Runt Jesusbarnet

I dagens evangelietext möter vi två äldre fromma Hanna och Simeon. Ja egentligen tre, för även Josef var antagligen rätt gammal. Om Josef vet vi inte så mycket, men han var utvald av Gud att bli Jesu fosterfar. Josef var en hantverkare och antagligen lärde sig Jesus även det yrket.

Nog är det förunderligt. Han som skapat himmel och jord lever i samma verklighet som varje människa. Lukas skriver att pojken växte upp och fylldes av kraft och vishet och Guds välbehag vilade över honom. Han besökte varje år templet i Jerusalem tillsammans med sina föräldrar. Han växte till i ålder, vishet och välbehag inför Gud och människor.

Josef dog antagligen när Jesus blivit fullvuxen. Enligt en legend dog han i armarna på Jesus och Maria. Josef hade bokstavligen varit i Herrens tjänst. Lönen får han på uppståndelsens härliga morgon. Gudasonen Jesus skall då uppväcka honom till evigt liv.

Ja de äldre förundrade sig över Jesus. Simeon välsignade den heliga familjen. Det var en förunderlig välsignelse. En välsignelse som innebar att ett svärd skulle gå genom Marias själ. Men en välsignelse som innebär evigt liv för Herrens folk.

Men Simeon kunde sluta sina dagar i frid. Hans ögon fick se Guds frälsning. Han som skulle bli till frälsning för både egendomsfolket och alla hednafolk. För alla som i tro tar emot Guds frälsning.

Ledd av Anden kom Simeon till templet för att finna Jesus. Guds helige Ande som även lett och leder oss till honom.

Helige Ande förbliv i oss intill den dag våra ögon ser vår frälsare. Väck du vår tro och förtröstan till en stilla förundran. Min Herre och min Gud!

84 år

I en av morgondagens texter berättas det om Hanna, en Herrens tjänarinna och profetissa som hade sin boning i Jerusalems tempel. Enligt de flesta översättningar var hon 84 år gammal. Men t.ex. i den nyare finska översättningen står det att hon redan varit änka i 84 år. I så fall var hon redan över 100 år gammal.

Men hennes liv var full av mening och innehåll. Hon gjorde en gudstjänst där i templet. Endast sju år hade hon varit gift innan hennes man dog. Därefter hade hon levt helt för Gud. Herren hade gett henne en ny uppgift.

Hon lämnade aldrig templet. Hon tjänade Gud med fastor och bön, både dag och natt. Och så en dag möter hon nya testamentets morgon. Det lilla Jesusbarnet bärs fram i templet.

Just då kommer Hanna fram och Hanna både tror och vittnar. Prisande Gud  berättar hon om Jesus för alla där i templet. Hon vittnar för alla om Jerusalems frälsning. Ja, hon vittnar för dem som väntade på Jerusalems frälsning.

Genom Jesus har du och jag del i det himmelska Jerusalem. Vi har redan genom tron trätt in i det himmelska Jerusalem. Från ovan, från Gud sänkte sig frälsningen ner över jorden. Övertäckta av nåden flyttades vi in i fridens stad och ljusa boning.

Staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare är Herren Gud. Där har vi kära vänner en evig boning. Vi har fått del av Herren Jesus, det nya templet. Ja, det tempel som revs ner men byggdes upp på den tredje dagen.

Likt Hanna vill vi aldrig lämna templet. Vi har vår boning där genom Herren Jesus. Där har även vi ett eget rum berett av Herren. Ja där finns det en plats för dig och mig.

Där finns en plats. Där är vårt namn inskrivet, ja för evigt. Inne i Guds hus, som en del av Guds husfolk väntar vi på den dag vi ser honom, med nya förklarade ögon.

Vi har honom så kär att fastän Han ännu skulle dröja något väntar vi i glädje och frid. Genom tron äger vi redan det eviga livet. Förblir vi hos honom är vi evigt saliga.

Välsignat Nytt År! Ett år i Jerusalem i Herrens tempel. Som nya förbundets folk behöver vi inte ens hälsa varandra med den judiska hälsningen "nästa år i Jerusalem". För vi är ju redan där i fridens boning. Hos Jesus är det frid. Även den dag då blixten ljungar från öster till väster.

Ett ögonblick sluts då ögonen. Med förundran och med en förhärligad kropp  öppnar vi stilla ögonen. När vi öppnar dem ser vi då Honom, vår frälsare kär. I evighet, dag efter dag prisar vi honom och tackar Gud för frälsningens gåva.

Tack Gode Gud

Tack Gode Gud! Tre korta ord som beskriver Herren Gud så väl. Under de två och ett halvt år som jag haft denna dagbok har det blivit många olika texter. Glädje, bekymmer, sorg, fröjd, oro, fruktan, tillit. I denna natt när jag ligger vaken kommer den korta tacksägelsen " Tack Gode Gud, tack Gode Gud"

Tänk kära vän då du och jag är hemma hos Gud. När tidens dunkla höljen har försvunnit och vi tillsammans får betrakta vad Gud ledde oss genom under livet på jorden. Då tror jag att dessa tre korta ord täcker allt.

Författare till lovsången "O store Gud" är Carl Boberg. Han var yngre än 30 år då han skrev psalmen. Hans jordeliv varade därefter ännu över 50 år och innehöll både det ena och det andra. Om det stämmer som jag hittar på nätet skrevs psalmen efter ett åskväder av Carl Boberg, en svensk frikyrkopredikant och senare även riksdagsman.

Egentligen blev jag besviken då jag nu läste något om hans livshistoria.Men en människas liv efter syndafallet innehåller mycket elände. Desto större blir då nåden, men må den ändå inte bli billig, för den kostade livet för Frälsaren.

Ändå får vi tro att Gud lyfter, renar och bär ända till den sista dagen. Och då vi inte släpper taget om frälsaren, så leder han även till sist oss ända in i himmelen. Då blir det mycket tack..

Hur bevaras tron?

Har du någon gång funderat över, hur du bevarar tron, eller hur du bevaras i tron? Frågan är ju viktig, ty utan tro är det omöjligt att behaga Gud.

Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker Honom.

Ja, Gud älskade världen och dig så högt att Han utgav sin ende son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Noa verkade i helig fruktan för att rädda de sina. Genom tron blev han världen till dom.

I tron lydde Abraham. I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält. Han väntade på staden med de fasta grundvalarna. Staden som Gud har skapat och format.

Kanske vi redan nu vågar säga: Det är Gud som bevarar tron i dig. I Jesus Kristus bevaras du i tron. Guds son är din tro. Gud bor genom tron i dig. Genom tron har du den Helige Andes sigill. Anden som vittnar att du är ett Guds barn.

Jesus Kristus är trons upphovsman och fullkomnare. Svaren på frågan hittar vi i Guds ord. Ja Guds ord bevarar dig i tron.

Hittar vi då något i människan som för bort från tron. Kanske, synden som bor i mig. Synden vill föra mig och dig bort från Gud. Räddningen mot synd och otro är åter Herren Jesus.

Brodern berättade idag något om Herren Jesus. Han som likt hönan vill samla under sina vingars beskydd. Bilden är faktiskt heltäckande. Kycklingarna klarar sig inte själva. Men under Herrens skyddande vingar finns beskydd. Där finns en viloplats. Där får tron formas och gro.

Men vi får förbli där hela tiden. Han kör inte bort oss. I mina funderingar kommer jag inte fram till någon annan lösning. Inget annat svar:

I Jesus, genom Guds ord bevaras jag i tron och tron bevaras. I går kväll såg jag på ett program om en vilsen kvinna. En kvinna som ville tro, men ändå ville tro att hon kunde bli en man.

Hon brottades med frågan, men någonstans gick det fel. Hon ville tro på Guds ord, men ändå.. Jag dömer inte kvinnan, Guds ord dömer Henne liksom även oss andra.

Programmet som ganska långt var gjort med tanke på att rättfärdiga ett onaturligt val, är ändå i sig själv ett tydligt bevis på, att du inte skall söka i dig själv, i dina känslor och tankar, i ditt av den onda tidsåldern fördunklade förnuft och förstånd. Då går du vilse. Sök i ordet. Låt ordet leda dig. Förbliv under Jesu vingar.

"Lys du morgonstjärna klara, lys som fyrbåk uti natt. Lys för dem som vilse fara, Herren har dig därtill satt"

En sång för dig!

Onsdagsdräkten

I en julsång sjunger vi om det som vi vet att barnet bär, att vår långa vandring är över. Är vandringen över? Har du funnit Jesus?

En dag då Johannes döparen igen stod vid Jordanflodens strand tillsammans med två av sina lärjungar såg han Jesus komma. Johannes utbrister: Se Guds Lamm! Johannes lärjungar tar orden till sig och börjar följa Jesus. Andreas, Simon Petrus bror var en av de två. Andreas fick därefter vara en dag med Jesus.

Kanske du likt Andreas fått tillbringa en dag, kanske flera med Jesus. Har du likt Andreas blivit berörd av mötet med Herren? Hur blev Andreas berörd?

Han sökte upp sin bror Simon och berättade: Vi har funnit Messias. Andreas förde Simon till Jesus och Simon får då höra Jesu ljuvliga stämma: Du skall heta Kefas, det betyder Petrus.

Jag har kallat dig vid namn, du är min. I kväll fick jag glädjas över måndagens vers, något försenat. Men budskapet var ljuvligt, den vackra sången "O Gud min Gud, vad jag är glad".

Sångaren gläds över dräkten han fått. Dräkten som passar för den nya staden, dit Gud har kallat honom.

Dräkten är Kristi rättfärdighet. Tänk att få äga den en onsdagskväll.

Han dog för ett syndigt släkte

I lustgården i Eden levde människan i gemenskap med Gud. Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut. Och han satte där människan, som han format. Där fanns livets träd och kunskapens träd. Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården.

Känner du igen bilden? Liknar det inte det paradis, dit vi är på vandring. Men där finns ändå något som skrämmer mig. Detta kunskapens träd. Märk, trädet är skapat av Gud, men ändå skrämmer det.

Skall det vara så funderar jag, medan jag lyssnar till julsånger från julsångkvällen i Risöhäll. "Herren Gud tog mannen och satte honom i lustgården för att odla och bevara den." Där i paradisets lustgård ljuder Herren Guds röst, Guds ord. "men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta"

Ty den dag du äter av det skall du döden dö. Vår jord fylls allt mera av dödens lukt, olydnad och förakt mot Guds ord. Förbannelsens lukt sänker sig även över våra nejder. Visst har den funnits förr, men på något vis blir den så intensiv idag.

Ni vet, bilden av lugnet före stormen. Solen skiner, det är varmt. Fåglarna kvittrar ännu, men kalla vindilar känns redan och molnen hopar sig.

Och sedan...

På den öppna himlen formas konturerna av en vit häst. Ryttaren heter trofast och sann. Han, ryttaren som strider och dömer i rättfärdighet. Ögon som eldslågor, många kronor på huvudet. Namnet som är skrivet, men ingen annan än skribenten känner. Manteln doppad i blod. Namnet hann fått - Guds ord.

Himmelska härar följer honom, klädda i vitt rent linnetyg. Det skarpa svärdet glimmar. Konungarnas konung, Herrarnas Herre.

Dagen för slutstriden närmar sig. Ängeln syns i solen. Ett skri går till fåglar som flyger högst uppe på himlen.

Allt medan den onde mobiliserar sina skaror till en meningslös slutstrid. Skarorna som samlas runt slagordet "skulle då Gud ha sagt" De omringar de heligas läger. De omringar den Heliga staden. Allt medan dagarna förkortas.

Därför får vi äga frid. Den frid som han ger oss. Blicken får vi fästa på Honom, han som vi redan skådar i Anden. Han som berett rum och vill att vi skall få vara där han är.

Han som ger ny kraft för varje dag. Nytt mod genom Hans Ord. Ny glädje genom ett levande hopp. Han som dog för ett syndigt släkte och håller allt i sin hand. Han som strider och viskar: var ni stilla, min är striden.

Bortom tidens gräns strålar redan en förunderlig sol. Gatorna glänser som guld. Där flyter en gnistrande flod runt hela landet. Där finns inte det skrämmande trädet. Där finns endast livets träd. Herren Gud vill att vi skall få vara där. Snart, en gång är vi där. Det lönar sig att tro på Honom. Underbar är lönen och helt av Nåd. Nåd från en god Gud. Nåd genom Jesus Kristus.

Guds Ord

Så gryr en ny dag över jorden. En ny dag med Guds ord. Jorden är skapad i kraft av Guds ord. Jorden består genom Guds ord. Ja, jorden förvaras genom Guds ord till den dag då de ogudaktiga skall dömas.

Vi firar de heliga martyrernas dag. Glansbilden har bleknat. Guds ord blev allt ifrån begynnelsen motsatt av människan. Skull då Gud ha sagt? Människorna följde honom, som gjorde uppror mot Gud. Än idag ligger Guds barn och djävulens barn i strid. Den onde använder alla vapen. Guds barn har endast ett, Guds ord.

Men Guds ord har redan segrat. Segern är fullkomlig och den vanns på det blodiga korset. Segerfursten väcktes ur graven. Han steg upp. Han sitter på Guds, faderns högra sida. Därifrån mönstrar Han sin här, den himmelska härskaran som förlitar sig på Guds ord.

Än, en kort liten tid skall striden pågå. Ja intill den dag då Herren själv stiger ned. Då tar Han helt över. Redan idag leder han. Han påminner oss genom ordet om segern. Segern i kraft av Lammets blod.

När juldagsmorgon glimmar

Den är inte så populär numera, den gamla julsången. När man läser orden förstår man nog. Den passar inte riktigt in. Stämningen kanske förstörs.

Men för ett Guds barn är den kär. Den lyfter blicken bort från glansbilden, till den verklighet vi lever i på den här sidan om Edens stängda port.

Gud vilar på strå, han kom ner till jorden i sin godhet. Men en godhet som får konsekvenser, omvändelsens vilja, bättringens nåd. "Nu ej i synd jag spille"

Synden hör ju inte till julen, den är ju avskriven som föråldrad, icke rumsren som benämning på människans uppror mot Gud. En uppror som syns i tankar, ord och gärningar. Ett uppror som lyfts upp som en glansbild i tidningen på julaftonen. Ett uppror som fyller bygdens största kyrka några veckor före jul.

Men ett uppror som även syns i mig, jag vill ju vara litet bättre. Jag klarar ju mig ganska bra. Jag vill ju högakta Guds ord. Då svider det. Då gör det ont.

Men där finns glädjen, julens glädje. "Dig Jesus vi behöva". Honom behöver jag,  Jesus, den kära barnavännen. Honom behöver norrmannen som hyllas stor i våra nejder, i vår kyrka. Honom behöver den stackars amerikanskan som sålde sina barn till norrmannen och hans finländske man. Honom behöver Pedersöre församling som upplåter sin kyrka, av otänksamhet eller av list.

Vi behöver honom! Det kostar inget, men det innebär något. "Jag vill ej dig bedröva med synder nu igen" Varken med egenrättfärdighet, självgodhet, elakhet, småaktighet, kärlekslöshet..

Listan kan göras lång. Korset var tungt. Segern fullkomlig. Kallelsen världsvid.

Låt oss följa honom, bort från synder, världen och bort från Babel sist en gång.

Mina tankar till hemmet då går..

Det är julafton, förmiddag. Jag sitter på sängen i det rum, där mor och far numera sover. Jag har en bild av, att det då var fyra sängar där.Två högsängar på varsin sida, den nedre till vänster var min. 

Farfar har det ena rummet bredvid. Mor o Far har också två sängar i sitt rum. I det lilla rummet bakom salen finns också några sängar, kanske någon, de två äldsta flickorna sover i vardagsrummet.

Tanken går idag över 40 år tillbaka i tiden. Även då är det jul, julefrid. Jag sitter på sängen. Jag minns orden jag gnolade. "Ty över stad och land ikväll går julens glada bud". Budet som förts från släkte till släkte, pilgrimssånger om Frälsaren.

Tanken går idag till det barndomshem där jag lärde känna Jesus. Hemmet som var en gåva från Gud. Det är nu rätt länge sedan, men Herren är den samme, än i dag.

Och budet går över jorden.

Julafton

En välsignad Jul !

"Och över stad och land ikväll går julens glada bud, att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud."

Nära jul

I morgon är det julafton och samtidigt fjärde advent. Helgfriden sänker sig över bygden. I en av morgondagens texter profeterar Jesaja: Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält och det bördiga fältet skall räknas som vildmark.

Den dagen skall de döva höra bokens ord. De blindas ögon skall se ur mörker och dunkel.

De ödmjuka skall få allt större glädje i Herren. De fattigaste bland Israel skall fröjda sig i Israels Helige.

Det finns inte rum

Det blir jul. När du kom Herre, fanns det inte rum i härbärget, men du kom ändå för du skulle födas i Betlehem, så var det sagt. Du kommer på nytt Herre, men nu finns det inte rum i Jerusalem. Idag samlas hela världen för att besluta om den stad där du dog. För att besluta om den stad, varifrån du uppfor.

Nej, det finns inte rum nu Herre, vi skall ju köpa och sälja och om Jerusalem får endast FN besluta, inte kan du komma dit. Men du kommer Herre, ordet vittnar därom. Snart står du igen med dina fötter på Oljeberget, precis som det är skrivet. Välkommen Herre!

Helig, Helig, Helig

Den vackra psalmen var måndagens "vers". "När den nya dagen gryr, till dig vår lovsång går". Gud är helig, vi är syndare. Alla är vi likadana på ett sätt: Ingen kan vara fullkomlig inför Gud. Inför Gud finns inte stora och små syndare, endast benådade syndare och "syndare"

Jesus, Guds son, sann Gud och sann människa är då den avgörande. Tar vi emot Guds nåd som strålar emot oss ännu idag. Men en människa som inte vill höra om Jesus, vad är då vår uppgift? Vi som känner honom och har vår frid i honom.

Ondskans andemakter skyr Jesu Namn. Johannes blev sänd till en av dem, Herodes. Johannes hamnade i fängelset. Han, som kom med budskapet om Jesus, syndens försonare förvisades till fängelsecellen. Ondskans andemakter härjade och tilläts ta Johannes liv.

Herodes gick förlorad och Johannes liv på jorden tog slut. Det första förstår vi, det andra är svårare. 

Johannes har varit mycket i mina tankar de sista dagarna. Guds tankar är så mycket högre än våra tankar. Tillika är just det vår största trygghet. 

Helig, Helig. Visst ljuder lovsången i himlen än i dag.

På jorden, från jorden går ännu suckar till den Helige: o trängde sig hit ner, en ton, en enda ton, förnyat mod vi fick i striden.

Gud är Helig. Han hör även suckar. Han låter tonen gå genom himlarymden, mitt igenom ondskans krafter.

Och även idag hörde Gud böner. Även idag trängde några toner ner..

Gud är god!

En julgåva

Jag köpte en julgåva åt mig själv. Jag tog den i bruk i dag, en andaktsbok av Rosenius. I andakten för den här dagen utgår Carl Olof från (Rom 9:15)

Jag skall vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.

Rosenius avslutar: Gud är helt nöjd med alla dem, som har iklätt sig Sonens rättfärdighet.

Genom Kristi rättfärdighet blir vi rättfärdiga inför Gud. Så länge vi är i Kristus gäller detta och vi är fria från fördömelsen.

"Salig den, som då går fram och på nåden dristigt vågar
och allena med Guds lamm sig i denna sak befrågar;
för det är för alla skrivet, att den Sonen har, har livet."

Kristus, uppenbara för oss..

Kristus uppenbara för oss, undret med din offerdöd, ur syndafallet gör oss, fria i din kärleks glöd.

Med sitt blod, så är vår tro, på sitt kors han ger oss ro.

Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull.

O vilken kärlek, underbar sann, aldrig har någon älskat som han.

Öppnade ögon, Herre mig giv.

Idag skapas en "kristendom" utan Kristus. Det är en grym religion. Det talas om en tro på det goda, en tro på människan, eller vissa människor. Du behöver inte förlåta, ja du får egentligen inte förlåta.

Då är det gott att påminnas om Honom. Han som helar det söndriga. Han som säger, Fader förlåt dem. Han som flyttar en rövare till paradiset. Han som kan ge en vilja ny och god.

Hos Jesus finns ingen hopplöshet. För Jesus finns inga hopplösa fall. Han säger ömt - följ mig. Han säger - gå, men synda inte härefter.

Han säger - idag skall du vara med mig i paradiset.

Välsignad vilodag!

En julhälsning, tredje advent

Guds Frid!

Kära vänner, det lider mot jul. Om Gud så vill firar vi nästa söndag julafton. Vi får än en gång fira Jesu födelsedag. Nu vill vi förbereda oss och bereda oss själva för den här festen. Men vet ni vad jag tror. Jesus vill bereda oss. Han skrev själv ett brev till sin församling. Där skriver han:

Se, jag står vid dörren och klappar på.
Om någon hör min röst skall jag gå in till honom
och hålla måltid med honom och han med mig.

En gång för länge sedan var Jesu lärjungar samlade bakom stängda dörrar. Lärjungarna var rädda, lärjungarna var ledsna. Minns ni vad som hände? Minns du, som kanske är trött och ledsen idag. Minns ni vem som kan komma genom stängda dörrar?

Plötsligt kommer han, Herren Jesus. Han ställde sig mitt ibland dem. Då säger Han: Frid vare med er! Han kommer även idag genom sitt ord: Frid vare med er! Samma Jesus som tröstade lärjungarna vill idag trösta oss. Samma uppståndna Jesus. Och nu bjuder han oss till sin födelsefest.

Idag vill han nå alla sorgsna hjärtan. Han vill bereda sin kringspridda församling. Han vill visa sina sårmärkta händer och sin sönderstungna sida. Vi får med förundran säga: Min Herre och min Gud! Ja min Herre och min Gud.

Ja vi går för att fira jul, vår frälsares födelsefest. Kära vänner minns ändå, Jesus är redan född. Han levde, han dog, men han uppstod och lever. Han lever för att vi skall få ha liv.

Överskriften för den tredje advent är "Bered väg för konungen." En av dagens evangelietexter är från Johannes evangelium 3. kapitlet vers 26-30.

26 De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om – nu döper han, och alla går till honom!"27 Johannes svarade: "En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. 29 Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.

Idag får vi glädjas över att få höra brudgummens röst. Må han bli allt större för oss. Själv får vi bli mindre. Ja vi får bli så små att vi får krypa upp i Jesu famn. Vi får vila vid hans hjärta. Vi får minnas vad han lovat:

”Se jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Han kan inte ljuga, för Han är Gud. I dag viskar han till oss. ”Var dag är en sällsam gåva. En skimrande möjlighet!”

Kanske han höjer rösten något: Se jag går med dig, frukta inte. Tvivla inte, tro!

Johannes döparen var den profet som skulle bereda vägen för Jesus. De föddes nästan samtidigt, Johannes några månader tidigare. Johannes började sin offentliga tjänst före Jesus. Johannes hade en kraftig, men enkel predikan: Gör bättring och tro Evangelium.

Vad betyder det att göra bättring? Det betyder att vi får omvända oss till Jesus. Vi får följa honom. Johannes visade på Jesus: 

Se Guds lamm som tar bort världens synder.

Kära vänner, detta är evangelium: Se Guds Lamm som tar bort världens synder. Vänd blicken mot Jesus! Jesus gjorde allt för oss. Han bar alla våra synder till korset. Han försonade dem där. Därför är vi fria. Vi får vara fria och lyckliga Guds barn. Jesus får vara vår Konung. 

Han bar en törnekrona för din och min skull. Och nu bjuder han oss till födelsedagsfest.Festen börjar redan idag. Allting är färdigt, allt är berett. Allt får vi ta emot av Nåd. Nu får vi bli dessa glädjebudbärare. Vi får gå ut frimodiga och berätta för hela nejden, hela världen om Världens frälsare.

Tänk om det ännu skulle bli så som vi läste i texten: Att alla skulle gå till Jesus. Visst skulle vi vara glada då. Jesus kallar ännu idag. Kom därför med kära vänner:

Låt oss gå till krubban. Herre öppna våra ögon där så att vi ser Honom, Jesus världens frälsare.

Låt oss därför bereda vägen för honom den här julen. Vi får stämma in i änglakören. ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.” Vi får sjunga julens sånger. Vi är ett lyckligt folk. Öppna Gud våra ögon så att vi ser det. Att en jul med Jesus är en jul med glädje.

En frälsare är född åt oss i Betlehem, i Davids stad.

Nu sänder Gud oss ut.Vi får vara de glädjebudbärare som går ut med det glada budskapet över bergen, ja även ner i Tåredalen. Vi får gå ut med ett fridens budskap: Frid, Julefrid. Frid vare med Er!

I dag får vi likt Johannes säga. Den glädjen har jag nu helt och fullt. För även vi är Brudgummens vänner, Herren Jesu vänner.

En fridfull Jul!  En jul med frid, då synden är förlåten. Var fria, ni friköpta skara!

Må Herren välsigna er alla!

Guds ord

Jag fascineras ännu en gång av Guds ord. Vilken klippa är inte Guds ord. Han talade fordom till profeterna och slutligen genom sin son. Han kommer inte med nya sanningar. Apostlarna förde ut budskapet. Det når nu hela världen.

Därför är det egentligen ganska lätt att känna igen en falsk profet. Han går utöver Guds ord, eller förkastar något. Alltså det är Guds ord som avslöjar ulven.

Ordet lyser ännu som ett ljus i en dyster vildmark. Ordet lyser tills morgonstjärnan går upp. Låt morgonstjärnan Herren Jesus lysa upp din vandring.

Nog är det gott att vandra i natten om du redan äger ljuset.

