En underbar tanke

"Medan han bad, förvandlades hans ansikte och hans kläder blev strålande vita."

När evangelisten Lukas beskriver händelsen på förklaringsberget skriver han att Jesus bad. Jesu ansikte förvandlades och Jesu kläder lystes upp av ett inre sken. Ett ljus, ett sken, en renhet och helighet som inte var av denna världen.

Av Lukas berättelse förstår vi också att Petrus, Jakob och Johannes sov då Jesus förvandlades. Då även Elia och Mose visade sig i härlighet och talade med Jesus om hans bortgång som han om cirka ett halvt år skulle fullborda i Jerusalem.

Det ord som översätts som bortgång blir ordagrant översatt: "uttåg". På grekiska blir det éxodos, alltså samma ord som för Israels triumferande uttåg ur Egypten efter påskalammets offer.

Helgens tema är så djupt och innehållsrikt att vi riktigt hänförs över Kristi verk. I psalmen skriven av Gustaf Skinnari sjunger vi: "Kristus, uppenbara för oss undret med din offerdöd, ur syndafallet gör oss fria i din kärleks glöd. Låt oss ständigt, vill vi be, fast i tron mot korset se."

Det finns alltså också en utgång från syndafallets konsekvenser. Jesus har öppnat en ny och levande väg hem till himlen. Där får vi en gång likt Mose och Elia se Jesus sådan han är.

Den tanken är för underbar..

Petrus Jakob och Johannes fick se härligheten då de vaknade. De hade velat stanna där. Men de fick endast ett kort ögonblick skåda det härliga. 

När vi kommer till himlen vet vi att det härliga aldrig tar slut. Tänk vad Gud är god mot oss fallna syndare..

Uppåt och himmelsk härlighet

"Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder."

Med de orden beskriver evangelisten Markus Kristi härlighet när den uppenbaras för lärjungarna på det heliga berget. Denna härlighet hade Jesus innan han kom hit ner på jorden. Samma härlighet har han idag hos Fadern och i den härligheten stiger han ännu en dag ner på jorden.

Jordiska ögon tål inte den klarheten. Därför sker det också en förvandling av hans egna när Jesus kommer i härlighet på den yttersta dagen.

Medan vi lever här i nådens rike är detta härlighetens rike fördolt för oss. Vi kan inte se dit in och vi skall inte heller se mer än vad Gud uppenbarar i sitt ord. 

När Petrus fick se en glimt av Kristi härlighet blev han så förskräckt att han inte visste vad han sade.

Innan jag vaknade nu på morgonen hade jag en dröm där jag deltog i en annorlunda nattvard. När kallelsen dit fram till bordet kom förvandlades drömmen. Och i drömmen vandrade jag dit upp mot altaret. Det var då inte mera någon kyrka utan det bar uppåt. 

Jag var andfådd när jag vaknade för i drömmen var nog allt jordiskt, men annorlunda. Medan jag vandrade uppåt såg jag hur kön där framme vid altaret blev kortare. Jag såg aldrig själva altaret utan endast konturerna av de som rörde sig dit uppåt. Jag skyndade stegen för jag tänkte att jag bör hinna fram innan nattvardsgången är över.

Nu var det här endast bara en helt vanlig jordisk dröm där jag bar en liten flicka på armen medan jag vandrade uppåt. 

Vad har då en vanlig jordisk dröm att göra med Kristi klarhet och härlighet. Jag har tänkt på denna Jesu härlighet. Likt lärjungarna blir vi förskräckta inför den för vi bär ännu en kropp som lyder under syndafallets konsekvenser.

Våra egna tankar, vår egen vilja kan vi aldrig lita på när vi närmar oss Guds ord. Vi är helt beroende av den Helige Andes ledning. Ja vi får och behöver pröva oss inför ordet.

Det himmelska kan vi inte förklara på jordiskt vis. De jordiska orden känns för bristfälliga. Men jag vet att det skall vara så för ordet vittnar därom. Aposteln skriver:

"Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 

Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 

Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande."

En öppen himmel

"och när Kristus segern vinner öppnas himmelen för oss. Med sitt blod, så är vår tro, på sitt kors han ger oss ro."

Jag minns inte riktigt vad gårdagens läsning ur ett är nödvändigt handlade om. Men där lyftes det fram hur vi med Kristus bli delaktiga av den himmelska världen redan nu.

Sjömannen Gustaf Skinnari skriver i sin psalm om hur Kristi seger öppnar himlen för oss. Himmelen är öppen. Vi kallas in för att se och smaka hur ljuvlig Herren är. 

Nådeskänslor

I mina tankar på morgonen kom ett gammalt ord "nådeskänslor". Det ordet användes rätt ofta förr. Man tänkte då på glädjen att i hjärtat få känna att man är ett Guds barn och på väg hem till Jesus.

Nu är det inte så att frälsningen är beroende av våra känslor. Och glädjen och friden i Herren är också en Guds nåd.

Dessa känslor av Guds godhet, av hans nåd och upprättelse vill nog Gud ge oss ännu. Men många har också fått känna av hur det kristna livet har sina utmaningar. Både regn och solsken möter oss här i livet.

I en Sions sång sjunger vi om hur det går genom lidande till seger: "Genom lidande till seger, sjung, ja sjung med glättigt mod! Sjung om seger mitt i kampen, blott i kraft av Jesu blod! Segra skall hans verk på jorden över mörker, synd och nöd. Segra i vartenda hjärta som fått liv i Jesu död."

I Moseboken finner vi en ljuvlig vers som beskriver Israels barns ökenvandring: "Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet."

Vi vill se Jesus

"Herre, vi vill se Jesus."

Johannes beskriver i sitt tolfte kapitel den önskan som några greker hade. De ville se Jesus. Grekerna kom till lärjungen Filippus och framförde sin önskan.

Filippus och Andreas framför grekernas önskan till Jesus. Fick då grekerna se honom? Bibeln svarar inte på den frågan. Men jag tror att om grekerna ville se Jesus, så visade han sig nog för dem.

Hur skulle det vara om någon människa skulle komma till oss och vilja få se Jesus? Kunde vi då leda dem fram till Jesus.

I boken som jag nyss läste mötte vi en pastor som stegvis förändrade sin församling. Det skulle vara högt till tak. Församlingen ville vara tolerant och inkluderande. Ingen skulle tala om synd och omvändelse.

Slutligen blev det så att Jesus stängdes ut från Församlingen. Men pastorns ögon öppnades i den sista stunden. Han fick bekänna sin synd och fick också höra om hur hans stora synder var förlåtna i Jesu namn och blod. 

Pastorn fick möta den Jesus som han bekände sig till i ungdomen. Under sin verksamma tid i församlingen hade han inte visat Jesus för medlemmarna. Evangeliets kallande röst hade tystnat. Och pastorn själv hade varit andligen död.

Vi vill se Jesus. Låt mig få höra om Jesus. Tänk om människornas hjärtan ännu skulle brinna av en sådan längtan..

I en Sions sång av Fanny Crosby sjunger vi: "Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord. Sången som änglar i natten sjungit för herdar en gång: Ära ske Gud i det höga, frihet från bojornas tvång! Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord!"

Fanny Crosby blev blind redan som barn. Hon ville höra om Jesus och när vi läser om henne märker vi att hon fick se Jesus, sådan han var. Därför skriver hon också i samma sång: 

"Säg mig det åter och åter hur han en gång på vår jord frestad, föraktad och ringa talade kärlekens ord! Synderna mina, dem bar han, smärtorna tog han på sig, redo att hela och hjälpa, redo att uppoffra sig."

Och hon avslutar sången med orden: "Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led! Visa mig graven i berget där man hans kropp lade ned! O, vilket under av kärlek: Det var för mig som han dog, det var för mig som han uppstod! Herre, min Gud, det är nog."

Herre vi vill se dig! Vi vill höra det livgivande budskapet. Herre öppna våra ögon att vi kan se..

Ensamma med Jesus

I evangelietexten för Kristi förklaringsdag läser vi: "Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. 

Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom.

Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 

Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"

När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Res er upp och var inte rädda!" Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus."

Bibeln berättar inte om vägen upp till berget. Den berättar inte om vad Jesus diskuterade med sina lärjungar om. Men den berättar att Jesus tog de tre med sig. Jesus förde de tre upp på ett högt berg. Uppe på berget var Jesus ensam med de tre.

Tidigare hade Jesus berättar för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt.

På berget förvandlades Jesus inför sina lärjungars ögon. Och de tre får se sin förhärligade mästare tillsammans med Mose och Elia och dessa samtalar med Jesus..

Förföljda / Vainotut

Igår kom boken jag hade beställt, Timo Sopanens fiktiva berättelse "Vainotut". Boken är den andra i en serie, där den första hade titeln "Uloskutsutut" (utkallade).

På många sätt är också den här andra boken en ögonöppnare. Där kommer de välbekanta fenomenen i vår värld, som hör till skriftens beskrivning av den yttersta tiden väl fram. Ja, kanske någon tycker obehagligt tydligt. 

Författaren står nog med båda fötterna på jorden. Han går inte i den fällan som många konspirationsteoretiker gör. Det är Lammet som öppnar sigillen och inget sker som inte Gud tillåter.

En sak slår mig då jag läser boken -Ukrainakriget hade ingen riktigt kunnat räkna med. Den här boken är skriven några månader före Rysslands anfallskrig mot Ukraina började.

Nu är jag ungefär halvvägs i boken, men vad är då behållningen? Jag kunde ju också ha spenderat samma tid på att läsa bibeln..

Boken beskriver ett Finland där klimatförändringar med allt vad det innebär är ett faktum. Samtidigt är bibeln förbjuden att använda i offentliga sammanhang. Bibeln är också förbjuden för barn under 18 år. Tanken är lika absurd för den kämpande församlingen i bokens värld, som för oss som ännu kan leva i ett ganska fritt och välsignat land.

På nätet har jag en tid följt med det evangelisationsarbete som en luthersk församling gör mitt i Stockholm på Sergels torg. Där mitt i Stockholm går ett rakt och bibliskt budskap om synd och nåd, om rättfärdighet och dom ut mitt i vardagen.

Visst får de möta ett motstånd, men de når faktiskt ut till människor med nöd i hjärtat, människor som fått smaka hur tomt livet utan Gud är. Människor som blir glada över att få en bibel. Människor som kanske första gången får höra om bibelns Gud och frälsningen i Jesus Kristus.

I dagens bibelläsning möter vi den gode Herden. Han som inte flyr när Ulven kommer. Evangelisten Johannes skriver: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 

Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren."

Ja så säger Jesus. Han är den gode Herden. 

I boken jag läser avslöjas och avkläs också de ideologier som ockuperat kyrkor och biskopssäten. Det är hälsosamt att från sidan få betrakta även det. Men en bok är en bok.

Här i världen har vi vår kamp att kämpa. Må Gud ge oss nåden att se vad tiden lider utan att lamslås av fruktan eller missmod. Jesus är med de sina alla dagar intill tidens slut. När vi har sådana löften får vi tacka och prisa Gud. Allt håller han i sin hand..

Torkan har förstört en del av de vackra sädesfälten runt gården. 

Altaret i Pergamus eller den vita stenen

Igår lyssnade jag till Pelles predikan på stormötet i Alta. I sin predikan behandlade han Jesu brev till de sju församlingarna och han stannade en stund inför församlingen i Pergamus. 

Pelle lyfte fram hur söndagen är helgad för Kristus och hans ord. På aposteln Johannes tid fanns det altaren till avgudens Zeus ära på två olika ställen, i Olympos och i Pergamus. På 1800-talet grävde tyska arkeologer fram altaret som fanns i Pergamus och det finns numera i Berlin.

Under de 300 första åren av kyrkans tid, även på apostlarnas tid hölls de olympiska spelen till Zeus ära vart fjärde år. I slutet av 300- talet då kristendomen blev statsreligion upphörde man att anordna spelen. 

Jesus visste hur de kristna där i Pergamus hade. I brevet säger Jesus: "Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet: Jag vet var du bor - där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor."

På Vikipedia läser jag: "Med hänvisning till Uppenbarelseboken kapitel 2 verserna 12 och 13 i den kristna bibeln har många forskare hävdat att Pergamonaltaret är "Satans säte" som nämns av aposteln Johannes i hans brev till kyrkan i Pergamon." (Citatet slut)

När de Olympiska spelen hölls i Berlin 1936  hade den nazistiska inrikesministern Wilhelm Frick bjudit in medlemmarna i IOK till en bankett framför altaret.

Här på jorden dyrkar man ännu alltmera dessa avgudar. I sig själva är de stumma, men människor som inte känner Gud vill ge dem både kraft och verkan.

Och då leder de människorna allt mera bort från Gud och hans godhet. Jesus avslutar brevet till Pergamon med orden: "Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."

Vi vet inte vilka tider som ännu väntar oss som kristna. Men det vet vi att då vi håller fast vid Jesus och inte förnekar honom får vi vandra med honom varje dag. Han ger oss den andliga mat vi behöver. Guds folk har något som världen inte har.

Det är stort att ha en Frälsare. En Gud som talar genom sitt ord. Som vårdar, varnar och vägleder om än den onde vill resa sina troner.

Det är gott att ha sitt hem där Jesus är, i Guds värdsvida kyrka. Men också där en egen plats, en plats invid Jesu hjärta

Hem till sitt..

"Sedan gick var och en hem till sitt,"

Det är en kort bibelvers, vers 53 i kapitel 7, men i Folkbibeln är den satt som en del av Johannesevangeliets åttonde kapitel.

Egentligen säger versen ganska mycket för den berättar om hemmet. Som människor har vi olika hem. Hemmen ser olika ut. Egentligen finns det ändå endast två slags hem. 

Hem där Jesus bor, där han är välkommen och hem där Jesus står och knackar på. Hurudant är mitt och ditt hem? Vad är det som stänger bort Jesus från ett hem?

Egentligen tror jag att det endast är en sak -egenrättfärdigheten. Där egenrättfärdigheten finns och upphöjs ryms inte Jesus.

Så är det åter söndag och vilodag och vi är hemma. Visst kan vi också vara på resa, men Jesus följer nog också med på resan om och då vi ber honom. 

Idag stannar jag ännu hemma. Enligt planerna hade jag firat gudstjänst här i bykyrkan klockan 13 och sammankomst kl 15. Det skulle ha varit roligt, men min plats är ännu hemma om än krafterna sakta återvänder. 

Sedan gick var och en hem till sitt. Så är det här på jorden. Så skall det också vara. Ett hem är en Guds gåva och då Jesus får bo hemma hos oss är det ett välsignat hem..

När jag i mitt fotoalbum söker på hem kommer det många bilder. Det kommer både hem och kyrkor. Och det kommer hem som får vara kyrkor. 

I dag vill Jesus gästa i våra hem..

Att be om tålamod

I en predikan från den här helgens stormöte i Alta i Nordnorge påmindes vi om att be om tålamod. 

Brukar jag be om tålamod? Kanske vi inte så ofta har en sådan bön. Jag tror nog att det är både gott och nödvändigt att be om tålamod.

Tålamod är nog både en välsignelse, men ofta också en bristvara i vår tid. Aposteln skriver till romarna:

"för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp."

Amen, amen!

"Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet."(Evangelium enligt Johannes 5:24)

Jesus säger ännu vänd till judarna: "Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv."

Det finns mycket som vill hindra människan att komma till Jesus. Tidsandan uppmanar inte direkt till att söka Jesus och den frälsning som Gud berett i honom.

För den stackars Johannes i Stengrunden hade det gått så att han sökte rättfärdigheten i sitt eget hjärta. Men den som öppet och ärligt söker där kommer nog fram till att i människan själv finns inget som duger inför Gud.

Är det deprimerande att finna det? Ja kanske för människans stolthet. Men tillika så är det så befriande. Även Paulus måste säga:

"Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig."

Syndafallet är en realitet som vi inte kan bortse från eller gå runt. Trons grund, frälsningen, rättfärdigheten och det eviga livet finner vi utom oss.

Och endast i det som Guds ord uppenbarar. I Jesus Kristus.

(Bild: Den gamle Johannes i Stengrunden)

När ångern blir laggärning

Igår kväll tittade jag via You Tube på filmen utgående från Bo Giertz bok Stengrunden. Där möter vi Johannes, som skräckslagen ligger på dödsbädden. Han får ingen ro och ser ständigt blott sitt eget orena hjärta.

Den unga prästen Savonius som sänds dit förmår inte trösta honom. Men till stugan kommer Katarina, en äldre kristen kvinna med rötterna i Norra Sverige. Hon är ett Guds redskap som kan närma sig den döende som plågas av stor själanöd. Ja Johannes har ingen frid. Livets misslyckanden plågar honom. Gud har i sin godhet kallat honom klagar han. Men nu är nådens tid för mig slut. Jag duger inte inför domaren med eldsögon, då jag bär på mitt onda oomvända hjärta.

Johannes verkar tro att den Helige Ande har övergett honom. Katarina vittnar för den döende: "Endast den som har den Helige Ande kan se sin synd så att den fördömer."

Johannes ser endast sitt orena hjärta. Han är en så stor syndare. Katarina motsäger inte det, men vittnar att Jesus är en ännu större frälsare.

Johannes klagar att hans hjärta inte är rent. Han har inte det nya sinnet.

Johannes saknar den tro han behöver, när han skall gå över den brolösa strömmen. Han hade vandrat på bättringens väg i trettio år, men aldrig kommit fram till tron.

Katarina förklarar för den gamle varför han aldrig fått ett rent hjärta: "För att du skall lära dig älska Jesus." Om du hade fått ett rent hjärta och på den grunden tjänat din salighet hade Jesus inte behövt dö för dina synder.

Men Gud öppnar i sin nåd himmelens port för den gamle. Han får höra: Se Guds Lamm som borttar världens synder.

Och han förstår. Guds ord, ordet om Jesus öppnar hans ögon. Han får nåden att tro att Jesus också tar bort orenheten i hans hjärta. Och han utbrister: Amen, jag tror. Den gamle får tro på förlossningen i Jesus Kristus .

I stugan blir det frid..

Det är en tid sedan jag läst boken Stengrunden. Bo Giertz lyfter där av Guds nåd fram de diken som det finns på himlavägen. Men då blicken får vila på Jesus, Guds offerlamm går det så väl. 

Det är en nåd att få begråta sina synder. Men Jesu fullbordade verk är det som ger frid. I hans sår är vi helade. Gud är god!

En ånger som man inte ångrar

Aposteln Paulus talar om en ånger som man inte ångrar. Ångern har lett till något gott. Och det goda är att få följa Jesus som ett fritt Guds barn. Människan har fått börja det eviga livet. 

Förvisso är det en skillnad på det eviga livet här nere i syndens land och det eviga livet hos Gud, men det är ändå samma liv då det levs i Kristus Jesus.

I Kyrkpressen ingick en lång skrivelse igår om en bankman som blivit präst. Artikeln finns också på Kyrkpressens fb- sida. Där fanns många frågor men inga svar. 

Jag gladdes av det svaret som en kvinna från Helsingfors gav i en kommentar. "Kyrkans budskap är ju att det finns nåd för syndare för Jesu skull. Predikningarna skall handla om Jesus och vara bibelstudier."

Tänk att det håller på att gå så att denna enkla bibliska sanning glöms bort. Budskapet om synd och nåd och Jesus som kom och kommer för att frälsa syndare.

Jag upplevde att bankmannen Edgar ställde ärliga frågor. Men det är sorgligt att svaren inte ges. Det är sorgligt då kyrkan tappar bort Jesus, bibelns Jesus som framträder i varje bibelbok. Han som är A och O. Begynnelsen och änden.

När det mesta eller allting känns tomt och meningslöst finns det ändå alltid en mening. Vi har en Gud som är god och vill att vi skall få näring för vår hungrande själ.

Vi kan kalla det manna från himlen eller andra teologiska termer. Men det är ordet om Jesus, syndares frälsare och vän.

 

Sorg och glädje

Dagens lösen från profeten Hesekiels bok och från andra Korinterbrevets 7 kapitel talar om omvändelse.

Paulus skriver till Korinterna: "Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. 

Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. 

Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död."

Vi märker alltså att det är en nåd att få begråta sina synder, sin olydnad mot Guds ord och vilja och all otro. 

Aposteln lyfter fram hur en sorg efter Guds vilja leder till frälsning. Det nya livet som en Jesu efterföljare kan börja. 

När människan får nåden att inse att hon är en syndare som behöver Guds nåd i Jesus Kristus kan den ljuvliga nåden utgjutas som ett balsam. Sorgen byts mot glädje, himmelsk glädje..

Med Jesus mot framtiden

"En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra." De orden finner vi i den 84. psalmen.

En vän påminde mig för en tid sedan om ett bibelstudium av Lauri Thurén. Och idag har jag försökt lyssna till det.

Där fanns mycket tänkvärt. Lauri uppmanar till att läsa bibeln, för där finner vi Jesus. Ja i varje bibelbok finner vi honom. Lauri talar om Jesus som bibelns gyllene tråd.

Och jag förstår att han också vill vara den gyllene tråden i vårt liv. Då får varje dag ett skimmer av det goda. 

Jag tänker på familjen som var på semesterresa i södra Sverige och hamnade in i en krock. Plötsligt ligger mamman där med allvarliga skador.

Utan Jesus är det svårt att möta sådant. Men Jesus är med där. 

Jag tänker på gamla och sjuka som ofta är ensamma dag efter dag. Men Jesus är med där.

Visst finns det dagar och tider då vi kanske glömt honom. Men nog skulle han ha rymts med också i de dagarna.

Med Jesus är det alltid tryggt att möta framtiden..

I bibelstudiet uppmanas vi att redan nu ta Jesus med i båten. Vi skall inte vänta på stormen.

Guds vrede

Vår vän och Frälsare Herren Jesus talar om Guds vrede. Vi förstår att det som Jesus talar om är viktigt och väsentligt. När han i Johannes 3 talar om Guds vrede, som är en vrede över synden, har han ännu inte burit den på korsets trä. Men han vet att han kommer att göra det.

Asaf skriver om Guds vrede i psalm 78: "När Herren hörde det blev han vred, eld upptändes i Jakob, vrede kom över Israel, eftersom de inte trodde på Gud och inte förtröstade på hans frälsning."

Vi märker att Jesus talar om Guds vrede på samma sätt då han säger. "Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Otron är ju den största synden och över den som inte tror vilar därför Guds vrede. Därför är det mycket allvarligt att inte tro på Jesus och den frälsning som Gud berett i honom. 

I psaltarpsalmen 106 läser vi om Israels synd och otro som väckte Guds vrede: " Han frälste dem från deras motståndares hand och återlöste dem från fiendens hand. Vattnet övertäckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar. Då trodde de hans ord, de sjöng hans lov.

Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd. De greps av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. Då gav han dem vad de begärde men sände tärande sjukdom bland dem.

I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, Herrens helige. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan, den övertäckte Abirams hop.

Eld började brinna i deras läger, en låga brände upp de ogudaktiga. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild. Sin härlighet bytte de bort mot bilden av en oxe som äter gräs.

De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. Han sade att han skulle förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, trädde fram som medlare inför honom för att vända bort hans vrede, så att den inte förgjorde dem.

De föraktade det ljuvliga landet,de trodde inte hans ord. De knotade i sina tält och lyssnade inte till Herrens röst. Då lyfte han sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen, att slå ner deras barn bland hednafolken och skingra dem i länderna.

De slöt sig till Baal-Peor och åt sådant som var offrat till döda. De väckte Guds vrede genom sina gärningar och en hemsökelse bröt ut bland dem."

Vi lever i en allvarlig tid då avfallet från Guds ord får allt större fotfäste i våra länder. Men vi märker då vi läser Guds ord att avfall alltid har hotat Guds folk..

Israels barn föraktade det ljuvliga landet. Må vi inte som folk eller enskilda göra samma synd..

Tron på Jesus ger evigt liv

"Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Med de orden slutar Johannes sitt evangeliums tredje kapitel. Jesus talar här om Guds vrede. Vi förstår att en människa som är under Guds vrede inte kan bestå inför Gud.

I profeten Esras bok kan vi läsa om hur Guds vrede vilade över Israels folk. Av texten i Esras bok märker vi att den enda lösningen var att erkänna synden och prästen Esra blev där ett Herrens redskap. Likt Mose fordom begrät han folkets synd.

Jesus har burit världens synd och försonat den. Därför får den som ser sin synd och vänder om från synden och flyr till Jesus sin synd förlåten. Guds vrede över synden lyfts av. Jesus har redan burit syndens straff. 

Profeten Jesaja vittnar: "Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade."

Ljuset lyser ännu

"Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." Aposteln Johannes vittnar i sitt evangeliums första kapitel om Jesus.

Han vittnar också om hur Johannes döparen steg fram och vittnade om samma ljus. Världen kände inte Jesus sin skapare när han kom till världen."Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn."

I kapitel 2 läser vi om hur Jesus kom till templet. Johannes skriver: "Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!" Hans lärjungar kom då ihåg att det stod skrivet: Iver för ditt hus skall förtära mig."

Den här världens kyrkor och tempel är mycket brokiga. Det finns så mycket märkligt. Men Jesus är den samme. Åt alla som tar emot honom ger han rätten att bli Guds barn. 

"ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." Johannes framställer Jesus som Ordet. Och det Ordet lyser ännu idag. Mörkret kan inte tränga undan det sanna ljuset i Kristi kyrka. 

I bibelläsningen möter vi också Johannes döparens uppmaning: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd."

Salig är den som ser..

Det är så ljust på himlen

Vid dagens sammankomst sjöng vi nummer 249 från Sions sånger. Den andra versen bär orden:

"Det är så ljust på himlen, vi ser ej natten mer! Du, Herre, på vår möda med milda blickar ser. Vår sådd så blir välsignad och mogen skörd vi får. Du ger oss bröd för dagen, du oss med hopp består."

Sången är skriven av prästen och riksdagsledamoten Väinö Havas år 1938. Väinö Havas stupade vid strider i Suojärvi den 21. augusti 1941.

I Sions sånger finner vi 4 sånger av Väinö Havas. Den sista är skriven 1939. I Siionin matkalaulut finner vi ännu en sång som är skriven 1941. "Anna sä Herra nyt siunaus taivaan". Den sången slutar med orden: "Karitsan häihin me pääsemme kerran. Laulaen kiitosta juhlamme Herran."

Sången väckte en hel del tankar. Vi får tacka Gud för hans beskydd i den tid som nu är. Den sista versen flyttade blicken mot Guds eviga löften:

"Där ser vi Lammet stråla som solens klara sken, då står Guds barnaskara som brud i himmelen. Där finns ej någon dimma som skymmer Kristus mer, nej, där förutan tårar vi honom alltid ser."

I de dagarna..

"Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna."

Igår fick vi på Sommarmötet höra om hur vi lever i den behagliga tiden då glädjebudskapet om Herren Jesus går ut. Vi hörde om hur tiden en dag är ute. 

Det kommer dagar när den sjunde ängelns röst hörs. Texten i Uppenbarelseboken 10 talar om de dagarna. I de dagarna är Guds hemlighet fullbordad. Allting fullbordas såsom Gud sagt genom profeterna.

Aposteln Petrus lyfter fram hur människor genom tiderna ledda av den Helige Ande har talat det budskap de fått från Gud. Petrus själv förkunnade också vad som en gång skall ske i de dagarna. I de dagar då den sjunde ängelns röst hörs.

Är det månne så att ängelns röst redan hörs? Basunen ljuder inte ännu men rösten av ängeln ljuder över jorden. Vi ser för våra ögon hur elementen smälter av hetta i stad efter stad. 

Petrus profeterar om hur det sedan eskalerar så att även grundämnen upplöses av hetta. Aposteln skriver i sitt brev: 

"Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. 

Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till."

Guds folk som lever i de dagarna när allt börjar gå mot sin fullbordan har också ett Guds ord att ta fasta på. Petrus lämnar ett budskap från Gud innan hans tid att bryta upp kommer:

"Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta."

Uppdraget som Gud ger är inte ännu över. Evangeliet går ut så länge tid ges. Evangeliepredikan påskyndar dagen för Guds folks förlossning. Handen får vila vid plogen och hjärtat får vara i himlen, förenat med Herren Jesus genom tron.

Och oberoende av vad som komma skall är det gott för Guds folk: "Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte."

Guds löften håller att leva på. Ingenting kan skilja en Jesu vän från sin Herre och förlossare..

Oi katsohan lintua oksalla puun

"Jag mer är än fågeln, än liljan i skrud, som vissnat då afton det blivit. I Kristus jag är ju en utkorad brud, bestämd för det eviga livet. Nog sköter mig Gud här på jorden."

På sångstunden under sommarmötet (Suvijuhlat) i Ylivieska sjunger man sången "Oi katsohan lintua oksalla puun" (Se fågeln som sitter på gungande gren) 

Jag sitter bredvid min fru i en fullsatt kyrka. Jag satt bredvid henne också på Suvijuhlat i Pello för 28 år sedan. Då var det fredagskväll och sångstund. 

Jag minns sommarkvällen i Pello för 28 år sedan. Jag minns värmen i den fullsatta kyrkan. Vi sällskapade inte ännu då. Men vi var i samma resesällskap. Känslan där i kyrkan i Pello kan jag inte beskriva. Men Gud gjorde någonting där.

"I Kristus jag är ju en utkorad brud bestämd för det eviga livet". Kristus Jesus säger: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Mycket hände under resan till Pello 1993. Hjärtat fylls av tacksamhet. Sångaren lyfter fram hur Gud bestämt oss för det eviga livet. Det eviga livet börjar här genom tron på Jesus. 

Nog sköter mig Gud här på jorden..

Utkallade ur världen

Förra sommaren läste jag en bok som nu kommer i mina tankar. Här i dagboken skrev jag i juli 2021:

På försommaren fick jag en bok, vars namn på svenska blir Utkallade. Det är en fiktiv berättelse om en familjs och en församlings liv mitt i den yttersta tidens prövningar. Författaren har rätt bra lyckats hålla sig till det vad bibeln beskriver.

Ibland kan det bli så att vi fylls med fruktan och rädsla, då vi ser och betraktar vad som nu i rask takt sker i vår värld. Med våra naturliga ögon ser vi hur skapelsen suckar och våndas. Men aposteln Paulus skriver också att skapelsen ivrigt väntar på att Guds barn skall uppenbaras och underförstått uppenbaras i härlighet.

Ser du och jag hur vi nu gått in i det som Jesus kallar för födslovåndorna. Med Messias ankomst har den sista tiden börjat och därmed också den sista tidens "födslovåndor", den tid av nöd som föregår Jesu återkomst. Gud har valt att inte ge oss någon exakt tidsbeskrivning över hur världen förbereds för hans egen segerrika återkomst i makt och ära.

Därför får vi istället sätta fokus på hur vi lever våra liv som utkallade ur världen och i väntan på hans ankomst. Ett kännetecken för Guds folk under alla tider är att man ivrigt väntat på allt det underbara som skall ske då Jesus kommer för att hämta de sina, de som väntar på honom.

Guds folks väntan på Kristi återkomst är ingen passiv väntan utan en tid då vi aktivt lever det liv som vi i Kristus är skapade till.

"Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst."

Sådana tankar hade jag förra sommaren. Det var innan kriget i Ukraina. Även den här sommaren läser vi om våldsamma skogsbränder och rekordvärme. Avfallet accelererar både nära och fjärran. Världen har verkligen inte utvecklats till det bättre.

Men Gud är den samme. Herrens nåd är ännu var morgon ny. När vi fäster vår blick på Herren Jesus så leder han nog oss genom en allt mera kaotisk värld.

Detta är den tid som Gud ger oss. En tid då vi har ett pund att förvalta. Må Gud allt mera förklara för oss sin goda vilja i den tid som nu är..

Bilden är från förra sommarens stormöte i Esse.

Profeten Jona

"Han (Jona) svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud som har gjort havet och det torra.” 

Då greps männen av stark fruktan och sade till honom: ”Vad har du gjort!” Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort från Herrens ansikte. 

Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: ”Vad ska vi göra med dig så att havet lugnar sig för oss?” Han svarade dem: ”Ta och kasta mig i havet, så blir havet lugnt. För jag vet att det är på grund av mig som den här starka stormen har drabbat er.”

Jonas bok ingår i Folkbibelns bibelläsningsplan för den här dagen. Jona hade varit olydig mot Guds röst. I inledningen läser vi om Jonas vägran att föra fram Guds budskap: 

"Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade: 

”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.”

Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. Och han kom ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarshish"

Men Jona får senare en ny chans: "Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: ”Bryt upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” 

Då bröt Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar ska Nineve förstöras.”

Och folket i Nineve trodde Gud. De utlyste en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste av dem till den minste. "

När man i Nineve fick höra Guds ord så öppnade Gud det blinda folkets ögon. Man ångrade sin synd och bad om nåd. I Nineve hade man blivit så förblindad att man inte kunde skilja på höger och vänster.

Guds ord är nog alltid klart och tydligt. Salig är den stad som får höra ett oförfalskat Guds ord. Saligt är det land där Guds ord går ut.

På sommatmötet i Ylivieska hörde vi också om Jona igår..

På Youtube kan man delta i sommarmötet. Sändningen hittar man genom att söka på Rauhan Sana..

Hälsningar från Linus

"Skynda dig hit före vintern. Eubulus hälsar till dig, även Pudens, Linus, Claudia och alla bröderna. Herren vare med din ande. Nåden vare med er."

Vi har kommit fram till andra Timoteusbreves sista kapitel. Här möter vi den sista hälsningen från aposteln Paulus.  Brevet är skrivet från fängelset i Rom en tid före hans martyrdöd.

Paulus led martyrdöden under kejsar Neros förföljelser ca 67 e Kr. Här i brevet får Timoteus och den kristna världen också hälsningar från Pudens, Linus och Claudia.

Det är enda gången dessa tre nämns på bibelns blad. Enligt fornkyrkliga källor var Linus den förste biskopen i Rom efter apostlarnas tid. Linus blev biskop i Rom, antingen år 64 eller 67 efter Kristus.

Enligt kyrkofadern Irenaeus valdes Linus av prästerskapet i Rom och stadens invånare till biskop efter att apostlarna avlidit.

Likt apostlarna dog Linus martyrdöden. Den tidens biskopar böjde sig inte för världen. De övergav inte den Herre som friköpt dem. 

I morgon anordnas det en regnbågsmässa i Vasa. Vid mässan som är ett samarbete mellan Vasa svenska församling, Vaasan suomalainen seurakunta och Vasa Seta r.f. predikar biskopen.

Paulus inleder det sista kapitlet i det sista av hans många brev med orden: "Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike:  predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. 

Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst."

Vi lever i den tid som Paulus förutsade. En tid då man överger Sanningen och vänder sig till myter. En tid då ett förfalskat och urvattnat evangelium allt mera predikas..

När Guds ord uteblir, brandvarnaren ringer

Igår ringde min privata telefon klockan 15:35. En vän väntade på mig hemma på gården. Vi skulle hålla en andaktsstund med de gamla. 

Av en märklig anledning hade jag totalt glömt det. På sommarmötet på söndagen tänkte jag att jag måste sätta in tidpunkten i arbetskalendern. Men..

Jag hoppade i bilen och körde hemåt. En text från förra helgen kom också för mig. Bibeln har jag ännu i bilens baksäte. Jag springer bara in och byter en skjorta tänker jag då jag kurvar in på gården.

Det blir ingen andakt säger vännen då jag stiger ur bilen. "Jag ringde till hemmet och sade att vi blir någon minut för sen. 

Man berättade då att coronan hade nått avdelningen. Besöksförbud råder..

Gud tillät mig glömma andaktsstunden. Känslan är märklig. Vi kan endast be för de gamla. En dag är alla ord sagda. Ingen tid ges mera. Människan går in i Evigheten.

Salig är hon om hon äger tron på Jesus. Evigt olycklig blir hon om hon förslösar sin nådatid.

Idag håller jag en semesterdag. Arbetskamraten påminde mig om att jag sagt att jag är ledig på fredag. Här hemma tjuter brandvarnaren. Dess batteri är slut. 

I mina tankar kommer profeten Jesajas ord: " Vet du inte? Har du inte hört att Herren är en evig Gud som har skapat jordens ändar?

Han blir inte trött och mattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.

Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar.

De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta"

Här på jorden blir både unga och gamla trötta. Det finns en värld tär kraften aldrig sinar. För drygt 10 år sedan hade jag en dröm. Jag befann mig på en ö likt Stockön i Larsmo skärgård. Men där är det mycket skönare. Färgerna är skönare än den här världens färger.

Fridfullt rör vi oss mot stranden. Jag ser människor som Gud redan kallat hem. Jag ser gamla röra sig lätt och färdas som på örnevingar. 

- -

Tillsammans med vännen sätter vi oss ner en stund på terrassen. Jag hämtar litet kall dryck. Han berättar om de möten han fått delta i nu på sommaren. Bosund, Haparanda, Larsmo. Han fäller en tår, en tår av glädje. Det blir Ylivieska nu på fredag säger han..

Du ska veta

"Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!"

Dagens bibelläsning från andra Timoteusbrevets tredje kapitel lyfter fram vad en kristen behöver veta om den i synd fallna människan.

Aposteln lyfter fram vad gudsmänniskan behöver veta. Hela Skriften är utandad av Gud:

"Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning."

Guds ord i radion

"När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv."

I går på morgonen kom de välkända orden från första Tessalonikerbrevet i radion. Nu är det inte människors ord utan Guds ord som han gett till sina skapade barn. 

Guds folk har en kunskap som den här världens visa inte har. Människosläktet kommer inte att befolka den här jorden i årtusenden ännu. När det glada budskapet om Jesus Kristus nått utt till alla jordens folk och stammar förgör Gud den här jorden. 

Han räddar sitt folk och skapar nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Jesus beskriver detta i Matteus 24: "Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma"

I en kolumn i dagens ÖT läser vi att efter oss kan tusen biljoner människor komma. Där möter vi den ateistiska gudsfrånvända synen. Författaren avslutar med att vi hittills har förbättrat förutsättningarna för mänskligheten. Detta ger hopp.

Om vi får tillräckligt med tid och förmår tänka mera långsiktigt inflikar hon.

Författaren bortser från att tid är något som Gud ger och att Gud har satt en gräns för tiden. Guds folk inser detta genom tron. Guds folk lever inte i mörkret förblindade av otro och djävulsk filosofi.

När Paulus talar om tider och stunder lyfter han fram Guds budskap som tröstens ord: "Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör."

Det hoppet som Guds ord lyfter fram är något vi kan förlita oss på. Ty Gud kan inte ljuga.

Guds godhet - några tankar

"Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga."

Bibelordet i dagens lösen kommer från Matteus 5, vers 45. Orden ingår i Jesu bergspredikan. I versen finner vi Guds kärlek. Onda och goda, rättfärdiga och orättfärdiga får ta del av Guds godhet.

Fast allt flera vet inte att godheten kommer från Gud. Av någon anledning kom jag igår att tänka på evolutionsteorin och vilket djävulens verktyg som den är. 

Den onde är ond. Han vill endast förleda, förstöra, slakta och döda. Och lögnen är hans bravur. Tänk vad människorna mister då de förleds till att tro att det inte finns någon Gud. Ja då finns det inte heller någon frälsare.

Igår lät Gud solen skina då det enligt alla prognoser skulle regna. I vårt land har vi i år fått ta del av både sol och regn i proportioner som är tjänlig för växtligheten och därigenom också för människan.

Ingenting hindrar oss att tro, att söka Gud och hans vilja. Nu hinner jag inte desto djupare gå in på evolutionsteorin, men redan det förnuft Gud gett oss avslöjar den som dårskap.

Tack Gud för din godhet. Hjälp oss att inte se ner på någon människa, inte ens de största gudsförnekarna. Visa oss Herre hur vi skall älska våra fiender och de som är i den ondes garn.

Kärlekens lag

Kärlekens lag är temat för söndagen den 24. juli. I Kyrkohandboken står det angående kärlekens lag:

"Kristus kom för att uppfylla lagens bud, inte för att upphäva dem. Därför skall Jesu lärjungar följa kärlekens lag och eftersträva en rättfärdighet som överträffar de skriftlärdas och fariseernas. När vi strävar efter detta måste vi vara redo att avstå från våra egna rättigheter till förmån för vår nästa och att älska också våra fiender."

Så långt Kyrkohandboken. Vad säger då Guds ord? 

I Matteus 5 säger Jesus: "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 

Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.

Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 

För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket."

Efter de här orden följer den söndagens evangelietext..

Hurdan var de skriftlärdas och fariseernas rättfärdighet? Vad och vem var grunden? En rättfärdighet som inte grundar sig på Guds verk i Jesus Kristus har inget evighetsvärde. Den duger inte inför Gud.

Luther talar om hur vi som kristna är odugliga och förtappade från egen sida. Men samtidigt genom tron förklarad rättfärdig för Kristi skull. 

Båda de här aspekterna får vi bära med oss här i tiden. Men inget får förta glädjen över det senare - Kristi rättfärdighet och delaktigheten i den genom tron.

En rättfärdigs bön

"Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön." Orden finner vi i Jakobs brev. I den äldre versionen av Folkbibeln översätts det: "Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan."

På sommarmötet hörde vi hur Guds barns böner är bevarade i himlen. När den sista tidens svårigheter kommer tänker Gud också på dessa böner. 

Enligt väderleksprognoserna skulle det regna en del den sista mötesdagen. Och mörka moln tornade nog upp sig på himlen. Många bad om tjänlig väderlek för mötesdagen. Nu hörde Gud dessa böner. Nu var de förenliga med Guds vilja. Vi får tacka Gud för den nåden och godheten.

Under arbetsdagen igår fick jag också be för en del problem, som känns mer eller mindre oöverskridliga. Samma böner har jag också nu på morgonen. Men ibland är det svårt att be. Vi är osäkra över vad som är Guds vilja och vad som är bäst för olika människor.

Men bönen ger ändå lättnad och tröst. Och nog har vi många bönesvar att tacka för. 

Vi gifte oss sommaren 95. Då rådde ännu en svår lågkonjunktur. Jag studerade då ännu och behövde både arbetspraktik och sommararbete.

Ingen ville eller kunde ta emot praktikanter den sommaren. Hoppet var nog mera eller mindre ute. Sedan öppnades en möjlighet. Jag minns inte riktigt hur det gick till. Men jag fick en praktikplats och ett sommararbete.

Jag gjorde så gott jag kunde och jag gjorde det praktiska fältarbetet och förmannen färdigställde planen på hösten. För någon tid sedan funderade jag hur arbetet sedan verkställdes. Och det svar jag fick förvånade nog mig.

Inget av det planerade verkställdes. Min arbetsgivare hade blivit lurad och beställarna av planen hade aldrig någon tanke att arbetet skulle utföras. Allt rann bokstavligen ut i sanden.

För mig var det välsignat att få arbeta. Men visst väckte det en hel del tankar när jag senare fick höra om det bedrägliga spelet. Nå det var ett väldigt litet projekt jämfört med kärnkraftsbygget i Pyjäjoki. 

Men visst får vi alltid be. Och vi får be om att Guds vilja får ske. Så knäpper vi våra händer i bön också denna morgon. Ja med förtröstan får vi be. Gud hör bön. Bönen fostrar också. 

Herre lär oss be och att i allt förtrösta på dig och din ledning. Herre låt våra böner vara uppriktiga. Ja Herre du vet allt.

Tack gode Gud för alla bönesvar. Tack också för de svar vi aldrig såg eller tyckte att vi fick. Tack för de bönesvar som svider, men fostrar för Evigheten. 

" Som du vill o Herre min om jag blott får vara din."

Ja Gud är vårt hopp. Och Jesus vår frälsare och broder ber där invid tronen. Visst är det stort. Nog är det nåd utöver nåd..

Synden finns inte där

Vi gläds då vi tänker på att i himlen finns ingen synd. Där finns inget mörker, inget som bryter ner. Allt är gott liksom Gud är god.

I en sång sjunger vi: "Men där får ej någon komma in som ej renad är från syndens smitta. Säg, o själ, skall himlen väl bli din och skall du dess härlighet besitta?"

Och refrängen ljuder: "Ingen nöd blir det där, ingen sorg skall hjärtat hinna, inga tårar mer i himlens land; nej, vi skall ju där blott glädje finna."

Sången visar också hur den i synd fallna människan ändå kan få tillträde dit. Jesus har öppnat en möjlighet. Ja han själv är möjligheten:

"Se det finns här än en hälsoflod som din själ från synden ren kan göra. Rena dig i Jesu dyra blod så skall Gud din själ till himlen föra."

I den äldre versionen ljöd orden: "två dig ren i Jesus dyra blod". Om de som gått in i himlen vittnar Uppenbarelsebokens ord:

"En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem."

Mötesminnen - Evigheten förestår

"Låt varje stund för mig stå klart att levnadstiden flyr så snart, att alltid jag mot döden går och evigheten förestår. Dock vet jag att du sörjer för att intet ont mig skada gör." (psalm 505, vers 4)

En kristens grundtanke är att livet är en gåva, att varje dag är en sällsam gåva. Men vi vet också att det är Gud som är Herren över liv och död. 

På sommarmötet berättade pastor Yrjö Haapala från Keminmaa om författaren till psalm 505, Isak Ervast och om hans livsöde. Likt Yrjö var också Isak kyrkoherde i Keminmaa.

När Isak var på en tjänsteresa i sin prästuppgift förolyckades han plötsligt. Man färdades med ren och släde, då en ren i ekipaget mitt i allt skrämdes och skenade i väg. Det ledde också till att psalmförfattaren Isak dog.

Men den som lever sitt liv i tro på Jesus behöver inte frukta. När ett Guds barns livsdagar tar slut, så väntar en Evighet med Jesus. Isak får alltså möta den Gud han förtröstade på.

En annan pastor, Tapani Vähäkangas pastor i den Albanska kyrkan predikade över texten om den rike mannen och Lasarus. Han lyfte där fram hur människan efter döden är i ett medvetet tillstånd. Den som dör i tro på Jesus vilar och fröjdas i väntan på uppståndelsen i det som bibeln kallar Abrahams sköte, medan den som slösade bort sitt liv i synd och otro hamnar i dödsriket eller helvetet. Där vistas man också i ett medvetet tillstånd, men i törst, i sorg och väntan på domen.

Om domen hörde vi också. Den vars namn inte finns skrivet i Livets bok hos Jesus kastas i Eldsjön. Där tillbringar den stackaren sedan Evigheten tillsammans med Djävulen och hans änglar.

Vi hörde om Guds kallelse, att den är mild men trägen. Gud som är kärleken tvingar ingen till sin himmel. Men i sin kärlek vädjar han till människan, att ta emot den försoning för synden som erbjuds i Kristus Jesus.

Tro eller otro är de tillstånd som människan befinner sig i här i livet. På samma sätt finns det två tillstånd i Evigheten - frälst eller förtappad. Himmel eller helvete. Gud kallar alla människor till sin himmel. Men ditin kommer de som följer Jesus, de vars synder är förlåtna, de som tror på Jesus.

Budskapet om förlåtelsen och försoningen gick ut. Den som ser sin synd och ångrar den har rätt att tro. För Jesus har försonat hela världens synder. De är förlåtna i hans namn och blod.

Så får vi med förtröstan se på Jesus, Guds Lamm som bär och bär bort världens synder. Tänk att vi varje dag med glädje och frid får följa honom. Han tar bort vår synd och ger sin frid. Jesus ger liv- evigt liv hos Gud i himmelen.

Tack gode Gud för Sommarmötet!

Mot den stora nattvarden i himlen

"Om hemmet en sång jag vill sjunga, min eviga boning är där. Bland alla Guds helgon och under jag vilar från jordens besvär.

Det hemmet är icke i världen, o nej, det är fjärran dit opp. Jag är nu blott här uppå färden, där avtager tårarnas lopp."

Efter något års paus hade vi med några tusen andra möjlighet att delta vid nattvarden på sommarmötet. Tältet var fyllt redan innan nattvardsmässan började 17.30. När regnet sedan började fylldes mötestältet ännu mera.

Men regnet slutade och när vi rörde oss framåt mot altaret fylldes tältet av solens sken. När vi sedan knäböjde sjöng man "Om hemmet en sång jag vill sjunga".

"Det hemmet är inte i världen". Sångens ord ljöd genom tältet när vi i ett himmelskt ljus fick ta del av Kristi kropp.

Orden kan inte beskriva mötet med Herren Jesus. Det himmelska kan inte beskrivas med ord. "En underbar, underbar skara mig väntar i himlen förvisst."

"Av glädje där röres mitt hjärta, ty tårarna rinner ej där."

Gud är god!

Möten på vägen hem

Här på jorden möter vi varandra korta ögonblick på vägen hem till Gud. En gammal vän påminde mig igår om ett möte för 7 år sedan, dagen innan hans hustru flyttade hem.

Han frågade där i bänken på sommarmötet om jag minns var vi träffades? Jag kunde då inte minnas var. Men nu på morgonen kommer jag ihåg mötet. Vi träffades på ett lunchställe. Han satt där och åt och jag slog mig ner vid samma bord. 

På ett sommarmöte blir det en del möten. Korta möten med vänner, som har samma mål och samma längtan. Vi möts en kort stund på vägen hem. Gud använder dessa små stunder för att styrka himlavägsvandrare. 

När jag igår på dagen nådde fram till mötesområdet sjöng man i radion "I tro under himmelens skyar har fäderna skördat och sått".

Åkrarna runt kyrkan där skörden just bärgats fylldes småningom av mötesgästernas bilar. Den här helgen föder åkrarna annan säd. Guds ord som går ut och ger frukt 30-falt, 60-falt och 100-falt. En del faller på vägen eller kvävs av tistlar.

Men himmelens Gud sår ut sitt ord. Han är mitt ibland sitt folk och också bland den skaran som i tidens aftonstund samlats för möten på vägen hem.

Gud är god!

Se blott på Lammet!

"Så kläd dig nu i denna skrud i tron, du Jesu Kristi brud! Se blott på Lammet, ej på dig, då kan du kämpa Andens strid!"

På torsdagskvällens andaktsstund inför Larsmo sommarmöte sjöng man bland annat Sions sånger nr. 99 "Johannes sade se Guds lamm".

Sången avslutas med uppmaningen att endast se på Lammet. Då kan vi kämpa Andens strid, den goda kampen..

Den goda kampen

"I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron."

I det första brevet till Timoteus lyfter aposteln fram den goda kampen, ett liv i tro och med ett gott samvete. 

Då den goda kampen uteblir hotas den kristne av skeppsbrott i tron. Tron dör. 

Aposteln lyfter också fram hur målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro.

När samvetet är rent. När Jesus genom tron bor i hjärtat är det lätt att vandra mot himmelen.

"När Jesus i hjärtat jag äger så ljusnar den mörkaste natt. Tack Jesus nu hjärtat blott säger och kvittrar likt lärkan så glatt."

Så får vi som kristna redan sjunga Lammets ljuvliga sång. Vi får lyfta blicken uppåt i kampen. Trons kraft finns hos Jesus, ej i människan.

I brevet till Korinterna speglar aposteln sin egen kamp. I sig själv var han svag. Men kraften finns hos Herren:

"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft."

Vandra med Gud

När vi läser om gamla testamentets heliga så vittnar bibeln om att de vandrade med Gud. Gudsmannen Mose skriver om Noa: "Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud."

Om Abraham åter läser vi att han byggde altaren  åt Herren och åkallade Herrens namn.

Jesus är vägen till Gud. Jesus uppfyller Guds löften om kvinnans säd som söndertrampar ormens huvud.

Våra länder återfaller allt mera till hedendom och mörker. Men ännu finns det de som vill vandra med Gud i tro på Herren Jesus.

Tänk att vi faktiskt ändå idag får vandra med Gud. Att Jesus ännu leder dem som förtröstar på honom. 

I mitt fotoalbum hittar jag fyra år gamla bilder. Minnen och bilder som vittnar om Guds trofasthet..

Vem prisar vi?

När jag läser dagens tidning fäster jag mig vid två saker. På bilderna från en världslig fest sträcker man ut sina händer mot en hornklädd man. Bilden är inte vacker.

Sedan på en annan sida finner jag bibelordet inträngt i ett hörn. Bibelordet som talar om en rättfärdiggörande tro. 

Ja var vill vi tillbringa Evigheten? Var får vi näring och glädje här i tiden? Vart leder vår jordiska resa? Bilderna säger nog något.

En bild kan inte ljuga brukar man säga. Ibland blir bilderna så otäckt talande.

När jag läser vidare i texten blir det ännu tydligare. Där står det också skrivet om bandet som skulle mjuka upp publiken. Bandets namn är Cowbells from Hell.

Varför vill musiker ta ett sådant namn? På sin fbsida gör man djävulstecken med handen. 

Vilken tomhet måste det inte vara i livet när man vill prisa djävulen som kommer för att  stjäla, slakta och döda..

Och detta vill man erbjuda barn och unga.

Gyllene säd

"Nu växer säd för skördens tid, och ung och gammal gläds därvid.och bör Guds godhet prisa, som vill i överdådigt mått oss människor så mycket gott var dag och stund bevisa."

Så ljuder orden i sommarpsalmen. För mig är det åter ett år då jag får bo omgiven av sädesfält. När kornet gick i ax i lördags tonade mörka moln upp sig på himlen. Åskan mullrade och jag tänkte: Kommer redan slagregnen som slår ner säden?

Och visst kom regnet, men det slog inte ned säden utan vattnade den torra jorden. Igår kväll kom det mera regn och efter regnet en värmande sol. Innan jag gick för att sova på kvällen glänste fältet som av guld i kvällssolens varma sken.

Aposteln Johannes fick höra: "Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru." Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis."

Träd in att se och smaka

"Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.

Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 

medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar."

Paulus skriver till Titus hur Guds nåd står öppen för alla människor. Det finns en möjlighet till frälsning, till räddning.

Vi kallas att leva i denna nåd. Vi kallas att träda in och se och smaka hur ljuvlig Herren är. Med trons ögon får vi se Jesus. Vi får se hur vi är friköpta från synden, från världen.

Jesus har offrat sig för oss för att åt sig själv rena ett egendomsfolk. 

Titus verkar på Kreta. Nu går kallelsen ut till hednafolken. Här i Norden är vi också hednafolk. Men vi får höra att Guds nåd har uppenbarats till frälsning för oss.

Nog är det ett gott och ljuvligt budskap som vi får glädja oss över. Vi får fröjdas däröver. 

Tänk att vi är kallade av Gud genom Jesus vår Frälsare. Kallade till att träda in och se och smaka hur ljuvlig Herren är..

Fridens Gud

"För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er."

I Filipperbrevets sista kapitel skriver Paulus om fridens Gud. Guds frid, som övergår allt förstånd kan bevara den kristnes hjärta och även hennes tankar i Kristus Jesus.

Paulus talar på några ställen om Fridens Gud och vi märker att det är i tider av kamp. I Romarbrevets sista kapitel skriver han: "Fridens Gud ska snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er."

Till korinterna skriver han: "Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er."

Tessalonikerna får en hälsning från Paulus: "Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk."

Och i slutet av Hebreerbrevet läser vi: "Fridens Gud har i kraft av ett evigt förbunds blod fört fårens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda. Må han fullkomna er i allt gott så att ni gör hans vilja, och må han verka i oss det som behagar honom genom Jesus Kristus. Hans är äran i evigheters evighet. Amen."

I den gudsfrånvända världen finns ingen himmelsk frid, den frid som Gud ger. Därför är världen fridlös. I en sång sjunger vi: "Ej jorden har den ro jag söker. Guds folk får i sanning vandra som gäster och främlingar här på jorden. Men vi får vara Guds gäster, fridens Guds gäster.

Och Gud är trofast. Han ger sin frid mitt i en fridlös värld..