Hjärtats tro eller teologi.

Vad är det som frälser? Hjärtats tro eller teologi? Teologi är "läran om Gud".

Bibelns teologi är god. Där finner vi vägen till Gud. Där finner vi medlaren mellan Gud och människor. I Bibeln, i Guds ord finner vi Herren Jesus. Han som är Guds frälsning.

Men kanske man kan säga att en teologi utan den Helige Ande är död. 

Men Jesus ger liv. Och den Helige Ande verkar där Ordet om Jesus är.

Tanken kan bli trött. Sinnet kan bli trött, men Gud upprätthåller tron. Han ger tron som vi behöver. Han råder också över frälsningen vid vägens slut.

God teologi, biblisk teologi behövs och för den får vi tacka Gud. 

Men främst får vi tacka Honom för hans godhet. Den godhet som han bevisar åt oss i Jesus Kristus..

"O Fader, Son och Ande, dig ske evigt lov och pris för all din nåd som öppnar mig din himmels paradis. Där skall ock jag i evighet lovsjunga din barmhärtighet, o Herre Sebaot."

I kraft av Jesu blod

"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp.

Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 

Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast."

Gud talar till oss människor genom sitt ord. Ibland ger han oss den nåden att ordet får gå rakt in i vårt hjärta. 

Igår på morgonen satt jag en liten stund i bilen innan jag körde till arbetet. Sedan backade jag ut ur garaget och satte på nät radion via telefonen.

Sången ljuder då i radion: "blodröd källa vällde fram ur Jesu öppna sår, där rentvått varje vilset lamm ett nyfött hjärta får."

Det lilla ordet "En" hann jag inte höra. Men det behövde jag inte höra. För jag vet att sången talar om Jesu blod. Det blod som renar och talar milt.

Hebreerbrevets författare skriver: "Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

"Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 

Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Himlen var blodröd då jag körde mot Nedervetil igår. Någon timme senare vräkte den första snön ner. Ett kort och kraftigt snöfall och marken bliv vit en stund.

Och Gud talar genom sitt ord: "Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. 

De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. 

Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Gud är god. Han för oss ända in i himlen. Genom tron griper vi tag i löftena. Guds ords löften som håller..

Jesu öppna sår

I en annan sång av William Cowper sjunger vi: "En blodröd källa vällde fram ur Jesu öppna sår, där rentvått varje vilset lamm ett nyfött hjärta får." (Sions sånger 118)

William hade inget lätt liv läser jag. Han led av återkommande depressioner. Nöden var en ständig gäst i hans liv.

Men jag tror att han hörde till dem som fick nåden att tvätta sina kläder och göra dem vita i Lammets blod.

Han skriver vidare: "Sen jag i tron fick källan se, dess ljuva, röda våg, jag sjunga vill i väl och ve om Jesu kärlekshåg."

Jesus är en vän i nöden. Också för den ensamme och av livet sargade..

Vi har en förunderlig Gud.

A fontain filled with blood

"There is a fountain filled with blood" Det finns en källa fylld med blod. I Sions sånger heter den, Här en källa rinner:

"Här en källa rinner. Säll är den som finner källan djup och klar, gömd men uppenbar.

Om du där dig tvager, den var fläck borttager. Ty den källan god är Immanuels blod.

Rövaren i nöden där fann liv i döden. Jag, så ond som han, samma frälsning fann.

Dyra livets källa, du skall evigt välla. Evigt hälsosam skall din flod gå fram.

Sjuka skall du bada, göra sorgsna glada, tills du Lammets brud klätt i strålars skrud.

Sen jag, döda, kalla, såg i tron dig svalla, rör min tunga sig, sjunger helst om dig.

Jesus vill jag sjunga, tills med frigjord tunga bortom graven jag får dig se en dag.

Till mig sämsta, ringa, du dock lön vill bringa. Du åt mig ock har köpt en harpa klar,

som du skänkt den gåva att dig evigt lova. Du för himmelen stämt och strängat den.

Då skall Faderns öra fröjda sig att höra när jag i din famn sjunger blott ditt namn."

Sången är skriven av William Cowper

Marias goda del

I boken om Lammets blod läser vi om två olika vägar. Författaren talar om Martas väg och Marias väg, den goda delen. Jag citerar:

"Men den som är nog fattig att vilja motta för intet, han finner här allt – Marias goda del, utan Martas bekymmer. 

Så välj nu, medan tid är! 

På den första av dessa vägar (Martas väg) har du i början den tillfredsställelsen, att hoppas själv bli något; under fortsättningen plågan av ständigt felslagna förhoppningar och till slut fullständig ruin. 

På den andra (Marias väg) har du väl redan från början smärtan av utmattning och förnedring, men under fortsättningen en mer än salig erfarenhet av vår upprättelse i Kristus och vid slutet den fulla njutningen av all den ära och salighet som Han förvärvat oss. 

På den första (Martas) menar du dig vara fri och är dock en träl; tjänande lagen skördar du blott lagens förbannelse. 

På den andra (Marias) får du mer och mer se din egen förmenta rättfärdighet blottas och avklädas, men iklädes däremot Kristi fullkomliga rättfärdighet. 

På den första (Martas) utgiver du ”pengar, där inget bröd är och arbete, där du inte blir mätt”, och sammanväver en klädnad av spindelväv. 

På den andra (Marias) är du en hedersgäst vid Guds rika bord, lever alla dagar av Hans bröd, iklädd din förstfödde broders äreklädnad – ett fördolt liv med Kristus i Gud. 

Så står vår sak, om vi är i Kristus. Det är ingen fördömelse för dem som är i honom. Den gamla människan är väl ännu kvar, men hon är korsfäst med Kristus och ska förbli det. 

Gud har dömt vår gamla människa till döden; men rentvagen i Lammets blod lever den nya människan för Gud. Så står min sak.." (citatet slut)

Tänk att vi rentvagna i Lammets blod får leva för Gud. 

Tre bibelverser följde mig igår: "En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 

Jag svarade: "Min herre, du vet det."

Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod." (Uppenbarelseboken 7:13-15)

De vitklädda, de som ägde Kristi rättfärdighet hade tagit emot Guds nåd, så att den blivit till nytta. De hade fått leva av evangeliets ord. De hade blivit ledda till strömmen av blodet, Jesu blod som renar.

Jesu blod gäller (2)

"Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade" (Jesaja 53:7)

När skriften talar om Kristi blod, förstår vi att Kristi blod blev utgjutet. Krummacher skriver att vårt eviga väl eller ve avgörs av hur vi förhåller oss till Lammets blod.

Att ha eller inte ha del i detta blod är det samma som att vara evigt frälst eller evigt förtappad.

Jesu blod gör oss rena. Det hjälper inte till att göra oss rena, utan det gör oss rena. Blodet renar.

Jesu blod renar från synden. Jesu blod renar från all synd.

Skrivet med Jesu blod (1)

"Hela skriften är skriven med Kristi, Guds Sons blod" Orden är av Friedrich Willhelm Krummacher. 

Vad menar han? Det framgår av den lilla skriften "Kraften av Lammets blod."

I Johannes första brevs första kapitel, vers 7 läser vi: "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd."

Jesu blod renar. Blodet renar om vi vandrar i ljuset. Krummacher hävdar att vi inte är kristen ifall vi inte har behov av Jesu blod. 

Lammets blod är det centrala i kristendomen. På detta blod är hela nya Testamentets tempelbyggnad grundad.

Förnekar vi Jesu blod och blodets kraft förnekar vi vår salighet i Kristus..

En intressant skrift får jag konstatera. För vi vet att det finns kraft i Jesu namn och i Jesu blod..

Livets vattenkällor

"Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon." (Uppenbarelseboken 9:17)

Gud skall torka bort alla tårar från dina ögon. Inte endast den sista tåren utan alla tårar.

Sådan är vår Gud. Han som vi känner som den gode Herden. Konungens milda röst ljuder till dem som står på hans högra sida: "Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

Det finns ett rike som Gud berett. Det är berett i Jesus Kristus. Herren Jesus är porten till Guds rike. Genom Honom, i tro på Honom går vi in. 

Och Jesus är också vägen till Guds eviga rike. Det rike som han beredde genom sitt rådslut redan innan han skapade världen. Innan han skapade människan.

Vi är skapade för Himmelen. För gemenskap med Gud genom tron på Herren Jesus. Och för ett evigt, härligt rike som vi genom tron tar i besittning här under jordelivet.

Igår vid kaffebordet konstaterades det att vi människor inte är skapade för det liv vi nu lever. Unga drömmer om att bli stjärnor. På sociala nätverk eller inom idrott och kultur.

Jag satt tyst. Min tunga var bunden, eller så hann jag inte med. Vi är skapade till gemenskap med Gud. Till frid och glädje i den Helige Ande.

"Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande."

Gud rike består i rättfärdighet. "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod."

Genom synden kom nöden in i världen. Lammets blod tvättar bort synden. Den vita färgen vittnar om Guds rättfärdighet.

Vi syndar därför att vi är syndare. Synden bor i oss. Men i Jesus Kristus är vi rättfärdiga. I Honom är vi en ny skapelse.

Tröst och förmaning

"Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning." (Apg 9:31)

Gud gav församlingen en tid av lugn och ro. Efter tider av förföljelse vilade nu Guds skyddande hand över församlingen. Församlingen fick nu växa till genom den Helige Andes tröst och förmaning.

Nu var det inte tecken och under. Nu lät Gud den gode Herdens röst vila över församlingen. 

En välsignad tid som man tydligen tog vara på. När vi får leva i tider då Gud genom den Helige Ande bygger upp församlingen får vi tacka Honom för det.

Jag tror vi alla känner till vad som avses med den Helige Andes tröst. Men känner vi till den Helige Andes förmaning?

Hur förmanar den Helige Ande? Hurudan är Hans vägledning? 

- Han använder Guds Ord med dess fulla styrka. Därför känner vi nog förmaningen. Men förmaningen visar också på kraftkällan. -Jesus Kristus och hans försoning och förlåtelse.

"Det finns en härlig viloplats beredd på Golgata i Jesu Kristi försoningssår.  Må vi betrakta dem!

Här får den trötta vandraren sig ständigt vila ut och även här får mätta sig med dyrbart himlabröd."

Hur blir det i himlen?

Jag fortsätter att läsa intervjun med Ove från Örkeljunga: 

"Hur tror du att det blir i himlen?

Vi vill gärna mäta himlen med våra egna mått eller fantisera om att få ta vår hund eller katt med oss… 

Vad som inte finns i himlen är ju helt klart: Ingen synd, ingen plåga, ingen sjukdom, inga deformerade kroppar, inget handikapp, ingen död. 

Och sen vad som finns där – det är svårt att uttrycka i ord: Ett saligt tillstånd, glädje, väldig glädje! 

Bibeln talar i bilder: Gator av guld, en strål­glans av det himmelska Jerusalem eller evig vila. 

Den som haft sin vila i Kristus får möta den fullkomliga vilan i himlen. 

Och detta med en förklarad uppståndelsekropp, en kropp identisk med den som lades i graven men nu förhärligad.

Det är märkligt. Vi ska bli lika Jesus, och Jesu härlighet är Guds härlighet, som upplyser hela himlen."

Så långt Oves tankar. I en av gårdagens predikningar nämndes det att vi får vänta på Jesus. Församlingens bön är ju "kom Herre Jesus."

På den här sidan om Evigheten råder himmelrikets lagar för oss kristna. Herre ge oss en kärlek till dessa Jesu bud. Tiden är nämligen kort. Evigheten är lång..

"Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes." (Matteus 25:10)

Hur blir det i himlen? Jesus är vägen dit!

Himmelrikets lagar

I en intervju med Ove från Örkeljunga läser jag: "Vad händer efter döden – blir det en dubbel utgång?

Många vill mildra himmelrikets lagar och fila bort det anstötliga i budskapet. Men hur kan man nonchalera Jesu egen undervisning? 

Sanningen har ju talat. Jesus är sanningen, i bestämd form. Läs gärna Jesu ord i Matt. 7:13–14, Matt. 25, de sista ver­serna, och Joh. 3:36!

I det ögonblick en människa dör lämnar hon tiden och går in i ett evigt tillstånd, antingen hos Jesus i en salig gemenskap, eller i en förfärlig väntan på domen, skild från Gud i förtappelsen. 

Det är Bibelns kristallklara vittnesbörd – det är inte att ta fel på." (Intervjun gjordes 2005. Om Ove ännu är här på jorden är han 97 år idag.)

I gårdagens predikningar mötte vi himmelrikets lagar. När jag googlade på orden fann jag intervjun med Ove.

Himmelrikets lagar. De står fasta. Och när de predikas gör order oss till syndare. Vi inser att vi behöver nåd. Vi kan alltså säga att himmelrikets lagar, t.ex. bergspredikan öppnar endast en väg till himmelen och Jesus är den vägen.

Samtidigt är det bra för människan att inse att hon är en syndare. Jag har inte älskat min nästa som mig själv. 

Guds ord är knivskarpt. Det slätar inte över och säger: inte är det så noga. Nej, det avslöjar synden som bor i oss.

Men det visar också på nåden, på Jesus som är vägen till himmelen. Han allena förmår ändra vårt kalla hjärta. I Honom som ger kraft förmår vi fortsätta vår vandring mot himlen i tro.

Våt bön får vara att Gud förökar kärleken till Gud och varandra..

Ännu igår fick jag äta av trädgårdshallonen. Men jag konstaterade att inte heller i år hinner alla mogna. Så är det också med Andens frukter. Först i himlen blir det fullkomligt.

En söndag vid sjön

"Det väntar en sommar där borta. Ett varmare skönare land. Ja, blott några vingeslag korta. Sen ser vi den soliga strand.

En dag lyfter tusende vingar. För fjärran långmila färd. Och flyttfågelstrecket sig svingar. Mot himlen, Guds eviga värld."

Med klar och mäktig stämma ljuder sången i kyrkan. Ögonen tåras och vackra minnen flödar fram.

I psalmen tidigare sjöng vi om den Heliga staden där orden ljuder: "De skall minnas den grönskande jorden och de somrar som blommade där."

I mina tankar kommer en sommardag vid sjön. En varm sommarsöndag. Vi stod utanför bönehuset och väntade. Predikanten hade glömt bort sin predikotur den söndagen. Det blev ingen sammankomst..

Men pappa tog oss till sjön. Vi var inte så ofta vid sjön, om än den var endast en dryg kilometer neråt.

Men den söndagen var det varmt och vi var vid sjön med pappa. Nu vet jag inte om vi i himlen tänker på sommardagar vid sjön. Men minns vi dem tackar vi Gud även för dem.

I barndomen gick vi ofta till bönehuset. Två km i sommarvärmen var en skön upplevelse. Och visst var det skönt i bönehuset. Tack vare den goda rutinen blev söndagen söndag. En dag helt olik andra dagar. Herrens dag. Dagen inför Guds ord.

Ändå minns jag att jag blev glad då jag förstod att nu far vi till sjön, då sammankomsten blev inhiberad och alla for hem till sitt.

Gud gav så också ett sommarminne av en söndag med pappa vid sjön. Solen värmer och det råder helgdagsfrid även vid sjön.

"Flyttfågelstrecket sig svingar." Jag tror att också Roy var med där i skaran som väntade utanför bönehuset. Hans varma skratt ljuder i sommarvärmen utanför bönehuset, mitt emot Ragnars..

Guds folk firar idag sin Sabbatsro på båda sidor om Evigheten. Genom tron på Jesus äger vi det eviga livet.

Lydia Lithells sånger ljöd här på jorden igår. Idag får den himmelska släkten samlas både ovan molnen och här nere.

Tack käre Fader för trons gåva. Tack för alla ljusa minnen. Tack för att vi med förtröstan får se fram emot Herrens dag, den stora och härliga..

"Levande vatten, ordet om Jesus, blodet som renar, kläderna som blir rena i Lammets blod"

Min fars Gud - farmors Kyrka

Om Gud så vill så får jag vittna om Herren Jesus, min fars Gud på Allhelgondagen. Far är numera hemma hos Herren. Där har pappa det gott. 

Inför helgen minns vi de som i tro fått bryta upp från förgängelsens land och gått hem till sin Gud. Där väntar en stor skara på att de sista från världen friköpa tågar in i det himmelska Jerusalem. 

I farmors kyrka igår i väntan på gudstjänstens början tänkte jag på farmor och hennes livsvandring. Kyrkan var hennes barndomskyrka.

Farmor flyttade från Kronoby till Larsmo. Vid kyrkkaffet diskuterade jag med en kvinna som gjorde en motsatt resa. Hon flyttade från min hemby till Kronoby.

Kvinnan var barndomskamrat med min faster där i hembyn i Näs. Faster flyttade också till Kronoby. 

Det är alltid trevligt att få träffa trossyskon, som man inte tidigare haft möjlighet att samtala med. Tron på Jesus förenar. Samma mål, samma förtröstan och längtan förenar.

Och samma jordiska hemby förenar. Kvinnans föräldrar ägde butiken i hembyn. Butiken fanns ännu de första åren jag gick i skolan. Där fick vi köpa fempennis godis. 

Jag är tacksam till Gud för en välsignad kväll runt Guds ord. I predikan fick vi möta Jesus vid Jakobs brunn i Sykar. Predikanten lyfte fram väckelsen i Sykar. Jesus lät sitt levande vatten strömma fram.

Och då föds liv. Då upprätthålls liv. Och det liv som Jesus ger är evigt. 

I minnet lämnar Jakobs brunn. Jesus och det levande vattnet. Men också Ragnars butik och den levande tron i hembyn..

Gud är god. Stor är hans trofasthet.

Tron på Jesus förenar Guds folk på båda sidorna om Larsmosjön. När jag var barn var Kronoby långt borta. Nere vid sjön såg vi mot det okända Kronoby. Landet på den andra sidan Hästöfjärden, bortom Korsskär och det djupa vattnet.

Men Gud är nära. Han talar i Ordet. Och Ordet är nära. Aposteln skriver: "Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus –  eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.

Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. 

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 

Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst."

Ett rymligt land

"När Herren såg att han kom för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” 

Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna, för platsen där du står är helig mark.” 

Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.

Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. 

Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung."

I dagens bibelläsning från Markus 12:26-27 hänvisar Jesus till Moses möte med Gud vid den brinnande busken - Gud är en Gud för levande.

När jag läser orden kommer jag att tänka på läsningen ur Missionstidningen i radion igår. Skrivelsen var från 60 - talet och där talades det om att återförenas med Gud.

När en människa som förtröstar på Herren Jesus kallas bort från den här tiden sker en återförening med Gud.

Bilden blev så tydlig för mig igår då jag lyssnade till Robins läsning i radion. Abraham, Isak och Jakob var inte döda när Mose mötte Herren Jesus i den brinnande busken.

Patriarkerna hade kallats bort från den här tiden, men de var hos Gud. Själen levde och vid Jesu återkomst förenas själen med sin uståndelsekroppen.

Jesus presenterar sig för Mose som hans fars Gud och trons fäders Gud. Om Mose föräldrar vet vi att de var av Levi stam. Och i förtröstan på Herren satte de gossen Mose i Nilfloden så att han inte skulle dödas av Farao.

Hos Gud finns ett gott och rymligt land. Även för de som i förtröstan på Jesus, på Israels Gud kallas bort ur tiden.

Gud är en Gud för levande. I Abrahams sköte finns det liv. Det vittnar Jesus själv om..

Änglarnas budskap -ett evigt evangelium

"Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, och han sade med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

En annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."

En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet." (Uppenbarelseboken 14)

Ibland funderar jag på hur evangelium borde predikas i den yttersta tiden d.v.s. i våra dagar.

Ändå kan Guds evangelium predikas endast på ett sätt. Såsom Jesus också gjorde. "Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära."

Himmelriket är nära. Det är där Jesus är. Vi människor har svårt att av hjärtat fatta omvändelsens betydelse: Att komma till Jesus. Att vända oss till Honom. Att åkalla Honom.

Vi kan inte göra oss själva bättre. Synden bor i oss och kommer att göra det ännu då Jesus kommer på himmelens skyar. Men Guds ord och Herren Jesus vänder oss bort från synden till Guds frälsning från synden i Jesu blod.

Omvändelsens predikan innehåller ett fritt evangelium i Jesus blod, genom Jesu namn.

På vägen hem ljuder budskapet att Jesus försonat världens synd. Din och min synd är försonad och därför får vi tro all synd förlåten i Jesu namn och blod.

Så ville moster Maggie göra. Så skrev hon i sina brev. Och hon gick in i evigheten i tro, med vissheten om att Jesu verk håller att förtrösta på. Det håller i liv och i död.

Synden är allvarlig. Om vi inte äger Jesu försoning genom hjärtats tro fördömer synden oss. 

Men Guds ord vittnar om att vi för Jesu skull får tro all synd förlåten. Där finns vår tröst. Där finns vår frid och glädje även i dag..

Omvändelse, ånger, bättring.

Tidningen Jerusalem Post lyfter fram Israels benämning på operationen mot Iran. Och jag fastnar vid ordet "repentance" Ett ord som översätts med ånger eller bättring. Google använder omvändelse.

"Attacken inträffade i tre stora vågor, där den andra och tredje vågen riktade sig mot iranska drönar- och missilproduktionsplatser och träffade över 20 mål.

Israel bekräftade att de hade slagit till flera militära platser under sina vedergällningsanfall mot Iran på lördagen i en operation som senare kallades "Omvändelsens dagar"." (Klipp från tidningen Jerusalem Post i morse)

Jesus uppmanar oss att betrakta Fikonträdet och alla andra träd. I Matteus 24 läser vi: " Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 

På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. 

Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker. 

Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. 

Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. 

Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer."

Fikonträdet är en bild av Guds egendomsfolk Israel. Som Guds folk betraktar vi vad som sker med det judiska folket. Det som sker i Mellanöstern idag påminner oss om att Herrens ankomst är nära. Den är nära men vi vet inte årtionde, året, månaden eller dagen.

Därför tycket jag att benämningen Omvändelsens dagar är intressant. Jag skulle nästan kunna använda ordet profetisk. Idag är det Omvändelsens dagar. Idag är det Nådens tid. En tid då vi får rannsaka oss själva. Lever jag som försonad med Gud genom tron på Frälsaren Jesus Kristus?

Begråter jag mina synder och vänder jag om från dem? Eller tillåter jag mig att ta lätt på Guds ords förmaningar?

Är jag likgiltig, bedrövad, frustrerad då jag kunde tacka Gud för nåden? Ser jag snett på bröder och systrar i tron då Guds ord uppmanar till att inte "gräla på vägen hem"?

Omvändelsens dagar, tider av nåd. Tider då vi får vittna om Jesus och även vila i nådens stora famn.

Tack käre Herre för att du påminner oss om omvändelsens tid. Herre låt oss inte leva som folket på Noas tid..

(Dagar av omvändelse)

Israels anfall mot Iran

I natt har Israel utfört attacker mot Iran. USA anser att svaren på Irans tidigare anfall är befogat.

I Guds ord finner vi att konflikten mellan Israel och den tidens Persien har gamla anor och att där också finns en andlig strid.

I Daniels bok läser vi:

"Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar. 

Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som ska hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden.”

Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. 

Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: ”Min herre, på grund av synen har jag gripits av stark ångest och har ingen kraft kvar. 

Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har ingen kraft kvar i mig och kan inte andas längre.”

Jesus har utgett sitt blod till lösen för både Israels och Persiens folk. Det får vi minnas då den yttersta tidens förödande krig kommer allt närmare.

Vi hoppas på Herren och vet att jordens strider en gång tystnar..

Själens längtan

"Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud."

På bokhyllan har jag en burk med handskrivna bibelord, en födelsedagsgåva för några år sedan. Nu på morgonen grävde jag i burken och drog fram en lapp under bön. Psaltaren 42:6 stod det på lappen och texten finner vi ovan.

Psalmförfattaren, en av Koras söner var bedrövad. Överskriften är Själens längtan efter Gud.

Gud använde sångförfattarens känslor för att få ut sitt budskap att människan skall hoppas på Gud. 

Kan vi hoppas på Gud för mycket? Kan vi hoppas i onödan eller hoppas fel? Guds ord uppmanar oss att hoppas, att förtrösta på Gud. 

I psalm 42 och 43 finner vi denna uppmaning "att hoppas på Gud".

"Sänd ditt ljus och din sanning.

Låt dem leda mig,

låt dem föra mig

till ditt heliga berg

och dina boningar,

så att jag får gå in till Guds altare,

till Gud som är min glädje

och fröjd,

och tacka dig på harpa,

Gud, min Gud!

Varför så bedrövad, min själ,

varför så orolig i mig?

Hoppas på Gud.

Jag ska åter få tacka honom,

min frälsning och min Gud."

Jag gläds över att om Gud så vill få besöka Kronoby kyrka ikväll och lyssna till Guds ord.

Dag och natt

"Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem." (Uppenbarelseboken 7:15)

Vad innebär orden dag och natt i bibelordets kontext? Vad innebär dag och natt då sol och måne inte mera finns?

Dag och natt inför Guds tron. I en tillvaro som ögat inte sett. Där, var det råder en sådan frid som en jordisk hjärna inte kan omfatta.

Nog har vi mycket att se fram emot. Idag lever vi i tro. Vi anar endast vad det innebär att tron byts mot åskådan.

Men vi gömmer och begrundar och tackar Herren för hjälpen på färden..

Skriftskolan 2024

"Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matteus 28:19-20)

Med litet kort varsel blev det att hålla två lektioner i skriftskolan igår på kvällen. Det handlade om buden och de tre första.

Mötet med ungdomarna berörde. Deras goda och fridsamma beteende gjorde intryck. Det är gott att få möta Guds folk, Guds unga, Jesu egna.

Och Gud säger: Jag är Herren din Gud. Använd inte din Guds namn fel. Tänk på Vilodagen så att du helgar den.

Gårdagen är förbi. Den här dagen är ännu okänd. Men när vi får möta den med Jesus är det välsignat.

Och ja: Snart kommer Jesus igen. Tidens tecken vittnar om det. Amen, kom Herre Jesus!

Snart kommer Jesus igen!

Bibelns budskap talar kraftigt när vi möter det med dess fulla kraft. Under en litet turbulent arbetsdag igår tog jag en lunchpaus och under bilfärden satte jag på radion. 

Den för mig något obekanta sången ljuder: "Jesus kommer snart igen!" Och vidare: Vi vet inte dagen eller stunden men han kommer igen..

Sången innehöll Jesu levande ord. Jesus säger i Uppenbarelseboken: "Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok." (Uppenbarelseboken 22:7)

Ingenting här på jorden är säkrare och fastare än att Jesus kommer. Och budskapet får och behöver beröra oss.

Bibelns budskap är stundom tröstande, stundom ögonöppnande. Må vi aldrig bli ljumma för Guds ord..

 

Ingen utom Jesus (10)

"Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. 

Och han förvandlades inför deras ögon.

 Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. 

Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus.

Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. 

Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. 

Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: "Han är min älskade Son. Lyssna till honom!" 

Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus." (Markus 9: 2-8)

Tänk att Gud vill att vår blick skall få vila på Jesus. Han är vår Herre. Korsfäst, död och begraven för våra synders skull. Men Han uppstod till vår rättfärdighet.

Jesus, den Uppståndne är vår rättfärdighet inför Gud. 

Bruden, Lammets hustru (9)

"Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel. Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet."

(Uppenbarelseboken 21: 22-24)

Ängeln visar det nya Jerusalem. Staden som också kallas för bruden, Lammets hustru.

Vi förstår att bilden talar om den kristna församlingen. Kristi församling här i tiden och den himmelska.

Tidigare har vi sett Lammet stå på Sions berg. Lammet har firat bröllop och vi har hört att de som är bjudna är saliga.

De som får komma in är de vars namn är skrivna i Livets bok: "Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet."

I bibelns sista kapitel fullkomnas bilden då vi möter strömmen som går ut från Guds och Lammets tron. Och slutligen står tronen mitt i staden: " Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom.  De ska se hans ansikte och bära hans namn på sina pannor. Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem."

Nya Testamentets röda tråd, berättelsen om Jesus Kristus är fullkomlig. Han är vår frälsning. Han är huvudet för sin kyrka, församlingen. Och den är utkallad ur världen.

Jesus leder genom sitt Ord och sin Ande. Jesus är det levande Ordet. 

Berättelsen förklarar Kristus. Blicken får vila på Honom. Han Jesus är vägen. Han är medlaren. 

Likt Sångförfattaren får vi skriva: "Må intet för mitt öga här bli kärare än Jesus är"

Bilden från tisdagskvällens tillfälle i Bönehuset.

Lammets bröllop (8)

"Och de tio hornen du såg är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme regera som kungar. 

De har ett och samma sinne och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret.  

De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung." (Uppenbarelseboken 17: 22-14)

Lammet Herren Jesus är herrarnas Herre och kungarnas Kung. Han är den Högste.

Vid tidens slut rasar folken mot Gud den Högste. Men Lammet segrar.

I Uppenbarelseboken 19 beskrivs Lammets bröllop: " Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

"Halleluja! Herren vår Gud den Allsmäktige är nu kung. Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo.

Skinande rent linne har hon fått att klä sig i." Linnet är de heligas rättfärdighet.

Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."

Det finns inget att tillägga. Vi tackar Lammet för inbjudan..

"Jesus, lyssna nu till bönen som en syndare här ber. Hör de svaga bönesuckar som ett plågat hjärta ger. Vid din fot jag dignar neder med min blick mot korsets stam. Där vid nådens tron jag beder: Fräls mig du, Guds rena Lamm!"

Fräls mig du, Guds rena Lamm. 

Sången till Lammet (7)

"Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.

Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

"Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig.

Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung. Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn?

Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats." (Uppenbarelseboken 15: 1-4)

På nådens glashav ljuder Guds tjänare Moses sång och Lammets sång. Det finns ingen konflikt i den sången. Äran tillhör Lammet.

"Sjunga om min Jesus, o det älskar jag! Han min synd förlåtit, gör det än var dag."

Lammet eller vilddjuret (6)

"En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet."

((Uppenbarelseboken 14:9-10)

Frälsningen finns i Lammets blod. Den stora vitklädda skaran hade tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod (kapitel 7). Vittnesbördet om Lammet och delaktigheten av Lammets blod hade fört de heliga till seger över draken (kapitel 10).

