Att hålla fast vid Jesus och hans ord

I breven till församlingarna lyfter Jesus fram hur man i församlingen håller fast vid Jesu ord.

Då låter han en dörr stå öppen som ingen kan stänga. Vi vet att Guds ord aldrig går ut fåfängt.

Därför är den onde så rädd för Guds ord. Han kan inte tåla ordet som är sanning, då hans verk alltid bygger på lögnen. 

Gud visar också senare ryttaren på den vita hästen för Johannes. Hans namn var Guds ord. Alla ondskans makter och jordens kungar ställde sig upp till strid mot ryttaren på hästen och hans här. 

Gud och hans ord vinner en väldig seger. Gud har valt att uppenbara för sitt folk vad som sker i den yttersta tiden. Han gör inget förrän han uppenbarat det för sina profeter.

Fordom talade han genom profeterna. Nu talar han genom sin son. Allt vad vi behöver veta har han uppenbarat i sitt ord.

Den som tror kan ta det till sig. Guds fiender, de som inte älskar Jesus och hans ord slår han med blindhet.

Antipas

I brevet till församlingen i Pergamon skriver Herren Jesus:

"Jag vet var du bor, där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat tron på mig, inte ens under dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor."

När vi läser Jesu ord kan det till först kännas skrämmande. Men Jesus kommer ändå med tröstens ord.

Han vet var du bor. Han ser vad som sker. Han har full kontroll och håller bokrullen i sin hand.

Han kommer med en uppmaning att hålla fast vid Guds ord. Det kan Guds folk alltid göra oberoende av vilka vindar som blåser.

"Jag vet var du bor." Det är tröstens ord.

Sången om hemmet

En av de mest älskade sångerna i Sions sånger är "Om hemmet en sång jag vill sjunga".

Den här söndagens tema är himmelrikets medborgare i världen. I sångerna med längtan till hemmet framträder dessa båda två sanningar. Genom tron på Jesus är vi medborgare i Guds rike, men vi bor i ett främmande land.

Vi är inte ännu där i det fullkomliga, men tron på Jesus för oss dit. I det eviga hemmet får vi vila från jordens besvär.

Vi påminns om att vi nu ännu är på vandring "jag är nu blott här uppå färden".

Sångerna om himlen sätter en viss prägel på tron. De sjungs här och nu i syndens land. 

Men de sjungs med förtröstan om att vi en gång är i det landet dit Jesus och vännerna farit.

Beskrivningen fortsätter

Aposteln Paulus fortsätter sin beskrivning av den gudomliga kärleken. Tacksamheten till Gud blir större och större över denna himmelska kraft som består i evighet:

Kärleken är tålig och mild. Den avundas inte och den varken skryter eller är uppblåst.

Den beter sig inte illa, den söker inte sitt och den brusar inte upp. Den tänker inte på det onda och den gläder sig inte över orätten. Nej den gläds med sanningen.

Allt bär den och allt tror den. Allt hoppas den och allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den bär in i evigheten, om än profetiorna försvinner, tungomålen tystnar och kunskapen försvinner.

Vi märker att kärleken är den största nådegåvan vilken Jesus ju också är. Han gav sitt liv till frälsning för var och en som tror.

Vi människor förstår endast delvist och  likadant är vårt profeterande. När det fullkomliga kommer försvinner allt bristfälligt.

Ett barn talar och tänker som ett barn och förstår på ett barns vis. 

Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se Jesus ansikte mot ansikte.

Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd. Tänk att vi en dag till fullo skall se, känna och förstå Herren Jesus.

Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Nog definierar aposteln Paulus mycket noggrant vad bibelordet menar med kärleken. 

När vi av Guds nåd får ha en levande tro och ett evigt hopp i Jesus är vi redan omsluten av Guds ofattbara kärlek.

Guds ord är sanning. Det avslöjar lögnen och människors dåraktiga tänkesätt. Ja Guds ord är en domare över alla begär och tankar.

Vi kan inte fatta Guds oändliga kärlek. Men djävulens plagiat kan aldrig bestå inför Guds ord. 

Kärleken i Korinterbrevet

Det finns ett ordspråk om hur den onde läser Guds ord, Bibeln. Det är något ditåt, men orden ges en annan betydelse. I dagens ledarkommentar i ÖT märker vi samma sak.

Eller märker vi? Skribenten hänvisar till Paulus brev till korinterna och det 13 kapitlet som har överskriften kärlekens lov.

I ÖT kan vi läsa: "Men i Första Korinthierbrevet står det att kärleken är störst av allt – utan specifikation av hur denna kärlek ska vara beskaffad.

Det tål att upprepas: Störst av allt är kärleken."

Skribenten menar att detta bibelställe skulle ersätta de skriftställen där Guds ord fördömer homosexualitet. 

Vad säger då Guds ord i Korinterbrevet om kärleken? Ordet talar om Herren Jesus och Guds utgivande kärlek i Honom. 

Paulus skriver: 

"Om jag talar både människors och änglars språk, men inte har kärlek, är jag bara en ekande brons eller en skrällande cymbal."

Med ÖT:s tolkning lämnas den som lever ensam och saknar livskamrat utan värde. ÖT: s tolkning är verkligen en skrällande cymbal. Så blir det när man byter ut Jesus mot någon ideologi. I detta fall mot Pride ideologin.

Vi märker samma sak i vers 2. 

"Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap ,och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, så är jag ingenting."

Pridetolkningen som byter ut Jesus mot en falsk kärlek gör att människan mister allt. Hon förlorar sin själ och det eviga livet i gemenskap med Gud.

Vi fortsätter med vers 3 och märker samma sak. "Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas, men inte har kärlek, så vinner jag ingenting."

Om jag mister Jesus förlorar jag allt..

I morse var marken täckt av ett lager av snö. När solen gick upp försvann det hastigt. När Guds ord får förklara Guds kärlek i Herren Jesus blir människan delaktig av den himmelska kärleken. En kärlek som består inför Gud, för att den är Guds egen.

Då bleknar de begär hos människan som är en följd av syndafallet. Hon kan glädjas över att det finns något som Gud berett och håller då människan vissnar bort, då himmel och jord förgår..

Kom, nu är allt färdigt!

Kom, nu är allt färdigt!

I liknelsen om den stora måltiden är budskapet enkelt: Kom, nu är allt färdigt. 

Du behöver inte byta kläder. Du behöver inte skämmas för slitna skor eller den trötthet och utslagenhet du kanske lider av. Du behöver inte fatta och förstå allt vad kallelsen innebär.

Du får ta fasta på budskapet och värmen som det himmelska budskapet har. Allt är färdigt och för Jesu skull är du värdig.

Nog är Gud god! Tänk att också jag får vara med..

På gator och gränder

I bibelordet för dagen sänder Jesus oss ut på gator och gränder med det goda budskapet: 

"Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama."

I liknelsen om den stora måltiden gjorde tjänaren så, men det lämnade ännu platser lediga. Då får vi höra: 

"Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt."

Av liknelsen kan vi förstå det sinnelag som  Herren Gud har. Han söker och kallar också de som saknar värde i den här världen.

Jesus berättade liknelsen efter att en man konstaterat "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" 

Här på jorden finns det ett rike där fattiga och handikappade, husvilla, fängslade, de som dras inför domstolar och av djävulen slagna får äta himmelsk mat.

Det kostar kanske mera att föra ut detta budskap idag. Du förlorar kanske din ära och ställning. Det slutar kanske i fängelse. Gud allena vet vad som väntar.

Men befallningen kvarstår och Kristi kärlek tvingar eller sänder ut. Det finns ännu rum i Guds rike!