Förhänget

"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp."

Jesus hade en jordisk kropp som du och jag. Jesu mor var en vanlig kvinna och därför var även Jesus präglad av syndafallets följder, men själv var han syndfri. Det är onödigt att spekulera om huruvida han någonsin skulle ha dött en naturlig död, för han föddes hit för att dö en försoningsdöd för världens synder.

Men jag tror vi kan säga att hans jordiska kropp var som ett förhänge, som skymde hans gudomlighet för de naturliga ögonen.

Men denna sin kropp gav han av fri vilja, för att öppna en ny och levande väg till Gud. När Jesus dog brast förhänget som skilde det heliga från det allra heligaste och för människan öppnades en ny och levande väg till Gud.

Tänk att jag får vandra på den vägen i kraft av Jesu blod. Jag behöver inte tvivla huruvida vägen är den rätta,  utan varje morgon då Gud väcker mig får jag frimodigt fortsätta vandringen på den vägen.

I måndags gav Gud mig en ljuvlig text att begrunda och den är som balsam för själen. Den ger nytt mod på himlavägen och himlavägen är ju Jesus.

Ja Gud kan göra sitt ord levande genom sin Ande då han öppnar det. När den Helige Ande förklarar och förhärligar Kristus är det gott. 

Då skulle även jag vilja börja hyddor, men jag vet att färden fortsätter. Ja den leder nog åter ner i dalen där tron prövas. 

Här på jorden går den levande vägen mitt bland törnen och tistlar och under brännhet hetta, men vid vägens slut finns en plats där smärtan bort är.

I den vackra sången ss 181 beskriver Väinö Havas ljuset vid den öppna porten. Bakom jordelivets förhänge ser vi med trons ögon det himmelska Kanaans härliga landskap.

Och Jesus för oss ända in. Blodets röst,  Jesu fotspår ledsagar oss in i det allra heligaste..