Upprättelse i mildhet

"Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller." (Första Korinterbrevet 10: 12)

Av någon anledning är det lättare att se andras fel och brister än sin egen syndfullhet. Paulus skriver i Galaterbrevet: "Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag."

Talar aposteln här om det som kallas för andligt högmod? Han skriver i Romarbrevet 11 där de hednakristna varnas för högmod:

"Var inte högmodig utan lev i fruktan. Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen."

Bli kvar i Guds godhet, bli kvar i nåden. Ta avstånd från det onda och be om nåd att få bli bevarad i tron på Jesus.

Se till så att inte också du blir frestad skriver aposteln. Guds ord straffar nog för synden. Aposteln lyfter fram hur en andlig människa i mildhet förmanar. 

I Galaterbrevet 6 skriver aposteln: "Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv."

Nog har vi ett skarpt tveeggat ord. Det får vi tacka Gud för..

Anden ger liv

"Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren." (Heskiel 37)

När Guds ord predikas och Gud låter sin Ande verka föds liv. Det som är dött eller nära att dö får nytt liv..

Profetens syn

I Hesekiels bok kapitel 37 läser vi om profetens syn: 

"Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. 

Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. 

Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, Herre, du vet det." 

Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. 

Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren."

Granen i skogen var inte helt död. På den bortersta sidan fanns det ännu liv nertill.

Ett dött träd

"Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.

Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp."

(Johannes 15)

I nästa söndags evangelietext talar Jesus om vikten av att vi förblir i honom. Den som inte förblir i Jesus torkar bort och dör.

I lördags när jag var i skogen märkte jag att en rätt stor gran hade dött. Hela trädet var dött. Tallarna runtomkring däremot levde och grönskade.

Jag hade gallrat i skogen för några år sedan och granen som var stor och kraftig hade jag lämnat. Nu var den död. Nästa gång får jag hugga ner den och den blir till brännved.

Jag vet inte vad granen dog av. Jag antar att den fick någon sjukdom som ledde till att den dog.

Jesus talar till sina lärjungar, till levande människor. Vi förstår att också en lärjunges tro kan dö då hon kommer bort från Jesus. Tron kan inte förbli i en människa då hon lämnar Jesus och tar avstånd till honom.

Jesus ger liv. Vi skall förbli i honom..

 

(Granen i Kuusamo levde ännu hösten 2020)

Åter en pingstvind giv

"så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är." (Första Kor 8:6)"

Aposteln lyfter fram hur avgudar inte har någon gudomlig makt. Fastän människorna sätter dem i Guds ställe, så finns det inget gott att vänta från dem.

Som kristna ger vi alltid äran åt Gud. Även frälsningen är hans verk. Gud är treenig. Fader, Son och Ande.

I psalm 437 sjunger vi: "Ande av ljus och liv, åter en pingstvind giv, väckelse ny. Låt dina vingars slag höras ännu idag, töcknen från jorden tag, låt dagen gry!"

Guds vind

"Han sänder sitt ord och det frusna smälter, han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar." (Psaltaren 147:18)

Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är ljuvlig och skön diktar sångaren. Gud är allsmäktig. Vi får alltid tacka och prisa honom. 

Människan mår gott av att tacka Gud..

Svåra tider

Vi märker att det var under svåra tider som Paulus skrev brevet till Korinterna då han skriver:  i det svåra läge som nu råder..

Paulus skrev brevet från Efesus under sin tredje missionsresa.  En dörr står öppen för honom till ett stort och omfattande arbete, och motståndarna är många.

När Guds ord går ut möter det alltid motstånd. Ondskans makter förenar sig i motståndet mot Gud och hans tjänare som kommer med budskap från Honom.

Under svåra tider är det viktigaste att Guds ord blir förkunnat, att människorna får del av frälsningens budskap. Vi behöver ta vara på de tider då Gud låter en dörr stå öppen.

Under församlingens tidevarv, under den tiden då evangeliet breder ut sig är det svåra tider. Men Gud är mäktig att bevara under alla tider.

Till Timoteus skriver aposteln: "Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. 

Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. 

De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!"

Aposteln lyfter fram hur det finns människor som vill framställa sig som kristna som man behöver hålla sig borta ifrån. 

Det är ord vi får ta till oss under de andligt sett svåra tider som nu råder..

Men Gud är alltid trofast. När det blåser upp till storm är han det som håller..

Kapitel 7

Första Korinterbrevets sjunde kapitel handlar egentligen om det äktenskapliga samlivet, om hur man och kvinna skall leva tillsammans enligt Guds vilja.

Vi märker att aposteln svarar på en fråga han fått från församlingen. Undervisningen börjar redan i kapitel sex, där han lyfter fram människans kropp som den Helige Andes tempel. 

"Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!"

Aposteln ger egna råd och lyfter fram Herrens befallningar, vad Jesus undervisat och lärt. 

Avslutningsvis lyfter aposteln blygsamt fram att han tror att han har Guds Ande. Den som talar eller skriver under den Helige Andes ledning skrävlar inte. Anden är inte sådan.  "Den pekar på Herren Jesus".

Aposteln skriver: "Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande."

Vi kan alltid lita på Guds ord, det budskap som han gett till sina skapade barn som han älskar..

Fri från bekymmer

Människan efter syndafallet har en benägenhet att bekymra sig i onödan. Det enda nödvändiga bekymret glömmer man däremot lätt. 

