Livets träd i Guds paradis

"Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek."

På sommarmötet hörde vi också om den första kärleken, Jesu kärlek. När vi läser förmaningen till omvändelse som församlingen får förstår vi att kärleken så lätt falnar i striden mot mörker och lögnen.

Jesu kärlek falnade ändå inte. Jesus kommer med ett löfte: "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis."

Jesus ger den segrande skaran att äta av livets träd som står i Guds paradis. Livets träd finns alltså ännu och Jesus är den som delar frukten därifrån. Frukten från livets träd är alltså en gåva. Jesu gåva till sina vänner.

Tiden är nära!

Igår hörde första kapitlet i Uppenbarelseboken till bibelläsningen. Johannes uppmanar läsarna att ta vara på budskapet för tiden är nära. "Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära."

Gud lät uppenbarelsen bli nedtecknad för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. 

Vilken tid är då nära? Vi finner svaret i vers sju, Jesu återkomst är nära: "Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom. Och jordens alla stammar ska jämra sig för hans skull. Ja, amen.

Den stora dagen närmar sig och vi får vänta på den med glädje för Jesus älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod.

Johannes får se den förhärligade Jesus och han vårdar församlingarna och deras tjänare.

"I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft."

En litet märklig dag är till ända. Det finns en del att gömma och begrunda. Vi tackar Gud för hans ledning och godhet..

Hav tack käre Jesus!

Hav tack käre Jesus för ordet vi fått (Sions sånger 214)

1. Hav tack, käre Jesus för Ordet vi fått som säger att allt nu är väl, att lösen är gillad och allt nu är gott och frälst är varendaste själ!

2. Så tag oss nu, Jesus, och led du oss fram och sköt oss och bär oss också! Uppsök och församla de många små lamm som ännu förskingrade går!

3. En gång när du kommer att hämta din brud ifrån detta främmande land, då träder hon fram i din snövita skrud med krona och palm i sin hand.

4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad ditt lov med all himmelens här. Vad jublet blir stort i den himmelska stad, vad lust och vad salighet där!

5. O tänk, vilket brus utav harpor och sång där hemma i himmelen är! Där prisar vi Jesus i evighet lång, halleluja, snart är vi där!

6. Vi närmar oss målet för varje minut, ty tiden den ilar så fort. Baneret vi segrande höjer till slut, och då är vi hemma – hur stort!

7. För blodet får syndare komma nu fritt. Låt ingenting hindra dig mer! Tag mot blott i tro det som redan är ditt, den nåd Gud i Kristus dig ger!

8. Men sluter du hjärtat och stänger du ut den gränslösa kärlek du fått, då må du besinna: Du måste till slut dock skörda vad här du har sått.

9. Ty Jesus är vägen, den enda som går, till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen, snart vila du får och sjunga där uppe så glad!

- 

Nog är det en ljuvlig sång.

Ett ögonblick av himlen

Ett välsignat sommarmöte är förbi. Vid tretiden igår var folkmängden som störst. Jag vet inte hur många tusen som då befann sig på mötesområdet, men det var verkligen mycket människor.

Då fanns det också speciellt mycket människor på grönområdet mellan bönehuset och Sale. 

När jag kommer gående noterar jag det stora folkhavet, men ändå råder en himmelsk frid.

Och ett ögonblick förflyttas tanken och sinnet till himlen. 

Friden blev mera påtaglig. Färgerna blev annorlunda, men det var samma människor.

Jag försöker skriva, men bilden finns endast i minnet. 

I minnet finns också mycket annat. Någon formulering som vi inte förstod. Kanske någon tolkning som vi inte är så övertygad om. Ja vad lämnar i vårt minne och vårt sinne?

När Jesus förklarar liknelsen om såningsmannen säger han (Matteus 13):

"Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen. När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.

Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. 

Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. 

Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Ja Guds ord gick rikligt ut och det beredde människor för himmelen och för vandringen mot himmelen. 

Vad lämnar i mitt minne? 

Visst vill jag gripa tag i bilden av den himmelska staden. Den onde vill rycka bort det som är sått i hjärtat. Men vi får sätta fokus på det som bär frukt. Att vi fick höra ordet och att Kristus Jesus blev förklarad som vägen till himlen.

Då kommer också frukterna. Hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt.

När blicken, tanken, sinnet och minnet fylls av Jesus och hans verk är det gott. Då vandrar vi en gång på den himmelska stadens gyllene gator. Då ser vi för evigt den himmelska världens skönhet. 

Då är det inte endast ett ögonblick utan en evighet. Må vår vilja vara att alla är där. Även de som ännu inte bryr sig om Jesus..

Det hände sig en gång

Det är alltid förunderligt då ett sommarmöte inleds. Där finns en påtaglig helgdagsfrid som inte är jordisk. Himlavägsvandrare kommer tillsammans från Öst och Väst. Man samlas en stund under vandringen mot Evighetens strand.

Det är frid, helgdagsfrid men om vi i Anden lyssnar noga känner vi av striden som ännu pågår, fastan Jesus har vunnit det avgörande slaget över mörkrets makter.

Bakom mig i bänken satt en biskop från kyrkan i Öst. Gränsen är inte ännu stängd. Jag påmindes om hur det där i landet i Öst med dess grymma ledare också finns Guds barn med samma tro, hopp och längtan.

När Guds folk samlas får vi känna av ljuset från en annan värld. Det som tidigare hänt blir påtagligt igen.

I Josuas bok läser vi de välkända orden:

"Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?" 

Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" 

Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.

Ja visst är platsen där vi står helig, då himmelens konung välsignar med sin närvaro..

Den törnekröntes hjärtelag

I mina tankar på morgonnatten kom hurudan den Herre är som vill ta sin boning i en syndig människas hjärta. Han Jesus bär en törnekrona för sina bröders och systrars skull.

Han Jesus är den som gick den tunga vägen och sjönk till marken under korsets tyngd. Jag förundrades över denne törnekrönte som också är himlens konung.

Tänk vilken Herre det är som kommer och  vill ta ledningen i en människas liv. Världens skapare och förlossare.

Vi behöver inte tvivla när en sådan konung vill ta över befälet. Men vi blir hänförda över hans hjärtelag.

Den ödmjukhet och mildhet som han ännu bär fastän Han snart träder fram i konungslig prakt för att dömma världens invånare.

Visst har vi orsak att med vördnad förundras..

Bröd för 4000.

"Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så."

I dagens lösen från Markus 8: 6 läser vi om hur Jesus välsignade 7 bröd så att det räckte åt alla och ännu blev det sju korgar över.

Mycket folk hade varit samlade kring Jesus i tre dagar. De hade suttit vid Jesu fötter och nu visar Jesus sin omsorg om dem:

"Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta. Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de."

Jesus har ännu samma hjärtelag. Han ger oss den mat vi behöver. I två dagars tid har vi nu i Kållby gjort förberedelser inför mötet. Igår kväll samlades vi till bön inför mötet. 

Ikväll kl. 18 får vi inleda sommarmötet om Gud så vill. Vi gör det i förtröstan på att Gud välsignar. Ordet säger att vi får förtrösta på Herren och det vill vi göra.

I en Sions sång sjunger vi:

"Det finns inget jordiskt släktskap, det finns ej ett vänskapsband som binder hjärta till hjärta så fast här i främlingsland som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp, att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp."

Det finns inga ord för glädjen som Andens gemenskap ger. En försmak den är av himlen, där aldrig vi skiljas mer. Som bröder och systrar i Herren vi möts för en liten tid. Vi räcker varandra handen och önskar varandra frid."