Jag lyssnade på profeten Sefanjas bok igår. Det är stort att betänka på vilket sätt Gud talade om härlighetens himmel för det folk som levde då för över 2500 år sedan.
Vi som lever i en annan tid kan lätt missförstå och feltolka det profetiska ordet. Guds Ande visar faktiskt på härlighetens morgon då allting fullbordas.
Folket skall få renade läppar. Ja även från trakten bortom Nubiens floder skall Guds tillbedjare strömma. Då skall ett ödmjukt och svagt folk förtrösta på Herrens Namn.
Det är en viss skillnad om vi främst tänker på Jesus, eller på det egendomsfolk som Gud utvalde då vi läser det profetiska ordet. Båda är nog med, men det är i Jesus det slutligen fullbordas. I Jesus får alla som förtröstar på Honom sin välsignelse.
Om inte den Helige Ande får visa på Jesus blir allting så fel. Jubla du dotter Sion, var glad du Jerusalem. Herren Israels konung bor i dig.
I dag då det ser ut som om vi lever i världens sönderfall ser vi vilsna ledare. Gud använder dem likt sin tjänare Nebudkanessar. Han för dem dit Han vill. Han sätter krokar i deras käftar. Men med mänskliga ögon sett ser det väldigt märkligt ut.
Mycket kretsar runt Jerusalem, runt Damaskus. Elams (Irans) ledare ryter o.s.v. Ser vi då Jesus? Kan vi då glädjas att vi ser den nya tiden randas. Guds klocka tickar. Vi hör och ser den men han låter oss inte se sekundvisaren. Det skulle inte vara gott för oss.
Bor Herren, Israels konung i mitt hjärta?Hör vi vad han viskar, "en kort liten tid" Du skall inte frukta något ont. Låt inte dina händer falla.
På den tiden skall jag föra er hem. Härlighetens morgon randas och skuggorna flyr. Mitt bland alla skuggorna står Jesus. Bilden i den dunkla spegeln klarnar och Han träder fram för våra ögon.
På den tiden skall jag föra er hem. Det är som Arthur sjunger: "det är bara en bit, från vår stuga och dit, bortom bergen är Guds Paradis."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar