En villig Ande

I bibelordet för dagen läser vi: "Då sade Maria: "Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare."

Själen prisade Herren och anden var glad i Gud som frälsar. Bibeln talar inte så mycket om människans ande, men nog ändå något.

I Getsemane säger Jesus till sina lärjungar "Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 

Anden är villig. I Hebreerbrevet 4 läser vi "Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar."

Anden är den del i mänskligheten som ger oss möjligheten att ha en intim relation med Gud. En människas ande är från Gud. Profeten Sakarja skriver "Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne."

Carl Boberg skriver i den välkända psalmen  "När en gång alla tidens höljen faller och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kallar min frälsta ande till dess sabbatsro – då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud. Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud!"

I en annan sång sjunger vi om Guds Ande som skapade allt "Han gav sin ande, vår Skapare god, segern på korset han vann med sitt blod. Hör ifrån Sion basunljudet klart, se ifrån Salem ett sken underbart!"

Jubel i den Helige Ande

"De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 

Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. 

Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen."

Isamma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små."

I Lukas 10 kommer Herrens utsända tjänare tillbaka till sin Herre. Tjänsten i Herren hade varit välsignad och de kom glada tillbaka.

Jesus ville inte ta bort glädjen från sina tjänare. Han gläds med dem och jublar i den Helige Ande.

Jesus var också människa. Han hade alla mänskliga egenskaper utom synden och benägenhet till synd och fall.

Jesus visste vad motståndet från den onde och hans styrkor innebar. Därför ville han rikta sina tjänares blick mot det himmelska, mot den eviga glädjen.

Ingenting behöver begränsa den himmelska glädjen. Vi har alltid orsak att glädja oss över att namnet är skrivet i himlen, i livets bok.

Jag tror att om vi bevarar den glädjen, då får vi också instämma i den Helige Andes glädje. Den kan jag inte beskriva. Men vi kan någon gång få ana den.

I himlen råder en evig glädje. Den himmelska glädjen är ren och gudomlig. Därför kan aposteln också skriva:

"Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 

Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."

Andens bön

Aposteln skriver i Romarbrevet 8: "Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. 

Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. 

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat."

Apostelns ord att Anden ber för de heliga gläder mig denna morgon. Tänk att Anden ber för mig såsom Gud vill.

Det är en stor trygghet att förtrösta på Andens bön.

Saulus får sin syn igen

Männen som reste med Saulus stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen. De hörde Jesu röst, men såg inte honom.

Saulus kan inte heller se Jesus. "Saulus reste sig upp från marken, och när han öppnade sina ögon kunde han inte se."

Vi människor är beroende av vår naturliga syn. Männen som reste med Saulus tog honom i handen och ledde honom in i Damaskus. Nog var Saulus ankomst till Damaskus annorlunda än vad han tänkt sig.

"Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack."

Saulus är i mörker, slagen av strålglansen från Jesus och förmår inget. Men Jesus förmår allt: "I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus, för han ber."

Saulus låg slagen, blind och hungrig i mörker och bad. Vi vet inte vad Saulus förmådde be, men Gud hör bön. Han hör även svaga mänskliga suckar.

Gud har varit med den blinde Saulus. Gud har också låtit honom se en himmelsk syn. I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen.

Vi märket hur allting i detalj styrs från himlen.

Småningom får Saulus höra en vänlig röst:

"Saul, min broder! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." 

Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. 

Sedan åt han och fick nya krafter."

En sådan Gud har vi som förmår allt. För honom är ingenting omöjligt. För honom skall alla knän böjas.

Saliga är vi då vi här i tiden böjer oss för honom och tar emot den frälsning han ger enligt och i sitt ord. Han frälser sitt folk från deras synder.

Hurudant skall inte vårt möte med Jesus vara då han kommer på himmelens skyar. Skön är den förvandling som Guds barn då får uppleva.

Plötsligt står vi i himmelen. Hemma hos Gud och där ser vi Jesus vår Frälsare.. 

Saulus möter Jesus (2)

Saulus resa mot Damaskus fortsätter. Snart skall han få rensa i församlingarna: Lukas skriver: "Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom. 

Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?" 

Då frågade han: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer. Men res dig och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." 

Herren Jesus som sitter på tronen i himlen har noterat Saulus resa. Han har hela tiden sett Saulus. Han har känt Saulus förakt och hat. Och nu griper Jesus in. I ett ljus likt det som uppenbarade sig på Betlehems ängar träder Han nu själv fram.

Den himmelska strålglansen är ofattbar. Inför den bleknar all mänsklig rättfärdighet. Inför himmelens Gud är mänsklig nit, hemmagjord religion och egenrättfärdighet lik en smutsig skjorta.

Skenet, ljuset från himlen omringar Saulus. Ett hjärta fullt av mordlust och falsk nit omringas nu av Guds helighet. Guds älskade son Jesus Kristus omsluter nu Saulus.

Vem är du Herre? Kraften från Jesus är så enorm och nu har den omringat Saulus och fällt honom till marken.

Och Saulus som trodde på sig själv föll till marken: Saul, Saul varför förföljer du mig?

Paulus vittnar sedan också om hur alla knän måste böjas inför Jesus i Filipperbrevets andra kapitel.

"Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära."

Saulus som är nerslagen till marken hör Jesu röst: "Jag är Jesus, den du förföljer. Men res dig och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." 

 

Saulus (1)

"Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. 

Om han kunde finna några som tillhörde Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem."

I Apg 9 läser vi om Saulus omvändelse. Saulus var fylld av mordlust mot Herrens lärjungar. Han var så fylld av förakt i sitt inre att det blev hans livsuppgift att förfölja de som följde Jesus.

Han var nu på väg till Damaskus där han i judarnas synagogor systematiskt skulle söka fram de som trodde på och följde Jesus.

Här märker vi hur en mänsklig religion fungerar. Man vill klara sig själv. Man sätter olika krav och normer hur man skall lyckas i den egna religionen.

Och nu var Saulus en av de som lyckats bäst. Om det vittnar han i Filpperbrevets tredje kapitel: "Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer: omskuren på åttonde dagen, är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, i fråga om lagen en farisé, i iver en förföljare av församlingen, i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man."

En sådan man är nu på väg till Damaskus för att kämpa för den gudsbild han har..

Målet i sikte!

"Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 

Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 

Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 

I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra."

(1 Kor. 9:24-27)

I en av helgens texter beskriver aposteln hur han med målet i sikte kämpar trons kamp. Han hade ju blivit gripen av Jesus Kristus.

Nu kämpade han för en segerkrans som inte vissnar, men ändå inte i egen kraft. Allt förmådde han i honom som gav honom kraft. 

Paulus uppdrag var att predika för andra. Det var hans livs uppdrag och det krävde mycket.

Han vill inte komma till korta. Sitt uppdrag fullföljde han med en törntagg i köttet.

Fiender till Kristi kors

"Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. 

De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 

Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 

Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig."

Den här morgonen fick jag stanna en stund inför Filipperbrevet och dess tredje kapitel. Paulus lyfter här tydligt fram korsets teologi

Korset först, kronan sedan.

Vi har redan vårt medborgarskap i himlen. Vi väntar på den uppståndne som redan är i himlen.

En förvandling förestår då även den bräckliga kroppen skall förvandlas.

Jesus har all makt i himlen. Han har den även på jorden, om än vi kan sträta emot här. Men om vi ger efter för Jesus. Om vi låter honom ta och behålla initiativet.

Då förvandlar han oss. Jag hoppas att vi vill ha en sådan förvandling som Jesus ger.

Om än den går genom korset. Men det följer en uppståndelse och det slutar i himlen.

Paulus som förebild

"Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus. 

Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. 

Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv."

I brevet till den unge Timoteus framställer Psulus sig som en förebild för frälsningen. Han var faktiskt en stor syndare. Han förföljde Jesu efterföljare och ville utrota dem. Han ville faktiskt att ingen skulle få höra om Jesus.

Men Paulus mötte barmhärtighet, Guds barmhärtighet då Gud stannade honom, då han full av mordlust var på väg till Damaskus.

Jesus hade tålamod med Paulus. Jesus visade hela sitt tålamod mot honom. Jesu nåd flödade över och den födde tro och kärlek i Jesus Kristus.

Nåd i rikare mått

Ikväll betraktar jag nåden och hur Guds ord på ett rikt sätt lyfter fram den:

"Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi. Må nåd och frid i ännu rikare mått komma er till del genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus."

Petrus har en önskan att nåden och friden ännu rimligare strömmar över oss. Hur är det möjligt?

Genom en allt större kunskap om Gud och vår Herre Jesus.

Jesus är nog en annorlunda Herre än de herrar vi möter här i tiden.

Petrus har en uppmaning: "Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike."

Nåden är en fri och öppen ingång till Jesu Kristi eviga rike. I denna frälsande nåd vill jag förbli..

Ett fäste i Jesu nåd.

Aposteln Petrus avslutar sitt andra brev med en uppmaning till att växa i nåden: 

"Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. 

Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen."

I nåden finns det rum att växa. Där finns det ingen risk att växa för mycket eller för snabbt. 

Väx i nåd och kunskap om Jesus. Han är vår Herre och Frälsare. Den nåd som Gud visar oss i Jesus Kristus är oförtjänt, men ett bevis på hans ofattbara kärlek till sina skapade barn..

Om Kristi frihet

"Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 

Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.

Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 

Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 

Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek." (Galaterbrevet 5)

En intressant text av aposteln. När vi förlitar oss på något annat än Guds nåd i Kristus Jesus kan vi komma bort från Honom och falla ur nåden.

I sången sjunger vi: "Må intet för mitt hjärta här bli kärare än Jesus är!" Genom tron på Jesus når vi hem till himmelen..

Daniel (1)

I profeten Daniels bok läser vi: "Kungen befallde sin förste hovmarskalk Ashpenas att hämta några av Israels barn från kungaätten eller av förnäm börd, unga män utan defekter som såg bra ut. 

De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk. 

Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen."

Den tidens internationella språk var arameiska, medan Daniels modersmål var hebreiska.

Daniel och hans vänner hamnar nu i en främmande kultur. Mot sin vilja förs de till främmande land där de skall anpassas till ett annorlunda liv än livet hemma hos mor och far i Israels land där man tjänade Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Nu är den undervisning i skriften som de fått hemma i Israel verkligen viktig. Nu är det livsviktigt att de kan stöda varandra.

Hur skall det gå för de unga männen? 

Herrens hus

"En pilgrimssång av Salomo. Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves.

Förgäves går ni tidigt upp och sent till vila, ni som äter mödans bröd. Detsamma ger han sina vänner när de sover." (Psaltaren 127)

Bibelordet om när Herren bygger huset kom i mina tankar den här morgonen. Herren Gud bygger. Djävulen söndrar.

När Herren bygger är Djävulen maktlös. När människor bygger betraktar Gud deras verk.

Om människans byggnadsverk vittnar berättelsen om Babels torn. I Moseboken läser vi: "Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där. 

De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 

Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde."

Vi minns att Babels torn aldrig blev färdig. Salomo däremot fick bygga Herrens hus. 

Även David ville bygga ett hus åt Herren. Men då var det inte Guds tid.

Vi har en Gud som är trofast. En Herre som vårdar och leder.

Gud är god! Honom får vi förtrösta på..

"Icke ett hus på syndfull jord,

byggt utav människohänder,

sluter i sig den Gud vars ord

danade havsdjup och länder.

Själv är dock en boning, underfull,

byggde han sig på jordens mull,

redde i oss sig en boning." (Psalm 165, vers 2)

 

En barmhärtig Gud

"Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. 

Av nåd är ni frälsta! 

Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus."

Om Gud så vill får vi studera Efesierbrevets andra kapitel ikväll.

Gud är rik på barmhärtighet säger aposteln. Han hade själv fått erfara det. Han hade ju förföljt Guds församling.

Det är inte ovanligt att en lagisk människa förföljer Guds församling. För en människa som är under lagen känner inte Kristus. Hon känner inte Jesus.

Jesus väcker tro var temat för senaste söndag. Hur förhåller sig Jesus till lagen. Han uppfyller den. Han gör det som vi inte förmår.

I bergspredikan vittnar Jesus: "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla."

Jesus vittnar också om hur våldsmän förtrycker Guds rike: "Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det."

Lagen för till Kristus. Människan behöver få se och känna och tro att Jesus verkligen fullbordat allt.

Av nåd är vi frälsta. Gud väcker en människa till liv i Jesus Kristus. 

Tänk att vi idag får vara med honom i den himmelska världen. Vi har en Frälsare, en Herre som sitter på tronen hos Fadern. En frälsare som sitter på Faderns högra sida. 

En frälsare som har all makt i himmelen. Och han har lyft oss in i den himmelska världen.

Likt David får vi säga: " Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid."

I Herrens hus för alltid. I den himmelska världen. Som Faderns välsignade. Ett rike som vi får ta i besittning.

Ett rike, en värld där Gud visar sin nåd mot oss. En nåd som är överväldigande. En nåd som är rik. En nåd i Kristus Jesus.

Vi är omslutna av Guds nåd i Jesus Kristus.

Halleluja!

Ett nästan 50 år gammalt foto. Trons kämpar som av nåd fått gå in i Guds godhet. Ett himmelskt släkte som Gud fick vårda i sitt bönehus.

Den oförtjänta nåden

Inkommande söndags tema är den oförtjänta nåden. I kyrkohandboken läser vi om den oförtjänta nåden:

"Dagens gamla latinska namn Septuagesima (den sjuttionde) talar om att det är sjuttio dagar till påsken, som församlingen nu vänder sin blick mot. 

Av gammalt började prästerskapets fasta vid denna tidpunkt. Församlingen och dess tjänare uppmanas att med uthållighet kämpa trons goda kamp i förtröstan på Guds nåd. 

Dagens evangelium påminner om att Guds nåd inte kan förtjänas. Hans godhet är lika stor mot alla."

Så långt kyrkohandboken. Vi kan tillägga att Gud visar sin nåd till ett i synden fallet människosläkte i Jesus Kristus.

Den nåden får vi söka. Den nåden får vi betrakta. Den nåden får vi leva i. Den nåden får fostra oss.

Aposteln skriver i brevet till Titus: "Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 

Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

Guds nåd har alltså uppenbarats till frälsning. Det får vi tacka Gud för..

Klippan i öknen

Moseböckerna avslutas med orden:"I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som Herren kände ansikte mot ansikte, ingen om man tänker på alla de tecken och under som Herren hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land, och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel."

Guds sista ord till Mose var: "Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma."

Vad hade hänt? I det fyrtionde året av öknen hade Israels barn kommit till öknen Sin och folket saknade vatten. Skaran som stod vid Kanaans lands gränser gjorde nu uppror: 

"Och menigheten saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron.  Folket klagade på Mose och sade: "Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herrens ansikte! Varför har ni låtit Herrens församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? 

Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka."

Men Herrens härlighet uppenbarar sig för Mose och Aron. Och Mose får befallning att tala till Klippan: "Tag staven, och kalla samman menigheten, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att dricka."

Sedan lyder inte Mose Guds ord. Det verkar som om han förtröstar sig på sin egen kraft:

"Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom. Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: "Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?" Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och boskap fick dricka."

Mose avvek från Guds klara bud och får höra Guds dom: "Men Herren sade till Mose och Aron: "Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem."

Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han bevisade sig helig bland dem."

Här på himlavägen skall vi lita på Gud och hans ledning. Han leder ända fram..

Församlingen i öknen

"Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken. 

Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år.  

Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.

Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.

Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten."

Innan Stefanus stenas vittnar han för sina bödlar om hur Mose verkade i församlingen i öknen. Vi märker att Mose vittnade om Herren Jesus.

Gud talade till Mose. Och han talade till folket. Mose fullgjorde sin uppgift, men även han kom aldrig in i Kanaans land. Vi förstår att inget mänskligt kan leda Guds folk till det himmelska Kanaan. Endast Guds Son, Jesus Kristus vår Herre, sann Gud och sann människa.

Vad var då orsaken till att Moses endast fick se det utlovade landet? Det var hur han förhöll sig till klippan. Han gjorde inte så som Gud sade. För olydnadens skull nådde Mose inte det jordiska Kanaan..

Guds folk fick fira Gudstjänst i öknen. I öknen hade de en församling där Gud talade genom sina utvalda redskap. 

I en församling är Gudstjänsten viktig. Där behöver Guds ord få predikas. Guds ord bör framställas som Guds ord och mänsklig vishet och mänskliga tankar som människans.

När mänskliga tankar framställs som Guds ord och Guds ord inte framställs som just Guds ord går det inte väl..

"I stormiga tider, bland töcken och grus, en skara dock skrider mot himmelens ljus. Dess hopp och dess härlighet världen ej ser, men före går Herren, men före går Herren, ja, före går Herren med segerns baner."

(Psalmboken 415 "Med Gud och hans vänskap")

Gudstjänsten i öknen

När Gud talar till Mose ur den brinnande busken säger Mose:

"Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?" Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."

Igår tänkte jag på gudstjänsten i öknen. Mose och Aron bad 10 gånger om att Farao skulle befria Israels barn. Att han skulle släppa Guds folk för att de skulle kunna hålla gudstjänst i öknen.

Medan Mose ännu var i Midjans land vittnade Gud för Honom hur det slutligen skulle gå: "Du skall säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son."

Hurudan blev Israels barns gudstjänst i öknen? Gud hade befriat dem från slaveriet under Farao. Men man tvivlade på Guds ledning. Man ifrågasatte friheten och längtade tillbaka till Egypten. Hurudan blev folkets gudstjänst då man vände ryggen åt Gud?

Det finner vi i Moseböckerna. Av de som befriades från Egyptens slaveri var det endast Josua och Kaleb som fick gå in i det land som Gud lovat?

Hur förhåller vi oss till Guds löften, till löftena i Jesus Kristus?

Hurudan är vår gudstjänst? Når vi det Himmelska Kanaan? -Ja om vi följer Jesus!

Herren blickar ner

I tidningen Rauhan Sana fastnar mina ögon vid psalmistens ord: 

" Herren gör hednafolkens planer om intet, han gäckar folkens tankar. Men Herrens plan består för evigt, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.

Saligt är det folk som har Herren till sin Gud, det folk han har utvalt till sin arvedel."

Det är bra att i denna tid bli påmind om att Gud ännu idag styr världens gång. Inget sker som han inte tillstäder.

När vi påminns om detta nås vi också av den himmelska friden, av Guds frid.

I psaltarpsalmen 33 läser vi vidare;

"Från himlen blickar Herren ner, han ser alla människors barn, från sin boning betraktar han alla som bor på jorden.

Han formar alla deras hjärtan, han förstår alla deras verk."

Guds rike kommer

"Tillkomme ditt rike" eller som vi läser i Matteus 6:10: "Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen."

Jag lyssnade igår kväll till konfirmandundervisning om bönen "Fader vår".

Nog är det tryggt att få be om att Guds vilja sker. Att hans rike kommer. Det rekommenderades att man dagligen ber Herrens bön. Det är gott att få be till Gud i himlen i Jesu namn. Det får vi göra också idag.

Så får vi sätta allting i hans goda, milda och stora händer..

Bakom draperiet

Vi fortsätter med Jesu tal och hans uppmaningar. Denna gång från Lukas 21:

"Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."

Det är mäktiga ord som alltid innehåller något nytt. Idag får vi lyfta fram glädjen i detta budskap.

Fastän människor är skräckslagna av alla rykten om krig och annat som upprör. Fastän själva himlen tycks skaka. Mitt bland allt som vill tynga ner oss kommer faktiskt Jesus.

Har vi rätt att vänta Honom idag? Eller borde vi vänta tills 2030, eller ännu längre fram? 

Guds ord ger faktiskt rätt att vänta. Vi får längta efter vår räddare och vän. Guds ord uppmanar oss att vänta. Att räta på oss. Att lyfta upp huvudet.

Förlossningen dag väntar faktiskt för Kristi brud. Vi vet inte hur nära vi är. Kanske närmare än vi tror.

Men vi sätter oss inte på taken och väntar. Nej, vi går ut med bud om Jesus mitt i nöden och smärtan.

I en psalm sjunger vi:

"Som örnar med vingfjädrar unga att stiga mot himmelens höjd, som hjältar att mäktiga ljunga och sjunga om seger och fröjd - till sådana ting har oss alla vår väldige Gud velat kalla. Med mindre han icke är nöjd."

Förändringar i kristenheten

Guds ord och Herren Jesus vittnar om att det skall ske något i kristenheten i de yttersta dagarna. Detta är inte något som sker endast hos andra, hos de där andra, utan mitt i den kristna kyrkan. Det berör alltså mig..

Jesus säger: " Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. (Matteus 24)

Falska profeter och en tilltagande laglöshet leder att kärleken svalnar hos de flesta. Hur kan då en kristen bli bevarad? Hur kan hon hålla ut till slutet och bli frälst.

Svaret är både enkelt och klart. I Kristus blir vi bevarade. I Kristus och hans väldiga kraft håller vi ut och i Honom, vår Herre och Frälsare blir vi frälsta.

Därför får vi säga att utom oss i Kristus är vår salighet. Vår kristendom finns på Faderns högra sida i Himmelen..

"På Golgata kulle segerns sol så mäktigt lysa kan. Den tändes där den stora dag när Jesus seger vann."

Hjälparen - Jag är en kristen!

"Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. 

Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, om dom, ty denna världens furste är dömd."

Vi läste igår om hur människans hjärta är ont. Därifrån kommer det som river ner både människan själv och också medmänniskor.

När vi tänker på en människas tillstånd, ett i synd fallet människosläktes tillstånd kan vi bli missmodiga om vi glömmer vår Herre Jesus Kristus.

Gud älskar sina skapade barn, men han frälser i Jesus Kristus. Gud sänder sin Helige Ande för att hjälpa. Denne hjälpare avslöjar synden, men visar på Kristus. Där är vår rättfärdighet.

Som kristna får vi konstatera att vi är helt beroende av vår Gud. Utan Honom förmår vi inget, men i Honom förmår vi allt.

Hans är kraften. Hans är viljan. Hans är frälsningen. Hans är äran. Hans är makten.

Tack vare Guds nåd i Jesus Kristus får vi kalla oss kristna. Kristen - det är ett vackert namn. Av Guds nåd får jag var kristen. Som kristna får vi möta den här dagen med vad den innebär..

Rykten och falskt vittnesbörd

"Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant orenar människan." (Matteus 15: 18-20)

Orden är Jesu egna och vi har orsak att lyssna noga och ta orden till oss.

Det är alltid farligt och förödande då rykten och falskt vittnesbörd sprids bland kristna, bland Guds folk.

Vi kan kanske inte så mycket åt det, men vi kan undvika att delta. Och vi behöver ta avstånd från all falsk ryktesspridning för det orenar människan och sårar medmänniskor.

Guds ord vittnar om sanning och Sanningens Ande. Gud och hans Ord är Sanning. Den onde däremot använder lögner och halvsanningar. Sanningen bor inte i honom. 

Om jag vänjer vid att delta i ryktesspridning och nöjer mig med halvsanningar har jag orsak att göra bättring, att omvända mig. Guds vilja är inte att vi skall leva som orena.

Guds ord vittnar om att ingen oren skall ärva Guds rike. Profeten Jesaja vittnar ändå om hoppet i Jesus: "En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas "den heliga vägen". 

Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem.

De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, även om de är dårar."

Den rätta platsen när rykten och halvsanningar sprids är att vara hos Jesus. Att vandra med Jesus som är Sanningen..

Lyssna till Jesus!

"Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!" (Matteus 17:5)

Guds röst ljuder över ett högt berg i Israels land. Ingen människa kan se Gud, men hans röst är tydlig. Här finns ett budskap också till oss.

Vi skall lyssna till Jesus då han talar. När jag de senaste dagarna tagit del av nyheterna har en vers av Jesus kommit i mina tankar. Den som vi finner i Matteus 24: "Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet."

Jesus vill inte att hans lärjungar går omkring och är skrämda. En skrämd människa har svårt att fokusera på sin uppgift. Och uppgiften finner vi litet senare i samma kapitel. "Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

Jesus är nog tydlig med att slutet för den här tidsåldern kommer, men den dagen vilar i Guds händer. Och Jesu vänner behöver inte heller frukta slutet. För innan slutet kommer fullbordas frälsningen: "Men den som håller ut till slutet ska bli frälst."

Tron handlar också mycket om att inte bli skrämda och att hålla ut. Det gör vi när vi lyssnar på Jesus. När vi håller blicken fäst vid honom och den frälsning som han ger.

Här i tiden hotar både rädsla, trötthet och modlöshet Guds folk. Därför har vi orsak att be om kraft, vishet och mod från himmelen. Och vi får be för varandra. 

Vi skall lyssna till Jesus. Hans ord finner vi i boken. Han själv är Ordet..

Räddningen i Lammets blod

"Mose sade: ”Så säger Herren: Vid midnatt ska jag gå fram genom Egypten. Då ska allt förstfött i Egyptens land dö, från den förstfödde hos farao som sitter på tronen ända till den förstfödde hos slavinnan vid handkvarnen, och även allt förstfött bland boskapen. 

Ett högt sorgerop ska höras i hela Egypten, ett sådant som aldrig har hörts och aldrig mer kommer att höras."

När den sista plågan sedan kommer finns räddningen i Lammets blod. "Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livet, skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens påsk.

Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar. Jag är Herren.

Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land."

Ännu i vår tid, i en dyster tid som allt mera fylls av rykten om krig finner vi räddningen i Lammets blod, i Jesu blod.

Där finns en rening från all synd. Ty utan rening från synden kan ingen bestå inför Gud.

Guds folk bor i Ordets ljus

Mosenokens berättelse om de sista plågorna fortsätter. Den sjätte plågan som drabbade egyptierna var bölder och blåsor. 

"Av sotet skall det bli ett damm över hela Egyptens land och genom det skall bölder uppstå som slår ut med blåsor på människor och boskap i hela Egypten."

Även då den sjunde plågan drar fram över Egypten skonas Gosens land. Mose och Aron kommer åter inför Farao.

 "Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem, se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket tungt hagel komma, sådant att något liknande inte har förekommit i Egypten från den dag det grundades ända tills nu."

Efter hagelstormen kom ett mörker över Egypten som varade i tre dagar. Men där Israels barn bodde var det ljust överallt.

Vi märker att Gud är mäktig att bevara. Han har all makt i himlen och på jorden..

"Ett kors reser sig mot himlen över Karmel i Israels land"

Gosens land

Idag har jag tänkt på landet Gosen, det land där Guds folk bodde. När Gud lät Egyptens land drabbas av de tio plågorna drabbade endast de tre första hela landet. 

Från och med den fjärde plågan gjorde Gud ett undantag för Gosens land: 

I andra Moseboken kapitel åtta läser vi: "Men på den dagen skall jag göra ett undantag för landet Gosen där mitt folk bor, så att det inte skall finnas några flugsvärmar där"

När Gud sänder den femte plågan, boskapspest över Egypten gör han åter ett undantag: "Men Herren skall göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget djur som tillhör Israels barn skall dö."

Vi läser vidare: "Herren bestämde en tid och sade: "I morgon skall Herren göra detta i landet." 

Nästa dag gjorde Herren så, och all egyptiernas boskap dog. Men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur. 

När farao sände bud för att höra efter, se, då hade inte ett enda djur dött av Israels boskap. Men faraos hjärta förblev tillslutet och han släppte inte folket."

Gosens land, över den delen av Egypten vilade Guds beskyddande hand..

Då Gud gett sitt löfte till Abraham vakade han också över det land där Israels barn bodde. Gud håller sina löften. Han kan inte ljuga..

Segern är säker!

Segern är säker! Segern är säker i Lammets blod. Det är gott att på måndagskvällen ännu kunna få delta i gudstjänster, som man inte hade möjlighet att delta i under söndagen.

"Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder." (Jesaja 40)

Den verklighet som vi äger i klippan, i klippan Kristus är högre än allt synligt här i världen. Genom tron får vi gripa tag i ett sådant bergfast ord, som bär när jorden och allt vad den bär en gång går under.

Guds folks vedermöda är slut. Det är kraftiga ord. Speciellt då vi ser, känner och erfar att den här världen närmar sig vedermödans tid.

Den som förtröstar på Jesus, på den kristendom som finns på Faderns högra sida behöver aldrig frukta..

Öppnade ögon - Herre mig giv!

Aposteln fortsätter: "Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom."

Vi får också be om en rätt kunskap om Herren Jesus, om vår Gud, att den Helige Ande skulle ge oss sådan vishet och insikt om Guds fullkomliga verk i Jesus Kristus.

"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder."

Det är den Helige Andes verk att människan får inse sin synd och känna sina överträdelser. Men vägen vidare är också samme Guds, samme Andes verk. 

Aposteln vittnar senare hur vi genom Kristus alla i en och samme Ande har tillträde till Fadern.

"Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj."

Tänk att av nåd få höra till Guds familj. Vi får be att den Helige Ande uppenbarar vad det innebär att höra till Guds familj.

Psulus fortsätter: I Kristus fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.

Tänk att en syndig människa kan få bli en boning åt Gud. Vi märker och förstår att detta helt och hållet är Guds verk, Andens verk..

"På Sions berg har Herren Gud berett ett härligt gästabud av feta rätter, klarat vin vars droppar glänser som rubin."

Den helige Ande - I en svag och syndig människa

"I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.

Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris."

Så skriver aposteln i Efesierbrevet. När en människa kommer till tro får hon den Helige Ande. 

Jesus vittnar om att Människosonen har den Helige Ande: "Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill"

Att sätta sitt sigill är en symbol för godkännande och auktoritet. När vi genom tron är i Jesus Kristus är vi Guds barn. Han har satt sitt sigill på den som tror.

En kristen kan ända få kämpa i tron när han känner synden i sin egen kropp. I en Sions sång beskriver sångförfattaren det så här: "Herre, så svag och syndig måste jag vandra här, längtande efter målet, vet att du stöder, bär. Här blir jag inte bättre, i detta syndens land, ändå jag får förtröstad fortsätta vid din hand."

Ändå vittnar Guds ord om att sigillet finns där. I Kristus Jesus är syndaren duglig inför Gud, iklädd Jesu Kristi rättfärdighet.

Vi märker att Anden är ett förskott, en handpenning. Förr kunde försäljaren av virke eller timmer begära ett förskott på likviden. Återstoden betalades då virket var avverkat och inmätt.

Den troendes glädje i Kristus är ett förskott. I himlen är glädjen fullkomlig. 

När jag betraktar timmerhögen går tankarna till gamle Gustav W som köpte timmer till Hellnäs såg. Månne han inte också någon gång vittnade om den Helige Andes sigill, den handpenning som Gud ger. Om glädjen i tron och den fullkomliga glädjen i himlen..

Herrens välsignelse i hemmet

Psaltarpsamen 128 är en pilgrimssång:

"Salig är var och en som vördar Herren och vandrar på hans vägar. Du får njuta frukten av dina händers verk. Salig är du, det går dig väl!

Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn runt ditt bord.

Ja, så välsignas den man som vördar Herren. Herren välsigne dig från Sion! Må du få se Jerusalems lycka i alla dina livsdagar, och må du få se barn till dina barn.

Frid över Israel!"

Idag kommer Guds välsignelse i mina tankar, den välsignelse som är bunden vid Guds ord och löften.

Vi kan leva som välsignade då vi vandrar med Herren, under hans välsignade händer. Välsignelsen strömmar från ovan.

Guds välsignelse får råda då vi vandrar i tro.

"Ljuv och kärleksfull, en moders bön."

Guds Välsignelse!

"Herren talade till Mose. Han sade: ”Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn ska ni säga till dem: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. 

Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem.”

I fjärde Moseboken, kapitel 6 läser vi om Guds välsignelse, om den prästerliga välsignelsen. 

Vi har en Gud som välsignar och när vi lever i tro på Herren Jesus är vi välsignade. Gud välsignar den dag som är inne.

Idag är det en välsignad dag, en högtidsdag. Gud låter sin välsignelse vila över sitt folk. I Kristus Jesus är vi Faderns välsignade.

"I barndomens lyckliga leende dar han vårdar oss kärleksfullt, ömt som en far. I blomman, i gräset, i daggen, i allt vi skådar vår Faders gestalt."

Det kristna namnet

"Att vi kallas kristna beror inte på att vi gör något. Det kommer av att vi får och tar emot av Jesus. 

Om någon slutar upp med att ta emot av Jesus, är han alltså inte längre en kristen. Namnet kristen kommer alltså inte av vad man gör, utan uteslutande på grund av att man tar emot av vad Jesus – och ingen annan – har att ge."

Så skriver Luther i en kortandakt för senaste söndag. Luther fortsätter: "Precis som något kallas vitt på grund av sin vita färg, svart på grund av sin svärta eller stort på grund av sin storlek, är vi kristna uppkallade efter Jesus Kristus. Han bor i oss och av honom får vi allt gott.

Om vi nu kallas kristna på grund av Kristus, så har vi inte detta namn beroende på vad vi gör. Det innebär alltså att ingen blir kristen på grund av sina gärningar. De som lär ut något sådant är inget mindre än förförare."

Hur kraftigt Luther tar avstånd från katolsk gärningslära märker vi i slutorden. "Jesus är något annat och långt mycket mer än lagar och människobud. Om det nu är så att jag tar emot allt av honom, så kan jag med rätta kallas kristen."

Kan vi säga att vi tar emot allt från Jesus? Visst vill vi kalla oss kristna. Vi vill följa Kristus Jesus. Han är vårt hopp..

Mera än en tanke

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. 

Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken.

Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. 

De ska se hans ansikte och bära hans namn på sina pannor. Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem. Och de ska regera som kungar i evigheters evighet." (Uppenbarelseboken 22)

Guds ord vittnar om hur det är i himlen. Där skall du och jag få tjäna Gud i ett förunderligt ljus.

Tänk om vi kunde bära denna Guds ords bild med oss i de möten Gud ger oss här i tiden..

På gator av guld

Guds ord vittnar inte så mycket om det eviga livet i himlen, men vi förstår att det är annorlunda.

Jag tror att de möten vi får där i himlen är annorlunda. Där sätter vi inte människor i olika fack. Ingen tänker där att, jaha han är också här. Han som var en sådan..

Tänk om vi kunde möta människor på samma sätt här nere, som vi anar att det blir i himlen. Med glädje och värme, utan fördomar, utan baktankar, med Kristi kärlek.

Jag fick en tanke då jag vaknade. Den var ljuvlig. Tanken om möten på gator av guld i Guds ljus, i en tillvaro utan synd.

I sången sjunger vi:"De får dricka ur strömmen som går från Guds tron, de får njuta evinnerlig tröst. De får sjunga Guds ära med jublande ton, de får vila vid Frälsarens bröst."

Visst var det bara en tanke om himmelska möten. Men jag vill behålla den. För tanken ger glädje och tanken ger hopp. Och när glädjen är grundad på glädjen och gemenskapen i Jesus Kristus är det inte fel..

"Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom."

En Guds boning

"Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 

I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden." (Efesierbrevet 2)

Aposteln skriver om Guds familj, om enheten i Jesus Kristus. Tänk att när Gud börjar bygga så använder han Jakobs stridande bröder. 

Paulus talar om medborgarskapet i Israel. Och även hedningarna är tagna med genom Kristus. I Kristus sammanfogar Herren Gud olika människor, från olika församlingar.

Hörnstenen är Kristus Jesus. Utan honom är allt endast människoverk och det kan inte bestå.

När vi tänker på den splittring som finns i den yttre kyrkan blir vi lätt modlösa. 

Men i Kristus Jesus fogas människor ännu samman. För Gud är ingenting omöjligt. Kristi verk är fullkomligt..

I tider av splittring och söndring. När människor spelar sitt bedrägliga spel finns det något som håller och leder till himlen.

Tack gode Gud!

Gamla Adam

"Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.

Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen.

Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga." (Första Korinterbrevet 15)

Guds ord vittnar om att det finns en dragkamp inom människan. Förr talade man ofta om Gammeladam. Om barnen var bråkiga så var det gammeladam som verkade.

Nu tror jag ända att gamla Adam eller den gamla människan verkar ännu kraftigare i vuxna. Vad kan vi då säga om den gamle Adam, köttet, den gamla åsnan, den gamla människan? Han har många namn.

Han får sin mat från jorden, medan den nya människan får sin näring från himlen. Den gamla människan blir aldrig kristen. Han kan nog vara religiös men inte kristen, inte Kristuscentrerad.

Så här är det oberoende om vi vill det eller inte. Men den gamla Adam får inte härska I en kristen människas liv. Aposteln skriver:

" Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 

Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva."

Vi märker att det handlar om liv och död. Jesus Kristus är den som ger liv. Honom skall vi följa..

 

Jesus, vår Frälsare

"Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk."

I Matteus 9 möter vi kvinnan som tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."

Kvinnan blev frisk och av Jesus får hon höra att hennes tro frälst henne. 

Tro på Jesus frälser. Svårare än så är det inte. Inget annat kan heller frälsa. I mina tankar kommer sångens ord: "Hur min skuld jag än begråter, lika stor den står dock kvar, men på korset ser jag åter, Jesus fullt den sonat har."

Jesus frälser syndare som vänder sig till honom. Till detta behöver vi inte lägga några tillägg. Vi får inte sätta några tillägg.

Jesus är vår Frälsare. Ett levande hopp mitt ibland oss..

I Kristus

"I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt." (Efesierbrevet 1: 7-8)

Verserna kunde man gott ha ständigt på nattduksbordet. När vi är i Kristus fattas oss inget av den himmelska världens skatter..

I kväll hade vi glädjen att samlas till vårterminens första bibelstudietillfälle. Temat Efesierbrevet och dess första kapitel

Jag kan inte räkna

Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt. Likt morgonens droppar de falla och glimma likt dessa så skönt.

Likt stjärnornas tallösa skara de hava ej namn eller tal, men stråla likt dessa så klara, jämväl i den mörkaste dal. Likt stjärnornas tallösa skara de hava ej namn eller tal.

Jag kan icke räkna dem alla, men ack, må jag tacka dess mer. Guds kärleks bevis må jag kalla de under av nåd han mig ger.

Jag kan icke räka dem alla, men ack, må jag tacka dess mer. (psalm 397)

Morgonrodnad

" Se upp, se upp, han kommer vår Jesus, det är visst, att bruden sin förklara i härlighet till sist. Ej länge skall han dröja, o nej, han kommer snart, hans ansikte vi ser då, så klart och uppenbart."

Så ljuder orden i en Sions sång "Snart rinner upp i öster, ett sken så underbart". Det lyser intill väster..

Jag hörde för en tid sedan om en familjefar som sjöng den sången i båten för sin familj. Jag har många gånger tänkt läsa sångens ord. De ord som för Guds barn är glädjens ord och visar på vad som håller när himlar och jord en gång förvandlas.

"Med snabba steg det ilar mot Kristi ankomststund, snart Herrens anskri ljuder kring hela jordens rund. En härlig morgonrodnad i fjärran då uppgår. O månne ej vår brudgum för dörren redan står."

Drömmen inför trettondagen

Guds ord är Guds ord och en människas dröm är blott en dröm. Natten till trettondagen hade jag en märklig dröm, som jag nog inte kan och vågar skriva ner.

Drömmen påminde mig ändå om den förvandling, som en gång skall ske vid Jesu återkomst.

Drömmen påminner om hur kort avståndet är mellan en människas liv här i tiden och uppståndelsen / förvandlingen vid Jesu återkomst. 

Drömmen inför trettondagen var så stark, att den ännu ett drygt dygn efteråt berör. Det som lämnar i minnet är intensiviteten vid Jesu återkomst.

Att se människor förvandlas och själv vara en av dem. Att få känna värmen och glädjen. Att få känna tryggheten inför det eviga livet.

Visst fanns det en förväntan där. Hans ansikte såg jag ändå inte. Då skulle jag inte mera skriva.