I kapitel 13 läser vi om vilddjuret som liknade ett Lamm: "Och jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake."

Och nu varnar ängeln mycket kraftigt för det Lammliknande vilddjurets bedrägeri. 

En kraftig varning inför tidens slut. Håll fast vid Lammet som bär världens synd. Håll fast vid Herrens frälsning i Jesu, Guds offerlamms blod.

 

Prisa Herrens namn!

Ur dagens psaltpsalm (113)

 "Halleluja! Prisa, ni Herrens tjänare, prisa Herrens namn!

Välsignat vare Herrens namn från nu och till evig tid!

Från solens uppgång ända till dess nedgång skall Herrens namn bli prisat.

Herren är upphöjd över alla folk, till himlen når hans ära.

Vem är som Herren, vår Gud, han som tronar så högt, han som ser ner så djupt, vem i himlen och på jorden?"

Trons frukter

Trons grund är ett så viktigt tema. Det händer så lätt att vi blandar trons grund med det som vi kunde kalla trons frukter.

Trons grund är inte det att vi bekänner våra synder. Trons grund är inte vår omvändelse. Trons grund är inte vårt rena samvete.

Trons grund är inte att vi är bibeltrogna. Inte heller att vi vill hålla buden. Inte ens att vi går i bönehus eller kyrka.

Alla dessa är trons följder eller frukter. Varför är det då så viktigt att vi skiljer på grunden och frukterna?

Vår tro kan så lätt bli kärlekslös eller svärmisk. Vi kan lida skeppsbrott i tron. Vi kan börja förlita oss på det som människan gör i stället för vad Gud gör i Kristus.

Traditionen eller goda seder kan få den betydelse som endast Kristus har. Vidare kan vi bli högmodiga, missmodiga eller klentrogna.

När trons grund får vara Kristus blir vi inte laglösa eller lagiska. Vi blir inte splittrare eller modlösa då splittringar sker på grund av människors högmod och djävulens list.

I Psalmen sjunger vi: "Här bland frestelser och plågor skall min tro ej tryckas ner. Inga tvivelsjuka frågor ställer sig mitt hjärta mer. Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull."

Ropa till Herren om hjälp

Ropa till Herren om hjälp! Ropa till Jesus om hjälp, så skall du bli frälst. Eller som Folkbibeln skriver: "Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst." (Romarbrevet 10:13)

Vi har ett fast och säkert Guds Ord som visar vägen till himmelen. Jesus är Vägen!

I samma kapitel läser vi också: "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst."

En sådan Herre får vi bekänna för världen. Tack Herre för din trofasthet..

 

Varför kommer inte alla till tro?

Om människan inte tror är det inte Guds fel. Vi kan förhärda oss. Vi människor kan stå emot Guds verk. 

Detta är den enda förklaring som Guds ord ger. Men bibeln förklarar inte slutgiltigt hur det här går ihop. 

På så vis står vi inför ett mysterium. Gud har inte uppenbarat för oss varför inte alla människor tar emot trons gåva till frälsning.

Men vi vet att tron är Guds verk och Guds gåva till oss. 

Där vi inte synligt ser hur predikan väcker tro skall vi fortsätta att predika, fortsätta att be. 

Vårt finns hos Herren Jesus som säger att den som åkallar Herrens namn skall bli frälst..

Detta får jag skriva i dagboken ikväll.

En kväll då jag har fått lyssna till Guds ord via en ung pastor och jag tackar Gud för Ordet..

Friköpta åt Gud och Lammet (5)

"Och från himlen hörde jag en röst som bruset av stora vatten och dånet av en stark åska. Och det ljud jag hörde var som när harpospelare spelar på sina harpor. 

De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden.

Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. 

De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet."

En märklig grå dag som denna när tjocka moln hindrar den naturliga solens sken kan Guds folk ändå i Anden lyssna till Segerns toner. 

I Uppenbarelseboken 14 läser vi om en skara som är friköpta åt Gud och Lammet. Då de är Jesu egna vittnar Ordet om hur de är delaktiga av Jesu Kristi rättfärdighet: "I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria."

Och plötsligt fylls vardagsrummet av solens milda sken. En kort liten stund. En hälsning från Himmelens Gud..

Genom Lammets blod (4)

"De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord."

I kapitel 12 läser vi om hur Lammets blod ger seger över djävulen. 

Den onde skyr Lammets blod. Han kan inte tåla vittnesbördet om syndernas förlåtelse i Jesu blod. 

Lammets blod bars fram i himlen och på jorden renar det från synden. Evangeliet är ett vittnesbörd om Lammets blod och segern genom och i Lammets blod.

Alla jordens invånare kommer att tillbe vilddjuret förutom de som har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör det slaktade Lammet.

Redan då Gud formade världen genom sitt ord var det stadfäst att Lammet skulle ge sitt blod till frälsning för dem som Gud kallar genom sitt Ord.

Genom hela bibeln går den röda tråden om Lammet och hans verk. I kapitel 14 ser Johannes hur den urvalda skaran får stå på Sions berg tillsammans med Lammet. Namnet Jesus och hans Faders namn skrivna på deras pannor..

 

Inför Lammet (3)

"Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen och Lammet."

I kapitel sju står en oräknelig skara inför tronen och inför Lammet. De är iklädda Jesu Kristi rättfärdighet och bär segerns palmblad i sina händer.

De kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Och Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.

Idag på reformationsdagen får vi glädjas över allt vad Lammet gjort. Och en gång bryter Lammet det sjunde och sista sigillet..

Lammet offrades (2)

Lammet offrades till försoning för våra synders skull. Offerplatsen var Golgata kulle utanför Jerusalem. Men Jesu blod bars fram i himlen. Från Hebreerbrevet flyttar vi oss åter till Uppenbarelseboken och ser in i himlen.

"Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen."

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:

"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter."

Och de fyra väsendena sade: "Amen". Och de äldste föll ner och tillbad." (5:12-14)

Allt skapat skall tacka och prisa Gud och Lammet i Evighet. Vi märker att treenigheten också syns i himlen. Tronen är ju Guds och Lammets tron.

I det sjätte kapitlet öppnar Lammet sigillen i Guds bokrulle. När det sjätte sigillet öppnas försvann himlen som när en bokrulle rullas ihop. Alla berg och öar flyttades från sin plats.

Och jordens stora och små säger till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Ja vem kan bestå. Endast den som är renad i Lammets blod, endast Jesu egna de som han renat och friköpt från syndens straff.

Lammet (1)

I nya testamentets sista bok möter vi Lammet. Där framträder Lammet 31 gånger. Lammet går fram och tar bokrullen ur högra handen från Honom som sitter på tronen (5:7)

När Lammet tar bokrullen, faller de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. (5:8)

Och den nya sången till Lammet ljuder. Med sitt blod har han åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. Vi noterar att Lammet och Lammets blod är centralt i himlen.

I Hebreerbrevet läser vi om hur Jesus gick in i själva himlen med sitt blod:

 "Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. 

Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 

Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 

I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. 

Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 

Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder,och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom."

Guds härlighet i Kristi ansikte

"Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. 

Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. 

Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. 

Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.

(Andra Korinterbrevet 4: 3-6)

Aposteln vittnar om ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet. Jesus Kristus är Herren. Guds ords ljus lyser upp våra hjärtan.

Hjärtat får visshet om Guds härlighet i Kristus. Strålglansen uppfyller jorden. Också en grå lördagsmorgon..

Att leva av evangelium

Som kristna får vi leva av evangelium. En artikelförfattare säger att vi varje morgon får förkunna evangelium åt vårt eget hjärta.

Johannes döparen säger "Se Guds Lamm" och Johannes lärjungar följer därefter Jesus.

Som väckelsekristna har vi fått växa upp med förkunnelsen av ett blodigt evangelium. Väckelsen motarbetades med orden att man tog makten av Gud.

I en Sions sång sjunger vi: Jag i Jesu Namn och blod synderna förlåtna tror.

Men vad kan det då innebära att förkunna evangelium åt det egna hjärtat? Finner vi något i skriften? 

I Romarbrevets första kapitel skriver aposteln: "Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro."

Visst får vi förkunna tro för det egna hjärtat. Det fylls av så mycket annat..

Friköpt!

 I Romarbrevets tredje kapitel läser vi om hur Jesus friköper:

"Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. 

Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna,  under tiden för Guds tålamod. 

I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus."

Jesus Kristus har friköpt människan genom Jesu blod. Jesus är nådastolen. För Jesu skull kan vi ta emot Guds nåd.

Nåden är i Jesus Kristus - han som friköpt oss..

Återlösaren

Förutom att Jesus är en medlare mellan Gud och människan är han en återlösare. Han löser den bundne.

Sakarias, Johannes döparens far profeterar: "Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk.

Han har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt, så som han för länge sedan hade lovat genom sina heliga profeters mun.

Han har frälst oss från våra fiender och från deras hand som hatar oss.

Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund, enligt den ed han gav vår fader Abraham,

att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar."

Den frälste, den i Jesus Kristus räddade får tjäna Gud utan fruktan. Och tänk! - I helighet och rättfärdighet inför Gud.

Det får vi göra i dag. Under de dagar som Gud ger oss. 

Fastän vi är syndare i oss själva. Vi syndar i tankar, ord och gärningar. Men då Jesus genom tron är vår rättfärdighet. Han som sitter på tronen hos Gud i rättfärdighet.

Då har vi ett levande hopp. Som återlösta från synden och dess slaveri får vi leva det nya livet av nåd.

Barn av nåden, friköpa från synden och döden..

Medlaren

"Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe." (1 Timoteusbrevet 5-6)

Här finner vi en av bibelns kärnverser. Det behövs en medlare mellan Gud och människorna han skapat. Kontakten bröts genom syndafallet.

En människa, Kristus Jesus gav sitt liv till lösen i allas ställe. Vägen till gemenskap öppnades. Gud uppväckte sin son. Jesus uppstod till vår rättfärdighet.

Gud rättfärdiggör människan genom Jesus Kristus. Genom tron på Jesus står vi som rättfärdiga inför Gud.

Från evangeliet kan vi inte dra bort något. Vi kan inte sätta till något. Den onde däremot står alltid emot evangeliet.

Han gör vägen till frid med Gud omöjlig. Han försöker skapa en falsk frid, något som inte håller.

Jesus ger tro. Jesus ger liv. Jesus ger hopp. Jesus är ett levande hopp. 

Den onde vill skapa hopplöshet. Och han använder synden, olydnaden mot Gud som sitt vapen.

Men Jesus segrade. Livet vann. Dess namn är Jesus.

Orden som måste skrivas

Den här veckan har på något sett varit utmanande. Då är det så ljuvligt då Ordet plötsligt får slå med sin fulla kraft. För mig leder det ofta till att jag vill skriva, memorera och tacka Gud.

Samtidigt som maten värmdes läste jag i "Uusi Tie": "Den troendes hopp vilar på det att evangeliets ord har fäst dig vid Kristi uppståndelse."

Evangeliets kraft bär dig till den slutliga frälsningen - till en ny uppståndelsekropp.

Tänk vänner vilken kraft, vilket hopp och vilken glädje som väntar vid Jesu Återkomst.

Nog har vi mycket att tacka för om än det kristna livet ofta känns som när vått brinner.

Den Helige Andes eld värmer även det som är rått och kallt. 

Gud är god

Utanför det nya Jerusalem

"Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 

Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.

Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar.

Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. 

I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.

Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar."

I Uppenbarelseboken 22 läser vi om det nya Jerusalem som Johannes ser komma ner från himlen från Gud.

Texten är bekant och när jag nu begrundar orden litet sett utifrån funderar jag över namnen på de tolv grundstenarna i stadsmuren.

Jag tänker på Judas som gick bort. Han om vilken psalmisten skriver att hans ämbete fick en annan.

"När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig och hans bön bli till synd. Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete." (Psaltaren 109: 7-8)

Lammets tolv apostlar. Om Judas säger Jesus  i Johannes 6: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv."

Vi märker att i Guds ord finns det alltid varningar. Idag vill många falska lärare lyfta fram ett budskap om att det finns inget helvete, i stället för att visa på Guds frälsning i Jesus Kristus 

I himmelen, på insidan av den himmelska staden finns ingen djävul, ingen död, ingen sorg. Men utanför finns ett evigt mörker. En evig påminnelse om att målet missades. En evig sorg bortom Guds ansikte.

