tisdag 31 januari 2017

I vatten och i kraft av Guds ord

Aposteln Petrus skriver i sitt andra brev om människor som bortser i från att det för länge sedan fanns en värld som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord.

I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under.

Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit besparad åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.

Hebreerbrevets författare skriver: Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord.

Tanken svindlar då Anden förklarar vilken grund vi har att stå på. Människor må förgäves försöka hävda att vi idag är så upplysta att vi med egen kraft idag kan tolka Guds ord. Att vi förstår så mycket bättre än dessa apostlar.

Nej, och åter nej, Vem är du människa som kan tvista med Gud. Om Herren Jesus säger Hebreerbrevets författare vidare:

Du Herre har i begynnelsen lagt jordens grund. Och himlarna är dina händers verk. De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad. Som en mantel skall du rulla ihop dem. Och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme och dina år har inget slut.

Författaren vittnar: Till Jesus sade Gud: Sätt dig på min högra sida tills jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.

Kära vän som följer och älskar Jesus. Denne Jesus han blygs inte för att kalla oss bröder (och systrar)

Vår broder Jesus har fullgjort allt  Reningen från synden är gjord. Författaren uppmanar oss att se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till. Vi har fått en himmelsk kallelse.

Denne vår broder Jesus vittnade för aposteln Johannes: Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok.

Petrus skriver: Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor väntar vi på efter hans löfte.

Ja, varför skulle vi längre, tvivla, sucka och ängslas då allt detta en gång väntar oss tillsammans med profeter, apostlar och trons vittnen.

måndag 30 januari 2017

Som din dag så skall din kraft ock vara

Jag kan inte räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt. Så skrev Lina Sandell. Varje dag är unik med glädjeämnen och ibland även sorger och prövningar. Lina skriver också i sången "Blott en dag": som din dag så skall din kraft och vara.

Sådant är människans liv här på jorden. Vi vandrar vidare, en dag, ett ögonblick i sänder. Vi tänker inte så mycket på det. Någonstans i bibeln står det om jag minns rätt: alla mina dagar är räknade. Står det också? De är skrivna i din bok.

Då jag i går fick feber, blev jag tvungen att vara hemma idag. Mycket finns som jag hade tänkt att skulle göras idag. Då människan får feber är det något som är i olag. Kroppen reagerar på en infektion av något slag. Vi regerar olika på feber och sjukdom. Huvudet blir tungt, man blir mer eller mindre trött. Ja det är något som man inte kan påverka så mycket. I bland orkar vi vara uppe. Ibland blir vi sängliggande.

Gud som har allt i sin hand använder också dessa människans svagheter. Svagheter som efter syndafallet drabbar oss alla på något sätt. För mig blev därför gårdagens tema litet speciellt. Vi minns hur Gud hade sänt lärjungarna ut på sjön. Det kom storm. De fick kämpa i motvind. Började skeppet sjunka? Lärjungarna kunde ingenting göra, men båten kämpade mot vågorna. Skedde någonting som de inte hade räknat med?

Då ser de en skepnad komma gående på sjön. De är så "bortråddade"att de inte till först känner igen honom. Men han kommer, deras mästare. Han räcker ut handen. Petrus tro testas. Han ber om ett tecken: Herre om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet. Jesus svarar: kom. Petrus tror. Han går på vattnet mot Jesus och ända fram till Jesus. Då tappar han blicken. Han ser sig själv, han ser vågorna, han sjunker. Kanske blev upplevelsen så stark för honom att den blev viktigare än Jesus?

Har du någon gång gått på vatten, eller har det känts som om du fått gå på vatten. Tron har blivit styrkt. Du har känt att Herren varit med. Du skulle ännu vilja litet suga på karamellen. Känslan att himlen är nära har varit så stark att du velat stanna ännu en liten tid uppe på berget, förklaringsberget.

Har du någon gång hastigt tagits ned från berget. Tvivlen har uppstigit och helt förmörkat solen. Du har sjunkt ner, djupt i dödskuggans dal. Du har inte orkat be. Djupets vatten har omgett dig såsom det omslöt profeten Jona. Du som varit så stark, styrkt av Herren, du som orkat glädja dig över nåden. Du som velat prisa Herren. Du som fått vittna om honom och kanske också med uppriktig glädje och tacksamhet.

Då sjunker allt till botten. Du känner att nu frestar den onde dig. Du kan dock ingenting göra. Du känner dig övergiven av Herren. Då liksom åt Petrus räcks en hand ut. Petrus ropade Herre hjälp mig. Du kanske endast viskade: Herre nu orkar jag inte mera, allt är slut.

Du trossvage sade Jesus åt Petrus. Varför tvivlade du? Han är vår styrka. Inför honom får vi sjunka ner och likt lärjungarna säga: Du måste vara Guds son.

Stora Guds män har fått uppleva detta. Profeten Elia hade en sådan här upplevelse. Gud har gripit in. Han som är klippan och kraften. Han har lyft. Vandringen har fortsatt, men liksom för patriarken Jakob. Haltande, lutande mot nåden. Den egna kraften har slagits i spillror. Gud vill inte att den skall vara så stark att den skymmer Kristus.

Även små Guds barn får uppleva detta. En kortare eller längre tid. Barnet viskar: Herre hjälp mig. En hand sträcks ut. Hjälpen kommer från himlen. Glädjen återkommer. Tron vaknar till liv, Jesu Guds sons tro, tron som håller. Gud är god. Han är stark. Jag får vara svag. Jag får sjunga om honom, prisa honom. I svaghet, i medvind, i motvind.
Men blott en dag, blott ett ögonblick i sänder. Fram tills jag når det goda land.

söndag 29 januari 2017

Psaltaren 2

Psalm 2 är en psalm som också i dag känns mycket aktuell. Varför rasar hednafolken, varför tänker folken fåfängliga tankar. Furstarna rådslår med varandra, mot Herren och hans smorde (Jesus).

Jesus besegrade synden och döden. Den onde blev nerkastad till jorden." Gläd er ni himlar men ve dig du jord"

Handla nu vist ni kungar. Låt varna er ni kungar på jorden.

Ge sonen hyllningskyss.

Finner vi idag kungar och furstar som vittnar om Jesus? Om honom som har all makt i himmelen och på jorden. Även idag har han makten. Han låter agnarna skiljas från vetet.

När han sedan stiger ned så har han lönen med sig. Då skall allt bli annorlunda. Mycket annorlunda. Evig salighet för de trogna(vetet) som han skall samla in i sina lador. Agnarna bränns upp i eld. 

Bibeln vittnar om de frälstas eviga salighet. Inget mänskligt öga har ännu sett det.

En jublande förgård till paradis

" En jublande förgård till paradis vill Gud att hans kyrka skall vara"

Kyrkoherdens ord i slutbönen i dagens gudstjänst lämnade i mitt sinne. Jag var med dottern i vår kyrka. Hon skulle sjunga här samtidigt som det tändes ljus i Lillkyro kyrka för mormor och de som lämnat den här jorden.

Guds kyrka vandrar mot evigheten ledd av Herren Jesus. I den kyrkan är troende över hela världen delaktiga.

I himlen samlas en annan skara som vi sjunger i samma psalm (130). När psalmen vi sjungit en sista gång o Gud låt oss fridfullt få somna.

Däruppe deltar även änglarna i sången. " om frälsningen talar var jublande ton"

Vår Gud vare ära och tack och lov från nu och till evighet! Amen.

Psaltaren

Psaltaren inleds med två korta psalmer. Den första handlar om den rättfärdige och den orättfärdige. Månne Herren Jesus har sjungit även dessa. Han som är vår rättfärdighet.

Språket är tydligt och visar klart på skillnaden mellan rättfärdiga och orättfärdiga människor.

Salig är den som har sin glädje i Herrens undervisning. Han är som ett träd planterat vid vattenbäckar. När bäcken porlar eller Ordet når oss får trädet friskt vatten till sina rötter.

Trädet hålls friskt. Trädet är helt beroende av bäckens vatten. Trädets rötter går inte djupt ner i jorden som ifall det växte på en torr plats. Trädets rötter sträcker sig i sidled mot bäckens vatten.

Trädet är alltså helt beroende av att bäcken porlar och vattnet rinner vidare. Som kristna är vi helt beroende av ordet. Så vill Herren ha det. Han vill att ordet skall vara våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. 

Psalmen och bilden av vattnet och löven kan också anses vara en bild av det kristna dopet. 

Trädet bär frukt i rätt tid och löven vissnar inte. 

torsdag 26 januari 2017

Guds Ord

Och jag såg himlen öppen och se en vit häst.

Han som satt på den heter Trofast och Sann.

Han dömer och strider i rättfärdighet.

Hans ögon var och är som eldslågor.

Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod.

Det namn som han fått är Guds Ord.

De himmelska härarna följde honom på vita hästar. De var klädda i vitt rent linnetyg.

Konungars Konung, herrarnas Herre!

Förödelsens styggelse och dess förelöpare

Jag har några dagar funderat på ett tidigare inlägg. Ibland reagerar vi mycket starkt över något som vi upplever som helt fel. 

Ibland kan vi då överreagera. Ibland kan vi behöva begrunda huruvida vi överreagerat. Jag har fått fundera på att hur skall man förhålla sig till en tjänare som överger, föraktar, eller anser sig stå över Guds ord.

Vilken roll har en ärkebiskop. Hur förändras hans roll om han viker av från Guds ord. Hur är det om han blir tillrättavisad och inte omvänder sig?

Som Guds tjänare, små eller större (betrodda med större ansvar) är vi alla ytterst ansvariga inför Gud. Jesus säger också att de ord som han talat skall döma oss på den yttersta dagen.

Idag hade jag möjlighet att läsa och också lyssna på bibelberättelsen om översteprästen Josua. När det gäller honom torde det vara klart att han var utsedd enligt Guds vilja.

Hur det är med en ärkebiskop i en Nordisk stats- eller folkkyrka kan jag inte riktigt uttala mig om. Klart är det väl åtminstone att Gud kan ta hans ämbete ifrån honom. Det gäller förresten alla tjänare.

Judas hade också blivit kallad. Han förrådde Jesus för 30 silverpenningar.

Jesus undervisar i Markus 13 om förödelsens styggelse. Daniel såg honom också. Johannes talade om Antikrist och många antikrist som redan då verkade. Paulus talade om motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud och heligt så att han sätter sig i Gud tempel och säga sig vara Gud.

Paulus talade om något som håller honom tillbaka. Paulus visste vad det var som höll honom tillbaka

I dagens tidning(ÖT 26.1) avslöjar en sig allt mera. Kyrkans ärkebiskop verkar att gå antikrists ärenden.

Han säger att diskussionen inte borde fokusera på vad en präst får eller inte får göra. I stället tycker han att det är dags att fråga sig hur kyrkan tjänar människorna, också par av samma kön, då de ingår äktenskap.

Josua sade: Jag och mitt hus vi vill tjäna Herren. Så vill Guds sanna kyrka göra. Till den kyrkan får vi ännu idag höra.

Denne man däremot, (märkt av antikrists och vilddjurets väsen) säger vidare. Till de präster som anser att de inte kan betjäna äkta par av samma kön säger Kari Mäkinen att ett ansvarsfullt sätt att betjäna då är att visa dem vidare till någon annan präst.

Laglöshetens människa, fördärvets son, förödelsens styggelser, små antikrist och även antikrist då han uppenbarar sig avslöjas av Guds ord. 

Jag vill inte smäda någon. Inte heller denne av kyrkan utnämnde ärkebiskop. Ordet dömer och Jesus ger den slutliga domen vid sin ankomst. 

Vi får förlita oss på ordet och Herren Jesus. Han har dött för mina synder. Utan Jesus kan ingen bestå inför Gud ansikte.

Men vad sades det åt Översteprästen Josua: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar så skall du få styra mitt hus och vakta mina förgårdar. Du skall få en plats att vandra på bland de som står här.

Håll blicken fäst vid ordet och mot himlen. Låt ingen bedra er. Snart, kanske snart kommer Han, Herren Jesus som vi väntar på.

Och Anden och Bruden säger kom. Kom Herre Jesus!

Petrus

Idag är det 26. kapitlet enligt Matteus i bibelläsningsplanen. Jesus, Guds son är inför Pilatus. Judas har gått ut fastän han också fick dricka förbundsblodet.

Petrus är på översteprästens gård. Hans uttal förråder honom. Tänk det hörs på Petrus att han är en Jesu lärjunge. Men vad gör han: Jag känner inte den mannen.

Jag känner inte den mannen. Tänk på hur många olika sätt de orden har blivit sagda:
- Nog tror jag, men..

Förbundsblodet. Blodet som renar. Blodet som renat. Förnekare får gå vidare. Förnekare får se Jesu blick. Förnekare får gråta bittert.

Jesu blick. Den söker upp. Den går igenom. Den visar såren.

Jesu blick, Jesu ord: föd min får.

Jesu ord: följ mig.. Orden som en gång gavs. Orden som var så naturliga i barndomen..

Samma far, samma Jesus. Han finns kvar. Gud är god.

onsdag 25 januari 2017

Herren är med

Enligt bibelläsningsplanen var det idag 28. kapitlet i 1. Moseboken

Isak hade talat med Jakob: Du skall inte ta någon av Kaanans döttrar till hustru.

Beklädd med den Högstes välsignelse begav han sig i väg till sin morfars land.

Vägen är lång. Kommen till Betel lägger han sig att sova med en sten som huvudkudde. Solen hade gått ner.

Han drömmer. Ända upp till himmelen sträcker sig drömmen. Tänk om jag vore där och inte ensam i den kalla natten.

Och se, Herren stod ovanför den (stegen) och sade. Jag är.. Löftena förnyas. Herren går med.

Jakob vaknade, greps av fruktan: Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.

Sådan är Gud. Han överger inte sina barn på väg till fosterlandet, där hemma i himlen.

Jakob ger nya löften: Om och när jag kommer lyckligt fram  och även tillbaka till min fars hus i frid. Då skall Herren vara min Gud.

" och han skall torka alla tårar från deras ansikte"

tisdag 24 januari 2017

Änglabesök

Abraham satt utanför sitt tält då dagen var som hetast. Då stod plötsligt tre män framför honom.

Abraham hämtade ett stycke bröd för att gästerna skulle styrka sig och vila en stund under trädet

"När ni har tagit vägen förbi er tjänare" sade Abraham åt de himmelska gästerna. I själva verket var de sända av Gud. De kom med bud om en stor glädje.

Ännu idag sänder Gud änglar. Änglar som oväntat uppenbarar sig och stiger in. Änglar som kommer med bud om liv bland smärtorna och nöden.

Änglar, eller människor sända av Gud. En vanlig tisdagskväll.

Tack gode Gud!

måndag 23 januari 2017

Dagens manna

Jag fick en låda med dagens manna till julklapp. Jag måste erkänna att fast jag nog försöker läsa något från bibeln varje dag, så är det inte så ofta jag lyftat ett kort ur lådan. Sonen är mycket flitigare.

Nå väl lådan föll till golvet ikväll då jag satte mig i soffan. Jag fick på så vis en påminnelse om att lyfta ett kort.

Guds ord är tveeggat. Guds ord är levande och verksamt. Och det bästa, Guds ord är sant.

Mitt kort: Se jag kommer snart, amen kom Herre Jesus.

Vilket ljuvligt löfte en måndagskväll. Ett budskap som ändå ibland är svårt att ta till sig.

Ett ord och ett budskap som ibland även är svårt att läsa för en predikant. 

Tänk när det har skett. Herren har kommit och det nya livet har börjat. Tänk om man då kunde minnas måndagskvällen den 23. februari 2017.

Kvällen då Gud påminde om den härliga dag som väntar.

Varför skulle vi tvivla, då himlen snart är min.

Kontraster

Natanael Beskow avslutar sin psalm med orden "Så tag mig, led mig, som du vill, blott alltid till din ära"

En vacker bön, men nog är det svårt.

Lina Sandell diktar i en sång. " En liten stund med Jesus, vad frid den har med sig, när kärlekslösa domar av mänskor sårar mig. När missförstådd och sårad från vänners krets jag går, en liten stund med Jesus dock helar alla sår.

Visst gör han det, om vi vill, om vi låter Honom göra det.

lördag 21 januari 2017

Rentvättad

Aposteln Paulus skriver till församlingen i Korint. Han räknar upp olika synder och slag av orättfärdighet som en del av dem levt i. Han skriver också att de som lever i sådant inte skall ärva Guds rike.

Nej ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike. Bedra inte er själva fortsätter han. Är det hårda ord? Synden förstörde hela världen. Som människor lever vi ännu i en fallen värld. Synden härjar i världen och i oss själva.

Ser du din synd? Ser jag min synd? Jag tror nog att vi båda ser mycket av synder, brister och tillkortakommanden. Med andra ord är vi orättfärdiga för syndens skull.

Bortom tidens gräns har Gud berett ett rike för de som älskar Hans tillkommelse eller återkomst. Där finns rättfärdighetens segerkrans beredd åt dig och mig.

Den skall Herren Jesus den rättfärdiga domaren ge. Jesus är rättfärdig. Han ser längst in i vårt hjärta. Han ser smutsen. Han ser allt. Vi böjer våra knän och utbrister. Förbarma dig över oss!

Det gör han. Det har han gjort. Han har försonat våra synder. Då synden är försonad är vi rentvättade. Han är vår rättfärdighet. Han har klätt oss i helgdagskläder. Han har gett oss en ny klädnad av Hans egen rättfärdighet som skyler och täcker våra synder.

Då får vi alla som bär ärr av synder och misslyckanden frimodigt gå vidare. Ja vi får lämna det svarta bakom oss. Vi får sörja över synden. Vi får bekänna och tala om den. Vi får bekänna för Gud och människor. Vi får hata synden och ha sorg över dem.

Gud vill göra oss fria, då vi är fria genom hans seger. Därför var fri du friköpta människa.

Evangelium ljuder: Ni har tvättats rena. Ni har blivit helgade. Ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Varför skulle vi då tvivla. Gläd dig över kransen. Rättfärdighetens krans. Den är förvarad och bevarad åt dig i himlen. Där blir den inte förstörd eller nersmutsad. För där finns inget smutsigt.

En dag blir du iklädd den. Idag får du tro det. Då är du redan iklädd och överklädd av Kristi rättfärdighet.

fredag 20 januari 2017

Och han visade mig

En av de sju änglarna med de sju skålarna med de sju sista plågorna närmade sig Johannes.

Han kom och talade med honom och sade: Kom, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.

Han fick se den heliga staden Jerusalem komma ner från himmelen. In i den staden skulle de få komma, som hade sina namn skrivna i livets bok.

Därefter, då fick han se: Och se han visade mig en flod med livets vatten. En flod som går ut från Guds och Lammets tron.

O att alla människor skulle få se den floden redan här nere. Floden med det klara vattnet, Guds evangelium.

Den rinner här nere. Den rinner där ovan. Livets flod. Gud låt oss få se floden och bada i den.

Gud låt oss en gång få se floden i Sällhetens land.

onsdag 18 januari 2017

Nåd vare med er

Aposteln Paulus skriver ett brev till församlingen i Korint. Enligt Guds vilja blev brevet också riktad till alla kristna.

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och från Herren Jesus Kristus!

Tag emot hälsningen. Den är från Himlen till dig. Gud har inte glömt dig. Han glömmer aldrig sina barn.

Hälsningen är inte någon fras. Det är Nåd. Nåd från Gud. Nåd till dig!

måndag 16 januari 2017

Ett rött snöre

Israels barn skulle gå över Jordan, in i det land som Gud skall ge åt Israels barn. Gud sade: varje plats där ni sätter er fot har jag givit er. Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat.

Tron skulle gå i fullbordan. Löftet skulle uppfyllas. Gud själv skulle leda dem genom sin tjänare Josua (en förebild till Jesus)

Innan folket går över sänder Josua två spejare över floden och in i Jeriko. Två spejare som i hemlighet skall undersöka landet, några dagar förrän Israel skall tåga in i landet.

Kungen i Jeriko fick höra on spejarna och visste vart de kommit, till Rahabs hus invid stadsporten. Kungen bad då Rahab att lämna ut spejarna.

Men Rahab som varit en syndig kvinna räddade spejarna och gömde dem. Hon visste att Herren gett landet åt Israel. Hon visste att hos Israels Gud fanns det nåd och hopp.

Hon släppte ner männen genom fönstret med ett rep. Men innan det hade hon fått ett löfte av dem. Ett löfte om räddning när Herrens hand snart kommer över denna syndens stad.

Hon bad om ett tecken på räddningen: Ge mig ett säker tecken bad hon. Tecknet var ett rött snöre. Snöret skulle hon hänga i samma fönster som hon släppte ut spejarna genom.

Gud hade sökt upp en syndare. Strax innan staden skulle förgås. Tecknet hade blivit givet: Ett rött snöre. En förebild för Jesu blod som rann ner för korsets stam.

I det blodet finns det räddning. En räddning för en hel värld. När Gud steg ned till jorden och Jesus skulle försona synden så var han som människa en ättling till Rahab.

Han var Gud men blev också människa för att försona synden. Gud hade nu sökt upp Rahab.

De två spejarna gav sig nu iväg. Deras uppdrag var utfört. Vad gjorde Rahab? Väntade hon? Nej, hon hängde strax ut det röda snöret.

En tid därefter hände något mycket märkligt. Israels barn tågade 6 dagar i sträck, en gång om dagen runt staden Jeriko. På den 7. dagen tågade de på Guds befallning 7 gånger runt staden.

De blåste i hornen varje gång och när de den sjunde gången blåste i hornen gav de också upp ett härskri. Då störtade stadens murar sönder. I den därpå följande striden dödades alla utom Rahab och hennes familj.

Hon hade lytt spejarnas, eller kanske vi kan säga evangelisternas ord. Det röda snöret hängde i fönstret. Rahabs familj befann sig tryggt inne i huset. Guds och evangelisternas löften höll.

Om Rahab sägs det: Hon bor bland israeliterna ännu idag.

Hennes namn blev skrivet i Livets bok som tillhör Lammet. Hon vann det eviga livet.

Är ditt namn skrivet i livets bok? Du har säkert hört om Jesu försoning. Har du också hängt ut det röda snöret? Har du personligen tagit emot evangelie ord?

Om inte, skynda dig och häng ut snöret. Ta emot försoningen i Jesu blod, i kraft av hans namn och ord. Det räcker även för dina och mina synder.

Alla blodröda synder blir vita som snö i Kristi blod. När du tror dem förlåtna. Då är du trygg.

Då behöver du inte frukta när du hör hornen och basunerna ljuda. Du bär tecknet, Jesu blod på din kropp.

För Jesu skull kan du vara trygg, fastän basunerna ljuder över världen. När  härskriet ljuder: Se Brudgummen kommer. Då börjar det eviga livet hos Gud.

"Vägen ditt upp till det himmelska Kaanan, går genom öknar och fiendeland, men blott jag följer den blodröda fanan, skall jag nog finna den himmelska strand"

fredag 13 januari 2017

Gud och Abraham sluter förbund

Herrens ord kom till Abram i en syn: Frukta inte Abram, jag är din sköld.

Abram och Gud diskuterade. Gud visade för Abram stjärnorna på himlen. Så stor skall din avkomma bli.

Och Abram trodde på Herren och Han räknade honom detta till rättfärdighet.

Herren sade till Abram. Jag har fört dig ut från det kaldeiska Ur och detta land skall jag giva dig. Gud bekräftade ännu det för Abram genom ett tecken.

Gud berättade för Abram att hans ättlingar skall bo som främlingar i Egypten. De skall bli förtryckta i 400 år.

På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: Åt dina efterkommande skall jag ge detta land. Från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat.

Guds löften uppfylls men Israel och Juda bröt gång på gång löftena. Guds dom var därför oundviklig.

Men Gud är nådig. Han har församlat de förskingrade. Folket som inte ännu tror på sonen Jesus. De har fått återvända till sitt fäderneland.

Han har också samlat en stor skara av hedningar. Ett folk som också har Abraham till sin far, trons folk, vars rättfärdighet är Jesus Kristus.

Sion är i dag omringat av fiender. Striden står om det jordiska Jerusalem. Också trons folk, skaran ur hednafolken som följer Lammet ansätts allt hårdare. Hela Sion är belägrat.

Det brusar av folk. Från himlen följer man noga med. Allt sker precis som det blivit sagt.

Du som tror på Jesus, frukta inte. Gud bryter inte sitt löfte. När tiden är inne, då mörkrets alla härar står utanför Sions portar. Då kommer han som komma skall.

Fridsfursten, konungen i makt och ära, Herren Jesus vår förlossare. Han är vår sköld. Då skall vi inte frukta. Lyft blicken mot himmelen.

torsdag 12 januari 2017

Det kristna hoppet

Paulus skriver i Korinterbrevet om det kristna hoppet. Aposteln hade fått möta Jesus på vägen till Damaskus. Han hade också en gång blivit uppryckt till den tredje himlen som han själv beskriver det.

Det kristna hoppet är något som inte världen kan förstå. Guds Ande verkar och påverkar hela livet. Hjärtat är i himlen fast handen är vid plogen.

När de fått lära känna Jesus och fått en visshet om frälsningen, då är de på väg till himmelen. När Kristi kärlek satt människans inre i brand längtar hon efter att få se Jesus, frälsaren.

Paulus levde i tron och hoppet om Kristi återkomst, redan under hans levnadstid. Han väntade på att få se sin Herre komma på himmelens skyar.

Jag väntar också på den dag jag får se honom komma. Kanske någon tycker att det är svårt att förstå. Skall vi inte leva här på jorden?

Jo det skall vi. Alla dagar som vi får av Herren är dyrbara. Livet är heligt. Gud är den som är Herre över liv och död. Då är det tryggt att veta att allt är i Guds hand.

Men åter till det kristna hoppet. Längtan efter att få möta frälsaren. Tanken på "en morgon glad hos frälsaren där hemma"

Du som har denna längtan, tacka Gud för den. Du har fått ett förskott, den Helige Ande som målar för dig bilden av sällheten hos Gud. Hoppet bevarar dig också för fall under vandringen genom världen.

Vad intet öga har sett, vad intet öra har hört det har Gud berett åt dem som älskar honom. För oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande (1 kor: 2:10).

Låt ingen makt här i världen ta i från dig den vissheten. Gud kan inte ljuga. Guds ord kan inte ljuga. Guds Ande kan inte ljuga.

Vi får jubla under prövningar, tyngda av sorger, smärta, eller hårt arbete. Förlossningens dag närmar sig. Jubla i det hoppet.

En gång randas den dagen då vi som lever får se och uppleva det. Jag använder vi som lever för bibeln använder också de orden, när Paulus beskriver hur det skall se.

När Han kommer på skyarna uppväcks först de som somnat in i tro. Sen förvandlas vi som ännu lever. På ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.

Vi vet inte till vilken grupp vi hör. Men jag tror det sker så gott som samtidigt. Tanken svindlar, men det kommer att ske. Profeten Hesekiel såg de döda benen få liv igen.Det rasslar. Gud skapar nytt liv.

Gud skapar nytt. Nya härliga uppståndelsekroppar. Av döda ben, av aska. Allt gör han nytt. 

Jag kan inte förklara det, men jag ser det i Anden. Själarna som vilat hos Gud, i ett medvetet tillstånd, men utan kropp. De förenas med de av Gud återskapade jordiska kropparna.

De som ännu lever förvandlas och får se Abraham, Moses, apostlarna. I ett ögonblick får de en förvandlad uppståndelsekropp.

Men först får de se Jesus. Han som väcker dem till liv eller förvandlar dem till nytt liv.

Låt oss trösta oss med dessa ord. Löftena håller! Framtiden är i Guds händer. Himlens sällhet står snart inför oss.

Lev i hoppet. Tro på honom. Förbliv i hans kärlek. Amen, kom Herre Jesus. Dig väntar vi på.



onsdag 11 januari 2017

Ännu om livets träd

Jesus försonade världens synder på Golgata kors. Den som tror därpå får idag njuta av frukten av Guds godhet till människorna: Vissheten om att synden är försonad.

Vissheten ger kraft och glädje för varje ny dag. Jesu verk bär ända hem till det nya paradiset i himmelen.

Tänk att ännu idag får vi glädjas över att porten till Paradiset är öppen. Jesus, livets träd finns mitt ibland oss genom sitt ord och sin Ande. Han verkar mitt ibland oss!

Guds Evangelium ljuder än idag. Människans synd är försonad! I Jesu namn och blod finns frälsning.

I frälsningen finner vi kraft till att följa Jesus. Livets träd blommar. Doften från Paradiset leder vandraren hemåt genom världens mörker.

Han har sin tron där uppe. Han verkar här nere. Tack gode Gud!

Den rättfärdiges minne

Ett ordspråk av Salamo. Ordspråket visar att Jesus är vägen till livet. Han är vår rättfärdighet

Hebreerbrevet vittnar om dessa trons vittnen: I tron dog all dessa innan de hade sett det som var lovat dem.

Deras minne lever ännu på jorden genom Bibelns blad. I evighet får de bo hos Gud.

" kornet måste dö i mullen, men får liv i Jesu ord. Segra skall hans verk på jorden"..

Ske din vilja!



Vi ber i bönen: Ske din vilja såsom i himmelen, så och på jorden. Om och då Guds vilja sker är det gott. Ibland ser vi eller vet vi inte Guds vilja. Det kan komma förändringar i våra planer som gör oss rådvilla. Vi kan ropa till Gud att visa du vad som är din vilja. Själv vet jag inte, eller orkar, förmår, eller vågar inte fatta beslutet.

Gud har lovat att leda dem där de går bedjande fram. Han svarar på våra böner, men han gör det inte alltid som vi vill. Gud har all makt i himmelen och på jorden. Intet är omöjligt för honom. Ibland leder han dock på ett sätt som vi inte tänkt, eller förstår.

Här på jorden har vi människor olika fiender. Man brukar tala om synden, världen och vårt eget kött. Aposteln talar också om ondskans andemakter i himlarymden. Ibland allierar sig våra fiender med varandra. Det kan också vara så att vi allierar oss med fienden. Köttet strider mot Anden och Anden mot köttet.

Ändå får vi tro att Guds ord håller. Det kommer att bestå, fastän himmel och jord förgås. Gud bereder en utgång för sina barn både i stort och smått. För Gud är inget problem för stort, eller för smått. Ibland prövar han också vår tro och vår kärlek till honom.

Profeten Jeremia prövades. Han utbrast: Jag vill glömma honom och inte mera tala i hans namn. Då fick han uppleva något märkligt: Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Han ansträngde sig för att uthärda den, men han kunde inte. Jeremia fortsatte i Herrens tjänst.

Gud hade en uppgift för Jeremia. Gud har en uppgift för dig och mig. Ske din vilja!

tisdag 10 januari 2017

Namnet Jesus

Vi var samlade en liten skara, en vanlig tisdagskväll. Vi var samlade i bönhuset. Psalmen ljuder: Namnet Jesus bleknar aldrig.. Namnet Jesus, det kan samla unga, gamla hem till Gud.

Ja, jag älskar namnet Jesus, det har satt min själ i brand. I det namnet fann jag frälsning.

Mitt i nattens mörker lyser som en fyrbåk Jesu namn. Det var hjälplös mänska leder in i nådens trygga hamn...

Psalmen tonar ner. Vi börjar vår samling i Jesu namn. Lyckliga barn som har Gud som far och Jesus som broder.

Guds namn

När Johannes ser skaran som befinner sig vid livets flod i himmelen ser han: De bär Guds namn på sina pannor.

Guds namn står skrivet på deras pannor. De har kommit från världen, där de följt Jesus.

De hade hört om Jesu försoningsverk. De hade glatt sig över det. De hade tagit emot tron som Gud gett dem.

Genom tron blev de dugliga. De blev delaktiga av Kristi gärningar. De hade kommit i den stad dit inget orent kommer in. De var tvättade rena i lammets blod.

Om den nya staden och floden som rinner igenom den sägs det:  Den går ut från Guds och Lammets tron.

Nu ser de tronen. De är i Guds stad, nära Gud och källflödet. På jorden fick de styrka och glädje av denna Nådens ström. Nu har nåden fört dem ända in i staden.

De blev märkta av Gud redan på jorden. Märkta av Guds förlåtelse i Jesus Kristus. Hemma i himlen bär de med glädje detta Guds märke, tecken, Jesu namn på sina pannor.

måndag 9 januari 2017

Guds tid

Gud satte solen och månen som ett tecken för att utmärka särskilda tider dagar och år.

Sedan skapade han människan. Här i världen lever vi fortfarande enligt Guds plan. Ibland, eller kanske oftast förstår vi däremot inte till fullo Guds tankar.

Det är inte alltid så lätt att inse att var dag är en sällsam gåva. Nog är det ändå gott att börja dagen i Jesu namn.

Vi får lägga alla dagar i Guds hand. Även de gråa måndagarna då man gärna hade velat ha något kvar av helgens frid.

Söndagen eller Herrens dag som apostlarna kallade den är en dag då vi kristna får vila. Vila under och med Guds ord. Men allt har sin tid. Vi ser endast ur vår synvinkel. Gud däremot har i sitt pussel miljarder människor och deras dagar här på jorden.

Tanken svindlar. Dagarna och alla människors dagar allt från Adam till den sista människan som föds till vår jord bildar ett pärlband. "O Store Gud, o Store Gud!

söndag 8 januari 2017

Den stora vita skaran där

I går var det en gnistrande vinterdag. När jag såg ut på förmiddagen fastnade jag för ett uttryck: "vit som snö"

I en psalm sjunger vi om stor vit skara som glänser som tusen berg som snöskrud bär.

Gråa berg som täcks av vit snö och återspeglar solens sken. Då har det skett en förändring. Det smutsiga har blivit vitt.

Säg vilka dessa är? " Och Lammets blod dem rena gjort för himlens helgedom.

"De kände till en hemlighet, som änglar men ej världen vet": att den som sår med sorg och gråt en jubelskörd får se.

Den som fått och får känna sorg över sin synd. Han får möta glädjen och försoningen i Jesus Kristus.

Jesus gick smärtans väg. Han fick med sorg se folket vända honom ryggen. En gång för han skaran , den vitklädda skaran inför Fadern.

Visheten

Om ordspråksboken sägs det att kung Salomo, som regerade 970-930 f. Kr. är författaren till de flesta ordspråken. Andra författare är "de vise" , Agur och kung Lemuel.

"Att frukta Herren är början till kunskap,men vishet och förmaning föraktas av dåren."

Idag läste jag det 9 kapitlet och fastnade för vem denne är som kallas för Visheten. Jag fick då gå tillbaka och se vad som sägs om Honom:

Visheten kallar till bot

Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras. I gathörnens buller predikar hon, där portarna i staden slås upptalar hon sina ord: "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap? Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord. Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand, ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar. Därför skall också jag le när olycka drabbar er, och håna er när förskräckelse kommer över er,när förskräckelse kommer som ett oväder och olycka närmar sig som en storm, när nöd och ångest drabbar er. Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig. Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta Herren,eftersom de inte ville veta av mitt råd och föraktade alla mina varningar, därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer. Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem. Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont."

Visheten bevarar från fördärv

Min son, om du tar emot mina ord och gömmer mina bud inom dig, så att du låter ditt öra ta vara på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten, ja, om du ropar efter insikt och höjer din röst för att kalla på klokheten, om du söker efter den som efter silver och letar efter den som efter en skatt, då skall du förstå Herrens fruktan och finna kunskapen om Gud. Ty det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd. Åt de redbara har han visa råd i förvar, en sköld är han för dem som lever ostraffligt, han beskyddar det rättas stigar, sina frommas väg bevarar han. Då skall du förstå rättfärdighet, rätt och redbarhet, det godas alla vägar.Ty vishet skall komma in i ditt hjärta och kunskap bli ljuvlig för din själ,eftertänksamhet skall bevara dig och klokhet beskydda dig. Visheten skall rädda dig från det ondas väg, från män som talar det som är förvänt, från dem som överger det rättas stigar för att färdas på mörkrets vägar, från dem som gläds åt att göra det onda och fröjdar sig åt ondskans förvrängningar, från dem som går på krokiga stigar och vandrar på villovägar.Visheten skall rädda dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord, från henne som har övergivit sin ungdoms vän och glömt sin Guds förbund. Hennes hus sjunker ner i döden, till skuggornas boning leder hennes stigar. De som går in till henne vänder aldrig tillbaka, de finner inte livets stigar. Därför skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.Ty de redbara skall bo i landet, de ostraffliga får stanna kvar där. Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet, de trolösa ryckas bort därifrån.

