Härlighetens morgon

Jag lyssnade på profeten Sefanjas bok igår. Det är stort att betänka på vilket sätt Gud talade om härlighetens himmel för det folk som levde då för över 2500 år sedan.

Vi som lever i en annan tid kan lätt missförstå och feltolka det profetiska ordet. Guds Ande visar faktiskt på härlighetens morgon då allting fullbordas.

Folket skall få renade läppar. Ja även från trakten bortom Nubiens floder skall Guds tillbedjare strömma. Då skall ett ödmjukt och svagt folk förtrösta på Herrens Namn.

Det är en viss skillnad om vi främst tänker på Jesus, eller på det egendomsfolk som Gud utvalde då vi läser det profetiska ordet. Båda är nog med, men det är i Jesus det slutligen fullbordas.  I Jesus får alla som förtröstar på Honom sin välsignelse.

Om inte den Helige Ande får visa på Jesus blir allting så fel. Jubla du dotter Sion, var glad du Jerusalem. Herren Israels konung bor i dig.

I dag då det ser ut som om vi lever i världens sönderfall ser vi vilsna ledare. Gud använder dem likt sin tjänare Nebudkanessar. Han för dem dit Han vill. Han sätter krokar i deras käftar. Men med mänskliga ögon sett ser det väldigt märkligt ut.

Mycket kretsar runt Jerusalem, runt Damaskus. Elams (Irans) ledare ryter o.s.v. Ser vi då Jesus? Kan vi då glädjas att vi ser den nya tiden randas. Guds klocka tickar. Vi hör och ser den men han låter oss inte se sekundvisaren. Det skulle inte vara gott för oss.

Bor Herren, Israels konung i mitt hjärta?Hör vi vad han viskar, "en kort liten tid" Du skall inte frukta något ont. Låt inte dina händer falla.

På den tiden skall jag föra er hem. Härlighetens morgon randas och skuggorna flyr. Mitt bland alla skuggorna står Jesus. Bilden i den dunkla spegeln klarnar och Han träder fram för våra ögon.

På den tiden skall jag föra er hem. Det är som Arthur sjunger: "det är bara en bit, från vår stuga och dit, bortom bergen är Guds Paradis."

Var skall du resa?

Telefonen ringer till mitt privata nummer. Jag får ett samtal, mitt under en intensiv arbetsdag. 

Mina tankar går efteråt 35 till 40 år tillbaka i tiden. Då sitter en liten pojke och lyssnar på en ny kassett. Arthur Eriksson sjunger: "var är biljetten vart skall du resa". Jag tror sången är skriven av Joel Blomqvist, men alla verser finns kanske inte på kassetten.

På perrongen står en liten flicka som packat sin väska inför resan till himmelen, I sången diskuterar hon med konduktören på Jesu järnväg till himmelen. Den lilla flickan hade hört sin mamma sjunga att Jesus är vägen till himmelen. Hon hade hört att han gav sitt liv på korsträdet av kärlek till syndaren.

Nu står hon där med sitt lilla knyte och säger åt konduktören: ”Ack låt mig fara till himlens höjd” Hennes mamma hade så glad och förnöjd sjungit att på himlatåget jag fritt får resa. Sedan vänder sig den lille pilgrimsresenären till konduktören med en frågan ”sjunger ni för er lilla flicka om Jesu järnväg och himlens fröjd ?”

Sjunger ni för er lilla flicka om Jesu järnväg och himlens fröjd?

Den lilla får veta att konduktörens egen lilla flicka redan gått hem till Gud. Flickan som trosvisst är på väg till himmelen ber att få ta med sig hälsningar, när hon nu ändå är på väg ditupp.

Konduktören brister ut i gråt och ber pilgrimen hälsa att hennes pappa ej mera vill gå på syndavägen och bli förtappad. ” Nej hälsa henne att han också, från denna dagen är med på tåget, ja- säg just så!

Och så sänker sig himlen över kupen, himlen blir så nära. Det blir en stund som sällan upplevs på jorden. Man gråter, man jublar högt, man tackar Gud på knä också! Guds Ande fröjdar månget hjärta och väcker många sovande.

Den lilla ängeln somnar på bänken. Konduktören tar vård om henne. ”Men snart får hon ila på himlatåget och hennes resa den blev ej lång. Nu står hon där bland den frälsta skaran som prisar Lammet med jubelsång.”

Sen hör jag orden: Men du min vän, som till sången lyssnat, skall du ock himmelen nå en gång? Skall jag och himmelen nå en gång? Lever jag i tron på Jesus, vill jag berätta att Han är vägen till himmelen?

De gamla väckelsesångerna kan faktiskt väcka till en tro som blir en gyllene bro, en gyllene bro till himmelen.

"och Han förde mig bort dit"

Profeten Hesekiels bok är en av de bibelböcker som givit mig mest tröst och himlalängtan, samt förnyat himlahopp.

I en tid då den Helige Ande ännu inte är utgiven lyfter Anden Honom och han får stundom se Guds tron. Ibland sätts han ner på jorden och befinner sig bland de fångna vid floden Kebar, en av Babylons floder.

Av Guds Nåd får vi genom profeten se in i det himmelska. När harpan är upphängd i pilträden och sången tystnat lyfter profetens ord oss.

Hesekiel ser Jesus. Mitt i gamla testamentets offertjänst och då Salomos tempel är förstört ser han Jesus, det nya templet.

Genom många långa kapitel beskriver han Honom på ett sådant sett att de fångna får ny Kraft och nytt Mod. De får dricka livets vatten ur tempelkällan, Jesu sår.

De får se de de ljuvliga träden som växer vid flodens vatten. De får se sen näring som Guds församling får njuta av redan på himlavägen.

En vacker syn på himlavägen.

Nåd, nåd, nåd utöver nåd.

Igår kväll då jag mycket trött körde hem efter ett arbetsmöte från Villa skola kom några tankar i mitt sinne.

När min frälsare i Matteus 25 beskriver den yttersta domen och skaran på den högra sidan får höra de ljuvliga orden att himlen är deras, är de förvånade "Herre när såg vi dig hungrig, o.s.v.?

Jag har inte riktigt förstått innebörden i de orden. När jag på Guds vägnar predikar Kristus, så har jag och känner jag ju en så stark frälsningsvisshet. I Kristus känner jag  redan nu en frimodighet inför domens dag.

Men den känslan är ändå utom mig. Jag kan inte själv ta den till mig utan det är något som Gud ger mig.

När då tanken lyfter där i bilen på hemvägen fylls hjärtat av tacksamhet. Plötsligt blir allting så klart. Nu på natten är det ännu klarare. Det är ju.nåd, nåd utöver nåd. Helt utan egen förtjänst står jag en gång där på Evighetens strand med en ny förhärligad kropp. Det nya hjärtat sjunger Lammets nya sång "ole kiitetty Herrani Jeesus, ole kiitetty, kiitetty"

Nu förstår jag Jesu ord och vilken härlig bild han ger mig. En bild av ett hjärta som sjunger av tacksamhet "Hur är det möjligt Herre att jag som var syndig och fördärvad i mig själv nu står på himlastranden"

Hur är det möjligt att jag nu fått det jag längtat efter på jorden? Och då ser jag Honom, min dyrbare frälsare. Kristus, Guds son, sann Gud. Då böjer jag knäna i tacksamhet och lovprisning. Du gjorde det Jesus. Du lyfte mig ur syndfullhet och mörker. Du ledde mig in på himlavägen och där fick jag redan på jorden vandra lycklig i skaran. Lycklig på vandring hem till Dig.

Och nu är jag där och inget hotar mera. Då känner jag glädjen av att få se och uppleva nåd, ja nåd utöver nåd. Och nåden där på himlastranden är om möjligt långt mera än den nåd jag fick se och erfara på jorden.

Stilla smakar jag i Anden på de orden "Herre när såg jag dig husvill och.." Ja det är nåd utöver nåd och jag får möta Hans kärleksfulla ögon.

Då utbrister jag med en ny tunga "allt är precis som det blivit sagt" Runt omkring mig står de fattiga herdarna som i julnatten fick se Jesus. Nu är även jag med i skaran. Av nåd utöver Nåd lyssnar jag till den himmelska sången.

Då känner jag hur jag kan sjunger med, orden kommer på min nya tunga, Lammets nya sång "Nåd utöver Nåd"

Tack käre Jesus att du gav mig en försmak på en mörk riksåtta och en höstnatt. Det är Nåd utöver Nåd och i fjärran tonar den himmelska sången Lammets sång!

Att glömma och sträcka sig emot

Aposteln Paulus hade blivit gripen av Kristus Jesus. Det ledde till att han kunde glömma det som låg bakom. För Jesu skull hade han förlorat allt. Det som han hade förlorat räknade han som avskräde.

Han ville inte mera förlita sig på yttre ting. Det hade inte mera någon betydelse att han var av Israels folk och Benjamins stam. Det enda som betydde något var rättfärdigheten från Gud genom tron, den som kommer genom tro på Kristus.

Aposteln kände Kristus och han ville allt mera lära känna Kristus och kraften från Hans uppståndelse. Han delar hans lidanden genom att bli lik Honom i en död med Honom.

Allt detta gjorde han i hoppet att nå fram till uppståndelsen från de döda. Han väntade och längtade efter uppståndelsens härliga dag. Den dag då Kristus uppenbarar sig och tjänaren får bli sin Herre lik.

Den dag då allting fullkomnnas och då det uppenbaras vad människan byggt sitt liv på.

Åt Gud och hans nåderika ord

När Paulus tog avsked av de äldste i Efesus så lämnade han dem åt Gud och hans nåderika ord. Han förlitade sig på att Guds ord hade makt att uppbygga och ge en arvslott bland alla de som blivit helgade.

Ja nåden fostrar ett Guds barn. Verket är Herrens, det får vi förlita oss på.

Till djupaste mörkaste dalen

Sångaren skriver "Glädje utan Gud ej finnes". En människa som avfaller från tron och Guds ord hamnar i något skede i det djupaste mörker.

Då är det svårt att hitta bort. I hjärtat finns inte mera något ljus, då du förnekat frälsaren. Ljuset måste komma utifrån. Kristus är världens ljus, det ljus som kommer från himlaljusets Fader.

Men Jesus har varit i ett sådant mörker som ingen människa ännu befunnit sig i. Han bar hela världens synder då han försonade dem på korset. Mörkret var så kompakt att den naturliga solen miste sitt sken.

Men Jesus föll inte ens i den svåraste stunden, då han kämpade mot alla ondskans andemakter. Han vann en seger, en evig seger. Därför är hann ett hopp och en klippa för varje människa som kämpar i synder och mörker.

Därför är jag övertygad om att ingen synd, hur svår dess dragningskraft än vore kan försvaras och rättfärdigas. Det mörker som nu lyfts fram i massmedia är ett verkligt mörker. Men de lösningar som världen erbjuder leder till ännu mera sorg och mörker.

Mörkret ändrar inte karaktär fastän man slutar se det eller kallar det något annat. Endast Herren Jesus som besegrat och övervunnit all världens synd i sin egen kropp kan hjälpa den människa som lider i synd och i en syndanöd som kanske redan försvunnit genom förhärdelse.

Ingen annan än vi kristna kan föra ljus i mörkret genom att hålla fram evangeliets ord. Det finns förlåtelse för all synd. Varje människa har ett människovärde hur djupt denne än fallit och oberoende av vilken karaktär synden än är.

Jesus ger liv. Honom får vi lyfta fram som ett botemedel för varje människa. Han tar inte alltid bort varje törntagg, men hans nåd är var morgon ny då vi förlitar oss på honom.

I Jesu blod finns det kraft. Det renar från all synd och orenhet då en människa vänder sig till honom.

Abihus synd

Moseboken beskriver kort vilken tragedi som drabbade Aron då hans två söner Abihu och Nadad dog inför Herrens ansikte. I dessa dagar uppdagas nästan dagligen nya tragedier hur främst katolska präster har skymfat Herren Gud.

Platserna där prästutbildningen skett har ställvis varit otuktens nästen. Det är skrämmande att läsa. I föregående nämnde jag om mannen, som nu åter lyfts fram som en förebild i kyrklig media. Här i nejden har också en kyrkoledare som levde en kort tid i ett skenäktenskap lyfts fram som en förebild.

Ingen människa är syndfri men falskhet är något som Gud hatar. Bibeln talar tydligt om att det krävs mera av Herrens tjänare. Det är förödande att bedra den Helige Ande.

En Herrens tjänare bör också kunna rätt lägga fram vad som är synd inför Gud. När det gäller vad som är synd finns inget annat rättesnöre än Guds ord.

Efter att Arons söner Abihu och Nadab har dött inför Herrens ansikte talar Gud till Aron: Gud ger en stadga från släkte till släkte intill evig tid, hur Aron och hans söner skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan rent och orent.

Moseboken beskriver också hur Mose blev vred på Arons två kvarlevande söner, Eleasar och Isatar. Synden är alltid allvarlig och Gud hatar synd bland sitt eget folk.

Jesus själv säger att den som upphäver ett av de minsta buden och lär människorna så skall kallas den minste i himmelriket. Vi lever nu i en svår tid då avfallet eskalerar kraftigt.

Den som tror sig stå må se till att han inte faller. Men Gud är trofast. Han är helig och god. Jesus har uppfyllt lagen. Till honom får vi vända oss i nödens stund. Den som vänder sig till honom visar Han inte bort. Herre ge oss rena hjärtan, tvätta oss i din sons blod. Behåll oss vid ditt ord.

Till en lovsång till dig.

I en sång sjunger vi: Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig. Dagens bibelvers (dagens lösen) är tagen ur den 50. psaltarpsalmen. Psalmen har överskriften "Herrens dom över sitt folk."

Vad innehåller den 50. psalmen?
Gud träder fram från Sion. Gud skall döma sitt folk. Hur beskriver han sitt folk- de som sluter förbund med mig vid offer.

Vad är offret? Himlarna förkunnar hans rättfärdighet. Är det inte Jesus. Gud håller dom över sitt folk och Sonen är domaren.

Gud behöver inga flera offer, men han har en uppmaning: Offra lovets offer åt din Gud och införliva dina löften till den högste.

Ropa till mig på nödens dag, så skall jag höra dig och du skall ära mig.

Sedan vänder sig Gud till de ogudaktiga. Där fastnar jag vid orden: med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.

I torsdags kom fyra "kristna" tidningar i min postlåda. En av dem kan tyvärr ofta numera inte med den bästa vilja kallas en kristen tidning. Istället för att skriva om sådant som är uppbyggande för den kristna tron publiceras så mycket som endast river ner.

Tankarna går till Uppenbarelsebokens ord: Jordens kungar har bedrivit otukt med henne och dess innevånarna har blivit berusade av hennes otukts vin.

Hur kan en tidning som säger sig vara kristen lyfta fram och lovprisa en man som varit pastor och vid 40 års ålder förskjuter sin hustru för att leva i otukt.

Nej det är inte lovets offer att offra två sidor för sådant. Den 19. versen i psaltarpsalmen beskriver det så väl: Du sprider ondska med din mun och väver samman svek med din tunga. Det är som att spotta på den törnekrönte. Han som gav sitt liv för all synd.

Men han ropar också på korset: Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör. Men jag förundrar mig. Hur kan avfallet gå så snabbt.

Jag läste Kyrkpressens skrivelse en gång till. Flera har delat den. Den är skickligt skriven. Visst är det en olycklig man och mycket gick tidigt snett i hans liv. Inte fick han den hjälp som han behövde och han utsattes tydligen för övergrepp.

Men agendan bakom är ändå tydlig. Guds ord skall inte längre vara ett rättesnöre. Och vem försvarar den förskjutna hustrun?

I avfallets tider får vi var och en påminna oss om vad Paulus skriver till Timoteus. Om inte någon tar hand om sin egen familj har han förnekar tron och är värre än den som inte tror.

Den kristna familjen är utsatt i våra dagar. Därför bör vi hålla oss nära Herren. Endast han kan ge vägledning som håller i livets alla skeden.

Där kan lovsången ljuda. Herren kan genom Guds ord göra våra liv till en lovsång till honom.

Ty dig har jag utvalt

Profeten Haggai ingjuter hopp och framtidstro bland Herrens folk. Misstro och missmod har drabbat tempelbyggarna. Allting kändes så smått och så ringa.

Så är det med människans verk. Men då Herren träder in och välsignar, fylls allt med härlighet. Gud kan använda det som känns ringa. För den Gud som får himmelen och jorden att skaka är ingenting omöjligt.

Jesus trädde långt senare in i det tempel som byggdes på Haggai tid. Dess härlighet blev då mycket större än den härlighet som Salomos tempel hade.

Gud hade på Haggais tid utvalt Serubbabel till tjänst. Guds rike går ännu fram på samma sätt. Han utväljer, utrustar och för sitt rike mot dess himmelska fullbordan. Kraft till tjänst är tjänstens lön.

När livet är Kristus

Paulus skriver i Filipperbrevet att för mig är livet Kristus. Han skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus. Men tillika vet han att församlingen i Filippi och Guds folk behöver honom.

Därför lämnar han avgörandet åt Gud. Åt den Gud som tagit honom i sin tjänst. För mig är livet Kristus. Kan vi säga så? Vi ser så mycket annat som vill skymma Kristus.

En gång blev jag funnen i Kristus. Det var en stor nåd, men ännu större nåd är att var dag bli funnen i honom. Sångaren uttrycker det så här: nu vill jag leva till min Jesu ära.

För mig är livet Kristus. Ord från fängelsehålan i Rom. Ord som innehåller en framtid och ett hopp. En liten tid av det eviga livet lever jag med Kristus här. Få dagar som ända inte är fåfänga, fastän de tillbringas i en fängelsehåla.

En dag öppnas bojan och den fångne blir fri. Då är livet Kristus, men redan nu får vi med förundran smaka på orden. Ord som känns ljuvliga då havet och vågorna brusar och går höga.

Idag är livet Kristus. Låt oss leva till hans ära.

Glädjen i Herren

Jag har några dagar haft den glädjen att betrakta Filipperbrevet. Församlingen i Filippi tycks påminna om Filadelfia. 

Man har förstått vilken glädjens källa som finns i Kristus. Ja fastän livet ser ut hur som helst finns den eviga glädjen kvar.

Ännu idag finns samma möjlighet. Vi får lyfta blicken mot honom och låta oss uppfyllas av glädjens källa.

Det finns en glädje i vardagen, i sorgen, i avfallets tider ja även mitt i vedermödans tid. Glädjen i Herren bär Guds barn genom den mörkaste dimma.

Avskedsord

Det sägs att man skall lyssna på och ta till vara en människas sista ord.  Läkaren Lukas som säkert hört många människor säga sina sista ord till avsked beskriver Guds sons sista ord på följande sätt:

När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."

Lärjungarna kunde sin bibel. De visste att Israels rike skulle upprättas vid tidens slut. T.ex. profeten Amos skriver i sitt sista kapitel följande ord till avsked: På den dagen ska jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp dess ruiner.

Jag ska bygga upp den som i forna dagar, så att de kan ta i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts, säger Herren som gör detta.

Se, dagar ska komma, säger Herren, då plöjaren ska följa skördemannen i spåren och druvtramparen såningsmannen, då bergen ska drypa av druvsaft och alla höjder flöda över.

Jag ska göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De ska bygga upp ödelagda städer och få bo i dem, de ska plantera vingårdar och få dricka vinet från dem, de ska anlägga trädgårdar och få äta deras frukt.

Jag ska plantera dem i deras eget land. De ska inte mer ryckas upp ur det land som jag gett dem, säger Herren din Gud.

Det är intressant att Amos profeterar på samma sätt (av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts), som Jesus i Matteus 29: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!

Det ingår i Guds plan att alla folk skall få höra om Jesus. Det är intressant att notera hur Jesu halvbror Jakob tolkar hedningarnas omvändelse som Israels återupprättelse eller dess början. I apg 15 utbrister Jakob, då han hört hur hedningar kommit till tro: När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:

Därefter ska jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Jag ska bygga upp dess ruiner och upprätta den igen, för att alla andra människor ska söka Herren, alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren som gör detta, det som är känt från evighet.

Jag tror att i en del av gamla förbundets profetior syftas det även på de kristna inympade i vinträdet Kristus då det talas om Israel. Någon säger så att alla GT:s profetior är uppfyllda i Kristus. Det ena utesluter kanske inte det andra och den Helige Ande uppenbarar väl vad vi behöver veta. Den Helige Ande ger inte heller ära åt någon människa eller något folk. Han visar alltid på Kristus.

Och ja avskedsorden av Jesus: Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Vi behöver inte spekulera vad Gud menar med jordens yttersta gränser, men jag tror att Gud vill visa oss att den stunden är nära, den dagen då han upprättar riket åt Israel. Och vi kan lita på att det sker på den rätta dagen!

Bibelsyn

Jag satte mig ner en stund i går på morgonen med en tjock bok, en studiebibel för Gamla testamentet. I inledningen jämför man bibelns skapelseberättelse med andra skrifter från samma tid.

Författaren vill nog vara bibeltrogen, men jag fick ändå sätta bort boken. Det går inte att läsa avgudaberättelser samtidigt med Guds ord.

Inom Lutherska kyrkan finns det många präster och biskopar som saknar apostolisk kristen tro. Därför ramlar kyrkan sönder. Det går bara inte att jämställa onda andars läror och Guds ord.

Om jag inte tror det som jag läser i bibeln, utan ständigt känner mig tvungen att ifrågasätta huruvida, det här är tidsbundet eller inte går det snett. Om grundtanken då du läser är "skulle då Gud ha sagt" förstår vi som kristna vart det leder.

Den sista tiden har jag fått en aning av vad aposteln menar, då han talar om ondskans andemakter i himlarymden. Men mera om det någon annan gång.

I dag är det Herrens dag. Idag tackar jag Gud för den församling och de präster vi har. Idag är det konfirmation. Idag får vi gå till Herrens måltid och smaka att Herren är god.

Genom sin Ande bevarar han de som han utvalt. Tack gode Gud för trons gåva! Bevara Du själv o Gud din kyrkas tjänare och alla unga.

Fridens konung

En av de vackraste bilderna i bibeln är beskrivningen av Melkisedek. Han beskrivs som rättfärdighetens konung och vidare Salems konung, det vill säga fridens konung

Salem betyder också Jerusalem. Abraham hade varit i strid. Han hade kämpat mot och övervunnit ondskans kungar. Han hade gått ut i striden för sin brorson Lots skull.

Jag kan tänka mig vilka känslor Abraham hade då han trött återvänder. Snart skall han också möta Sodoms konung som också räddades samtidigt med Lot.

Då kommer fridens konung ut till honom. Han kommer med bröd och vin och bereder en måltid åt Abraham.

Melkisedek är en av förebilderna till Jesus. Han hade sitt ursprång före tiden och är präst för evigt. Jesus kallar också sina efterföljare till fridens tjänst. Som kristna har vi del av livets Ande. En Ande som inte är overksam.

Det är stort med det konungsliga prästerskapet. En ställning, en tjänst som du och jag fått av Herren Jesus. Idag är vi i tjänst. Det finns många som vunnit segrar eller delsegrar mot ondskans makter. Men i striden hetta vill Gud bereda möten med friden från evig tid.

Men den konungsliga tjänsten har vi endast genom fridens konung. Hans tjänare får vi vara. Gud visa på vilket sätt.

Lik en syndig människa

Aposteln skriver om Jesus att han till det yttre var lik en syndig människa. I Jesu kropp fördömde Gud synden. Gud sände sin egen son till jorden som ett syndoffer.

Aposteln skriver om livets Andes lag. Profeten Jeremia fick se in i den tiden då Gud skall sätta sin lag i människans inre och skriva den i deras hjärtan.

Profeten fick höra att Gud skulle förlåta deras missgärningar och deras synd skall Han inte mera komma ihåg.

Genom Adams fall har varje människa del av syndens förbannelse, ja både som arvsynd och på så vis att vi inte förmår leva enligt Guds vilja. Visst är det skillnad mellan arvsynd och verksynder i tankar ord och gärningar?!

Men genom människan Jesus syndfria och fullkomliga liv, hans död och uppståndelse har vi genom tron del av hans seger och rättfärdighet och tillträde till hans himmel och inför hans ansikte.

Den här tanken går som en röd tråd genom hela bibeln. Kristus och tron på honom blir en skiljelinje som delar människorna i två hopar. Himmel och helvete, visst är det svartvitt men Guds ord är klart, låt vara att vi ibland inte förmår se det på grund av synden som bor i oss.

Fortsättning en annan gång..

Uppror, att förkasta Guds ord och evig död

Igårkväll studerade vi visheten. Temat var ordspråksboken, Predikaren och Jobs bok. I det första kapitlet i ordspråksboken står det: att frukta Herren är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren.

I det första kapitlet står det också vad som sker då människan förkastar visheten. De får äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer. De oförståndigas avfällighet dödar dem.

Vad sker då en människa förkastar och föraktar Gudsfruktan och Visheten, Jesus Kristus? På kvällen noterade jag en diskussion på facebook som fördes av radikalfeminister och de som föraktar Guds ord.

Sällan läser man så mycket förakt, hat, baktal och ren elakhet. Aggressionen riktades mot fyra insändare i senaste numret av Kyrkpressen och speciellt en av skribenterna lynchades verbalt.

Men Guds ord håller att leva och dö på. Guds ord är också ännu idag en källa till kunskap, vishet och omdöme. "Behåll oss Herre vid ditt Ord"

Hebreerbrevet varnar kraftigt för olydnad och avfällighet, till sist leder upproret till evig död. Vi ser det varje dag inför våra ögon. Desto mera bör vi då hålla fast vid Guds ord. Där finns, där finner vi klippan, som håller då laglöshetens villfarelse drar fram över jorden.

Präst för evigt som Melkisedek

Det är intressant med Guds ord. Ibland slår det ner som en blixt och Gud förklarar något som du kanske funderat på en tid.

Jag har inte på en tid tänkt så mycket på Jesu mänsklighet. Han levde faktiskt som en människa likt du och jag. Han hade ett yrke. Han blev trött av arbetet som jag. Han hade avsagt sig sin gudomlighet på så sätt, att han var helt beroende av sin himmelske Far, liksom varje människa. Fast han var syndfri levde han av egen vilja med alle de begränsningar människan har efter syndafallet.

Han visste inte vad morgondagen för med sig om inte Gud uppenbarade det för honom, vilket han ofta gjorde. Han hade en födelsedag och en dödsdag. Hans livsdagar på jorden var skrivna i boken likt dina och mina. Han uppstod som den förste för att vi skulle ha liv genom Honom.

Men han var ändå Gud, son till Fadern men i en bräcklig mänsklig kropp. Hebreerbrevet beskriver Honom som en präst likt Melkisedek. Likt denne Melkisedek som var präst åt den högste långt innan Aron insattes till överstepräst.

Nu efter att den mänskliga tjänsten är slut lever han där vid Faderns sida. Genom Honom har vi tillträde till Fadern. Ja han är den enda vägen till Fadern.

Jag har kallat dig vid namn..

Idag får vi sätta tro till de härliga löften som Gud förmedlar via profeten Jesaja: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min!

Vad handlar det om, vad har Gud gjort? Han gör allting nytt! Han säger: Tänk inte på det som varit. Han har frigjort oss från syndafallets förbannelse. Ordet vittnar att vi nu var dag får leva som Hans återlösta barn.

Märker ni det inte frågar profeten? Som genom en dunkel spegel ser vi, men vi har ljuvliga löften om att en dag få se i klarhet.

Vilken dag? Den dag då vår Herre uppenbarar sig. Men även denna dag har Herren gjort. Du får glädja dig och tacka Honom.

Han som kallat dig vid namn vittnar: Du är min!

De ogudaktigas snaror

I bibelläsningen blev det den 119 psalmen för både igår och idag. Det är en lång psalm, som är som en lovsång till Guds ord. Författaren anges inte.

Jag fastnade vid den 61. versen. "De ogudaktigas snaror omger mig, men jag glömmer ej din undervisning."

Guds undervisning, Guds ord är det trygga i en värld där vi ser så mycket söndrigt. I sjukdom, i lidande, i frestelser och slutligen i döden.

Jag förstår att psalmen är messiansk och mycket syftar på Jesus. Han som stod emot all synd och alla frestelser. "De fräcka gräver gropar för mig, de som lever i strid mot din undervisning"

"Från släkte till släkte varar din trofasthet" Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. 

"Summan av dina ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga" Ja det är en mäktig psalm, 176 verser lång, som prisar Guds trofasthet. Allt upprätthåller Han genom sitt mäktiga ord!

Bröder och systrar!

Vi brukar tala om bröder och systrar i Herren. Ofta kan ett talesätt bli så vanligt att vi glömmer dess innebörd. Guds barn, de som tror på Gud och hans son Jesus Kristus, som sin frälsare och förlossare är faktiskt bröder och systrar. Jag tänkte också ännu skriva ” de som följer honom i liv och leverne”, men det är väl snarare en följd av att en människa blir medveten om gemenskapen eller släktskapet.

Johannes skriver i sitt evangelium:  Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.

Känner jag idag min Far, som fött mig till ett Guds barn, eller har tidsandan fördunklat mina ögon att jag inte ser hans vilja? Johannes skriver i sitt första brev: ”Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.”

Den sista meningen lämnade jag att fundera på i morse. Den är skyldig att leva som han levde. Förklara du innebörden för mig!  Tack för att du har förklarat något. Är det inte frågan om mitt genetiska arv, som jag bär som ett Guds barn? Tänk käre bror och syster i Herren! Tänk på ditt dna, dina gudomliga arvsanslag, som den nya människan har. "Kristi kärlek tvingar" men det är inget vanligt tvång, utan något som fyller oss med glädje, tacksamhet, frid och förundran.

Ja det blir något att få, det blir något i himlen för barnen att få. I den himmelska stad där var tunga är glad..

Kämpa för tron

Efter att Paulus skrivit om att vi får vara lyckliga i Jesus Kristus fortsätter han med kampen för tron. Vi har en motståndare som inte kan tåla att någon är lycklig, stolt över tron på Jesus.

Då man är stolt över en gåva fylls man av tacksamhet mot gåvogivaren. Tänk att jag ansågs värdig att få en så fin gåva. Tänk att jag får vara trolovad med brudgummen.

Paulus uppmanar oss att leva värdigt Kristi evangelium..