Morgonstjärnan

"Herren Jesus kommer snart" För cirka tre år sedan fäste jag mig vid den mäktiga sången i Sions sånger "Lys du morgonstjärna klara". Ja, jag har väl nog alltid tyckt om den sången, men budskapet kan få en ny innebörd.

"Och mot Öster glatt vi skådar" Det finns en glädje i att vänta på Jesu ankomst. En sund glädje som kanske inte är så lätt att "hitta". I går när jag i arbetets tecken körde genom bygden funderade jag: Vet nejdens folk att vi lever i en tid då vi kan förvänta oss att Jesus kommer snart.

Mitt i byn står ännu kyrkan. Två bilar stod utanför församlingshemmet och pastorskansliet. Jag kände en glädje att det finns något som påminner. När jag sedan kom till vårt kontor så stod prästen där. En äldre Herrens tjänare som för ut ett bibliskt budskap på den orten. Han hade bråttom vidare.

Vi hälsade hastigt, Guds frid! Sedan skyndade han vidare. Kommer vi ihåg att be för dessa Herrens tjänare. De är som Herrens änglar på de platser där de verkar. Svartklädda men bär ut budet om Jesus, syndares vän. Han som föddes i julnatten, levde och dog syndfri, uppstod till vår rättfärdighet och snart skall komma för att döma levande och döda.

Snart, om inte Gud griper in predikas inte Guds ord i våra kyrkor. Ljusstaken flyttas. Kyrkan mitt i byn blir ett avgudatempel. Det känns svårt att skriva det, men utvecklingen går ditåt.

Då är det tryggt att veta att vi har en mäktig Gud. Hans ord vittnar om att Antikrist skall sitta i hans tempel. En annan Emmanuel skall styra jorden. När det sker då är tiden kort, då förkortas tiden för hans utvalda.

Gud har kontroll. Vi får be för varandra. Herren Jesus kommer snart!

En port mot Öster

Hesekiel får också i en syn se den kommande Gudsstaden. Han beskriver den i många kapitel. Det han ser och beskriver är liksom hela Bibeln, Guds ord, förmedlat på ett mänskligt språk.

Människans tröga sinne fattar inte riktigt det. Men då det är Guds ord kan Anden förklara. Han förklarar något enligt sitt allvisa råd.

Hesekiel beskriver hur Herrens härlighet kommer till det nya templet. Han står vid den östra porten och ser härligheten från Israels Gud komma från Öster.

Hans röst är som dånet av stora vatten. Jorden lystes upp av hans härlighet. Anden lyfter honom och han ser platsen för Guds tron. Han hör någon tala inifrån templet medan en man stod bredvid.

Han sade till mig: Du människobarn. Detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt.

Gog och Magog

Profeten Hesekiel ser de förtorkade benen, Israels hus. Han hörde att deras hopp var ute. Det är slut med oss.

Hesekiel fick profetera över dem. De fick komma upp ur sina gravar och komma till Israels land.

Han fick höra hur Herren skulle samla dem från alla folk och göra dem till ett folk på Israels berg 

Därefter ser han hur folket som på nytt befolkat det öde landet angrips. Gud sätter krokar i mäktiga hednafolk.

Men på den dagen då Gog kommer över Israels land släpper Herren lös sin vrede. På den dagen skall det bli en stor jordbävning i Israels land.

På Israels berg faller den stora skaran. Och i Israel sker en stor väckelse.

Hesekiel profetia närmar sig sin fullbordan. Hur nära den är vet Gud..

Frid

Jag står där vid kassan i den kristna bokhandeln. Då kommer en man gående förbi. Han sträcker fram handen, hälsar och säger Frid!

Sen går han vidare ner för trappan. Fyra timmar tidigare, då jag for på lunch kom jag att tänka på Herren Jesus. Den gången då lärjungarna var samlade bakom stängda dörrar.

Plötsligt står han där, Herren Jesus. Frid vare med Er! säger Han. Ja frid, Guds frid, det behöver vi i en dyster värld.

Frid!

Den himmelska hären

Det finns en himmelsk här. Den visar sig inte så ofta. Må den härskaran också idag skydda och bevara, då stormen drar in. Stig-Erik berättade i söndags om när en finsk och en rysk soldat träffades. Finländaren frågar då av den andre. Vad var det som hände i striden, då ni drog er tillbaka.

Den ryska soldaten berättar då. Inte fruktade vi er gråklädda, för ni var så få. Men det var de vitklädda som sprang runt er som vi fruktade.

Idag ifrågasätts i vissa kretsar, bland annat i Helsingin Sanomat nyligen, huruvida den finska armén mera behöver Jesus. Vi behöver honom varje dag, hövitsmannen över Herrens här. Må han ta kommandot i våra liv.

Dödsskuggans dal

Måndagens bibelvers berör dödsskuggans dal. Konung David skriver i sin kända herdepsalm: Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont. För du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.

Ja visst är det så, vi behöver inte frukta. Herren går med.

Klippan, trons grund

Ibland kan sömnen vara orolig. Du vaknar gång på gång och får inte någon ro. Tänk om det skulle vara lika med tron. Tron däremot är fast, ja den får vara fast och säker, då den vilar på klippan Kristus. Skulle tron vila på dig själv kunde det vara oroligt, men tron får vila på Jesu verk.

Vi har liksom förankrat vårt liv och vår tro i klippan. Vi har ett stadigt fäste i urberget, himmelens Gud. Då må det storma och skeppet kastas hit och dit, men du går inte under. Håll blicken på Jesus!

Välsignad vilodag!

Gränsdragning

Tavlan är en målning av min far. Släktens hemgård i Näs. I slutet av 60-talet var det nyskifte i Eugmo. I samband med nyskiftet flyttade mina föräldrar två kilometer norrut. Jag är sedan född där.

Av någon anledning så drogs rålinjen vid nyskiftet tvärs genom huset. Bland annat som en följd av detta blev den del som syns till vänster om kvisten riven. Jag har förstått att den del som lämnade på fel sida måste rivas.

Visst är det svårt att förstå att det kan gå så fel. I morgondagens texter talas det om Guds rike. Jesus blir tillfrågad av fariséerna om Guds rike. Jesus förklarar då att Guds rike inte kommer så att man kan se det. Man skall inte heller kunna säga, se här är det, eller där är det.

Sen säger Jesus: Ty, se Guds rike är mitt ibland er. Där står Jesus som den osynliga gränsen. Jesus, hans ord drar upp en osynlig gräns. Hela världen delas, städer delas, hus delas, familjer delas. Jesus är skiljelinjen.

Senare i kapitlet hänvisas till åtskillnaden på Noas tid. Hur Lot och hans hustru kallades bort från Sodom, men hur där ännu kom en ny skiljelinje. Lots hustru dog på färden.

Likaså blir åtskillnaden obarmhärtig vid Jesu ankomst vid tidens slut. Två sover i en säng. Två mal vid en kvarn. En tas med, en lämnar kvar. En lämnas kvar, en tas med.

Där den döda kroppen ligger kommer gamarna att samlas. Gud håll mig vid liv genom ditt ord, så att flyttningen då blir från ditt jordiska rike, till ditt eviga rike.

Konungen

Kan du min vän säga? Jag tillhör Herren. Du som fått växa upp, mitt ibland det gröna gräset. Ja som pilträd vid vattenbäckar. Har du skrivet på din hand - Herrens egen.

Jesaja vittnar: Så säger Herren, Israels Konung, ja Israels Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste och den siste.

Frukta inte, var inte förskräckta!

Hedningarnas tider

Jesus berättar enligt Lukas om att Jerusalem den heliga staden skall trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är förbi. Folket skall falla för svärdsegg och de skall föras bort som fångar till alla hednafolk och staden skall trampas ner.

Men fångenskapen skall ta slut. Jesus ger också en liknelse. Han uppmanar oss att se på fikonträdet och alla andra träd. Så snart de knoppas ser ni av er själva att sommaren redan är nära.

När ni ser att detta händer vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. Guds rike är nära. Jesus säger att vi skall veta det. Vad betyder det för mig att Guds rike är nära.

Visst ger det livsmod. Visst ger det glädje. Guds rike är nära. Guds rike, det förunderliga riket. Visst skall Guds barn glädja sig då de vet och känner att Guds rike är nära.

Tala ljuvligt till Jerusalem. Säg att dess vedermöda är till ända. Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Dess vedermöda är förbi. Jesaja talar ljuvliga ord. Missgärningen är försonad. Rösten ropar i öknen. Bered väg för Herren.

Bered väg för Herren! Men allt kött är gräs, blomstret vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.

Han samlar lammen i sina armar. Han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.

Herren går med..

I Herrens händer

Guds händer, de händer som format människan av jordens stoft. Gud, han som   blåste in livsande i den första Adam.

Samma Gud sände sin son till Jorden. Genom den Helige Ande blev Jesus till i Marias sköte.

Gud visste, sonen skulle dö för ett syndigt människosläkte. Gud såg, släktet var utan Herde. Söndriga, sjuka, ja för alla öppnade han en port.

Gud uppväckte sin son för att vi skulle få leva. För att vi skulle bli fria från syndens smitta. För att vi skulle kunna älska. För att vi skulle kunna trösta. För att vi skulle kunna ge ett glas vatten.

Jesus han går dit, vart vi aldrig hann. Jesus vet, det vi aldrig visste. Jesus ser det vi aldrig såg.

Jesus, Guds utsträckta händer. Jesus tröstaren i nöden. Jesus hoppet i döden.

Jesus ge oss öppnade ögon. I dina händer, min Herre och min Gud.

Ske din vilja såsom i himmelen, så och och på jorden.

I bönen Fader vår ber vi om att Guds rike skall komma. Vi påminns om att vi får be att Guds vilja skall ske. Vi ber om att han skall förlåta oss våra skulder, om bröd för dagen.

Vi ber om att bli bevarad för frestelser, att Gud frälsar oss från det onda. Vi påminns om att Hans är riket, makten, härligheten.

Ja i evighet. Den bönen är vår tröst även denna dag, dessa dagar då vi förundras.

Josafats dal

Profeten Joel har en märklig profetia i sitt tredje kapitel. Jag förstår den inte riktigt. Han skriver om de dagarna, om den tiden då han gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap. När han håller dom över Israels fiender.

Han samlar dem och för dem ner i Josafats dal. Där håller han dom över dem. Hednafolken smider plogbillar till svärd. Skaror på skaror samlas i Domens dal. Herrens dag är nära. Herren ryter från Sion, från Jerusalem låter han sin röst höras.

Ja, vi har faktiskt i dag en av de dagar då himlen och jorden bävar. Men även idag är Herren en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn.

Månne vi inte lever i de dagar då vi får lyfta blicken uppåt. Vi vet inte tiden eller stunden, men klockan tickar. Jag förundras, men vill förlita mig på Herrens löften. Herren bor på Sion. Blodskulden är utplånad.

Jona predikan / Jerusalem, Jerusalem

Jag lyssnade igår på undervisning om profeten Jona. Sanningens son som fick en uppgift av Gud. Jona visste att Guds ord är sanning. Han visste även att hos Gud finns nåd?

Sanning och nåd. Nåd och Sanning. Det som världen har så svårt att förstå. Det som får en profet att bäva. Gud är helig. Han ändrar sig aldrig. Hans ord ändras inte. Men hos Gud finns det nåd. Nåd i och genom Jesu Kristus.

Guds ord visar på denna nåd. Vi får visa på denna nåd. Land, land, sök din Gud. Herre bevara och välsigna. Tack gode Gud!

Det är gott då en stad vänder om. Gud gav Nineve 120 år. Noa predikade 120 år. Idag vilar världens blickar på Finland. Idag betraktar Gud Finlands folk. Herren Jesus står bredvid.

Men framför allt vilar Världens blickar på Jerusalem. Staden den evigt klara. Staden där Jesus skall stå, med sina fötter på Oljeberget.

Herren samlar alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden intas. Halva staden förs bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad.

Sedan skall Herren gå i strid med dessa hednafolk. På den dagen står han med sina fötter på Oljeberget, som brister. Då skall Herren min Gud komma och alla heliga med dig. Ljuset blir borta, dagen förmörkas. En särskild dag, känd av Herren. När aftonen kommer blir det ljust.

Välsignad självständighetsdag! Vi ber för vårt land. Vi ber för staden Jerusalem. Vi ber för Herrens folk. Vi ber i Jesu Namn.

Hos Gud finns nåd. Hans namn är Jesus!

På Sions berg / och i Jerusalem

Mina tankar har idag även gått till profeten Joels bok. Joel profeterar om eld, blod och rökpelare. Tecken som skall synas både på jorden och på himmelen.

Solen vänds i mörker, månen i blod. Innan Herrens dag kommer. Men Joel får även se skaran. På Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara.

Så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar. "Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Herren kallar. Guds församling höjer den blodröda fanan. I hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod. Och uti hans dyra sår har vi ständigt jubelår.

Se så går det hem på Nåden. Tills vi står i himmelen. Tjänsten tar en dag slut. Natten kommer, ingen kan då verka.

Idag känns det så lätt. "Vila dig en liten tid" Salig är den som håller ut och hinner fram till 1335 dagar.

Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände.

Sådana tankar ger Gud mig idag. Varför frågar jag?

Dagen, de dagar då jord och himmel möts

Herren Jesus är uppfyllelsen av gamla testamentets profetior. I Jesus uppfylls alla profetior. Johannes ser Lammet ta bokrullen ur Guds hand. Ur handen på honom som sitter på tronen. (Upp. 5)

Det är märkliga, mäktiga saker som sker där vid tronen. Fyra väsenden, 24 äldste faller på knä inför det slaktade Lammet. Där står de nu på knä. Harpan har de i ena handen, lovsången ljuder mäktigt " hav tack käre Jesus" "hav tack käre Jesus". I andra handen har de gyllene skålar.

I de skålarna finns de heligas böner, Herre förbarma, Herre fräls, kom Herre Jesus.

Men sången är en ny sång, en sång full av förväntan. I Anden kan vi höra evighetens klockor ringa. Det är Sabbatsafton, klockorna ringer in Guds barns eviga sabbatsvila.

Hör du klangen? I evigheten ringer den redan. Vi kan inte höra den ännu här nere, men på jorden går det som Gud sagt  i uppfyllelse. Likt basuner bryter lovsången till Lammet fram i himmelen. På jorden pågår födslovåndorna.

Det första sigillet bryts, det andra, det tredje, det fjärde, det femte då martyrernas själar ännu suckar, det sjätte och det sjunde.

Ja, det sjunde, då är det färdigt. Då tågar Guds barn in i himmelen. Då hör vi den sista klangen, av tidens helgmålsringning. Festen börjar i ett nytt Jerusalem.

Gud

Jag tänker på Gud, men hittar inte riktigt orden. Gud är suverän, allsmäktig. Han uppenbarar sig via ordet. Frälsningens väg uppenbarar han ju så klart.

Men jag stannar ändå vid förundran. Igår hörde jag i Timos predikan hur allt som han sagt i sitt ord går i fullbordan. Han är ju inte begränsad av tiden. Han vet den dag då evigheten börjar. Ja han är från evighet till evighet.

Men han levde även som mig, som en människa i drygt 30 år. Var det kanske 35 år? Han känner mig, han har räknat mina dagar. Han vet hur de alla ser ut.

Han vet hur trött jag är, trött men förnöjd. Han vet mina tankar. Han vet att jag förundrar mig. Ja i min förundran finns tacksamhet, ödmjukhet. Jag måste nog gömma och begrunda i hjärtat. O store Gud!

Låt mig förstå något av din storhet..