Jag vädjar till kejsaren

I Bibeln kan vi läsa något om hur Paulus utnyttjade sin rätt som romersk medborgare och vädjade till kejsaren. En romersk medborgare hade en juridisk rätt att kräva att kejsaren (den kejserliga domstolen) utreder huruvida de brott man anklagades för kräver ett straff.

Av beskrivningen i Apostlagärningarna får vi inget direkt svar om hur det gick för Paulus inför kejsaren. Blev han frikänd eller var det så att hans vädjan förföll?

Vi kan ändå vara rätt säker på att Paulus inte fick någon fällande dom och han kunde fortsätta sin verksamhet i Herrens tjänst.

Vi märker att även det romerska rättsväsendet var korrumperat. Vi anar att bakom mycket låg den samme djävulen som ännu kommer med sina lögner för att motarbeta både Gud och hans tjänare och tjänarinnor.  

Paulus anklagades och ställdes till doms inför två olika ståthållare, Felix och Festus. Felix kände väl "den vägen", men hans hustru var Herodes dotter och tillika judinna. Vi märker att även Felix försökte dra egna fördelar av situationen.

Festus som vill hålla sig väl med judarna märkte ändå att orsaken till att Paulus drogs inför domstolen var en man som hette Jesus. Han som enligt Paulus levde, om han än dött.

Nu tror jag personligen att orsaken till att Päivi Räsänen dras inför domstolar, in i en process som antagligen slutar i högsta domstolen är den samme Jesus som gett sitt liv till lösen för hela världens synder.

Gud vill nämligen att alla människor skall få tid att omvända sig, innan han vid tidens slut ställer upp sin domstol här på jorden. Inför honom kan varken du eller jag eller någon åklagare briljera.

Han har ögon som eldslågor och han ser in i varje människas hjärta. Förlitande på Honom som vår frälsare får vi ändå sätta våra liv i hans goda händer. För Jesu vänner slutar allting gott.

Det finns nämligen ett härligt rike som är förberett innan världens grund är lagd. Där möter vi en gång Paulus och alla andra heliga som tog emot Jesu kallelse.

De som däremot förkastar den kallelsen får en annan lön, eller efter vad deras gärningar är värda. Guds ord vittnar om att det är en plats där elden inte slocknar och där masken inte dör. Där samlas också en dag såväl kejsare, konungar, ståthållare och den store åklagaren djävulen. Där samlas de som förkastat nåden i Jesus Kristus.

Det är allvarligt att vara människa. Det är allvarligt att strida mot Herren Jesus själv. Må alla få nåd att begrunda det och omvända sig medan tid finns.

Gud har nog full kontroll. Även hårstrana är noggrant räknade vittnar Guds ord. Inget sker som Gud inte tillstäder. Men djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker vem han kan uppsluka.

Vi får be att ingen människa faller i hans våld. Det enda han kan erbjuda är nämligen en plats i helvetet. Men över Kristi kyrka har helvetets portar ingen makt.

Bilden nedan är den plats som på bibelns tid kallades "Helvetets portar". Där dyrkade man avguden Pan. Han lär ha tillbetts som homosexualitetens fader. Han har många tillbedjare ännu idag.

Jesus däremot är Guds son. Han har nycklarna till både döden och helvetet. I sin tjänst tar han ännu idag benådade syndare. Tryggt kan vi lämna vårt liv i hans händer och vittna om honom tills vi får möta honom på den brustna skyn när han kommer tillbaka för att döma levande och döda.

Den som inte tror är redan dömd. Men den som flyr till Jesus behöver inte frukta någon fällande dom.

Räsänen och AN

I Västvärlden kritiserar man högljutt hur man behandlar oliktänkare i vårt östra grannland.

I dag har riksåklagaren i Finland väckt åtal mot en riksdagsledamot som lyft fram den bibliskt kristna sexualsynen. Hon anklagas för hets mot folkgrupp.

I Finland växer det fram en aggressiv rödgrön rörelse som ofta har anarkistiska inslag. Alla normer skall rivas ner. Det finns ingen nåd mot dem som vågar ifrågasätta de nya "goda jämlika" värderingarna.

Det är inte nödvändigtvis alltid enklare att vara oliktänkare i Finland än i Öst. Hoppeligen är domstolarna ändå inte lika lätt manipulerade. 

Det har aldrig varit lätt att ifrågasätta Kejsarens nya kläder.

Vår räddning

Att vår Herre dröjer skall ni betrakta som er räddning läser vi i bibelordet för dagen. Orden är från andra Petrusbrevet.

"Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig."

"Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning."

Var fri du friköpa skara

Inom väckelsen hörde man förr ofta uppmaningen "Var fri du friköpta skara!"

Den kristnes frihet innehåller så mycket. Där finns friheten från syndens slaveri och lagens krav. Där finns också friheten att leva det nya livet i Kristus.

När Kristi kärlek får verka och råda är det också högt till tak och människan får växa i nåden och formas efter och i enlighet med Jesu sinnelag.

Till korinterna skriver Paulus: "Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt. Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan."

Var fri du friköpta skara! Visst är det en dyrbar uppmaning..

Glädje och hemlängtan

Den gångna söndagens tema var Guds folks hemlängtan. Samtidigt uppmanades Guds folk till glädje.

Längtan riktas mot den kommande staden. Den eviga staden där Jesus berett en plats.

Vi får glädjas över det nya Jerusalem som enligt Guds ord skall komma ner från himmelen. 

Paulus skriver om det nya Jerusalem att det är fritt och det är vår moder.

Egentligen är det nya Jerusalem, Sions berg, den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem vår hemstad. Innan världens grund är lagd är den staden beredd som en hemvist och där är vi födda som Guds barn.