Hur är det med min odödliga själ? Är den förenad med Gud genom tron på Jesus. När vi på skriftens grund tror att synden är förlåten i Jesu namn och blod. Då är själen bärgad för himlen.

På den nya förvandlade jorden, under den nya himlen får alla Jesu vänner en ny förhärligad kropp. Det sker på den yttersta dagen.

Guds folk vet inte exakt när den kommer, men de vet att den kommer och att vi inte behöver frukta när vi genom tron har frid med Gud.

Igår påmindes jag av någon anledning om att tiden är kort. Det är endast min känsla. Men det som ordet säger får vi ta till oss.

Tiden är kort säger aposteln. Snart samlas Guds folk hemma hos Gud..

Tiden är kort

"Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade, och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte kunde behålla det, och de som använder sig av den här världen som om de inte fick ut något av den. Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång, och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer."

(Första Korinterbrevet kapitel 7)

Tiden är kort skriver aposteln och världen som den är går mot sin undergång. Aposteln vill att hans bröder och systrar i tron skall vara fria från bekymmer.

Fredagskvällen har bytts i natt och jag har vaknat fri från bekymmer. Fri från bekymmer kan den vara som vet att han / hon går hem till Gud. Innan världen går under hämtar Herren Jesus sina vänner.

Enligt Luthers tideräkning blir det 2000 år sedan Jesu korsdöd 2030. Den bibliska världens tidsålder 6000 år uppfylls och den sjunde dagen randas. På den sjunde dagen vilar Gud.

Hebreerbrevets författare skriver: "Ty på stället om den sjunde dagen säger han: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. På det här stället säger han: De skall aldrig komma in i min vila.

Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull. Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

Ty om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte längre fram ha talat om en annan dag. 

Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina."

Vad gör det att tiden är kort när vi har frid med Gud genom tron på Jesus Kristus.

Evigheten är lång..

Hos Gud! 🙏

Hos Gud!

Den 26 maj påminner om en födelsedag, men en födelsedag som firas hos Gud. Vi kan inte veta om och hur födelsedagar firas hos Gud, där i evigheten. 

Vi vet inte hurudan glädjen är där i vilan i Abrahams sköte, den glädje som de i Kristus återlösta åtnjuter i väntan på kroppens uppståndelse.

Vad är en väntan då tid inte finns?

Men vi vet att där är det gott, för så säger Guds ord. I himlen är det glädje. Där finns inte sorg, saknad, vemod eller frågor som väntar på svar.

En födelsedag på varsin sida om tidens gräns, men Jesus förenar. 

Han förenar den som lever i tro på honom och de vars tro har bytts i åskådan. När Jesus välsignar en födelsedag handlar det om en evig välsignelse.

Så får jag tända ett virtuellt ljus och tacka Gud för vad han gav. 

Gud är trofast, allsmäktig..

Begär till det onda

I dagens bibelläsning från första Korinterbrevets sjätte kapitel möter vi allvarliga ord. "Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 

Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Aposteln lyfter fram hur människan kan tvättas ren, hur hon kan helgas. Hur hon förklaras rättfärdig i Herren Jesu Kristi namn.

Bibelläsningen om ökenvandrarnas fall som jag skrev om i föregående väckte många tankar. Hur kunde Aron falla så djupt? Vilka var de tretusen män som dödades där vid berget?

Hur allvarligt är det inte då en präst förleder?

Paulus skriver om hur korinterna förklarats rena i Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. Men han lyfter också fram ökenvandrarnas fall som ett varnande exempel i kapitel 10:

"Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. 

Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose. Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 

Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen.

Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda."

Var finner vi en beskrivning om vad som är ont om inte i Guds ord. Det är nedskrivet för att ingen skall ha begär till det onda..

Öppna sår - andra gudar

 

”När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss.”

Mose hade varit på berget hos Gud och folket tröttnade på att vänta på Guds budskap, som Mose skulle förmedla. I stället vill man göra sig en egen gud och Aron faller och lyssnar till folket.

Prästen Aron tar emot guldet från folket och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Folket säger: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." Aron som lyssnar till folket och vill vara dem till lags bygger ett altare framför den och utropar: "I morgon är det en Herrens högtid."

”Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.”

Vi märker att man firar en falsk gudstjänst. Och därefter samlas man till den tidens ”kyrkkaffe”. Sedan fortsätter man med andra nöjen.

Men för Himmelens Gud kan man inte dölja något: ”Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land."

Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk."

Mose träder fram som en medlare, en förebild till Kristus, herren Jesus:

”Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: " Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk.”

Vi märker att medlaren Mose hänvisar till Guds löften, till löftet om en frälsare:

”Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt. "Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

När vi läser vidare märker vi hur Mose blev så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget när han fick se kalven och dansen.  ”Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det.  Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?"

Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. På den dagen föll omkring tretusen män av folket.

”Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd."

Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i."

I Mose kärlek till folket finner vi åter en förebild till Jesus Kristus och hans utsträckta händer på Golgata kors där han som syndfri dör en försoningsdöd för världens synd.

”Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd."

Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde”

_ _ _

Guds ord är allvarligt. Den som syndar mot Gud utplånar han ur sin bok. På nya testamentets sida läser vi att de blir bortvisade från Guds ansikte i en evig eld. Detta är syndens och syndarens lön.

Det finns en räddning i Jesus Kristus. Guds folk behöver budskapet om synd och nåd, lag och evangelium. Nåden fostrar den nya människan. Aposteln skriver i brevet till Titus: ” Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.  Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.”

Jag tror att vi i berättelsen om guldkalven finner värdefull vägledning hur vi som lutherska kristna behöver verka, då vi möter den här tidens avgudar. ”feminismguden, prideguden, schlagerguden, mammon”.

Ja det finns många namn och de växer upp som svampar ur jorden. De har alla samma källa, det eviga mörkret..

Dessa avgudar är alla grymma herrar, som leder återlösta själar bort från Jesus Kristus mot den eviga döden..

I kyrkor och samfund där avgudar får fäste uppstår ett öppet sår, med dödens och förgängelsens hemska lukt. Människans räddning är däremot Kristi öppna sår, källan till syndernas förlåtelse, evig frid, glädje och försoning

"Luthersk kristen"?

Vi lever i märkliga tider..

En Luthersk församling annonserade den 12. 5 att man firar en färgsprakande tvåspråkig regnbågsmässa. Ur annonsen läser jag:

Eurovisionsbandet medverkar. Kyrkoherden leder gudstjänsten. "Efter mässan njuter vi av fler eurovisionsschlager under kyrkkaffet."

Annonsen avslutas:  "... och tills vi möts igen må Gud hålla dig i sin hand. ❤"

#tillsammansgenomlivet #gemenskap #helighet #öppenhet #glädje #gudstjänst

REGNBÅGSMÄSSAN GOES EUROVISION

---------------

I Moseboken när Gud ger buden läser vi: 

"Och Gud talade alla dessa ord:

Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn."

Som kristna borde vi inte trampa Guds ord under våra fötter. Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har nog en öppen konflikt med Herren Sebaot.

Där finns ingen annan lösning, ingen annan möjlighet än medlaren Jesus Kristus. Att bekänna sin synd, sitt trots och sin olydnad.

Att vända om medan tid finns. Det här gäller alltid då vi möter synd. Att fly synden och av hjärtat söka Gud och hans nåd.

Det finns ingen annan viloplats för en kristen, en luthersk kristen än Guds nåd. Om och då Gud flyttar ljusstaken och nådens dörr stängs är det för sent.

Vi skall inte utmana Gud. På gammal svenska säger man. Gud kan man inte "gäcka".

Uppfylld av Kristus

 "Fri från synden – salighet blott! Av hans nåd får jag himlen till min lott. Då när alla skuggor ur mitt minne går råder evig vår." (Sions sång 212)

"En evig vår". Det är en fin och enkel bild, men en talande bild som beskriver livet med Jesus. Kristi brud, hans församling är fri från synden genom gemenskapen med Honom.

När människan får bli uppfylld av Kristus är hon inte längre som barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 

Sången "Fri från synden"är en sång som jag hört och sjungit hundratals gånger. Men ändå är den lika ny och ljuvlig när man i tro får betänka dess budskap. Den kom i radion igår morse. En vacker vårmorgon, men dess budskap var mera himmelskt, än jordiskt.

Ett Guds barn får del av det himmelska genom trons band till Jesus. Då råder en evig vår..

Under nåden

Det är gott att få vara ställd under nåden. Jämfört med lagen är nåden en god Herre. Nåden fostrar, medan lagen dödar.

Förr talade man ofta om nödvändigheten av en andlig konkurs. Man behöver inse att det egna, det mänskliga, det av synden befläckade inte duger.

Men Guds ord lär att vi får ikläda oss Kristus. Vi får bära en ny klädnad.

Det är gott att bli påminda om att vi är ställda i nåden..

Guds Andes fläkt

Det är gott att få känna Guds Andes fläkt, att få höra en ton från himlen, från Guds värld.

"Guds nåd, jag skälvde inför den men sedan gav den ro, och aldrig var den större än den dag jag kom till tro."

Nåden, och insikten om den är något som vi behöver i det dagliga kristna livet. Att bli påmind om nåden är en ton från himlen..

"Lagom kristen" ?

"De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus."

(Efesierbrevet 4)

Aposteln antyder att en kristen borde vara uppfylld av Kristus. Ja han skriver helt uppfylld. 

Efesierbrevets fjärde kapitel talar om det kristna livet. Det liv som vi får leva sedan vi blivit frälsta av nåd. 

Vi lever i en tid då "normen" är att vara lagom kristen. Därför behöver vi kunskap om Jesus, Guds Son. Församlingstjänarnas uppgift är att bygga upp Kristi kropp. 

Aposteln var själv tillsidotagen. Där i fängelset är han inte övergiven av Gud och hans Ande. Han är i Herrens tjänst..

Guds ord är som en spegel. Den bild som vi ser av oss själva är inte så vacker. Därför får vi lyfta blicken mot Kristus, mot Guds Lamm. Annars blir vi modlösa.

Det är inte farligt att bli avklädd, om det leder till att blicken leds till Lammet. I Honom börjar det kristna livet. I Honom uppehålls det. I Jesus allena finner vi den förebild som har kraft att förvandla..

Jesu bild på korsets stam

"När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig. Och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När ångest griper anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död." (Psalm 60, vers 5)

Psalmen är skriven redan på 1200-talet. Psalmen och bönen kom i mina tankar då jag hörde att en gammal Herrens tjänarinna har det väldigt tungt och önskade förbön och besök.

Det finns kraft i bedjande händer sjunger vi. På Faderns högra sida sitter Jesus och av hans böner är vi också omslutna.

"Ja, i min sista timma träd för mitt öga fram och låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag vill då jag gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, han dör väl."

