Vid Abrahams sida

Ikväll när jag vandrade i skogen och reflekterade över det som Gud gett den här dagen gick tankarna till den berättelse av Jesus som Lukas återger i sitt 16. kapitel.

"Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida." I äldre översättningar talas om Abrahams sköte. 

Folkbibeln hänvisar till en hedersplats eller Abrahams famn. Jesus öppnar med sin berättelse om Lasarus en bild av vad som väntar ett Guds barn som i tro får lämna den här jorden.

Där i skogen var bilden klarare än vad som kan förklaras med ord. Men Jesus förklarar att för Lasarus var det en tröstens plats. Platsen där Lasarus vilade var klart åtskild från den rike mannens pinoplats.

Medan den rike mannens själ saknade tillträde till Guds godhet hade Lasarus en salig tillvaro, i ett medvetet tillstånd hos Gud.

Lasarus var i Evigheten. Där finns inte tidens begränsningar. Vi kan inte riktigt fatta avståndet mellan himlen, d.v.s. Abrahams sköte och uppståndelsens morgon, då själen får förenas med uppståndelsekroppen.

Men åter är det Jesus som förklarar det. Han förliknar vid det tillfället då en annan Lasarus hade dött ett Guds barns jordiska kropps död vid en sömn. Ett Guds barns själ dör aldrig.

Profeten Daniel åter fick gå för att vila tills han får sin lott vid dagarnas slut. Det som Gud bereder för sina barn är gott!

När solen går upp

"Så ska man frukta Herrens namn i väster och hans härlighet där solen går upp.'

Återlösaren ska komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sitt uppror säger Herren"

Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren."

Jesaja predikar om synd, bekännelse och frälsning, om Sions kommande härlighet.

"Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg."

Tänk, en gång..

"Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna."

Den sjunde och sista basunen är annorlunda. Allt Guds ord är då fullbordat. Det blir så som det var sagt. Det som Guds profeter förkunnat var sanning.

Igår kväll hade vi häftiga åskväder. Blixtarna lyste upp den mörka jorden. När jag stod på trappan blev natten ljus och samtidigt skakades luften av ett väldigt dån.

Det fanns ingen tid mellan ljungelden och dånet. Jag kom att tänka på vilken kraft Gud satt i sin skapelse.

Guds evangelium går ännu över en mörk jord. För många förblir det en hemlighet, men för den som tror är det en Guds kraft till frälsning.

Antikrists kyrka

När Aposteln Paulus tjänst här på jorden lider mot sitt slut skriver han varningens ord till den unge Timoteus.

Paulus uppbrott är inne. Förankrad vid Herren Jesus har han i tron levt det nya liv som Gud kallat honom till. Nu har tiden kommit då de ankarlinor som hållit hans  jordiska kropp bunden vid denna syndens jord lossas och hans frälsta själ skall nå himmelens härlighet.

Gud låter honom då se jordens yttersta dagar och Antikrists kyrka som han beskriver (2 Tim: 3):

"Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara: 

egenkära,

pengakära,

skrytsamma,

stolta, 

hånfulla, 

olydiga mot sina föräldrar, 

otacksamma, 

gudlösa, 

kärlekslösa, 

oförsonliga, 

skvallriga, 

obehärskade, 

råa, 

fientliga mot det goda, 

falska, 

hänsynslösa 

och högmodiga. 

De kommer att älska njutning mer än Gud.

och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. 

Håll dig borta från dem!

Antikrists kyrka har ett sken av gudsfruktan, men förnekar Evangeliets kraft. Man tror inte att nåden kan fostra till att säga nej till ogudaktighet.

Man vill bereda rum för syndens njutning. Den värderas mycket högre än Guds ord som skall omtolkas då det upplevs hindra och dämpa lössläppthet.

En kristen skall hålla sig bort från den kyrkan och dess tjänare. Likt Kristi sanna kyrka verkar Antikrists kyrka bli världsvid. Vi kan inte säga att där och där är den.

Men dess tjänares tal, deras budskap, deras kommentarer avslöjar. Där finns inte det sanna evangeliet som frigör från synden. Där skall man omvända sig från biblisk tro. Där skall man göra sin egen resa och med högmod vittna om den.

Paulus räknar upp en lång rad egenskaper som vi måste erkänna att finns i oss. Men vi kan inte och får inte älska dem och täcka in den med ett sken av gudsfruktan.

Paulus fortsätter sin beskrivning:

"Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snärjer svaga kvinnor som är tyngda av synder och drivs av många slags begär och som ständigt blir undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen."

Det går inte att komma till insikt om sanningen om man ifrågasätter Guds ord som är Andens svärd.

I antikrists kyrka verkar inte den Helige Ande. När människan skriver in sig i Antikrists kyrka stryker hon själv ut sitt namn ur livets bok som finns hos Jesus.