Fruktan, rädsla och träldom finns inte i Guds stad. Dessa hör till det nuvarande jordiska Jerusalem skriver aposteln.

Med förundran över Guds godhet och i glädje över att få följa Jesus får vi redan röra oss i Guds stad. Den tröga jordiska tanken hinner inte riktigt med.

Vi lever nu i Guds stad som benådade syndare. Som Kristi brud är vi fria från synden. Därför kan vi känna glädje, tacksamhet och förundran över det som Gud skapar i och för oss genom Jesus Kristus.

"Gå fram, fram genom portarna,

bana väg för folket!

Röj, röj en väg

och rensa bort stenarna,

res ett baner för folken!

Se, Herren förkunnar

till jordens ände:

Säg till dottern Sion:

Se, din frälsning kommer!

Se, han har med sig sin lön,

hans segerbyte

går framför honom.

Man ska kalla dem

"det heliga folket",

"Herrens återlösta".

Och du ska kallas

"den eftersökta",

"staden som inte

blir övergiven".

Ett ögonblick

Paulus skriver till korinterna om en hemlighet, om ett ljuvligt ögonblick som Gud hade uppenbarat för honom. 

"Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas."

Åter en morgon är marken vit av ren snö då vi vaknar och naturen har liksom förvandlats och fått en ny skepnad. 

Under natten hade jag vid två olika tillfällen en dröm om förvandlingen vid basunens ljud.

Minnet därav hade något fördunklats på morgonen, men kvar i minnet finns den vita renheten och en känsla av en förunderlig frid och salighet.

Jag tackar Gud för dessa drömmar som är en försmak av vad som enligt Guds ord en gång skall ske. Gud står nämligen bakom sitt ord.

Aposteln skriver att detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Genom syndafallet kom en onaturlig skepnad, ett främmande element eller döden in i skapelsen.

Jag tror att Gud alltid haft planen med det nya livet i en förnyad kropp med i sin goda plan. Är det månne så att det är den förvandlingen han gör vid sista basunens ljud?

En anteckning i Loggboken

En loggbok är en bok där man löpande, i kronologisk ordning, antecknar vad som sker under en sjöresa. Uppgifter får inte strykas, utan måste vid behov rättas med en skild anteckning.

Jag har nämnt tidigare om de stormar som rasar då Kristi kyrka närmar sig Sällhetens hamn. Den riktiga och officiella loggboken skall ju skrivas av kaptenen och det har Gud själv skrivit ner i sitt ord. Där finner vi en specifikation över vad det handlar om.

Min loggbok består endast av korta och bristfälliga anteckningar av vad jag iakttar när jag under färden mot den goda hamnen får läsa Guds ord.

Jesus anger i Matteus 24 två speciella tidstecken om vad som visar på att hans andra ankomst är nära. Han lyfter fram fikonträdet som knoppas och likheten med Noas tid.

" Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer."

Jag är oerhört tacksam över att Gud i sin godhet också gav oss markeringen om likheten mellan Noas dagar och tiden före Jesu återkomst.

Hänvisning till Noas dagar gör också att de falska lärarna blir avslöjade. Om Noa står det att han i allt gjorde som Herren hade befallt honom. 

Noa hade inte högre tankar om sig själv än vad som var hälsosamt. Han följde kaptenens ritningar och direktiv.

Men på Noas tid levde man i uppror mot skaparen och skapelsen. Av utombibliska judiska skrifter framgår det att män kunde gifta sig med män på Noas tid. Kvinnor kunde gifta sig med kvinnor.

Nu vet jag inte hur stort värde vi skall lägga till den saken, men jag tror att det är värt att anteckna i min lilla loggbok. 

Men i Guds ord finner vi något intressant. Jag förundras över hur många gånger Guds ordet lyfter fram hankön och honkön.

"Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara."

"Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag ska ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv."

"Av alla rena fyrfotadjur ska du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona, likaså av himlens fåglar sju par, hanne och hona, för att en avkomma ska leva vidare över hela jorden."

"Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten. Av både rena och orena fyrfotadjur, av fåglar och av allt som krälar på marken  gick två och två, hanne och hona, in till Noa i arken, så som Gud hade befallt Noa."

"Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur. De hade med sig alla djur efter deras slag: vilda djur och boskapsdjur, kräldjur som rör sig på jorden och fåglar, alla flygande varelser. De gick in till Noa i arken, två och två av allt levande, det som hade livsande i sig. De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noa."

Jag tror att Gud visste att hans folk i de sista dagarna behövde få bekräftelse att Guds ord håller att bygga på då hela världen går en annan väg.

Jag tror att Gud visste att hans folk behövde få vägledning i att avslöja vilka de falska lärarna är som förleder och skingrar jorden.

Det är gott att avsluta med kaptenens ord:

Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer.  

En skyldighet att veta

Av Bibelns budskap framgår det att Kristi församling eller Kristi brud egentligen har en skyldighet att veta tidsramen för när Jesus kommer för att hämta hem sin församling och för att döma världen.

Det är nämligen allvarligt att missa bröllopet och istället bli förkastad och bortvisad från Guds ansikte. Därom talar Jesus i liknelsen om kyrkans tillstånd vid tiden för bröllopet.

"Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte."

Därefter kommer Jesus med en uppmaning. "Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

Det sägs att bruden under trolovningstiden inte visste den exakta tidpunkten för bröllopsfesten. Hon visste tidsrymden, men inte den exakta tidpunkten.

Men hon ville vara redo för den efterlängtade stunden, då den älskade brudgummen uppenbarade sig och bröllopsfesten började.

Vi finner också i Bibelns sista bok att bruden var redo: "hans brud har gjort sig redo. Skinande rent linne har hon fått att klä sig i. Linnet är de heligas rättfärdighet."

Och vidare: "Saliga är de som tvättar sina kläder. Kristi brud lever inte i smuts och orenhet som den värld som mognar till dom.

Skillnaden består däri att bruden blivit uppfylld av kärlek till sin brudgum. Den Helige Ande har getts som en trolovningsgåva och i en salig väntan får bruden vänta på brudgummens ankomst.

Därför får Kristi brud vara lycklig: "Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo."

Det spirar redan

"Som en mor tröstar sitt barn ska jag trösta er. I Jerusalem ska ni få tröst. När ni får se det ska era hjärtan glädjas, era ben ska få liv likt spirande gräs."

Profeten Jesaja skriver om det nya Sion och de nya himlarna och den nya jorden.  

För Guds folk, för Jesu vänner finns det en underbar framtid och ett levande hopp. Men för den som förkastar Guds kallelse tar tiden slut och han ställs inför domaren med eldslågor och han får sin rätta dom.

Nog är Guds ord tydligt och klart. "Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?"

Guds och Bibelns klocka

Allt har sin tid skriver Predikaren. Det finns en tid för allt som sker under himlen.

"Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut."

"Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna."

Jag hörde igår om en bibelforskare som hela sitt liv sökt i det profetiska ordet och håller Bibelns ord för att vara Guds ord. Han hade då kommit fram till att tiden går mot sitt slut.

Men jag tror att inte han heller kan förstå Guds verk från början till slut. Jesus säger: "Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern."

Jesus säger tidigare i samma predikan på Oljeberget: "Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren."

Jag tror att Gud vill att vi skall veta att Jesus är nära och står för dörren. Det är Bibelns goda budskap. Ett budskap av vilket Jesu vänner förstår att sommaren är nära.

 

Den rätta tiden

"Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."

Så skriver Paulus till korinterna. Guds ord uppmanar till att ta emot nåden som räcks ut likt en utsträckt hand.

Bibeln lär också att allt har sin tid. "Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen."

Men när nåden erbjuds är det den rätta tiden. Vad kan då hindra människan att ta emot nåden?

Hindren får ge vika. Nu är det den rätta tiden. Ordet vittnar så..

Fri från förgängelsen

Aposteln skriver att det finns hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.

Guds barn äger alltså något som den övriga skapelsen saknar. Skapelsen återupprättas vid Jesu återkomst då Guds barns tillvaro förändras, då barnen ser sin Herre och skapare sådan han är och blir honom lika.

Gud har ett gott syfte med hela skapelsen, om än den är lagd under förgängelsen. 

Guds barn ser fram emot nya himlar och en ny jord eftersom Gud utlovat en tillvaro fri från förgängelsen, en tillvaro där endast rättfärdighet bor.

I Romarbrevet skriver Paulus om hur skapelsen och Guds barn gemensamt suckar. Gemensamt väntar de på kroppens förlossning vid Jesu återkomst.

Gud hjälper sina barn att uthålligt vänta och under väntetiden samverkar allt till Guds barns bästa.

Guds barn får redan sjunga sin lovsång till Herren Jesus. Paulus skriver: För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Med andra ord har vi det gott, som redan genom tron på Jesus har gemenskap med Gud. Och i luften ligger en förväntan på allt det härliga som vi som Guds friköpta och återlösta får se fram emot.

I en av helgens predikningar sammanfattade predikanten den tacksamheten och förväntningen med orden. "Får jag också vara med?"

Ja tänk att också jag får vara med då jag håller fast vid tron på Jesus.

Skapelsen suckar och våndas

I dagens ÖT kan vi ta del av en märklig skrivelse "Skapelseteologin har blivit tunn." I artikeln kritiseras en teologi som anser att evangeliet handlar om människans frälsning.

Tanken är att församlingarna inte skall idka normalt skogsbruk i sina skogar. En av nyckelpersonerna i rörelsen som kommer med ett nytt evangelium är Paula Lönnemo.

Hon säger sig vara teolog och det stämmer. Hon har verkat som präst. Då hette hon Paula Hartman. Idag lever hon ihop med en annan kvinna och har alltså tagit ett nytt släktnamn.

Vi möter samma teologi också i regnbågsrörelsen då evangeliet omformas till att människan är kallad att leva ut alla tänkbara böjelser.

I Sverige är den rörelsen aktiv med hbtq- certificiering av församlingar. En process som slutar med ett mottagande av ett märke som kallas regnbågsnyckeln.

Utan att desto mera ta ställning till själva innehållet i skrivelsen behöver vi förstå att det är Antikrists kyrka som växer fram. 

På Noas tid byggdes arken av goferträ enligt Guds ritningar. Likaså byggdes Salomos tempel av trä, cederträ från Libanon.

Jesus korsfästes på ett träkors..

Visst suckar och våndas skapelsen,men det är en del av födslovåndorna som föregår Jesu återkomst och Guds barns förlossning.

Resan var inte över

Idag på morgonen har jag läst slutdelen av Apostlagärningarna. Paulus har efter en strapatsrik resa nått fram till Rom.

Resan är inte över och i två hela år bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom. Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.

Där i Rom skriver han många dyrbara brev och han fullbordar sin apostlatjänst. I bibelförklarningen läser vi:

"I två hela år Under sin tid i husarrest skrev Paulus Efesierbrevet, Kolosserbrevet och Filemonbrevet, troligen vid ungefär samma tillfälle. 

Längre fram under samma tid skrev han även Filipperbrevet. Efter de två åren blev Paulus antingen ställd inför rätta och frikänd eller också kom målet aldrig upp. Ett mål inför kejsaren kunde nämligen avskrivas om det inte hade kommit upp till behandling inom två år. 

Efter de två åren i fångenskap gjorde Paulus enligt traditionen nya resor, först till Spanien och Kreta och därefter till Grekland där han skrev Titusbrevet och Första. Timoteusbrevet.

Till sist återvände han till Rom, där han skrev Andra Timoteusbrevet innan han led martyrdöden under kejsar Nero i mitten eller andra halvan av 60-talet e Kr."

Men för aposteln var inte resan över ens då han gav sitt liv i den tjänst han var kallad till. Verket var inte över ens då han fick hembud.

Hans själ kallades till den himmelska tjänsten och de ord han skrivit under den Helige Andes ledning vägleder ännu Kristi kyrka på färden mot de goda hamnarna.

På den färden får vi vara med. Känner du kaptenen på det skeppet? Jag ser Honom för min inre syn.

Det är ju Jesus, Överherden med de sårmärkta händerna. Han styr skeppet i hamn på utsatt tid. Då blir det ljuvliga möten på Evighetens strand.

Nej, resan är inte ännu över. Det bästa ligger ännu framför. Välsignad seglats under Överherdens ledning..

 

Herdens uppgifter i bibeln

I Bibeln definieras en herdes uppgifter. Bland annat i Hesekiel 34 finner vi vad Gud förväntar sig av en herde.

Herden tar hand om hjorden. Han stärker de svaga. Han botar de sjuka. Han förbinder de sårade. De som gått vilse för han tillbaka. De förlorade söker han upp.

Vi finner också att herden inte härskar över hjorden med hårdhet och grymhet.

Om det fattas herde så skingras hjorden. Och de som skingrats blir till mat åt markens alla djur. Guds får irrar omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är Guds får skingrade utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem.

Hesekiel förkunnar också budskapet om den gode Herden. "Jag ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem."

Hesekiel som verkade bland de bortförda i Babel får också mäktiga tröstens ord från Gud och han avslutar "herdekapitlet" med orden: 

"Jag ska låta en plantering växa upp som ska bli till berömmelse för dem. De som bor där ska inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. De ska inse att jag, Herren deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren Gud. Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren Gud.”

Falskt medlidande

Jag fortsätter begrunda frågan om hur Jesus leder oss i synd fallna människor. Hur leder han då bekännelsen och läran blir falsk?

Hur gör han då en herde för fram falsk lära som strider mot Guds ord och leder människor fel. När läran för dem mot helvetets portar. Ja egentligen är falsk lära en helvetets port.

En vän berättade för mig om platsen där vid Caesarea Filippi där det fanns en plats som i folkmun på Jesu tid kallades för Helvetets portar. 

Kärnbibeln förklarar: "Vid foten av berget Hermon ligger Ceasarea Filippi. Detta var ett mycket hedniskt område där avguden Pan tillbads. Det var hit Jesus tog lärjungarna för att undervisa om församlingens position, se Matt 16. Jesu poäng är självklar - församlingen står högt över mörker och ondska!"

I Matteus 16 läser vi: 

"När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" 

De svarade: "Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna." Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" 

Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son."

Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. 

Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa✱ ska jag bygga min församling, och helvetets✱ portar ska inte få makt över den. 

Jag ska ge dig himmelrikets nycklar✱. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen."

I texten möter vi benämningarna klippa, helvetets portar och himmelrikets nycklar.

Och om platsen där detta samtal mellan lärjungarna och Jesus fördes kan vi läsa vad en bibelöversättare skriver:

På Jesu tid tillbad man guden Pan i Caesarea Filippi. Guden Pan var till hälften människa och hälften get och tillbads som homosexualitetens fader. 

En stor grotta vid foten av berget Hermon hade blivit ett centrum för hednisk avgudadyrkan. Här offrade man, tillbad och utövade sexuella orgier. 

Till och med romarna, som själva inte hade så hög moral, tyckte att man gick för långt i sin avgudadyrkan i Caesarea Filippi." 

Av bilden ser vi hur grottan ser ut idag. Men för oss idag är dessa helvetets portar ännu närmare. Genom falsk lära och förkunnelse. Genom falska herdar och biskopar bereds och framställs dessa portar mitt i många kristna kyrkor.

Men tillbaka till frågan. Hur gör Jesus då läran blir falsk? Hur bemöter Jesus en falsk herde?

Vi finner svaret i hans brev: Han använder ordet:

"Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats."

"Vänd därför om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd."

"Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer."

Ja det finns många andra bibelord. Ord i vilka det finns en brinnande stark kärlek:

"Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Nog har vi en förunderlig Gud. Nog finns det en förunderlig ledning i Guds ord. 

Högt över synd, otro och fall reser sig klippan Kristus. Och i hans kyrka finns himmelrikets nycklar..

Medlidande

Livet är inte rättvist sade en god vän här om dagen. Det finns mycket som vi inte kan förstå här på jorden. På något vis tror jag allting förklaras när vi nått fram till trons mål i himmelen.

I Hebreerbrevet läser vi:

"När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Bibelordet från Hebreerbrevet är intressant för skribenten har strax innan skrivit om risk för förhärdelse och om hur ordet är skarpt likt ett tveeggat svärd. 

Gud ser vad vi inte ser. Våra ögon är fördunklade så länge synden bor i oss. Vi är helt beroende av det ljus som Guds ord ger.

Men nu säger skribenten att vi har en överstepräst som kan ha medlidande med våra svagheter. Ja våra brister, och synder lades på Jesus och han har faktiskt burit dem alla.

Men han bar dem som syndfri om än han gjordes till synd för vår skull. "Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud."

Ja han är vår rättfärdighet. Medan jag läser och skriver har jag också i ordet funnit svaret på den fråga som jag betänkte i morse:

Frågan eller tanken var att hur känns det för Jesus att leda oss i synd fallna människor som i oss själva är helt förmörkade. Vi kan inte ens registrera och känna igen all synd som bor i oss.

Men Ordet uppenbarar och visar på synden. Jesus leder alltså genom ordet. Fåren får tilltro till orden för de är ju Herdens. Han, Herden med den milda rösten som leder de vilsna hem.

Guds ord är sanning. Det är en del av den bekännelse vi håller fast vid. I Jesus och genom tron på Honom är vi rättfärdiga inför Gud. Och synden och svagheten bar han och bär alltjämt.

Och han leder oss genom ordet till nådens tron där det goda evangeliet ljuder..

När solen går upp

När Johannes får se det nya Jerusalem som kommer ner från himmelen från Gud ser han hur det på den himmelska stadens murars portar är inskrivet namnen på Israels barns tolv stammar.

Johannes hörde rösten från han som satt på tronen. Han hörde honom säga att han gör allting nytt.

När Gud skapar använder han sitt ord. När han omformar och leder använder han samma ord. 

I Moseboken kan vi läsa om hur Gud arbetar med patriarken Jakob och hur han får det nya namnet Israel. Vid Peniel brottas han en natt med en man tills gryningen kom.

Jakob fick uppleva hur han fick se Gud ansikte mot ansikte, och ändå skonades hans liv. "När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften."

Tänk hur Gud arbetar. Det nya Jerusalem bär namnen på Jakobs eller Israels hårdnackade söners stammar. På grundstenarna står namnet på Lammets tolv apostlar. De som skingrades då Gud lät Herden bli slagen.

Men därinne finns också rum för dig och mig..

Herden och krukmakaren

I Jeremias bok läser vi om hur Herrens ord kom till Jeremia att han skulle gå ner till krukmakarens hus. Där skulle Gud låta honom höra Guds ord.

I bönhuset fick jag igår kväll höra hur Gud ibland krossar lerkärlen och återanvänder leran för att göra ett hållbarare kärl, ett kärl som han vill ha.

Jag hörde också berättelsen om pojken som hämtade vatten från ån i två olika kärl. Det ena kärlet var sprucket och då pojken kom fram hade alltid hälften av vattnet runnit bort.

En dag klagade det spruckna kärlet över hur han är ett så odugligt och dåligt kärl att endast hälften av vattnet kommer fram.

Jag visste inte att du känner det så sade pojken. Kärlet fick sedan se hur det där längs vägen från ån till gården växte vackra liljor och sköna blommor vid sidan om vägen.

Det läckande kärlet hade burit frukt och den torra jorden hade fått sin del av det livgivande vattnet och hela vägen var full av sköna blommor.

Kanske det är så att Överherden också kan använda brustna, kantstötta och odugliga kärl då det glada budskapet om frälsningen skall gå ut till Jordens yttersta gränser.

Kanske vi lättare kan förstå hur den gode Herden arbetar då vi minns att Herden också är krukmakare. Han är vår skapare som leder och omformar sina barn så att vi når fram till det goda landet..

Lerkärl

Ikväll hade jag glädjen att få delta i bibelsamtal. Det är rätt länge sedan den möjligheten givits.

Temat var skatten i lerkärl. Aposteln Paulus skriver: "Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull. Gud som sade: "Ljus ska lysa ur mörkret", han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.

Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss."

Vi har en väldig Gud som leder och formar sina barn enligt sin stora vishet. Det är nog bäst så..

Själens herde och vårdare

Aposteln Petrus framställer i sitt första brev Herren Jesus som själens herde och vårdare. "Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. 

Genom hans sår är ni helade. Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

Att dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom såren är vi helade. Att få följa den gode herden, Jesus som är en herde för den friköpta och återlösta själen.

Genom sitt eviga ord vårdar han själen och därigenom också den pånyttfödda människan.

Mot Kanaans land

Tänk om Josua skulle ha varit rädd och förfärad då han skulle leda Israels barn in i Kanaans land. 

Tänk om folket skulle ha varit skräckslaget och förfärat. 

Jag hörde en gång en predikan om att vad det innebär att frukta Gud. Predikanten berättade om en man som var livrädd för hundar och paralyserad däröver.

Men så mötte han en varg. Något som var större och mäktigare än hunden. Och då blev han fri från sin hundskräck. Hans fruktan flyttades till något större.

Nu minns jag inte alla detaljer men är det inte så vi vandrar ledda av Guds ord. Vi har något mäktigt och evigt som är så mycket större än allt annat.

Naturligtvis skall Guds ord inte paralysera oss. Inte heller skall vi vara rädda inför Guds ord. Men må Guds ord öppna våra ögon att vi ser att det finns en som har all makt. 

Det finns en person och ett ord som avgör mellan himmel och helvete. Det är Jesus och Guds ord. Tar vi emot dem båda är himmelen vår. De är nämligen oskiljaktiga.

När vi följer Jesus och böjer oss inför Guds ord behöver vi inte vara rädda och förfärade.

När Josua på Jerikos hedmarker mötte befälhavaren över Herrens här behövde han inte frukta för striden vid Jeriko. Han hade sett vem som gick före. Och syndens stad Jeriko förgjordes, men Rahab och hennes hus fick en plats bland Guds folk.

Nog är Guds ord rikt och trösterikt. Ännu idag är det en säker och hållbar ledstjärna då vi ofta bävar inför avfall och laglöshet.

Guds ord riktar blicken mot det eviga befäl som är oss givet. Då blir fokus rätt. Då når vi målet tillsammans med den skara som är utkallad ur världen, Guds Israel..

Var inte förfärad

Bibelordet för den här dagen är ett ljuvligt och trösterikt ord: "Herren går själv framför dig och han ska vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.”

Orden är Guds tjänare Moses ord till Israel. De är riktade till Josua men talas inför hela folket och är därför också Guds ord till varje kristen som vill följa Jesus.

Moses uppgift och hans tjänst är nu över. Han är 120 år och Gud har sagt honom att han själv inte skall komma över Jordan och in i det härliga Kanaans land.

Vår gamla människa skall inte heller nå in i det himmelska Kanaan. Men Jesus ger oss en ny kropp och i den går vi över gränsen den dag då Jesus synligt uppenbarar sig.

Alltså behöver ett Guds barn aldrig vara rädd och förfärad i sin ande. Den naturliga människan bävar och skakar ofta inför all förändring men gudsmänniskan som är under Jesu ledning får ha frid.

Här är ofta vår kamp i vardagen, att låta Jesus helt ta över. Steget från förtvivlan och uppgivenhet är ändå kort. Det blir alltid en förändring då vi i tro får ta till oss Guds ord.

Vi vet vart vandringen med Jesus leder. Den leder hem. Och hemvägen är ljuvlig för Jesus går före...

Den rätta, den behagliga tiden

"Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."

Som Guds barn får vi stundom känna att nu är den goda tiden, nu är det gott. Den känslan som kommer av insikten av Guds närvaro är inte beroende av att allting är perfekt till det yttre.

Paulus var mån om att den tjänst han hade inte skulle smutskastas. Han ville visa att han var en Guds tjänare i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand, i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. 

I allt detta vilade han i Guds hand. De yttre förhållandena kunde han inte så mycket påverka, men hans inre människa kunde finna sin glädje och frid i Herren Jesus.

Aposteln Paulus var verkligen ett föredöme. Han hade en hjärtans strävan att vara sin uppdragsgivare trogen.

En Guds tjänare får göra sin tjänst i tid och i otid och glädjas över Guds nåd och över att tron som Jesus ger skänker frid och livsmod under varierande förhållanden.

Nu är den rätta tiden. Nu är den behagliga tiden. Insikten om att vi redan nu äger allt vi behöver i Herren Jesus förgyller den tid som är..

Lämna inte i Jerusalem

"Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande."

"När den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

Evangelisten Lukas har en längre beskrivning  av Jesu verk mellan Uppståndelsen och himmelsfärden. Han lyfter fram hur lärjungarna och den kristna kyrkan är beroende av den Helige Andes kraft.

Tankarna går till Molnstoden och Eldstoden, genom vilken Herren ledde sitt folk till det utlovade landet. Guds folk har alltid haft gudomlig ledning. Så är det ännu idag.

Han som bevarar Israel sover inte..

Den gode Herden

Jesus säger: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren."

Jesus är herden som äger fåren. Han äger de som är skapade till Guds avbild och trots syndafallet blivit en ny skapelse i Kristus.

Vi vet att Jesus gav sitt liv för fåren och att han som en herde, en överherde sitter på tronen tillsammans med Gud Fadern. Från platsen vid Faderns högra sida är han din och min herde.

Ja överherden är den gode Herden.  Aposteln Petrus skriver om Överherden som ännu skall bli synlig. "Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens oförvissneliga segerkrans."

I folkbibeln talas det om den högste herden. Han skall ännu synligt vårda sin hjord. Petrus vittnar om att han har härlighetens segerkrans med sig, en krans som inte vissnar.

Jag lyssnade igår till ett föredrag som en broder höll inom frimodig kyrka i Luleå stift. Där fanns några intressanta tankar då han talade om släktskapet som finns inom den Brandellska väckelsen, mellan väckelserörelser som har sin bakgrund i den skallade "Läsarrörelsen".

Riktigt intressant blir det då vi går ännu ett steg bakåt. Väckelserörelserna har sin bakgrund hos Överherden, den gode Herden. Han sköter och vårdar sin hjord och bereder platser där vargens framfart stävjas.

Och vargen, den fulingen trivs också som herde. Då har han gröna och blomstrande hjordar framför sig. Och där gläds han över sitt verk när han får skingra hjorden och stjäla, slakta och förgöra bland de får som Överherden friköpt.

För vargens härjningar bör det vara nolltolerans. Förklädda vargar i herdedräkt avslöjas av rösten. 

Nog är Guds ord innehållsrikt och även trösterikt. Det är gott att få vara ett får under den gode Herdens omvårdnad.

På Jerikos hedmarker

I bibelläsningen för den 7. april har Israels barn firat påskhögtid på Jerikos hedmarker. De har fått börja äta av landets säd och mannat som Gud gav dem i öknen har upphört. 

Vid Jeriko lyfter Josua blicken och ser en man med draget svärd stå framför sig. Befälhavaren över Herrens här har gjort sig synlig för Josua. Han har anlänt för att leda den kommande striden.

Alltid är berättelsen om slaget vid Jeriko lika trosstyrkande. Guds folk leds av Han som var död men lever..

"Bedragaren"

Matteus återger en kuslig händelse som sker då Jesus ligger i graven. 

Översteprästerna och fariseerna samlas hos Pilatus och säger: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå."

Guds egendomsfolks andliga ledare kallar Jesus som givit sitt liv till lösen för världens synd för en bedragare. Man flörtar med den världsliga ledningen för att få sätta en vaktstyrka vid graven och vakta den döde Jesus. Graven förges med ett sigill och om jag förstått det rätt så vilar ett dödsstraff över den som bryter det sigillet.

Men i gryningen på uppståndelsens morgon visar det sig vilka som var bedragare. Herren Gud kallar ut sin egen son ur graven. Den rösten och den kraften kan varken stenar eller sigill hindra.

En gång skall även dessa ynkliga konspiratörer som kallade frälsaren för en bedragare uppväckas och ställas inför Kristi domstol.

Den dagen kan ingen gömma sig ens i otron för allt blir öppet och uppenbart. För Jesu vänner blir det en ljuvlig dag, men ve den människan, som då inte är känd av Herren Jesus. För denne finns ingen erkännelse.

Där står Herodes, Pilatus, Hannas och Kaifas och om jag lånar prosten Laestadius ord, alla väktare av den döda tron.

I påskens ljuvliga budskap finns också ett oerhört allvar. Evangeliet möter alltid motstånd. Men Jesus är given all makt i himmelen och på jorden.

Därför får vi med glädje minnas påskens stora högtid. Och idag får vi ännu samlas till Gudstjänst.

"Jag blev glad då man sade mig. Vi skall gå till Herrens hus."

En biskops bibelförklaringar

Det är trosstyrkande att läsa saligt hädangångne Biskop Bo Giertz bibelförklaringar. Utgående från Matteus 28 skriver biskopen, som ville vara sin och Kyrkans Herre trogen.

Angående kvinnornas viktiga uppgift i församlingen skriver Giertz. Det är uppenbart att ingen av evangelisterna menar att den uppgift som kvinnorna fick på Uppståndelsens söndag var fråga om ett uppdrag att förkunna eller predika.

Det gällde att framföra en hälsning till dem som var utsedda att bli förkunnare. När hälsningen framförts hade kvinnorna fullgjort sitt uppdrag och framträdde aldrig själv som förkunnare.

Vidare skriver Giertz om Matteus sätt att vittna om Jesu verk. Matteus vill förklara vad dessa händelser innebär. Han vill svara på frågan. Vilken betydelse har detta för oss. 

Alla kallas till lärjungar och lärjunge blir man genom att döpas och lära sig vad Jesus har lärt sina apostlar.

Apostlarna förvaltade den heliga traditionen om Jesu ord och verk. Den som kyrkan intill denna dag har fört vidare och som hon står och faller med.

Efter Jesu sista ljuvliga löfte lägger aposteln Matteus ner pennan.

Idag har kyrkan en linje som säger att kyrkan är hel först då en kvinna och man står sida vid sida vid altaret som präster. 

Ordet säger något helt annat. Den som för fram ett sådant budskap är enligt skrften inte erkänd. Där har länken brutits och man har svikit både sin Herre och den kyrka man borde tjäna.

Det är mycket allvarligt, men omvändelsens väg är ännu öppen. Gud är trofast även då människan faller och sviker. Hos Gud finns nåd och sanning.

"Behåll oss Herre vid ditt Ord. Försvara själv din svaga jord."

Matteus uppståndelsebudskap

I år kan vi i Kyrkohandboken ta del av Matteusevangeliets skildring av Uppståndelsen. Biskop Giertz skriver att Matteus har en vana att korta ned genom att stryka allt som förefaller oväsentligt.

För mig, som gärna också fäster mig vid detaljer är det intressant och delvis utmanande att ta del av Matteus beskrivning som på en sida sammanfattar tiden från uppståndelsen till Himmelsfärden.

Vad lyfter då Herrens apostel fram?

Kvinnorna gick i gryningen till graven för att besöka den. En ängel stiger ner och rullar bort stenen. Triumferande sätter han sig på den. Jesu utvalda skall få se in i graven som är tom.

Det är en ängel som visar platsen där Jesus som korsfästes och dog låg. Ängeln förkunnar att Jesus uppstått i enlighet med hans eget ord.

Kvinnorna blir av ängeln sända till lärjungarna för att vittna för dem att Jesus uppstått från de döda.

Kvinnorna skyndar iväg med glädje och på vägen möter Jesus dem. Jesus bekräftar det budskap kvinnorna redan fått av ängeln.

Men vaktstyrkan hinner före kvinnorna till Jerusalem och översteprästerna fullbordar sin konspiration grundad på lögnen.

Men Jesu utvalda lärjungar, hans apostlar eller sändebud får i enlighet med Jesu ord möta sin uppståndne Herre.

Med den fullmakt som Jesus fått, all makt i himmelen och jorden blir de elva utsända i predikoämbetet för att döpa och lära och göra alla folk till Jesu lärjungar.

Och Jesus själv går med, ja alla dagar..

Och allt sker i enlighet med Jesu ord!

Min Gud och er Gud

På Uppståndelsens morgon möter vi den gråtande Maria som står utanför den tomma graven. 

När hon gråtande lutade sig in i graven, fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudändan och den andre vid fotändan.  

De frågade henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."

När Maria vänder sig om får hon se Jesus stå där, men hon kände inte Honom.

Jesus ställer henne samma fråga som änglarna: Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" 

Jesus tilltalar henne vid namn, Maria! Då känner hon igen sin Jesus.. 

Och Jesus säger:

Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud."

Jesus lever. Han uppstod. Han sitter på Faderns högra sida!

Välsignad och Glad påsk!

I väntan på den stora dagen

"Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."

Den frid som den uppståndne Jesus kan ge övergår vårt förstånd. När vi umgås med hans ord bevarar han oss. Han bevarar hjärtat genom att själv bo där. Han bevarar också tankarna...

Världens furste gör vad han kan för att få ett grepp över våra tankar. Han vill fylla tankarna för att kunna överta hjärtat. 

För den yttersta tidens människa ges alltså ännu två alternativ. Ett liv i umgängelse med Gud genom bön, tacksägelse och Ordet. Där utlovas friden som övergår allt förstånd.

Det andra alternativet fick Johannes se utanför sin grotta på ön Patmos. "De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn. "

Nyhets- och nöjesflödet som vi översköljs av via all slags media torde var åtminstone en delvis uppfyllelse av den profetian. Det stannar inte fastän det är påsk..

Och han skriver: Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus..

Tankar vid graven som blev tom

"Gud uppväckte Jesus på tredje dagen och lät honom visa sig – inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt."

Så vittnar aposteln Petrus som var en av dem som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 

Idag minns vi den korta tid som Jesus vilade i graven efter att han gett sitt liv till ett lösen för det i synd fallna människosläktet. Men relativt kort var också den tid som han visade sig här på jorden innan han steg upp till himmelen.

Profeterna hade förutsagt att Messias måste lida och dö för att sedan gå in i sin härlighet. Efter uppståndelsen blev Jesus iklädd sin härlighetskropp. Av skriften förstår vi att den uppståndne Jesus vid ett tillfälle visade sig för mera än 500 män. Troligen var det tillfället i Gallileen där han också i huvudsak verkade efter sin uppståndelse.

I Filipperbrevet skriver Paulus: "Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig."

En rövare var det som provseglade

I en predikan idag hänvisades det till en gammal sång som sjöngs i barndomens bönehus. 

I sången talas det om skeppet som byggdes på Golgata. En rövare var det som provseglade..

En dyrbar sång som många himlaresenärer har sjungit under färden..

1.

Jag slipper i främmande landet mer vara

ty löftet jag fått att till hemlandet gå.

På Kristus, det skeppet jag säkert kan fara

fast hotande stormar sig upphäva må.

Se flaggan den vajar i stäven,

ett lamm är avbildat därpå,

och blodröd och vit är hon även

och viftar dit skeppet skall gå.

2.

Guds eviga kärlek är farkostens roder,

Guds frid är salongen, där barnen få mat;

vi hava till skaffare Jesus, vår broder,

han framsätter maten på löftenas fat.

Och hytterna, de äro såren:

och barnen de mår där så gott.

Där sova de friköpta fåren,

sin fristad de där hava fått.

3.

Vårt skepp blivit byggt uppå Golgata kulle,

en rövare var det, som provseglade.

Och ännu så äro ej platserna fulla.

I Kristus finns rum för de borttappade.

Vår mast är ett kors och vårt segel

är lammet, som hänger därpå.

Ombord finnes även en spegel,

där barnen beskåda sig få.

4.

Och spegeln utvisar, att vi äro täcka

och klädda i snövit och skinande skrud,

Och skrudarna ned över fötterna räcka,

den härliga dräkten vi fått utav Gud.

Vi äro i blodet rentvagna:

Rättfärdiga äro för Gud.

Ty synderna äro borttagna

och vi äro Frälsarens brud.

5.

Fast ofta vi segla i motvind och dimma,

vi äro dock säkra på skeppet ändå.

ty Gud känner vägen, och vi få förnimma.

Han underligt styrer, men nådigt också.

Vi stå uti ring allihopa

och se på vår korsfäste bror.

Till syndare alle vi ropa:

Barmhärtigheten är stor!

6.

Snart äro vi hemma, Gud sitter vid styret,

och så går det hem uppå oförskylld nåd.

Med alla bekymmer Gud själv har bestyret,

och fattas oss något Gud heter ju Råd.

Se, så går det till i Guds rike.

Förlossning i blodet vi få,

Vi hava en Gud utan like:

Som älskar oss, halleluja!

7.

I alla som faren på söndriga vraken

av egen rättfärdighet: kommen ombord!

Här bärgas skeppsbrutna, här klädes var naken.

Vår livbåt är ute, han heter Guds ord.

Fort fram med det blodröda tåget:

Det duger att hålla uti!

Ty blodet, ack blodet är något,

som kan göra syndaren fri!

Det är fullbordat!

"Det är fullbordat!" 

På Golgata kulle segerns sol, så mäktigt lysa kan. Den tändes där den stora dag när Jesus seger vann. (Sions sånger nr. 30).

(Bild från Långfredagens Gudstjänst i Larsmo kyrka)

Petrus predikan

Dagens bibelvers för oss till Caesarea och Cornelius hus där Petrus håller predikan: 

"De hängde upp honom på trä och dödade honom, men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 

Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Under Petrus predikan föll den Helige Ande över alla som hörde Ordet. Sedan ordnades det med dop och de blev alla döpta i Jesu Kristi namn. 

Budskapet om Kristi kors ljuder idag över hela jorden. Välsigna du Herre Ordet som går ut..

Skuldebrevet utstruket

I brevet till Kolossena skriver Paulus: "Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset."

Aposteln talar om ett skuldebrev som Jesus utplånade på korset. Bibel 2000 talar om att han drog ett sträck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav.

I tidningen Kyrkpressen ingick en artikel med frågan varför måste Jesus dö. Svaren var rätt märkliga och visar hur avfallet eskalerar.

Frågan varför Kristus måste dö är en kärnfråga där Bibeln nog ger ett tydligt svar som inte får göras flummigt. 

För Emmausvägsvandrarna förklarade Jesus varför Messias måste lida: "Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna."

Hebreerbrevets författare skriver: "Så åsidosätts ett tidigare bud eftersom det var svagt och kraftlöst, för lagen åstadkom aldrig något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det kan vi närma oss Gud."

Ja varför måste Jesu dö? Jag tycker om det enkla svaret som också är den levande trons svar. Han dog för att frälsa dig och mig. Vi i Jesu namn och blod syndernas förlåtna tror.

Paulus skriver: "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

Gud är god!