Salig förundran

Peter Fjellstedt beskriver lärjungarnas tillstånd på förklaringsberget som en blandning av fruktan och salig förundran. Där på Tabors sköna berg fick de med sina ögon se det som de tidigare trott och bekänt.

Petrus hade genom den Helige Ande bekänt att Jesus var Messias den levande Gudens son. Men Jesus var på vandring mot Jerusalem för att lämnas i syndares händer. När vi läser vidare märker vi att lärjungarna hade svårt att förstå detta.

På berget var strålglansen från Jesus så stark att den gjorde hans kläder skinande vita. På samma sätt är också den rättfärdighetsdräkt som han beredde för dig och mig fullkomlig och hel. Den saknar skrynkla eller fläck. Den är Guds sons rättfärdighet.

Och den passar för den nya stad dit Jesus kallat mig. Guds folk lever här på jorden i Nådens rike och är på vandring mot härlighetens rike. Vi förstår att det är två olika riken, två olika tillstånd.

Vi får och bör ha härlighetens rike för ögonen, men bör ändå inse att vi ännu inte är där. Vi har också en viktig uppgift här i syndens land. För här bär Guds folk Kristi bekännelse, nådens tron och altare med sig på färden. Vi bär på och håller fram Herren Jesus som en nådens tron, en öppen port till Härlighetens rike.

Här tynger ännu korsets börda. Jesu bekännare har också ett eget litet kors att bära. Här i syndens land är korset en följd av bekännelsen.

Igår kväll besökte jag kyrkogården där förfädernas gravar ligger. Jag betraktade också en stund gravarna där hembyns predikanter vilar sida vid sida. 

Där rådde en frid. Jordens kamp och strid är över. Änglarna har fört de i Jesus rättfärdiggjorda själarna till den sköna vilan i Abrahams sköte.

Jag tänkte också på Petrus, Jakob och Johannes och deras fortsatta vandring efter den korta stunden på härlighetens berg. Inte var vandringen lätt, men Jesus gick med.

Det är skillnad mellan Nådens rike och Härlighetens rike. Här lever vi i tro efterföljande Jesus. Därefter kommer vilans tid och sedan Uppståndelsens dag.

Handen vid plogen, men hjärtat i himlen. Korset först och kronan sedan. Här lever vi i salig förundran och tackar Gud för nåden. På nåden vandrar vi vidare, tills vi en dag står i himmelen.

Gud är god. Allting gör han skönt för sin tid.