Utanför Jesus finns ingen frälsning, inget hopp, inget liv. En evig eld. 

Härlighetens Gud

"Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. 

Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig. 

Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor." (Apg 7:2)

När jag körde hem från arbetet igår valde jag att lyssna till bibelordet via Folkbibelns bibelapp.

Lukas benämning på Gud "Härlighetens Gud " berörde mig. Accociationen till Herren Jesus blev så tydlig där i bilen.

I Moseboken 12 läser vi: "Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.

Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 

Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade."

Herren sade till Abram. Härlighetens Gud uppenbarade sig för Abraham. Löftenas Gud mötte Abram och han fick ett nytt upphöjt namn - Abraham.

Jesus är den samme som Gamla testamentets Gud. På Abrahams tid var han förhistorisk för han föddes till jorden långt senare.

Ännu idag uppenbarar Herren Jesus, Härlighetens Gud sig. Han uppenbarar sig i sitt mäktiga Ord.

Lyssna till Hans röst. Låt Honom leda dig till landet han visar dig. För det är ett gott land. Och dina synder förlåter han dig. Du får leva som försonad med Gud. 

Tänk vilken Herre vi har. Han vill vara din Herre..

Jesus - Hoppet för Evigheten

"Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. 

Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.  

Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Ty det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd."

Orden är från dagens bibelläsning från Hebreerbrevet 13. 

Igår stod jag en kort stund vid brödernas gravar på kyrkogården i Larsmo. Även en Herrens tjänares tid här på jorden är utmätt i år, månader och dagar.

När tjänstgöringen är ändad återstår mötet med den Herre och Frälsare som en gång kallade till tjänst.

Följ deras tro uppmanar Hebreerbrevets författare. Trons objekt är alltid Herren Jesus. Vi människor är subjektet.

En tro på en levande Frälsare formar. Jesus lever. Han är vårt enda och saliga hopp. Jesus är ett evigt hopp.

Idag är han vårt hopp då en ny dag gryr..

Fotstegen..

"Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet." (Romarbrevet 10:15)

Det offentliga predikoämbetet uppkommer genom församlingens kallelse. 

En församling, en kristen gemenskap kallar och tillsätter tjänare i Ordets tjänst.  

I Apg 13 läser vi om församlingen i Antiokia: "I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Cyrene, Manaen, fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus. 

När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till." 

Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem."

I Apg 14:23 läser vi om hur Paulus och Barnabas verkade i församlingarna: "I varje församling insatte de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på."

I det första brevet till Timoteus skriver Paulus i de sista verserna: "Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet. 

Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer.

Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 

Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. 

När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig."

Fotstegen är alltså församlingens fotsteg och ytterst Jesu Kristi fotsteg. Han som lovat att vara med de sina intill tidens slut..

Förr sade man ofta: Sion du som talar. I Sion vill den gode Herden själv häva upp sin milda röst..

Fotsteg i sanden försvinner i regn och vind. Men det som är förankrat i klippan består..

Att vara under Nåden.

Som kristna får vi vara under Nåden. Vi är inte mera under Lagen. Jesus vår Frälsare har uppfyllt lagen i vårt ställe.

Jag är under Nåden - frälst av Nåd. Frälst för Jesu Kristi skull. 

Under nåden kan den kristne vara tyst. Men Nåden får också ljud. Nåden frambringar känslor. Nåden får oss att gripa tag i en Gud som är nådig för Kristi skull.

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. 

"Jesus, lyssna nu till bönen som en syndare här ber. Hör de svaga bönesuckar som ett plågat hjärta ger. Vid din fot jag dignar neder med min blick mot korsets stam. Där vid nådens tron jag beder: Fräls mig du, Guds rena Lamm!"

Närmare blott intill såren, närmare till korset ditt, till din ljuva närhet längtar, trängtar starkt nu hjärtat mitt. Ge mig mera kraft i anden, ty min lampa slocknar bort! Mörk är natten, räck mig handen..

Åkalla Herren din Frälsare

Romarbrevet 10:13 enligt svenska kärnbibeln: "För var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad)

Det händer ibland att en kristen blir helt tom. Man hittar inte orden. Tanken att predika känns helt omöjlig.

Jag fick prova på de känslorna igår. Till först är det skrämmande, men ändå på något vis befriande.

Herre fräls! Herre rädda mig! Herre befria mig! På så vis vädjar vi till Herren, till Jesus, till vår Gud.

Och då är himlen nära. Herre tänk på mig när du kommer i ditt rike. - Idag får vi vara med Jesus i Paradiset. Vi får umgås med Honom. Vi får diskutera och även ropa ut hur vi behöver Honom.

Att åkalla Jesus är också att likt Lina Sandell sjunga: "Jag behöver dig o Jesus."

"Jag behöver dig, o Jesus, ty jag har blott synd i mig. Hjärtat är så mörkt och öde, är så kallt och dött i sig. I ditt dyra blod allena kan det bliva rent och gott. I den källan vill jag bada, i den enda källan blott."

Jag behöver dig beständigt Jesus -vid vartenda steg jag tar..

 

Tacksamhet och vemod

Tacksamhet, men också vemod är två känslor som ofta infinner sig efter ett stormöte. Sedan finns också en naturlig trötthet.

Det är trosstyrkande att få sitta i en fullsatt kyrka och lyssna till Guds ord. Till ett Guds ord som förenar.

I dagens bibelläsning läser vi också om en festgemenskap: "Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 

Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Visst får vi vara tacksamma då vi får komma till Jesus och det renande blodet..

"När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld."

Guds ords förmaningar

"Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många."

(Hebreerbrevet 12: 14-15)

Hebreerbrevets författare uppmanar de kristna att söka frid, att söka frid med alla. Och vidare: Se till att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många.

Kiv och bitterhet är smittosamt. De kan vi nog med fog sätta på listan med smittosamma sjukdomar. Dessutom är de nog dödliga.

Nu manar Guds ord till vaksamhet för okärlek är en av den yttersta tidens tecken. Jesus säger att när laglösheten tilltar avtar kärleken: "och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst"

De förmaningar vi finner i Guds ord får vi både begrunda och ta till oss..