 

Dåren säger i sitt hjärta

 

Överskriften för första söndagen efter pingst är ”den dolde Guden”.
På vilket vis är då vår Gud dold?

Hans väsen övergår allt mänskligt förstånd,
Men han uppenbarar sig för människan genom sitt ord.
Och han föder tro hos sina skapade barn genom Ordet.

Det är människans otro som gör att Gud döljs.
Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet.
att det man kan veta om Gud är uppenbart för alla människor.
Ända från världens skapelse är Guds osynliga egenskaper synliga.
Gud är synlig i skapelsen.

Men ändå fastän Gud är synlig.
Fastän människan nog förstår och inser att det måste finnas en Gud,
så vägrar hon att prisa honom såsom Gud och tacka Honom.

Aposteln förklarar att människan blev förblindad av sina falska föreställningar.
Mörkret sänkte sig över människornas oförståndiga hjärtan.
Människan tror och påstår att hon är vis,
men hon blir en dåre då hon förkastar Gud.
David vittnar i den 53. Psalmen.
”Dåren säger i sitt hjärta:
”Det finns ingen Gud”

Guds Ande

"Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud." (Första Korinterbrevet 2)

Några verser tidigare skriver Paulus: "Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande."

Guds vilja - människornas frälsning

Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen skriver aposteln i det första brevet till Timoteus (kapitel 2, vers 4)

Det är intressant att det är just detta som antikrist förhindrar. Vi läste igår att de som går förlorade gör det för att de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta.

Guds vilja är alltid att alla människor skall bli frälsta. Men han frälser endast genom sin son Jesus Kristus. "Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe."

Att njuta av orättfärdighet

"Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

Aposteln Paulus målar en bild av den laglöse och hans ankomst. Han skriver att människorna överger sanningen och njuter av orättfärdigheten. "

"Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta."

Människor blir bedragna av lögn och orättfärdighet. Man kan inte mera bli frälsta då man kommit bort från sanningen. Jag tror att vi kan skriva att man kommit bort från Herren Jesus. Endast i honom finns ju frälsning.

Som kristna skall vi inte ha något samröre med antikrist. När vi märker av det antikristliga i vårt eget liv får vi överge det. Vi får vända om och bekänna och överge synd och orättfärdighet.

Det verkar som om antikrist upphöjer, försvarar och stadfäster orättfärdighet. Han förleder människorna och drar dem bort från Jesus som är sanningen. Istället njuter man av orättfärdigheten.

När vi möter röster från kyrkligt håll som vill försvara synd och olydnad mot Gud och hans ord behöver vi vara vaksamma. För aposteln skriver att den laglöse som är Kristi motståndare förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

En kristen får inte tillåta sig att njuta av orättfärdighet. Om vi så gör överger vi Herren Jesus och vandrar mot helvete och evig död.

Bli inte skrämda!

Aposteln skriver i inledningen till sitt andra brevs andra kapitel: 

"När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda."

Uppmaningen är viktig nu. Vi blir så lätt skrämda i dessa dagar. Det är mycket som skrämmer och gör oss oroliga.

Vid bönehusgudstjänsten igår fick vi en uppmaning att granska om vi i hjärtats GPS har satt himlen som mål.

Jag tänker att det är en viktig och tydlig uppmaning. Gud vet när vi är framme. Han vet när vi skall samlas hos honom. Han vet vad som möter oss under vägen och han går själv med och leder genom sin Helige Gode Ande.

En predikan från flydda tider

"Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro." (Romarbrevet 1: 16-17)

En broder delade en predikan i morse. En predikan som hölls av Oskar Nordling i Esse kyrka. Det var en avslutningspredikan vid ett sommarmöte för kanske 50 år sedan.

Predikan handlade om Kristi evangelium. Och det var en ljuvlig predikan. En trosstyrkande Kristuscentrerad förkunnelse.

"Där tron är, där är Jesus" vittnade den gamle predikanten. Jesus lämnar inte där på mötesplatsen. Jesus får man ta med sig hem, var än man bor.

Samma evangelium fick vi ta del av i bönehuset idag. Gud är god. Stor är hans trofasthet..

Fridens evangelium

"Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger." (Efesierbrevet 6)

Vi märker att det rena evangeliet är ett fridens evangelium som ger glädje, frid och tröst åt Jesu vänner.

Jesus säger: "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa."

Åt dessa ord får vi glädjas. Jesus steg upp till himlen, men sin frid lämnade han hos sina lärjungar..

Babylon drabbas av Guds vrede

Den här morgonens bibelläsning utmanar. Men Guds ord har gudomlig auktoritet.

Ställer jag mina tankar och ord under Guds eviga ord? Får ordet omforma och leda? Har jag min glädje och sanning i Guds ord? 

Guds ord är skarpt. Det är knivskarpt. 

I Uppenbarelseboken 14 möter vi änglars, Guds budbärares budskap: "Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin." 

En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: "Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. 

Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn. 

I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Guds ord lär att den som överger Guds evangelium och följer antikrists falska evangelium, lögnens budskap drabbas av Guds vrede. Olyckan är evig och röken från elden som förtär Guds motståndare är evig.

Vi möter Guds helighet. Vi förstår att hans domar är rättfärdiga och det kommer att ske såsom Guds ord vittnar.

De heliga håller fast vid Guds bud och tron på Jesus. Guds bud, hans heliga lag är knivskarp. Tron på Jesus för till himlen.

Lag och evangelium. Synd och nåd. Helvete och himmel. Räddningen finns endast i Jesus Kristus. Hans verk är fullkomligt. Endast den som genom tron blir delaktig av frälsningen i Jesus Kristus består vid domen.

Domen börjar i Guds hus. I hans församling får vi böja våra knän. Äran för frälsningen tillhör Gud och Lammet.

Omvändelse och tro på Evangelium. I oss själv syndiga och ovärdiga får vi förtrösta helt och fullt på Jesu verk.  

Evangelium och lydnad

"Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 

Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? 

Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott." (första Petrusbrevet 4)

I Guds ord finner vi en koppling mellan evangelium och lydnad. Både Paulus och Petrus gör denna koppling. Paulus skriver till tessalonikerna att Jesus vid sin återkomst straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 

Och Jesus gör samma koppling då han predikar: "Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!"

Evangelium, det glada budskapet om Jesus Kristus kallar till omvändelse. Evangelium kommer med nytt liv. Evangelium kommer med Guds nåd i Jesus Kristus. Det gamla livet i synd, olydnad och otro lämnar bakom.

Vi finner samma budskap när evangelium nämns sista gången i Uppenbarelsebokens fjortonde kapitel: "Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 

Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

Ja när vi hör ängelns, Guds budbärares röst får vi knäböja inför himlens och jordens härskare som kommer för att hålla dom och upprätta sitt rike. Ett rike där rättfärdighet bor..

En ankomst i flammande eld

"Allt detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni skall anses värdiga Guds rike som ni lider för. 

Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. 

Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 

Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. 

Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen." (Andra Tessalonikerbrevet: 1)

Idag på Kristi himmelsfärdsdag får vi läsa hur Herren Jesus skall komma från himlen i flammande eld. Aposteln skriver om domens dag då de gudlösa skall få sitt eviga straff. De som inte lyder Jesu evangelium. De som inte bekänner honom som Herre skall bli straffade med evigt fördärv.

Otrons barn får det som de eftersträvat här i livet, ett liv utan Gud. De blir bortvisade från Guds ansikte. Otrons lön är den eviga döden. 

Men Jesu ankomst väcker förundran hos alla dem som tror. Allting skall bli uppenbart. Alla knän skall böjas.

Och jag är övertygad om att det är med glädje och tacksamhet vi då böjer knä inför honom, vår försonare och förlossare.

Han som vi här nere har trott och förtröstat på. Lönen är stor. Den är ofantligt stor..

 

Möten bland skyar

"Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. 

När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 

Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 

Trösta därför varandra med dessa ord." (Första Tessalonikerbrevet 4)

Aposteln lyfter här fram vilket hopp vi har eftersom Jesus har dött och uppstått. Herren kommer ner från himlen. På samma sätt som han steg upp efter fullbordat verk kommer han ner då tiden är inne.

Det blir en underbar dag för Jesu vänner. Aposteln uppmanar oss att ta dessa ord till oss. Det är mäktiga ord. Alla skall då vara med..

(Medelhavskusten i Jaffa)

Möten på himlavägen

Igår hörde jag en bekant röst från ett bord bakom mig på matstället. Det var en bekant, en kristen broder från ett annat samfund som jag inte träffat på en tid.

Jag satte mig ner vid hans bord och vi hade möjlighet att diskutera en tid. Vi fick tala om bönen, om sjukdom och bönekampen. Det finns ju sjukdomar och hälsoproblem där läkarvetenskapen måste sträcka upp händerna och ett direkt ingripande av Gud då blir hjärtats bön.

Gud har gett bönen till sin församling. Jakob skriver i sitt brev: " Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, ska han sjunga lovsång. 

Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Trons bön ska bota den sjuke, och Herren ska resa upp honom. Och har han begått synder, ska han få förlåtelse för dem.

Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan."

Trons bön ska bota den sjuke. En annan översättning talar om "frälsa". Herren ska resa honom upp. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan.

Vi tror på en Allsmäktig Gud som hör bön. Vi får alltid lämna våra bekymmer och önskningar åt honom. När vi ber i Jesu namn, i den rättfärdiges namn lämnar vi över allt åt honom som har all makt i himlen och på jorden.

Vi hade en kort välsignad stund. Mötet styrkte mig om än jag fick ta del av hans livskamrats bekymmer.

Då Guds ord uppmanar oss att be får vi frimodigt be. 🙏

Både jag och han ändrade våra planer igår. Det ledde till ett kort möte på himlavägen. Själv blev jag påmind om att vi här endast är på genomresa. Men en resa som är välsignad och full av mening då vi lämnar den i Jesu händer..

Himmelsfärden

Nästa helgdag som vi firar är Kristi himmelsfärdsdag. Redan profeten Daniel fick se något av den och då liksom ovanifrån. Han skriver:

"I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 

Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras."

Det är ett mäktigt Guds ord som jag nu inte närmare skall gå in i. Daniel bevarade drömmen i sitt hjärta. 

Som när en mor.

"Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 

Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. 

I stället uppträdde vi kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss."

Vi firar morsdag och i bibelläsningen enligt folkbibeln förliknar Paulus Kristi apostlars sätt att predika evangelium med hur en mor sköter om sina barn. Ordagrant översatt "en som ammar"

Kristi apostlar gav församlingen både evangelium och sitt liv. Guds hjord var så kär för dem.

Bilden är stark och vacker. Idag får tacka Gud för båda sidorna i bilden. Både för apostlarnas förebild hur evangelium predikas och för mor. 

Det som Gud skapar och gör är aldrig halvdant eller bristfälligt. Ingenting kan ersätta en mors tjänst och kärlek. Ingenting kan ersätta det rena evangeliet.

Välsignad morsdag!

Ängelns budskap i Ylivieska

Ur dagboken 13.05.2023:

"Herren har gett David sin ed, en sann ed som han inte tar tillbaka:

"En av dina ättlingar ska jag sätta på din tron. Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag ska lära dem, då ska också deras barn sitta på din tron till evig tid."

Ja, Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning: "Detta är min viloplats till evig tid. Här ska jag bo, hit längtar jag. Sions förråd ska jag rikligt välsigna, dess fattiga ska jag mätta med bröd.

Dess präster ska jag klä i frälsning och dess trogna ska jubla högt." (Psaltaren 132)

I psalmen profeterar David om hur Jesus skall sitta på Davids tron. Vi hör också om en evig välsignelse. Vi hör om ett löfte framtill evig tid.

Jag läste idag om kyrkoherde Timo Määttäs ord efter att Ylivieskas kyrka hade brunnit för drygt 7 år sedan. "Mieleen tulee se, että pahan vallat ovat liikkeellä."

Han tänkte då att onda makter är i rörelse. (Yle.fi 26.3.2016) Från Ylivieska församling har det igen de sista dagarna kummit ett eko om onda makter. Den nuvarande kyrkoherden vigde sin son till äktenskap med en annan man.

Tidningen Keskipohjanmaa skriver: "Ylivieskan kirkkoherra Eija Nivala vihki poikansa avioliittoon kirkon avioliittokäsityksen vastaisesti: “Joskus maailma menee eteenpäin toimimalla”

Den nuvarande kyrkoherden verkade i strid mot kyrkans äktenskapssyn. Och ännu värre i strid mot Guds ord och Kristi lära. "Det var en fin dag ("upea päivä") säger kyrkoherden som hävdar att världen går framåt genom att verka och även genom att verka i olydnad. 

Ja den gudsfrånvända världen går i sanning fram genom olydnad mot Gud och hans ord. Men en dag är tiden slut, olydnaden får sin rätta lön. Änglarna sänds ut för att skilja ogräset från vetet.

Den tidigare kyrkoherden kände att onda makter var i rörelse. Den nuvarande är så förblindad att hon talar om en fin dag då budskapet om hennes olydnad går ut som ett eko. 

Vi ser ett kraftigt avfall från Guds ord idag. David skriver "Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag ska lära dem, då ska också deras barn sitta på din tron till evig tid."

Vi lever i allvarliga tider då agnarna skiljs ifrån vetet. I mina tankar kommer texten för en predikan jag hörde under Suvijuhlat i Ylivieska kyrka förra sommaren:

"Och ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: "Tiden är ute.

Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna." (Uppenbarelseboken 10)

Gud vet när tiden för all ondska är slut. Guds tjänare tiger inte om hur allvarliga tider vi lever i. 

Må Gud ge omvändelsens nåd innan tiden tar slut. Gud vill inte att någon enda ogudaktig går under, utan att människan vänder om och blir frälst och räddad undan vredesdomen 

Ekot av Guds ord

"Från er har Herrens ord gett eko, inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer. 

De berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen." (Första Tessalonikerbrevet, kapitel 1)

Aposteln lyfter fram tessalonikernas tro. Han gör det inte för att lyfta fram dem, utan för att budskapet om Jesus skall gå vidare och den levande tron skall vinna allt flera människor.

Tessalonikernas tro var ju den Helige Andes verk. "för vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också med kraft och den helige Ande och full visshet"

Guds ord går över jorden. Det rusar mot Evighetens strand. Ordet ger ett eko. Människor tar emot eller förkastar frälsningen. Och konsekvenserna är eviga. Jesus räddar från vredesdomen. Utan tro på honom är människan förlorad. 

Klangen av ekot från ordet är ljuvligt där det väcker tro. Omvändelsen till Gud ger en klang då människan med glädje och tacksamhet bekänner sin tro.

Och visst är det ljuvligt att få höra vittnesbörd om hur Jesus ännu uppsöker och bärgar människor för evigheten. Glädjen över att syndare får nåd till omvändelse ger ett eko. 

Gud får vi tacka för allt..

Lennis, farmors lillebrors vittnesbörd

I går hade jag möjlighet att en kort stund diskutera om farmor Helga med far och mor. Hon som ung lärarinna kom från Kronoby till Larsmo där hon träffade farfar. Farmor dog tolv år före jag föddes.

Jag hörde också om Lenni, farmors bror som ibland gästade i hemmet. Tidsmässigt talar vi om 40- och 50-talet. Lenni träffade också Alex Snellman, han som var likt en huspredikant i farmors och farfars hem. Lenni tyckte om Alex. "Med honom kan man tala om allt" vittnade Lenni.

Jag har naturligtvis ingen bild av Lenni, men jag gläds över att han fick lyssna till Guds ord och att han kunde tala med predikanten om allt. Det var ett gott vittnesbörd från svunna tider.

Med Jesus kan vi tala om allt. Han vet hur vi har det redan utan våra ord. Han känner oss. Han ber för oss och har givit sitt liv till lösen för oss. Fastän Jesus vet allt och kanske just därför är det gott att i hjärtat få tala med Honom. Guds ord vittnar ja om att Jesus vill bereda sig en boning i en människas hjärta. Där vill han bo och verka. Där dukar han sitt bord..

