner vi hans troner ännu idag.

Det finns mera att läsa i det tredje brevet. Brevet som också avslutas med ett löfte:

"Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."

Livets krona

"Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen: Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. 

Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. 

Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. 

Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden."

Det andra församlingsbrevet visar att Gud stundom tillåter den onde att härja. En kristen behöver alltså vara beredd att lida. I lidandet prövas vem som är Jesus trogen. 

Jesus ger livets krona. Den som segrar skadas inte av den andra döden. Senare i Uppenbarelseboken förstår vi att den andra döden är eldsjön eller helvetet.

Över den som har sin trygghet i Jesu verk har helvetets portar ingen makt. Efter korset kommer också kronan. 

Nog är breven från Jesus innehållsrika och tröstefulla..

Frukt från livets träd och livets krona. 

Livets träd i Guds paradis

"Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek."

På sommarmötet hörde vi också om den första kärleken, Jesu kärlek. När vi läser förmaningen till omvändelse som församlingen får förstår vi att kärleken så lätt falnar i striden mot mörker och lögnen.

Jesu kärlek falnade ändå inte. Jesus kommer med ett löfte: "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis."

Jesus ger den segrande skaran att äta av livets träd som står i Guds paradis. Livets träd finns alltså ännu och Jesus är den som delar frukten därifrån. Frukten från livets träd är alltså en gåva. Jesu gåva till sina vänner.

Tiden är nära!

Igår hörde första kapitlet i Uppenbarelseboken till bibelläsningen. Johannes uppmanar läsarna att ta vara på budskapet för tiden är nära. "Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära."

Gud lät uppenbarelsen bli nedtecknad för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. 

Vilken tid är då nära? Vi finner svaret i vers sju, Jesu återkomst är nära: "Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom. Och jordens alla stammar ska jämra sig för hans skull. Ja, amen.

Den stora dagen närmar sig och vi får vänta på den med glädje för Jesus älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod.

Johannes får se den förhärligade Jesus och han vårdar församlingarna och deras tjänare.

"I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft."

En litet märklig dag är till ända. Det finns en del att gömma och begrunda. Vi tackar Gud för hans ledning och godhet..

Hav tack käre Jesus!

Hav tack käre Jesus för ordet vi fått (Sions sånger 214)

1. Hav tack, käre Jesus för Ordet vi fått som säger att allt nu är väl, att lösen är gillad och allt nu är gott och frälst är varendaste själ!

2. Så tag oss nu, Jesus, och led du oss fram och sköt oss och bär oss också! Uppsök och församla de många små lamm som ännu förskingrade går!

3. En gång när du kommer att hämta din brud ifrån detta främmande land, då träder hon fram i din snövita skrud med krona och palm i sin hand.

4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad ditt lov med all himmelens här. Vad jublet blir stort i den himmelska stad, vad lust och vad salighet där!

5. O tänk, vilket brus utav harpor och sång där hemma i himmelen är! Där prisar vi Jesus i evighet lång, halleluja, snart är vi där!

6. Vi närmar oss målet för varje minut, ty tiden den ilar så fort. Baneret vi segrande höjer till slut, och då är vi hemma – hur stort!

7. För blodet får syndare komma nu fritt. Låt ingenting hindra dig mer! Tag mot blott i tro det som redan är ditt, den nåd Gud i Kristus dig ger!

8. Men sluter du hjärtat och stänger du ut den gränslösa kärlek du fått, då må du besinna: Du måste till slut dock skörda vad här du har sått.

9. Ty Jesus är vägen, den enda som går, till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen, snart vila du får och sjunga där uppe så glad!

- 

Nog är det en ljuvlig sång.