Jakob - välsignad av Gud

" Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. 

När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 

Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 

Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob". Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat."

Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där." (Första Moseboken 32: 24-29)

Medan jag väntade på ett ödsligt lagerområde gick tankarna till Jakob. Han som Gud välsignade.

Hurudant var Jakobs liv? Han blev bedragen många gånger. Hans morbror Laban bedrog honom sedan han sökt sig en tillflyktsplats där.

Och Jakob fick vänta. Dagarna blev till år. Men Jakob var välsignad av Gud.

Berättelsen om patriarken Jakob är inte enbart fasadbelysning. Men den handlar om hur Gud välsignar. 

Guds välsignelse omformar en människa. Även motgångarna fostrar för himmelen. 

I motgång och under utmaningar kan människan få känna Guds röst. "Herrens nåd är var morgon ny, bort med tvekan och klagan! Herrens röst mitt i stormen gny blandar nåd uti agan: nåd, ja nåd, hur han än den kläder, nåd som fostrar för himmelriket opp, nåd som livar vår tro, vårt hopp, nåd som tröstar och gläder."

Här i tiden välsignar Gud. Vi möter hans nåd mitt i en värld som vänder Gud ryggen. Ett kristet liv är inte alltid som glansbilden.

Möda och arbete. Hastigt flyr det bort. Guds nåd som fostrar och bär. Guds Välsignelse mitt i kampen.

Nåd som livar vår tro. 

Guds ord vittnar om att även Jakob sitter till bords i Guds rike. Jakob var välsignad. Men Jakob själv sammanfattar sitt liv med orden: 

""Min vandringstid har varat i etthundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid." 

I 1917 års översättning läser vi: "Få och onda hava mina levnadsår varit"

Få och onda kan en gudsmans livsdagar synas vara. Men Gud är God. Hans nåd fostrar, leder och bär. Välsignelsen kan innebära att stegen blir korta och smärtsamma.

Men Gud välsignar. Han välsignar för Evigheten. Och evig är hans välsignelse.

Guds ord vittnar om att Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna är i Guds rike. "Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist." (Lukas 13:29-30)

Visst vill vi komma lyckligt hem. Visst vill vi efter denna livsresa sitta till bords med alla heliga. 

Vad gör det om dagarna är onda, då vi får leva under Guds välsignelse. Då härdar vi ut. Då blir tåredalen rik på källor.