Vishet och gudsfruktan hör ihop

Min son, glöm inte min undervisning,bevara mina bud i ditt hjärta. Ty långt liv och många levnadsår och frid skall de ge dig. Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig. Bind dem om din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla, så skall du finna nåd och få gott förstånd i Guds och människors ögon. Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna. Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda. Det skall ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben. Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda. Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin. Min son, förakta inte Herrens fostran,förarga dig inte över hans tuktan. Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.

Vishetens välsignelser

Lycklig den människa som finner visheten,den människa som får förstånd. Ty det är bättre att få vishet än silver, den vinst den ger är bättre än guld. Den är dyrbarare än pärlor. Allt härligt du äger går ej upp mot den. Långt liv bär den i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. Vishetens vägar är ljuvliga, alla dess stigar är trygga.Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den, de som håller fast vid den må prisas lyckliga. Genom visheten har Herren lagt jordens grund, himlen har han berett med förstånd. Genom hans kunskap bröt djupets vatten massor fram och molnen dryper av fukt. Min son, bevara klokhet och eftertänksamhet, låt dem inte vika från dina ögon. De skall ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals. Då skall du vandra trygg på din väg, din fot skall inte slinta. När du lägger dig skall inget förskräcka dig, och när du lagt dig skall du sova gott. Du behöver inte frukta för plötslig skräck, eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga. Ty Herren skall vara din förtröstan, han skall bevara din fot för snaran.

Vishetens storhet

Lyssna, barn, till er fars förmaning, tag vara på den, så att ni får förstånd. Jag ger er god lärdom, överge inte min undervisning. Ty själv har jag varit barn och haft en far, varit späd och min mors ende son. Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord. Bevara mina bud, så får du leva.Förvärva vishet, förvärva förstånd, glöm ej vad min mun har talat och vik inte av från det. Överge inte visheten och den kommer att bevara dig. Älska den och den skall beskydda dig. Visheten är det främsta.Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger. Håll den högt, så skall den upphöja dig. Den ger dig ära, när du griper om den. En skön krans skall den sätta på ditt huvud, en ärekrona skall den räcka dig.

Visheten talar om sig själv

Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst. Den står uppe på höjderna, vid vägen där stigarna möts. Vid portarna in till staden, vid ingångarna,höjer den sitt rop: Till er, ni män, vill jag ropa,min röst skall nå uttill människors barn. Lär klokhet, ni oförståndiga, ni dårar, lär förstånd. Lyssna, ty om höga ting vill jag tala, från mina läppar kommer vad rätt är.Ja, sanning skall min mun tala mina läppar avskyr ogudaktighet. Rättfärdiga är alla min muns ord, i dem finns inget falskt eller förvänt. De är alla sanna för den förståndige och rätta för dem som har funnit kunskap.Tag emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än utvalt guld. Ty visheten är bättre än pärlor,inga skatter kan jämföras med den. Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,jag har kunskap och goda råd. Att frukta Herrenär att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag. Hos mig finns råd och sann insikt. Jag är förstånd, och hos mig finns makt. Genom mig regerar kungaroch stiftar furstar rätta lagar. Genom mig styr härskare och hövdingar, alla domare på jorden. Jag älskar dem som älskar mig,och de som söker mig, de finner mig.Rikedom och ära finns hos mig, skatter som består och rättfärdighet. Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld, det jag ger är bättre än utvalt silver. Jag vandrar på rättfärdighetens väg, mitt på det rättas stigar, för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig och fylla på deras förråd. Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen,innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns,vdå föddes jag,innan han gjort land och fält och jordens första stoft. När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupen, när han fäste skyarna i höjden och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida.Jag var hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför honom. Jag jublade över hans värld, jag gladdes över människorna. Så lyssna nu, mina barn.Saliga är de som håller sig till mina vägar.Hör min förmaning och bli visa, förkasta den inte. Salig är den människa som hör mig, som dag efter dag vakar vid mina dörrar och håller vakt vid mina dörrposter.Ty den som finner mig finner livet och får nåd från Herren. Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.

Vishetens inbjudan

Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor,hon ropar från stadens översta höjder:"Den som är okunnig må vända sig hit!" Till den som saknar förstånd säger hon: "Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat. Överge oförståndet, så får ni leva, och gå fram på förståndets väg. Den som tillrättavisar en bespottare får ta emot smälek, den som förmanar en ogudaktig blir hånad.Förmana inte en bespottare, han kommer endast att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig. Ge åt den vise och han blir ännu visare. Undervisa den rättfärdige och han lär sig mera. Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd. Ty genom mig skall dina dagar bli många och dina levnadsår förökas. Om du är vis, är din vishet dig till nytta, är du en bespottare,får du själv lida för det.

Detta berättar Ordspråksboken om Visheten. Då vill jag utbrista: Min frälsare, min Herre, min Gud!