Tiden är kort hörde jag i en predikan igår. Om Gud så vill blir det en intensiv dag idag. En dag med Ordet, med hans löften, hans förbund.

Något om drömmen skriver jag ner för att minnas. Det mesta får lämna i minnet. Ett vet jag ändå. Det lönar sig att vänta i tro ännu en liten tid.

Hebreerbrevets författare skriver: "Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 

Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare:

Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.

Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar."

Evig Gud - hans barn av nåd

"När jag låter moln stiga upp över jorden och regnbågen syns i skyn skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er"

"När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden." 

Vad innebär Guds tanke? Vad innebär det att Gud betraktar sitt förbund.

En evig Guds syn är evig. Här ser Gud ända fram till evighetens morgon. Han ser Betlehems stall. Han ser korset på Golgata kulle. Han ser paradisets portar öppnas och den tomma graven i klippan.

Han ser budskapet om frälsningen i Jesu namn och blod gå ut över hela världen. Han ser dig och mig. Han ser den sista stora dagen, uppståndelsens morgon.

Ja han ser hela denna långa tiden av nåd.

Jag läste för en tid sedan ur en andaktsbok med C.S Lewis". Han skriver att Gud är så gott som säkert inte i tiden. Hans liv består inte av ögonblick som följer varandra.

Gud har skapat tiden. Men Gud är inte beroende av tiden för han är en Evig Gud.

Men Gud använder tiden, den tid som för oss är nådatid.

Tänk att Gud i Jesus beredde sig en kropp som var lagd under tiden. Och Jesus är den förste som bär en Uppståndelsekropp.

Han bär den bortom tiden, på Faderns högra sida. Där skall de som tror på Honom en gång få vara i evighet..

Stallet, korset och himlen

"Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som hade sett alla de stora gärningar som Herren hade gjort för Israel."

(Domarboken 2)

Här i Domarboken och i Josuas bok finner vi ett mönster som ganska långt råder ännu i dag.

När tilltron till Guds ord och hans tilltal genom ordet i det egna livet avtar och dör bort blir det ett avfall som är dödligt och evigt ifall Gud inte ger väckelsens vindar och omvändelsens nåd.

Guds folk får aldrig sluta fred med synden och acceptera den i sitt liv. Synden har alltid en plats. Platsen för Guds folks synder är på Jesus, Guds Lamm som bär och tar bort världens synd.

Trettondagen påminner oss om Guds ord. Guds ord som leder till stallet, till korset och till himlen..

Fräls oss från den onde

"Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde."

I dagens bibelläsning ingår Herrens bön, där vi ber om frälsning från den onde.

Gud hör en sådan bön. Han har frälst oss. I Jesus Kristus har vi ett beskydd som håller.

I Efesierbrevet skriver Paulus om trons sköld. "Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar."

Aposteln fortsätter: "Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.

Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga."

Aposteln ber om förbön: "Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. 

För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör."

Aposteln var ett sändebud i bojor för Evangeliets skull.

Den onde skyr evangelium. Han tål det inte. För han har stått emot det ända sedan han fick Eva att falla i synd.

Bön, ständig åkallan, bön i Anden. Fräls oss från den onde..

Jesu kärleks glöd

"Kristus, uppenbara för oss undret med din offerdöd, ur syndafallet gör oss fria i din kärleks glöd. Låt oss ständigt, vill vi be, fast i tron mot korset se." (Psalm 371)

Sjömannen Skinnari lyfter i psalmen fram den verklighet som vi kristna lever i. Syndafallet är ännu en realitet. Men Kristus har segrat på korset.

Ur syndafallet gör oss fria i din kärleksglöd. Aposteln skriver att Kristi kärlek tvingar. "Kristi kärlek driver oss, för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem."

Fridens stad - Hos Jesus

"Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig." 

Jesus svarade honom: "Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. 

När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 

Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."

(Gårdagens bibelläsning från Matteus 3)

Vid Jesu dop hörs en röst från himmelen, Gud Faderns röst. En röst som förkunnar om den himmelska glädjen i Jesus Kristus.

Den glädjen är evig. Har vi också vår glädje där, i det himmelska, i Jesus Kristus?

Det han gjorde och gör på jorden är fullkomligt, helt och rent. 

I en Sions sång sjunger vi: "Ej jorden har den ro jag söker, min längtan bort sig blott föröker. En gäst och främling är jag här, i fridens stad mitt hem ju är. Snart är jag där!"

Ett hem i fridens stad. En glädje i Jesus Kristus..

Vy från Kapernaum, Jesu hemstad på jorden för 2000 år sedan. Idag vill han bereda sig ett hem i våra hjärtan..

Uppbrott

På sidan flammor frågar Holger Nilsson om du är redo för uppbrott från den här världen. - Ty detta kan ske 2024.

Frågan är rak. Vilket svar ger man på en sådan fråga? Vad säger Guds ord?

Skall vi vara redo för uppbrott?

I Hebreerbrevet läser vi om trons fäder: 

Om Noa läser vi: "I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Om Abraham läser vi: "I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 

I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 

Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat."

Om Mose läser vi att han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning.

Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. 

Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut."

Tron är också att härda ut, att förtrösta på Gud i det okända. Trons fäder längtade till ett bättre land, det himmelska. Därför blygdes inte Gud för att kallas deras Gud, ty han hade ställt i ordning en stad åt dem.

Ordet vittnar alltså om att vi får ha en längtan till ett bättre land, till det himmelska.

I sången sjunger vi: "Ibland det ju händer jag hemlängtan får, jag längtar dit upp till den eviga vår. Att vara med Jesus, nog vore det bäst, ty här är jag främling och gäst."

Hemlängtan är en del av tron, av det kristna livet. När, om, då vi förtröstar på Jesus Kristus är vi redo för uppbrott. 

Han själv har lovat att hämta sin församling. Skulle vi då inte vänta på hans återkomst..