Hur framträder och organiserar sig antikrists kyrka. Vi låter Guds ord beskriva det:

"Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 

Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

Jag tror att vi idag ser den laglöses eller antikrists kyrka konstituera sig. Men även detta har Guds ord vittnat om.

Vad skall vi då göra? Vi får hålla fast vid Guds ord och Herren Jesus. Han själv skall hämta oss då Guds tid är inne.

Gud är trofast. Därför skall vi inte nedslås av mörkrets krafter när de kommer i ett sken av ljus. Guds ords ljus avslöjar falska kopior.

Guds sigill medan basunerna ljuder

Mitt i det dystra och hemska finner vi en segrande skara som ilar mot himmelens glädje. En skara som får vandra med Jesus i vita kläder.

Hur är det möjligt? De har tagit vara på Guds ord. Guds ord är en norm i deras liv. När de faller får de tvätta sin resdräkt i Lammets blod och får nya krafter att strida mot mörkrets makter under Jesu ledning.

Johannes beskriver det så att över de människor som bär Guds sigill på sin panna har ondskans härar ingen makt.

"Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

De står stadigt förankrade vid klippan Kristus. De lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

Men draken, den gamle ormen, den fallna ängeln står emot dem med en oerhörd raseri. Draken står på sanden vid havet.

Hans enda grund att stå på är lögnen och det eviga ifrågasättandet av Guds ord. De som han fått bedraga står samlade runt omkring honom. Men de står där rådlösa inför havets och vågornas dån.

När vågorna väller in lämnar det inga spår i sanden. Allt spolas bort. Men de som bär Guds sigill står stadigt på klippan.

Den som vill bygga sitt liv efter de normer Guds ord ger och förlitar sig på Jesus som sin frälsare behöver inte frukta när basunerna ljuder.

I den femte basunens dagar

Folkbibelns bibelläsningsplan innehåller idag den femte och sjätte basunen.

Bakgrunden till basunerna hittar vi i föregående kapitel (upp 8). Jesus (Lammet) bryter det sjunde sigillet. Då blir det tyst i himlen en halv timme. 

De sju änglarna inför Gud fick sju basuner. De lidanden som beskrivs påminner om plågorna i Egypten innan Guds folks uttåg.

Men Johannes fick se de heligas böner stiga upp inför Gud. Jag tror att där var heliga avsomnades böner med. De heliga på jorden, de som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod knäpper sina händer. Och bönerna blir mottagna i himmelen och Gud svarar enligt sin allmakt.

När Johannes hör den femte basunen ser han den stjärna som fallit från himmelen få nyckeln till avgrundens brunn.

Brunnen öppnas och solen och luften förmörkas av röken från avgrunden. Johannes ser något som liknar gräshoppor välla fram ur avgrunden och plåga människorna i fem månader.

Plågan är stor då människans egen ondska, alla lidelser, all orenhet, alla ogudaktiga begär släpps lös. Alla hämningar brister, inga normer finns mer.

Med ett väldigt dån väller ondskans krafter fram till strid för att bedra och beröva människorna det eviga livet och hoppet för evigheten.

De onda krafternas kung är fördärvet och fördärvararen.

Ta inte din Helige Ande ifrån mig

I kyrkoårskalendern läser vi inför Söndagens tema "Vi kan börja tro att vi på egen hand skall kunna uppfylla Guds vilja."

Vi behöver Guds ord. Vi behöver den Helige Ande som säger det samma som Guds ord och visar på Jesus - Guds Lamm som bär världens synd.

"Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta

och ge mig på nytt

en frimodig ande.

Förkasta mig inte från ditt ansikte

och ta inte din helige Ande

ifrån mig."

David visste att även en konung i Israel kan bli bortvisad från Guds ansikte. Gud hade tagit sin Ande ifrån Saul. 

David ville att Gud skulle skapa ett rent hjärta. Ett hjärta där synden är försonad och frimodigheten inför Gud är återställd.

David fick sin synd förlåten, men syndens ärr fick han plågsamt bära. Det oskyldiga barnet som blivit till i äktenskapsbrottet dör. David sörjer den lille.

David får stora problem i sin familj. Han får många barn med flera hustrur och bihustrur. Jag har funderat på detta. 

Varför tog David och hans son Salamo efter seden från den tidens kungahus och tillät sig ha många hustrur.

Guds vilja var och är tydlig. Äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna tills döden skiljer dem åt.

Berättelsen om David och hans liv visar också på synden och syndens konsekvenser. Bibeln är inte skenhelig. Allt bärs fram i ljuset för att sonen Jesus skall få komma in med sitt ljus, sitt renande blod.

Jesus Davids son förbarma dig över mig! Jesus hör en sådan bön:

"När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" Folket sade åt dem strängt att vara tysta, men de ropade bara ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!" Då förbarmade sig Jesus och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom."