Det kära ord, det enkla ord

Runeberg skriver i psalmen:

"Det kära ord, det enkla ord, hur kan vi det förgäta? Var finns en visdom på vår jord som sig därmed kan mäta? Var ger oss världen sådan grund, där vi vårt liv kan bygga, som ordet ur Guds egen mun, det eviga och trygga?"

Ja, var ger oss världen sådan grund frågar skalden? Den gudsfrånvända världen kan aldrig vara någon stabil grund, för i världen förändras allt. 

Världen kan inte förstå Guds ord. Likaså kan inte de som drivs av världens ande ta Guds ords undervisning till sig. 

Under ett välsignat veckoslut vid Pörkenäs har jag fått vila från världens stormar. Men nu på morgonen märker jag att världen går sin gilla gång. Världens agitatörer skriver och utmanar Guds ord såsom förr. De drivs av samma anda som filisteen Goliat fordom. En skriver och de andra hejar på.

Vad var det då som Goliat ropade och som konung Saul som var förkastad av Gud inte kunde svara mot?

Om Goliat läser vi: "Och han stod och ropade till Israels här: "Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? 

Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss." 

Filisteen fortsatte: "Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!" När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna."

Goliat utmanade Herren Gud och hans utvalda. Skaffa fram någon så vi får slåss. Sedan blev det så att Gud sände herdegossen David ut i striden. Och han kom i Herren Sebaots namn.

Och när Gud sedan ordnat det så att David sändes ut i striden så gick han inte i Sauls rustning utan i Herren Sebaots namn:

"Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 

Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand."

Vi minns att Goliat föll och och när filisteerna såg att deras kämpe var död flydde de. 

Det är inte gott för människan att utmana Gud och hans ord. Gud är nådig och sen till vrede. Men Gud sätter också gränser för människans uppror mot Honom.

Goliat fick ropa och utmana Gud i 40 dagar. Sedan dog han i striden och uppväcks på domens dag för att möta den Gud som han hånat och skymtat.

Det är allvarligt att utmana Gud och hans ord. För det ord som människan hånat och nervärderat står som en domare på den yttersta dagen.

Jesus säger, ja Johannes skriver att han ropade: 

"Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 

Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 

Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. 

Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."

Likt skalden Runeberg får vi förlita oss på Guds ord. Ordet själv är en stridsman. Aposteln kallar det för Andens svärd. Goliat missar sitt huvud i striden när hans tid var ute.

Vi ber: Käre himmelske Fader. Kalla du ännu i nåd dessa som offentligt strider mot dig och ditt ord till besinning och omvändelse. Ske din vilja Herre. Tack för att du leder striden mot mörkrets härar. Tack för att segern är vunnen. Tack för Jesu seger, Amen.

En evighet av nåd

"Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" 

Några som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom." 

Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner."

Evangelisten Markus skriver om hur Jesus Kristus dör övergiven av sin himmelske Fader.

Han bär syndens straff, den eviga döden för din och min skull. Ingen annan människa har ännu varit övergiven av Gud. Vi förstår att det var för människosläktets synders skull som Jesus måste dö och gå in i Evigheten övergiven av sin Fader.

Lukas skriver: "Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." 

Syndfri i sig själv om än han bär hela världens synder lämnar Jesus sin Ande i Guds händer. Och döden och den eviga döden har ingen makt över den syndfrie, för döden kom in i skapelsen för syndens skull.

För Jesus skull kan vi trosvisst vänta nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Tack gode Gud att du fullbordade allt. Med förundran och frid i hjärtat får vi läsa om Jesu verk.

Och i dag får vi leva av hans nåd. Må Gud välsigna denna dyrbara nådens dag!

När mörkret besegras

I bibelläsningen från Markus evangelium märker vi hur helt beroende vi är av Jesus då ondskans krafter rasar. 

"Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." 

Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig."

Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra."

Markus lyfter fram hur alla lärjungar föll. Men de fick möta den uppståndne som rustade dem och sände ut dem med budskapet som nu når jordens yttersta gränser.

Snart lyses världen upp av ett förunderligt ljus när Jesus hämtar sin församling.

Den nya tungan

Aposteln Jakob skriver om den i synd fallna människans tunga: "Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna."

Ändå får vi med den tunga som Gud gett oss också prisa Herren och vittna om den frälsning han berett i Jesus Kristus. Ofta tiger vi då vi borde tala och talar eller skriver då vi borde vänta litet.

En gång får nya tungan sjunga Lammets sång. Vi får redan här nere sjunga den i svaghet. 

Nådens tron

"Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Vi lever i en tid då den onde rasar och han vill sätta skygglappar på människors ögon så att ingen skulle se den nåd han berett för dig och mig i Jesus Kristus. Djävulen är så grym att han inte vill att någon skulle nå fram till nådens tron.

Men Gud är så god att han ännu låter sitt ord lysa i en tidning där mörker, elakheter och osakligheter får allt mera rum. Därför blir bibelorden med deras kraft ett mäktigt vittnesbörd om Guds allmakt i en dyster tid.

Gud har ställt fram nådens tron för sina skapade och älskade barn. I sången sjunger vi: "Där vid nådens tron jag beder, fräls mig du Guds rena lamm."

Vid nådens tron ljuder Guds budskap att den trötte, slagne och hungrande himlavägsvandraren ännu av Guds stora nåd får tro all svaghet, alla synder förlåtna för Jesu skull. Vid nådens tron ljuder budskapet om förlåtelsen i Jesu namn och blod.

Ordet om nådens tron är himlamat i en dyster tid. Tack gode Gud!

Vila i frid syster i Herren!

När jag nu på morgonen läser i Guds ord om ökenvandringen får jag budskapet att en trött himlavägsvandrare nu nått målet och ilat in i Kanaans sköna land.

Milt ledde Herren Gud en kär trons syster under de sista stegen. Nu är hon hemma. Inget hotar mera. Intill slutet fick hon vittna om sin frälsare.

Nu vilar hon hos Gud. Tiden har bytts mot Evighet. Och uppståndelsens sköna morgon randas. I en ny förvandlad kropp får hon då prisa sin skapare och förlossare.

Återseendet står kvar..

Herren Jesus är min herde

En psalm av David: "Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen."

Sådan är han Herren Jesus. I evighet får vi vara hans. 🙏

Guds förbarmande

"Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus."

Paulus öppnar upp för den unge Timoteus något om den nåd som han fått erfara. I sin otro visste Paulus inte vad han gjorde.

Otron skiljer ju människan från Gud. En människa som inte känner Gud genom tron på Jesus är blind för vem Gud är. Hon tror sig känna Gud, men känner endast sina av otron färgade tankar om Gud.

Då blir det så att man strider mot Gud och förföljer hans folk. På samma sätt strider man mot sin egen frälsning om än udden är riktad mot Jesu vänner som man föraktar.

Gud är allsmäktig. Han kan förbarma sig och gör det också synligt "ibland" då människor får nåd att omvända sig och nåd att tro.

Det är väl om vi kan se en av Jesus friköpt människa bakom den hårda fasaden, bakom all självgodhet och förakt för Guds ord och frälsningen i Jesus Kristus.

Därför får vi alltid be: Herre förbarma dig!

Värdigt Kristi evangelium

"Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium."

Aposteln Paulus, Jesu sändebud i bojor uppmanar de kristna att leva värdigt Kristi evangelium.

Han önskar alltid få höra att de står fasta i en och samme ande och att de i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium utan att på något sätt låta sig skrämmas av motståndarna.

Det glada budskapet om Jesus väcker motstånd. Och det kan lätt gå så att ett Jesu vittne blir skrämd av motståndarna.

För att stå fasta behöver vi Kristi Ande. Han kan också verka fasthet och frimodighet i sina kämpande barn.  

En fasthet och frimodighet i Kristi Ande blir också ett vittnesbörd för världen. "Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud". 

I Filippi hade man fått lida för Jesu skull och aposteln skriver: "Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag har."

Jesu sändebud får gå i sin Herres fotspår. Vägen till seger går också genom lidande. Aposteln skriver att det också är nåd att lida för Kristi skull.

Det får vi komma ihåg då vi betraktar den nåd som är var morgon ny..

Hat mot Gud, hat mot Jesus

 "Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda."

Jesus talar till sina bröder som ännu inte trodde på honom. Om jag förstår skriften rätt så fick både Jakob och Judas, nya testamentets brevskrivare höra dessa ord.

Världen hatade ännu inte dessa eftersom de inte trodde på Jesus. De trodde inte på Gud som sänt Jesus, sin son till världen.

Jesus hade lämnat Judeen eftersom judarna ville döda honom. Jesus gick i hemlighet upp till högtiden och han var med där bland de som hatade honom och välsignade högtiden genom sin "osynliga" närvaro. Var Jesus uppehöll sig i början av högtiden vittnar ordet inte om. 

"När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?" Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom."

När jag vaknade på morgonen fick jag känna en förunderlig frid, men också en sorg. Jag tänkte på hatet som nu så öppet florerar i media. Och då förstod jag att det är Gud man hatar. Det är Jesus man hatar då man hatar och föraktar ordet som står skrivet. På något sätt blev det så tryggt för Gud han håller i stormen. Ingen storm blåser om inte han tillstäder.

När vi inte kan sätta tro till Guds klara ord och bud, till apostlarnas lära så hatar vi Gud. Vi hatar Herren Jesus. Jag skrev att jag fick känna frid och det var för att jag vet hur Gud hanterade hatet. Han lät Jesus dö för att öppna vägen till frälsning för de som hatat honom och förkastat hans ord.

När vi säger att skulle då Gud ha sagt. När / om vi dras med i pöbeln som ropar: Gud har verkligen inte sagt så hatar vi Jesus, vår frälsare och förlossare.

I en sång sjunger vi: "hatad av världen, älskad av Gud går jag och väntar" Vi kan älska Gud och Jesus därför att han först älskat oss. Och i Guds ord möter vi de orden som också lärjungen Petrus fick höra. "Älskar du mig? Älskar du mig mer än dessa?

Då får vi gråta ut då vi känner vår kallhet och ljumhet. Men Jesus vill föda sina får och sina lamm. Han kallar och sänder herdar till fåren och lammen, så att de genom dessa får höra den gode Herdens röst. 

I dagens tidning läser jag: "men frågan vi alla be­höver ställa oss är om vi är ­byggda på apostlarnas och profeternas grund med Kristus som hörn­stenen?

Den ende Kristus vi kan lära ­känna och tro på är den vi lär känna ­genom Guds Ord. En Kristus som vi ­inte känner genom Skriften är ingen­ting annat än en illusion. Något som ­endast existerar i vår egen fantasi.

Därför behöver vi ta bibelordet på allvar, studera det, be och låta det ­leda oss."

Tack Gud för dessa ord, genom en broders skrivelse. Gud är så god. Han kallar ännu i nådens tid. Vi behöver ta Guds ord på allvar för där, endast där finner vi det som håller i liv och I död..

Och Gud vare tack! I Ordet finner vi Jesus vår frälsare. Där möter han oss med sina sårmärkta händer och sin genomstungna sida.

Lyssna till Jesus!

"Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!" Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus."

Morgonens bibelläsning ur Markus 9 för oss till förklaringsberget och vi får höra Guds röst. Lärjungarna hör Herren Gud tala "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!"

Gud älskar sin son, som är på väg till Golgata för att ge sitt liv för människosläktets synder. Och lärjungarna uppmanas att lyssna till Jesus.

Något år senare uppenbarar sig den uppståndne Jesus för två lärjungar på väg till Emmaus. Lukas berättar om två män som var på vandring.

"Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom."

Jesus börjar undervisa dem om allt som var sagt om Honom i alla Skrifterna. Sedan delade han ännu brödet med dem.

"Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn."

Då får de två förundras över vad de fått uppleva: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" 

Och det glada budskapet om Jesus sätter lärjungarna i rörelse: "De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet."

Lyssna till Jesus! Ta emot honom då han talar ur hela bibeln. Dina jordiska ögon kan ännu inte se honom. Men i Anden ser du honom. Och Guds ord, evangeliet om Jesus för dig till seger. Du blir iklädd rättfärdighetens vita kläder. Snart skall du få vandra med Honom i vita kläder.

Lyssna till Jesus! 

Tack Gode Gud!

"När en gång alla tidens höljen falla och jag får skåda det jag nu får tro och evighetens klara klockor kalla min frälsta ande till dess sabbatsro

Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud! Tack gode Gud!" Då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud! Tack gode Gud!"

Det är gott att få vakna med lovsångsljudet på läpparna mitt i den märkliga tid vi lever i. I går på morgonen funderade jag på den första kärleken, den som ett Guds barn av nåd får leva i. Den finska översättningen talar om den första tidens kärlek.

I ett av breven till församlingarna skriver Jesus: "Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar."

Under svåra tider, när den onde rasar går det lätt så att den första kärleken svalnar. Det kan gå så att även ett Guds barn mister eller överger den första tidens kärlek.

När en gång tidens höljen faller ljuder evighetens lovsång: "Tack gode Gud! Tack gode Gud! När vi här i tiden känner världens kalla vindar blir hjärtats lovsång tystare. Men då står han där. Han kommer till oss Herren Jesus. Han i vars namn och blod vi får tro alla synder förlåtna.

Hans kärlek leder oss till omvändelse. Han leder oss tillbaka till den grund ur vilken den första tidens kärlek växte fram.

Tack gode Gud! Tack gode Gud! Johannes skriver: "Vi älskar därför att han först har älskat oss. Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder."

Den första tidens kärlek. Kärleken som stiger fram när en fattig syndare får höra sin Herres ord. Kärleken som stiger fram då syndaren mister bördan. Kärlekens låga som hålls brinnande av Andens ljumma vårvindar mitt i kall och kulen höst.

Tack gode Gud! Tack gode Gud! Lyssna hör du sången? Hör du evighetens sångs klara toner. Tonerna som ger nytt mod och ny glädje i tron..

Tolv korgar

"Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. 

Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick. Och alla åt och blev mätta. Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla. Det var fem tusen män som hade ätit."

Lärjungarna fick sätta fram välsignad mat åt folket. Genom Guds välsignelse förmedlad genom Jesus fick alla som befann sig på den öde trakten himmelsk mat.

Senare framkommer det att lärjungarna inte hade förstått detta med bröden. Och evangelisten Markus skriver: "Deras hjärtan var hårda."

Vårt hårda hjärta blir ofta ett hinder i Guds rikes arbete. Vi glömmer så lätt vem som välsignar. Vi glömmer att Herren Jesus välsignar.

Likt vår mästare, vår Herre och Frälsare får vi vända blicken mot himmelen. Vi får be att maten räcker till. Vi får be om att Gud ger av den himmelska maten. Vi får också be om att den himmelska maten mjukar upp våra hårda hjärtan och gör dem brinnande.

Jesus kom senare gående på sjön mot de hårdhjärtade lärjungarna,  som kämpade mot den tunga motvinden. Jesus hade sett hur medtagna de var av att ro i den tunga motvinden. Jesus steg in i båten och vinden lade sig.

I Markus sjätte kapitel finns dyrbart Guds ord..

Telefonsamtal

Ikväll har telefonen ringt tre gånger. Tre kristna vänner har ringt och det har varit gott att få tala om trons saker och de bekymmer som avfallet från Guds ord leder till.

Det är gott att ha kristna hjärtevänner och få dela de bekymmer som det accelererande avfallet leder till. 

Aposteln skriver till Filipperna: "Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. 

Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var."

Hos Kristus Jesus finns tröst. Hans kärlek gör att vi håller ut. Och aposteln vädjar om att vi skulle ha Kristi sinnelag.

Vi finner det hos gudsmannen Mose som vädjade för folket. Samma ande verkade I Stefanus som på knä under stenregnet vädjar: Herre, ställ dem inte till svars för denna synd."

Under märkliga dagar

"Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. 

Håll frid med varandra. Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont.

Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 

Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont."

Församlingen i Tessalonike hade grundats under svåra tider. Under tre sabbater gavs Paulus möjlighet att samtala med folket i synagogan. Han samtalade med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias."

Många kom till tro samtidigt som den unga församlingen mötte kraftigt motstånd och förföljelse: "Men judarna blev avundsjuka och tog med sig en del löst folk från gatan och ställde till upplopp och oroligheter i staden"

Paulus och Silas måste fly ur staden. Den unga församlingen måste skicka bort Paulus och Silas ur staden för att man fruktade för deras säkerhet.

Men under sådana förhållanden växer en Guds församling fram i Tessalonike. I sitt brev uppmanar Paulus de troende till oavbruten bön. Han uppmanar dem att tacka Gud under livets alla förhållanden.

Det är förunderligt att tacka Gud mitt under svåra och mycket märkliga tider. Men det är alltid gott att tacka Gud, om än det känns som om allting ramlar sönder.

Jesus måste lida och dö. Jesus Kristus är vår frälsare. Där finns den kristna trons grund. 

Tack gode Gud får jag säga, även när jag denna morgon tänker tillbaka.

Jesus måste lida och dö. Men han lever. Han uppstod och sitter på Faderns högra sida.

Därifrån skall han komma för att döma levande och döda. Tack Herre för frälsningen du beredde i din son. Tack för förlåtelsen i Jesu namn och blod.

När allting ramlar sönder är Gud trofast. Han är en väldig borg. Han behåller fältet. Han leder striden mot ondskans makter och han leder återuppbyggnaden. Och enligt sina löften skapar han nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor..

Förföljelse för Ordets skull

I Markus evangeliums fjärde kapitel talar Jesus i liknelser och förklarar också varför: "När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."

Varför väljer då vissa att ställa sig själv utanför Guds rike och frälsningen i Jesus Kristus? 

Såningsmannen sår Ordet och Ordet möter hinder och motstånd. Fåglarna kommer och äter upp det. När solen stiger upp bränns växten, och eftersom det saknas rot vissnar det bort. Tistlarna skuter upp och kväver växten, så att skörden uteblir.

Men en del faller i god jord, och det skuter upp och växer och ger skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt. Jesus säger: "Hör, du som har öron att höra med!"

Jesus beskriver också fienderna: Satan kommer och tar bort ordet, som är sått i vissa. Några tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. Hos några blir det så att världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. 

Ordet och tron som föds av ordet möts av tre fiender. En kristen har tre huvudfiender: världen, djävulen och vårt eget kött. Djävulen vill beröva oss tron. Världen finns även inom oss eller under vår egen skjorta. Köttets gärningar beskrivs närmare  i Galaterbrevet.

Ibland så tillåter Gud att det kommer lidande eller förföljelse för ordets skull. Då kommer många genast på fall. Den onde som inte tål att människor söker sin tillflykt hos Jesus vill nog oftast också mana till förföljelse mot de som i tro håller sig till ordet.

I samma fjärde kapitel ropar lärjungarna till Jesus: "Bryr du dig inte om att vi går under?"  Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. 

Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"

Jesus har all makt på jorden och i himmelen. Varför skulle vi då frukta det motstånd som vi får möta för Ordets och trons skull..

När morgonen gryr

"En ström går fram med flöden, som ger glädje åt Guds stad, den Högstes heliga boning. Gud bor där inne, den vacklar inte. Gud hjälper den när morgonen gryr."

Den kända psalmen "Vår Gud är oss en väldig borg" lyfter vår blick mot den 46. psalmen, där psalmförfattarna, Koras söner talar om Jakobs Gud som vår borg.

Koras söner hade sett jorden öppna sig och sluka fadern leviten Kora, som gjort uppror mot Guds ledning, mot Mose och Aron. Men Guds stad däremot vacklar inte. Den står på stadig mark, för den är grundad på Guds eget ord.

Vi vet ju att Guds ord skall bestå när himmel och jord går under. Redan här på jorden har Gud en församling, sin kyrka som är grundad på Guds ord och på Jesu befallning.

Johannes avbildar Jesus som Guds ord. Strömmen ger glädje åt Guds stad. Gud själv hjälper den när morgonen gryr..

Jesu sändebud

Evangelisten Lukas skriver: "När sändebuden från Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 

Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig Jag säger er: Bland dem som fötts av kvinnor finns ingen större än Johannes. Men den minste i Guds rike är större än han."

Och allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom."

Den här söndagens tema är Jesu sändebud. Johannes döparen var ett av dessa sändebud, som Gud sände ut för att bereda vägen för Jesus.

Jesu sändebud är de som bär bud om Jesus. Johannes var sin uppdragsgivare trogen och på ett mäktigt sätt visar han på Guds Lamm "Se Guds Lamm".

När jag läser Jesu vittnesbörd förstår jag det stora i Johannes verk. Han vittnade inte om sig själv, utan han vittnade om Jesus och Guds frälsningsplan. Men jag har inte tidigare noterat att Gud hade en plan också för de laglärda och fariseerna.

"Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom." Vi märker att Guds plan också omfattade de laglärda, de som i regel hörde till fariseernas parti. De hade studerat Guds lag som var god och skulle uppfyllas. Men de förkastade honom som kom för att uppfylla lagen och ta bort dess krav. 

Kan vi som Jesu efterföljare göra samma misstag. Jesus antyder det då han i Matteus 24 säger: "Men om den tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som är berusade".

Endast i Jesus uppfylls Guds plan för människan. Om han inte får vara i centrum blir tron till hyckleri. Gode Gud, låt din goda plan för oss bli uppfylld..

Vilodagens Herre

"Sedan sade han till dem: "Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten."

I bibelläsningen från Markus 2 angrips Jesus av fariseerna för att hans lärjungar åt av axen, medan de gick igenom ett sädesfält. Att plocka ax från en annans åker var ändå tillåtet enligt Mose lag:  "När du kommer in på din nästas sädesfält får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära."

Fariseerna hade i sin nit skärpt sabbatsbudet och den barmhärtighet som fanns i budet hade de tagit bort. Enligt Mose lag hade resande och fattiga rätt att stilla sin hunger, en rättighet som Jesu lärjungar alltså nyttjade.

Men nu säger Jesus att Människosonen är Herre också över sabbaten. Vi vet att Jesus uppfyllde Guds lag. Därigenom visar han att han är fläckfri och syndfri inför himmelens Gud. Under sin jordiska vandring avsade han frivilligt sin gudomliga makt, men synda kunde han inte eftersom han var och är helig och rättfärdig.

Den Herre som vi tror på och följer, han som stigit upp till himmelen är ännu idag Herre över vilodagen. Genom sin Ande gav han sina apostlar vishet att börja fira vilodagen på uppståndelsens dag och söndagen kallades för Herrens dag och den första dagen i veckan.

Även denna söndag är Jesu vilja att vi skall få möta honom och få en välsignad första dag, innan arbetsveckan tar vid. På söndagen uppenbarade han sig också senare för sin älskade lärjunge Johannes:

"På Herrens dag kom jag i Anden och hörde en stark röst bakom mig, som en basun: "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."

Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet. 

Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft."

Johannes, Herrens kämpande tjänare får se sin mästare i översteprästens dräkt. För Johannes blir det en välsignad, men arbetsfylld dag då han får vara Herrens sekreterare och förmedla det budskap som kom från den himmelska tronen.

När vi låter Jesus vara Herre över vår vilodag så är det gott. Må Jesus själv välsigna de tjänare han använder i sitt rikes tjänst denna välsignade dag..

Blott några timmar och sedan..

 "Tro, när det mörknar på färden, Solen ej slocknat har. Blott några timmar, och sedan Strålar en morgon klar."

Så skriver Levi Pethrus i psalmen. Mina tankar går till en natt i ett sjukhusrum för snart 20 år sedan. En broders jordiska vandring närmar sig sitt slut och trons ögon har fäst sin blick vid hemlandets sköna landskap.

Det är försommar och natten är ljus. Den trötte och av sjukdom plågade sätter sig upp i sängen. "Var är jag? Har någon en karta? Kan du visa var jag är?"

Jag minns inte den rätta ordaljudelsen så exakt mera. Men jag minns den klara blicken. Själen var på väg hem till Gud. Den av Gud förutbestämda tiden för livet hade gått in i sina sista dagar.

Jag kunde inte se de nya landskapen. För mina ögon var himlaresenärens pilgrimsfärds slutetapp okänd, men i himlen var den öppen och uppenbar. Kanske han såg Guds skara som kom emot på vägen, Gud vet..

I Moseboken läser vi: "Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. När han såg dem sade han: ”Här är Guds skara.” Och han kallade platsen Mahanajim."

I en orolig värld är det tryggt att vara ett Guds barn. För Gud överger inte de sina. Han vakar och ombesörjer allt så väl..

En hälsning från himlen

Igår åt vi lunch på ett lunchställe i grannstaden. Genom fönstret såg jag hur en Herrens tjänare kom gående på gatan utanför. Vi hälsade på varandra genom rutan.

De skulle också ha mat och om en stund hörde jag hur han beställde mat vid kassan bakom ryggen. Och en stund senare ljuder en varm och tydlig hälsning genom salen: Guds frid! Ni behöver också äta ser jag..

Hälsningen var ljudlig och varm och jag noterar hur servitören stannar upp och betraktar situationen. Liksom restaurangen serverade asiatisk mat var också hon av asiatisk börd. Kanske hon trodde på främmande gudar. Det vet Gud allena. Men hon noterade hälsningen och den himmelska friden.

En frimodigt varm ljudlig hälsning och Guds namns nämnande i en värld som förnekar sin skapare. Tack käre broder för ditt vittnesbörd! Tack gode Gud för dina mänskliga sändebud.

Här har vi våra vänner. Här styrker vår Fader oss under den jordiska genomresan mot Guds Jerusalem..

" Jag är en gäst på jorden, mitt hem det finns ej här, men jag får tro de orden: Mitt hem i himlen är, långt bortom tidens strand, uti Emmmanels land. Jag är en gäst på jorden, mitt hem i himlen är."

Herren vakar över de sina

"Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset."

Det har gått cirka 10 år sedan Jesus steg upp till himmelen. Den förste av Jesu lärjungar har just blivit halshuggen. Det är Herrens påsk och Petrus är gripen av en despot, som ville vara judarna till lags. Av texten förstår vi hur hatet mot Jesu lärjungar hade växt sig stort bland Guds egendomsfolk.

Men de kristna älskade sin broder som var ett utvalt redskap i Herrens tjänst. Församlingen bad ihärdigt för Petrus, för man förstod att han var oskyldigt dömd till döden. Kanske hade Petrus också berättat för församlingen, om hur Jesus vittnat för honom att han skulle vara tvungen att möta martyrdöden.

Kanske Petrus anade innan han somnade att hans tid på jorden var till ända. Han skulle inte öppna sina ögon många gånger mera på denna syndens jord. Men Petrus var redo, hans ande var fri. Själen var återlöst och Jesus bodde i hans hjärta.

"Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från hans händer, och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och sandalerna." Petrus gjorde så, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg."

Även Herrens tjänare har sina skyddsänglar. Medan Herrens mänskliga tjänare i Herrens mäktiga här i regel är bundna vid fysikens lagar är änglarna fria. Och ibland använder Gud dem på ett otroligt sätt. Det är mäktigt och trosstyrkande att läsa om den gode Gudens allmakt.

Även denna stormiga natt då regnet slår mot rutan skyndar Guds änglar till sina uppdrag. Då är det tryggt att sluta ögonen och vila under Guds beskydd..

"Där har jag mina vänner"

I ett program producerat av YLE syntes boken "Där har jag mina vänner" i bokhyllan. Boken är en samling brev skickade mellan kristna i väckelsens början.

Titeln kommer från sången "Jag är en gäst på jorden", en kär sions sång. På nätet finns också en äldre, något annorlunda version publicerad i slutet av 1800- talet:

"Jag är en gäst på jorden,

Mitt hem det finns ej här.

Men hör, ack, hör de orden:

Mitt hem är ofvan der.

Högt öfver stjärneranden,

I lifvets paradis,

Der, löst från jordebanden,

Jag sjunger lammets pris.

2.

Jag ofta på min vandring

Som främling utan hem

Hör fridens stilla hviskning

Om Guds Jerusalem.

Då förer mig min längtan

Upp mot den ljusa rand,

Ty då är all min trängtan

Förbi, o, sköna strand!

3.

Der är min moder, fader,

En vän, en syster, bror,

Och mången älskling tager

Der del i sångens kor.

Der har jag alla kära,

Som uti frid gått hem,

De sjunga evigt ära.

O, vore jag bland dem!

4.

För dig jag sjunger sången,

Du lyssnar väl på den,

Men säg, är du väl gången

Från död till lifvet än?

O, svara på min fråga,

Skall du, som älskad var,

När alla hemåt tåga,

Skall du stå ensam qvar?

5.

Jag hör en stilla hviskning

Från hjertats dolda vrå,

Den ljuder som en helsning:

"Jag vill ej lemnad stå."

Så kom då, räck mig handen,

Vi skynda på vår gång!

Snart höres ifrån stranden,

En evig hemlandssång."

Där har jag mina vänner. Vänskapen i Herren mellan bröder och systrar är evig. Den är också inkluderande för sann kristen tro är alltid missionerande. Kristi kärlek tvingar oss..

Från min soffa

"Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat. Detta vet ni, mina älskade bröder."

I dag har jag en ledig dag från arbetet och har haft litet tid att reflektera över tidens gång. Igår kväll måste jag skynda till ett möte strax efter att vårt lilla barnbarn kom på besök första gången. Nå den lilla sov gott och hade just vaknat när jag kom hem drygt tre timmar senare. 

Ett litet barn vittnar på ett speciellt sätt om den himmelske Faderns godhet och omsorg. Herrens broder Jakob som fick växa upp tillsammans med världens ljus vittnar om hur Gud föder oss på nytt genom Sanningens ord. 

Jakob hävdar att brevets läsare är medvetna om vilken vilja Gud har för den pånyttfödda människan. Det är nåd att få växa och leva som ett Guds barn. Som en följd av syndafallet måste människan med möda jobba för sitt dagliga bröd. 

"Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter.

I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen.Jord är du, och jord ska du åter bli.”

Men den människa som tack vare Herren Jesus föds genom Guds ord, sanningens ord har en mycket ljusare framtid. Att i evighet få vara hos Gud och en gång även i en ny, förvandlad kropp.

Denna nya skapelse behöver aldrig se förgängelsen. Likt ett nyfött barn får vi en gång betrakta allt det föränderliga i Guds eviga värld.

Nog är Herren god! Detta vet ni mina älskade bröder och systrar..

Fridens evangelium

"Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger."

Igår råkade jag få syns på en notis att församlingarna i Tammerfors ordnar en tillställning tillsammans med rörelsen Elokapina. Tillställningen väcker kraftigt motstånd. Många meddelar att de skriver ut sig ur kyrkan.

Jag lyssnade till ett inlägg där en manlig politiker sörjer över att kyrkan sysslar med allt annat än att förkunna evangelium. Han nämnde inte Jesus vid namn, för ingen kan säga att Jesus är Herre utan den Helige Ande.

Vi lever i en tid då stenarna talar. Människor söker Evangelium. Man längtar efter att få höra om Jesus. Men kyrkan går på laglöshetens vägar. Man ställer sig i skaran som ropar "kapina" uppror, uppror..

Aposteln kommer med en uppmaning att klä oss i fridens evangelium. Ja fridens evangelium får bli som skorna på våra fötter och vi får vandra fridens vägar.

I Romarbrevet skriver Paulus om hur själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. "Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet."

Vi lever i en tid då en öppet homosexuell sanfinländsk riksdagsledamot med sin mun säger att han han längtar efter att höra om evangelium. Därför har han betalat sin kyrkoskatt, men nu ser han att pengarna går till att uppmuntra laglöshet. Än en gång, stenarna talar!

Vi får be om att mannen får möta Jesus. Att han och många andra når fram till Guds barns härliga frihet.

Aposteln fortsätter: "Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas.  Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning."

Den människa som genom tron på Jesus äger den Helige Ande väntar på Jesu återkomst och kroppens förlossning, förvandlingen som sker då Herren Jesus kommer på den brustna skyn.

Detta fridens evangelium ger också den beredskap som behövs för att budskapet om frälsningen i Jesus skall nå ut till den sista människan som längtar efter den sanna friden och glädjen, som endast Gud kan ge.

Paulus fortsätter: "I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser?  Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt."

Fridens evangelium ger också en uthållighet. Där ute finns det människor som saknar allt hopp i världen. De saknar tron på Jesus. Tron på Gud som skapade jorden och allt vad den inrymmer genom sitt ord.

Samma ord kan ännu idag ge frälsning. Tänk om kyrkan skulle vittna om Jesus och omvändelsens nödvändighet i stället för att ropa uppror! uppror!

Kristi kyrka har en uppgift i den dystra tid som nu är då media frossar i att predika dysterhet, Covid och världens undergång.

Visst lever vi I världens sönderfall. Även Guds barn känner det och likt skapelsen suckar vi och våndas. Men vi glädjs över Guds löften om nya himlar och en ny jord, när denna jord bytts ut som en klädnad.

Profeten Jesaja skriver:

"Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet,ni som söker Herren!

Se på klippan ni är uthuggna ur och på gruvan ni grävts fram ur.

Se på er fader Abraham.och på Sara som födde er.

För jag kallade honom när han ännu var ensam, och jag välsignade och förökade honom.

Ja, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård.

Fröjd och glädje ska höras därinne, tacksägelse och lovsångsljud.

Hör på mig, du mitt folk, lyssna till mig, du mitt folkslag, för från mig ska undervisning gå ut, jag ska sätta min rätt till ett ljus för folken.

Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar ska döma folken. Kustländerna väntar på mig och hoppas på min arm.

Lyft er blick till himlen och se på jorden därnere, för himlen ska försvinna som rök och jorden nötas ut som en klädnad.

Dess invånare ska dö som mygg. Men min frälsning ska bestå för evigt, min rättfärdighet ska inte brytas ner.

Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk som har min undervisning i ditt hjärta.

Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras förolämpningar, för mal ska förtära dem som en klädnad, mott ska äta dem som ylle.

Men min rättfärdighet ska bestå för evigt, min frälsning från släkte till släkte."

Den bitterljuva sanningen

"I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus."

Tror du på Jesus, så förklarar Gud dig rättfärdig. Ibland har vi litet svårt att förstå ordet rättfärdig.

Ordets synonymer är ostrafflig, gudfruktig, from, syndfri, god, moralisk, renhjärtad, rättskaffens, rättvis, rättrådig, korrekt, medan motsatsorden är syndig, orättvis och felaktig. 

Vi skall smaka litet på orden. Genom tron på Jesus är du ostrafflig inför Gud. Tron gör dig gudfruktig. I tron på Jesus finns fromhet. När du tror på Jesu försoning är du renad i hans blod och syndfri inför Gud. 

Genom tron får människan del av Guds godhet. I tron söker vi Guds vilja och hans moral. När Jesus bor i hjärtat gör han det rent. 

Genom tron på Jesus är människan inte syndig, orättvis och felaktig.

Men Guds ords sanning är också som det står skrivet:

"Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek.De har huggormsgift bakom sina läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.

Deras fötter är snabba till att spilla blod. Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte. De har ingen gudsfruktan för ögonen."

Aposteln hänvisar till psaltarpsalmen som är skriven för körledaren, till "Sonens död". Psalmen är en psalm av David.

Vi förstår att människans rättfärdighet är helt beroende av Guds nåd. Guds nåd uppenbaras i Jesus. Tron är en Guds gåva. Tron riktar blicken mot Jesus och i tron tackar vi Gud.

Så får vi i tron leva som benådade syndare. Syndiga i oss själva, men rättfärdiga för Jesu skull.

Det är inte illa, för det är ett tillstånd som vilar på sanningen. Den sanning som finns i Guds ord. Så kan rättfärdigheten bli ett pansar som skyddar oss mot både missmod och högmod.

"Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar."

Så får vi glädjas över det som Gud ger. Herren Jesus är den sanna glädjen. Vår glädje vilar på nåden och i nåden får vi jubla under vår vandring i tro. En vandring hem till Gud.

120 år

Jesus säger: "Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. Men det förstår ni att om husägaren visste när på natten tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus.  

Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen."

Hur lång var den tid som Jesus kallar för Noas tid? I Moseboken läser vi om en tidsrymd som var 120 år. "Då sade Herren: ”Min Ande ska inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid ska vara hundratjugo år."

Peter Fjellstedt skriver att Gud alltid gett människosläktet en tid för bättring och menar att den tiden på Noas tid var begränsad till 120 år, liksom den var 40 dagar för staden Nineve.

När det gäller den yttersta tiden antyder Jesus att ingen skall kunna veta dess längd. Men Jesus uppmanar oss att vara vaksamma mot andliga tjyvar som rör sig i mörkret om natten.

Jag har alltid haft svårt att förstå vad Jesus riktigt menar med hänvisningen till tjuven. Kan Jesus här syfta på falsk och förödande lära som vill tränga in och hotar Guds utvalda?

Idag är det ännu en behaglig tid då Kristi kyrka fritt får förkunna om frälsningen i Jesus Kristus. Tider och stunder vilar i Guds hand. Därför får Guds folk alltid sätta vikten vid att vara trofast i den tid som nu är.

Ändetidens ark, frälsningen i Jesus Kristus är färdig och beredd. Den ark som vi nu har lyfter då Jesus kommer på himmelens skyar.

Trofast är han som kallat oss. Han skall fullborda sitt verk..

I hoppfylld väntan

Seppo Suokunnas skriver i den välkända psalmen: "Låt oss känna att vi har samma mål och samma längtan. Och när vi nu ansvar tar, låt det ske med hoppfylld väntan. Var med oss när vi planerar, gör beslut och diskuterar."

Herren har gett varje församlingsmedlem en uppgift i sin kyrka. Ingen uppgift är större än den andra. Även i ändetidens kyrka är uppgiften angelägen. I Hebreerbrevet läser vi om gudsmannen Noa som byggde en ark till räddning för de sina. 

"I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Jesus förliknar den yttersta tiden vid Noas tid. "Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla."

Vid Jesu återkomst finns det två kyrkor, Kristi kyrka och antikrists kyrka. Antikrists kyrka har dock ett annat namn och den kommer kanske mänskligt sett att att vara den större och vackrare.

En kyrka upphör ändå att vara Kristi kyrka när den avfaller från Guds ord och alltmera byggs enligt människotankar och fungerar i strid med de ritningar som Gud i sitt ord ger för den sanna kyrkan.

Kristi kyrka däremot står medan människoverk faller. I mina tankar kom igår kväll hur vi i en svår tid tryggt får bygga på apostlars och profeters grund. Kristus själv är hörnstenen.

Saliga är vi om förvaltar de pund vi fått och ledda av Guds Ande bygger en gemenskap kring det Guds ord, som vittnar om att kyrkans Herre Jesus kommer snart.

Det är glädjande och ger nytt mod att se att unga och unga föräldrar vill bygga vidare på gemenskapen byggd på Guds ord och runt Frälsaren Jesus Kristus.

Omgjordad med Sanningen

"Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna."

Aposteln Paulus beskriver vilka makter som den kristna församlingen och den enskilde kristne möter. Det är inte stackars vilsegångna och förblindade människor som är hotet, utan krafterna bakom.

Jesus uppmanar oss att be för alla människor, också de som står upp som fiender till den apostoliska tron och de som upplevs som fientliga.

Men för det onda skall vi inte be, utan i Jesu namn ber vi att Gud skall frälsa oss från det onda. Och Gud har en rustning beredd som vi får klä oss i. Den är formad och måttbeställd för dig och mig. Rustningen är Guds egen och utgiven för varje kämpande själ.

Vi behöver hela Guds vapenrustning och inte endast delar av den. I den fullkomliga rustningen så kan vi stå emot på den onda dagen. Då kan vi också stå upprätt när vi fullgjort allt säger aposteln.

Nog är det en mäktig rustning som bereder oss skydd under vandringen. Aposteln beskriver den. Och han börjar med Sanningen. Han talar om Sanningens bälte. Vi blir omgjordade av sanningen.

Mänskligt sett är det inte så lätt att stå upp för sanningen, för sanningen möter oftast motstånd. Men sanningen övervinner alltid lögnen och halvsanningar.

Sanningen är Herren Jesus. Han som kallas Kristus. Genom tron får vi ikläda oss honom..

Jesus är Kristus

Johannes skriver: "Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud. Och den som älskar Fadern älskar också den som är född av honom."

Nya testamentet åter börjar med orden: "Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son."

Kristus är det grekiska ordet för "den Smorde" och motsvarar hebreiskans Messias. Jesus är  Guds utlovade frälsare, kung och profet.

I världen finns det mycket andlighet och tyvärr finns det också mycket som kommer med kristna förtecken där bibelns sanning och det centrala i den kristna tron ändå förträngs eller skyms. 

Jesus är Kristus. Det är ett budskap som förträngs och tonas ner inför det som komma skall. En biskop gläds på sin fb-sida över att ha fått bjuda kristna, muslimer, judar och buddhister hem till sig. Hon skriver att det är värdefullt att samlas tillsammans och stärka samarbetet och förtroendet mellan olika religioner.

I ett annat inlägg skriver hon om kraften som finns i tystnaden. "Goda beslut och kraft att verka stiger ofta upp ur tystnaden. Tillsammans behöver vi söka kontakt till Gud, till varandra och på samma gång till jorden, naturen och världen."

Aposteln Johannes skriver om antikrists ande. "Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 

Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.

Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. 

De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. 

Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande."

Jesus är Kristus. Det är trons och hoppets budskap inför en ny dag. Där ryms också kärlekens fullkomlighet, att Jesus gav sitt liv för att du och jag skall få ha gemenskap med Gud redan här på jorden och sedan i evigheten.

Gud föder människan på nytt genom budskapet att Jesus är Kristus. Tack gode Gud!

Inför veckan

Bibelordet från bibelappen varnar för att leva för pengarnas skull. Här i världen behöver vi pengar och Gud vet det. 

Men vi skall inte leva för penningar. Aposteln visar på en annan väg då han vittnar om att för honom är livet Kristus.

Jordens skatter förgår men livet I Herren är evigt..

Kristi sinnelag / sorgebehandling

I mina tankar kommer ett uttryck från en äldre bibelöversättning "Kristi sinnelag".

I Filipperbrevet skriver aposteln:

"Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne.

Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var:

Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik."

Ibland hamnar vi som kristna att kämpa med sorgebandling. Vad är då sorgebehandling? På en nätsida läser jag:

"Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion på en förlust av något slag. Sorg är alla de ofta motstridiga tankar och känslor som våra förluster väcker inom oss. Sorgereaktioner kan utlösas av en rad olika förluster och förändringar."

I snart två månaders tid har jag och många andra Pedersörebor kämpat med en stor sorg. En sorg över att en församling gör val som strider emot Guds ords sanning och överger apostlarnas och Kristi lära.

I sorgen finns ofta uppgivenhet, modlöshet, vrede, likgiltighet, ensamhet, ja många olika känslor.

Jesus fick uppleva all dessa på sin väg mot korset. Han såg människor som inte brydde sig. Han mötte hat och förakt. Men jag tror att den största sorgen kände han över att människor gick på dödens väg.

Det är gott att få be om Kristi sinnelag. Men ändå vet jag att synden bor i mig ändå fram till evighetens dag och förvandlingen vid Kristi återkomst.

Att ha Kristi sinnelag är att stå på sanningens sida utan att känna förakt eller likgiltighet för de människor som överger Sanningens väg.

Aposteln förväntar sig medkänsla och barmhärtighet av de som finner tröst hos Kristus. Jesus är den samme igår som idag. Guds ord står lika fast om än människor avviker från Ordet.

Det finns sorger som inte läkt, men som Gud kan ge kraft att bära och hantera. Det finns sorger som för människan närmare Gud. Det finns också sorg som hör till det kristna livet och som inte kan läkas här på jorden.

Sorgen över avfall från Guds ord är sådan. Den läks aldrig. Men den hoppas allting. Den väntar på under som kan ske. Och den gör oss allt mera beroende av Gud och hans ord.

Vi får be om Kristi sinnelag i den tid som nu är. Vi får be om vilja och förmåga att lyssna in Andens röst.

Och vi får förlita oss på Gud leder dem där de går bedjande fram, med böner som bes i Jesu namn.

Kristi sinnelag kan vi inte ta till oss av egen kraft. Det är en gåva från himlen. Om vi får känna en liten del därav så härdar vi åter ut.

"Som du vill o Herre min, om jag blott får vara din." Den som tror sig stå må se till att han inte faller.

Guds ord är sanning! 

Aposteln skriver till Timoteus:

"Vår Herres nåd överflödade med tro och kärlek i Kristus Jesus. Det är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla, att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste! 

Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle få visa hela sitt tålamod först mot mig, som en förebild för dem som ska komma till tro på honom och få evigt liv. 

Ära och pris åt evighetens.Kung, den odödlige, osynlige, ende Guden, i evigheters evighet. Amen."

Vredesdomen eller nåden

"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. 

Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta!"

Orden i Efesierbrevet påminner om Romarbrevets första kapitel och den radiopredikan jag lyssnade till igår kväll.

Visst minns vi som kristna med sorg de tillfällen då vi följt de köttsliga begäran. Aposteln talar om vredens barn, människor som är under Guds vrede. 

Gud hatar synden. Han är vred över synden. Men vreden bryts i Kristus Jesus. Guds vrede dödar, medan Jesus ger liv. Guds vrede vilar över synden, medan den benådade syndaren får vila under Jesu beskydd.

Profeten Jesaja skriver: "Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi."

Till Tessalonikerna skriver samme apostel: "Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus."

Det kallas nåd. Nåd för Jesu skull.

Utmätt tid i Herrens tjänst

Som en påminnelse om livets ovaraktighet och att tiden att verka för Guds rike är begränsad: Kyrkan i Sibirien i Övre Suetuk byggdes 1888 av finländare. 

1938 förstördes den av kommunisterna och alla 18 personer som verkade i församlingens tjänst arkebuserades på samma dag. 

Den onde är vred, för han vet att hans tid är kort. Men den onde vill inte endast döda kroppen. För de som dör i Herren har han ingen makt över. Genom falsk lära försöker han förstöra och förgöra dyrt återlösta själar. Det gör han idag mycket framgångsrikt i våra nordiska länder.

Aposteln skriver: "I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.

I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris."

I en undersökning som nyligen gjorts bland unga är prästyrket det minst attraktiva av alla yrken. Kyrkligt aktiva fackliga tror att det långt beror på lönen. Jag tror nog att annat är lika avgörande.

I vårt land kan du inte bli prästvigd om du vill hålla fast vid Guds ords budskap, att Gud för den uppgiften har avsett män som han själv kallat. Genom att den onde fått ett annat beslut genomklubbat har han ställt till stor oreda.

Men Guds ord bär inte bojor. Guds armar är inte för korta ens i denna tid. Aposteln skriver om Guds plan att sammanfatta allt i himlen och på jorden I Kristus.

Guds ord visar alltså på en annan väg, som ännu står öppen. Där böjer man inte knä för antikristliga beslut. Där ger man inte upp när den onde ryter.

Kristi sanna kyrka sänder och utrustar tjänare i Herrens tjänst. Där är behörighetskraven inte akademiska, inte heller antikristliga. Där är det Jesus Krisus själv som kallar bereder och sänder.

Jesus som själv gick omkring i alla städerna och byarna, och undervisade i synagogorna och förkunnade evangeliet säger till sina lärjungar:

"Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."

Efesierbrevet

Efesierbrevet skrevs av Paulus under hans första fångenskap i Rom ca år 60 e Kr, sannolikt samtidigt med Kolosserbrevet och Filemonbrevet. Nu hade det redan gått över 5 år sedan han lämnade Efesos under sin tredje missionsresa.

Nu får de troende ta del av Paulus nedskrivna hälsning: "Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus." 

Vi kan inte fatta vilken Nåd det är att få höra till en kristen församling där Jesus själv vårdar sin hjord. Aposteln skriver:

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. 

I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. 

När vi tror på Jesus har vi i honom Kristus del i den andliga välsignelsen hos Gud. Tron ger oss den enda rättfärdighet som duger inför Gud.

Det gläder Gud när vi vill var hans barn. Friköpta barn som tar del av den förlåtelse och försoning som är beredd i Jesus Kristus.

Ja det är i sanning både Nåd och frid..

Kyrkan i övre Suetuk

För 3 år sedan firade man i den Ingermanländska kyrkan130 års jubileum över att kyrkan byggdes. I jubileumsmässan förättade man 22 dop.

Om man reser med bil till Suetuk så är det 5548 km. Resan tar flera dagar. I vårt land har Guds ord förkunnats i snart 1000 år. Idag så vänder både folk och kyrka ändå allt mera ryggen åt Guds ord.

Man samlar sig lärare och kyrkoherdar efter hur det kliar i öronen. Snart står kyrkorna tomma i vårt land. Själarnas frälsning är inte mera rättesnöret i kyrkans liv.

Men ännu låter Gud i sin godhet ljuset lysa. Och i Guds ord finns det kraft. Därför får vi inte tappa modet. Vi får be att väckelsens vindar ännu en gång skulle blåsa genom våra städer och byar innan porten stängs.

"På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" 

Han sade till dem: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? 

Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.

Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför. Och människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och det finns de som är sist som ska bli först, och de som är först som ska bli sist."

Ljus över Sibirien

Nu på morgonen fick jag ta del av ett trosstyrkande vittnesbörd. Under kommunismens tid, för ett tiotal år sedan fick en flicka en uppenbarelse, att det skall lysa i Suetuk kyrka innan Jesus kommer på himmelens skyar. Uppenbarelsen fick hon i kyrkan.

Hon målade en tavla på säckväv, som en redan insomnad broder i Herren ramade in på sin resa till Sibirien. Nu står målningen som altartavla i kyrkan.

När flickan fick uppenbarelsen var kyrkan ett klubbhus. Nu vittnas det om Jesus där.

Jesus säger: "Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

Nu samlar man in medel i våra nejder för att ljuset skall få lysa i kyrkan i Suetuk i Sibirien.

På bilden som en kristen broder tagit och jag förstorade kan man urskilja ljuset i den lilla kyrkan nere till vänster. Men blicken får vi fästa på Jesus som kommer på himmelens skyar..

Guds ord

Jag tar en liten paus i läsningen av Efesierbrevet för att begrunda Guds ord. "Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.

Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga. Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet."

Efter att Johannes på Patmos hade hört något, som han beskriver som en stark röst i himlen lova Herren, med ett kraftigt Halleluja, ser han slutligen himlen öppen.

Han ser ryttaren som heter Trofast och Sann, och som dömer och strider i rättfärdighet. Ryttarens namn vet endast denne majestätiske Herre. Ryttarens mantel hade doppats i blod.

Himmelens härar, hela Herrens här med alla mäktiga änglar följer konungen och de är klädda i vitt rent linne.

Ryttaren vars namn är Guds ord bär ögon som eldslågor. Vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlas till strid mot konungen ridande på hästen, mot Guds ord och den himmelska hären.

Vilddjuret och den falske profeten grips och kastas levande i eldsjön som brinner av svavel. Ingen motståndare kan bestå inför svärdet som går ut ur ryttarens mun.

Draken, den gamle ormen grips och binds för tusen år. Och de tusen åren är som en dag. Och djävulen kastas i samma sjö av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är.

Och jag ser den vita tronen och i anden Herren Gud, han som sitter på den. För hans ansikte flyr både jord och himmel.

Och böckerna öppnas och livets bok hos Herren Jesus står öppen i himmelen. Och jag ser en ny himmel och en ny jord och den heliga staden, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 

Och en stark röst från tronen visar Guds boning som står bland människorna. Gud bor hos dem, de är hans folk och Gud själv är hos dem. Och han torkar alla tårar från ögonen. Ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, allt det som förr var finns inte mera.

Och Gud säger "Se, jag gör allting nytt." Och jag skriver ner orden som är trovärdiga och sanna.

Sådant är Guds ord. Ordet för oss in i himlen. Ordet klär oss i den sköna himmelska dräkten. Ordet det eviga och sanna som en morgonnatt 2021 visar den himmelska världen med dess skönhet.

Nog var det en trosstyrkande paus mitt i en larmade tid. Men en tid som vilar i den Allsmäktiges väldiga händer.. 

Väckelsens vindar och upplopp i Efesos

"Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer. Man tog till och med dukar och plagg som rört vid hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.

Några kringvandrande judiska andeutdrivare försökte sig också på att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar!" Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så. 

Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" Och mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ur huset, nakna och blodiga.

Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 

Åtskilliga av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer. Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka."

I dagens tidning talas det om en skyddad tillflyktsort. Man vill lyfta fram en Yogastudio som det nya normala. Men det är ingen skyddad tillflyktsort, utan i själva verket är det ett näste för onda andar där själen dödas.

I Efesos kunde man inte tåla väckelsen. I staden ville man hålla fast vid sina avgudar och ett upplopp uppstod i staden där de ogudaktiga rasade mot Jesu lärjungar. För Paulus blev det också dags att dra vidare:

"När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien."

Den här sommaren och hösten har de ogudaktiga här i nejden flera gånger löpt gatlopp mot den sanna apostoliska tron. Gud har varit god och stillat stormen. Framtiden vilar i Guds goda händer.