Den vithårige gamle predikanten Alex minns jag nog också. Han predikade också någon gång hemma hos oss. Kanske det var på någon av farfars födelsedagar. Evangeliet gör inte skillnad på människor. Det skall vi inte heller göra. Evangeliet kallar till tro. När budskapet om Jesus Kristus predikas är det Herren Jesus som kommer till en människas hjärta och klappar på. När och där budskapet tas emot i tro så går Jesus in. Då blir det fest. Då är det glädje.

Farmor fick vandra tillsammans med Jesus i tro. Hon fick uppleva trons glädje. Jesus kallade henne allt närmare sig. Jag har fått höra om ett tillfälle i grannbyn, en sammankomst där både farmor och faster fick omvändelsens nåd. Man fick nåd till bättring. Det vittnesbörd som jag fick ta del av gladde mig. Farmor fick se Gud och Frälsaren Jesus Kristus sådana de verkligen var.

Det är ju just det som en omvändelse eller ”bättring” som vi ibland talar om är. Vi får uppleva och fatta Guds nåd såsom den verkligen är. Som döpta får vi återvända till dopets nåd. Det himmelska hemmets dörr står öppen. Fadern tar emot sina barn med öppna armar. Sonen Jesus Kristus visar sina sårmärkta händer. Glädjen är stor både i himlen och på jorden.

Om Lenni finner jag att han var farmors tre år yngre lillebror. Han dog 1972. Han fick träffa en predikant som man kunde tala om allting med. Är vi sådana män och kvinnor som man kan tala om allt med? Talar och vittnar vi om det som Gud gjort i Jesus Kristus då Gud ger oss tillfälle? Må detta vara Lennis predikan.

Vägen till gemenskap med Gud genom tron på Jesus Kristus är öppen. Fadern tar emot sina barn som vänder hemåt med glädje. Jesus sköter och vårdar de bröder och systrar som Gud ger honom. I himlen är det fest. Glädjens toner når hit ner till jorden, där Jesus öppnade och öppnar himlens dörr.

Likt Johannes får vi se in i himlen:  ”Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen.” (Uppenbarelseboken 4:1). 

Vägen till himlen är inte längre från Kronoby än från Jakobstad, Larsmo och Pedersöre. Vägen går genom Jesus Kristus. Guds ord visar vägen. Ännu idag är vägen öppen från alla jordens hörn. Guds evangelium når jordens yttersta gränser.

Likt aposteln Paulus får vi säga: ”Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. 

Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 

Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 

Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (andra Korinterbrevet 5. 16-21)

Dessa tankar gav Gud mig när jag tänkte på farmor och hennes lillebror Lenni. För mig blev det en predikan..

Stilla sjunger jag med psalmens ord (Psalmboken 129):

”För alla helgon, som i kamp för tron stått fast mot världen och nått himlaron, till dig o Jesus, höjes lovets ton: Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Du var i världen deras fasta hus. Din röst dem ledde fram i stridens brus, och genom ödsligt mörker sken ditt ljus. Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Vi kämpa må med troget, tappert mod som förr en gång din helga skara god tills den bekrönt i segerns boning stod. Halleluja! Halleluja! Halleluja!

O höga samfund, helgon av vår släkt! Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt. Men alla livas av hans andes fläkt. Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Blir dagen tung och själens möda lång, tyst, hör! I fjärran tonar segersång, och tro och vilja stärkes än en gång, Halleluja! Halleluja! Halleluja!”

En ny ledsagare

"Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv."

I Galaterbrevets sista kapitel lyfter aposteln fram hur sådd och skörd hör ihop. Det har alltså följder hur vi lever. Guds frälsning i Jesus Kristus är av nåd. Utan egen förtjänst får vi leva av evangeliet. Men nåden fostrar till ett liv enligt Guds vilja. Den Helige Ande kommer med på färden. Människan får en ny och god ledsagare på färden.

Mörkrets ofruktbara gärningar

"Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 

Och pröva vad som gläder Herren. Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 

Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: "Vakna, du som sover. Stå upp från de döda, och Kristus ska lysa över dig."

"Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 

Berusa er inte med vin, det leder till vårdslöshet. Låt er i stället uppfyllas av Anden och tala till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger. Sjung och spela för Herren i era hjärtan. Och tacka alltid vår Gud och Far för allt i vår Herre Jesu Kristi namn." (Efesierbrevet 5)"

Aposteln skriver: "Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället." En kristen kyrka kan inte stöda musik som lyfter fram fylleri och evenemang som lovprisar snedvriden sexualitet.

Vi lever i en värld där de unga mår dåligt. Det skulle behövas goda förebilder. Evangeliet om Jesus Kristus är ett levande hopp. 

Ljuset lyser ännu. Mörkret har inte övervunnit det. Gud är god. 

I sången sjunger vi: "O du, min vän, som världens vän vill vara, se, du till sist Guds ovän bliva skall, så ta emot den nåd som ännu bjudes att du ej mister himlaglädjen all."

Herrens broder Jakob skriver: "Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 

Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: "Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss?" 

En sällsynt osmaklig tweet

"Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot." (Galaterbrevet 5)

Den som ansvarar för kyrkans information producerade här om dagen en sällsynt misslyckad tweet. "Hengessa mukana" "Med i anden" skriver man och lyfter fram det spektakel som nu uppfyller sinnet hos den gudsfrånvända världen.

Guds ords dom över köttets gärningar är klar och tydlig. "De som lever så ska inte ärva Guds rike."

Det fria Jerusalem

"Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder." (Galaterbrevet 4:26)

I en Sions sång sjunger vi att Kristi brud är fri från synden. Guds ord vittnar om hur synden binder och också leder till döden när den är fullmogen.

På samma sätt binder också lagen även om den är god. Guds lag avslöjar synden, men frälsningen och friheten från synden och dess band finns i Jesus Kristus.

I flera sånger framställs Jesus som en vän och även som en broder. Men i Galatien hade falska bröder bundit Guds folk, som var friköpta av Jesus genom evangeliets predikan.

Det är en tid sedan jag läst Galaterbrevet, ett brev som var kärt också för Martin Luther. I en andakt för april skriver reformatorn: "

"Det är just därför du ska lära dig att en kristen inte blir rättfärdig på något annat sätt än genom syndernas förlåtelse.

Du befinner dig i Guds rike och dit kommer enbart syndare. I detta rike finns en nåd som är så stor och mäktig att den tar bort all Guds vrede.

Även fast du inte känner något annat än många och allvarliga synder hos dig själv, så är de likafullt inte längre synder. Du har nämligen ett ovärderligt motgift mot dem, som tar bort deras kraft och gift. Och detta motgift är ordet förlåtelse.

Men utan förlåtelsen, ja, då blir synden kvar. Och man ska veta att det inte finns någon mänsklig motprestation som hjälper ens mot den allra minsta synd."

Luther skriver att vi skall se på lagen som en spegel: "Jag får se på lagen som en spegel, och i den ser jag att allt i mig själv är förbannat. I och med det har lagen fått tjäna sitt syfte – att lära oss att vi är dömda till undergång i oss själva." (Citatet slut)

Då behöver vi ständigt vår käre frälsare och vill bo i hans stad..

(Vägen mellan Jerusalem och Jeriko)

Rättfärdig genom tron

"Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde." Galaterbrevet 3)

Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. "Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn"

Rättfärdig genom tron på Jesus Kristus

"Vi är visserligen judar till födseln och inte hedniska syndare. Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte!" (Galaterbrevet 2)

Det sanna evangeliet har under alla tider mött både lagiskhet och laglöshet. Så är det ännu idag. Både lagiskheten och laglösheten är lika förrädiska.

Vi har satt vår tro till Kristus Jesus. För att stå som rättfärdiga genom tron på Kristus Jesus.

Nog är det himmelska budskapet enkelt och klart. Vi vill inte gå vidare från detta budskap, för då förlorar vi allt.

När en församling, väckelse, kyrka får leva och verka utgående från denna evangeliets sanning öppnas himmelens port. 

Visst är djävulen vred. Men han binds av Evangeliets sanning..

Tupaseurat - stugmöten

En välsignad helg är förbi. Men dess ljusa minnen finns kvar. Det finns mycket att "idissla". 

På lördag kväll hade vi förmånen att få umgås några timmar med vänner i Herrens tjänst. 

Det hölls ingen predikan, men vi delade gemenskapen i Herren och sjöng också några sånger på finska.

I mina tankar kom ungdomstidens stugsammankomster. De som jag fick delta i och ofta då hos mina blivande svärföräldrar.

Jag mindes hur vi med svärfar hämtade och ställde fram enkla träbänkar och stolar. Svärmor förberedde serveringen. Svärfar valde sångerna. Han kunde sångboken och han skötte med värdighet och glädje sin tjänst i Guds rike. 

De är nu hemma hos Herren. Guds vind nådde också dem. De fick del av budskapet från himlen och blev rättfärdiga genom tron på Jesus Kristus.

Tack gode Gud!

Puhalla Jumalan tuuli

På lördagseftermiddagen hittade jag boken "Puhalla Jumalan tuuli" uppslagen på min säng. Jag läste några kapitel från boken före kvällsmötena i kyrkan.

Under helgen har det slagit mig under alla tre predikningar, hur vi ännu idag får lyssna till samma budskap som förkunnades när väckelsens vindar blåste över Nordkalotten.

I boken och i det avsnitt jag läste vittnar Janne Marttiini om att vi får vara förvissade om att denna väckelse ända från början har varit en fortsättning på apostlarnas kristendom, "tämä herätysliike on heti alusta alkaen päässyt apostolisen kristillisyyden jäljille".

Och visst kan vi ännu idag med tacksamhet konstatera att Gud har varit god. Ännu idag får vi av Guds nåd ta del av samma budskap som apostlarna förkunnade.

Janne Marttiini dog i januari 1970, alltså redan innan jag föddes. 

(Predikanten Jorma Aspegren är författare till boken "Puhalla Jumalan tuuli")

Evangeliets sanning

"Men inte ens min följeslagare Titus, som är grek, blev tvingad till omskärelse. Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. 

De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 

Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er." (Galaterbrevet 2)

Visst är det ett mäktigt budskap. Paulus, som också kallas hedningarnas apostel berättar förtroligt till Guds barn i Galatien om det motstånd som Guds evangelium och dess sanning alltid möter här i världen. Han berättar om det han mött sedan han av Jesus kallades och också sändes och avskildes till sin speciella tjänst.

"Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er". Det var apostelns vilja och det är också Guds vilja. 

Nöjer vi oss med mindre?