lördag 31 december 2016

Siellä laulan virttä uutta

Vi fick ett nytt tillfälle att hälsa på Mommo. Barnen, de två minsta  hade nu möjlighet att vara med. Tiden stannar när man sitter vid en dödsbädd. Mommo var vaken nästan hela tiden. Blicken var klar, klarare än på flera år. 

Idag hörde hon också sången. Det såg vi. Hon har smärtor. Hon kan ju inte tala men har vissa ljud. En gång tyckte jag att hon nästan deltog i sången. 

Vi fick läsa om floden med träd som tjänar som läkedom för folken. Vi fick läsa om att smärtan är borta. Vi fick sluta med orden: Ja katso, minä tulen pian. 

Snart hämtar han Mommo hem. Det såg vi. Jesus är med henne i den sista smärtan. Blicken har klarnat. Snart ser hon Jesus, ansikte mot ansikte.

Hitintills han hjälpt

Det här årets sista morgon har grytt.
Tankarna går till de dagar som flytt.

När jag ser tillbaka uppfylls jag av tacksamhet. Nog har det funnits prövningar. Visst har det funnits oro. Nog har det emellanåt varit intensiva dagar.

Tacksamhet fyller hjärtat. Efter de tunga dagarna har det kommit vila. Kan jag vara annat än tacksam. Jag hittade en sång nyss. En sång på den sista dagen i år. En sång för alla de dagar som återstår. En sång som slutar bortom tiden och når ända fram till Evighetens land.

Hitintills Herren har hjälpt mej så väl

1. Hitintills Herren har hjälpt mej så väl, intill idag, till idag, faderligt sörjt för min kropp och min själ intill i dag, till idag. Fast jag har syndat i stort och i smått, jag dock från honom fått motta allt gott. Han på min sida i kärlek har stått intill idag, till idag.

2. Själv är jag intet, men Kristus mitt allt intill idag, till idag! Han på min räkning har skrivit: "betalt" intill idag, till idag. Kristus som korsfäst är allt vad jag vet både till frälsning och rättfärdighet, helgelse, visdom - ja, Gud ser blott det intill idag, till idag.

3. Herren jag tackar, som god är mot mej intill idag, till idag, god mot oss alla, men särskilt mot mej intill idag, till idag. Aldrig du ännu på mej blivit trött, bara jag nu kunde tacka dej rätt! Du är mej nådig, ja, det har jag sett intill idag, till idag.

4. Gud, du min del och min salighet är intill idag, till idag. Hjälp mej att älska och lyda dej här dag ifrån dag, ja, idag! Viljan och kraften av dej har jag fått att dö från synden och glatt göra gott, men i utövningen gick det så smått intill idag, till idag.

5. Snart från all möda till vila jag går, tänk vilken dag, vilken dag! Snart inför tronen med krona jag står, tänk, vilken dag, vilken dag! Snart inga tårar skall väta min kind, suckar och oro ej kommer dit in, snart jag för evigt ser frälsaren min, vilken dag, vilken dag.

fredag 30 december 2016

Evigheten

Ett nådens år går mot sitt slut. Klockan tickar.. Vad väntar bortom årets, tidens slut?
Jag har en klocka som jag fått av mina svärföräldrar. Eftersom jag skulle hålla en andakt igår kväll så satte jag den på armen. Jag tog fram bibeln och läste texten jag tänkt på. Jag tittade på klockan, den var 17.25.
Jag satt en stund och tänkte igenom det budskap som jag upplevde att Gud gett för den kvällen. Eftersom det var en julfest fanns det ett specifierat önskemål om en andakt på cirka 20 minuter.
Tiden gick. Jag tittade på klockan. Hur länge kunde det ta att gå igenom den texten och dess innehåll? Klockan var ännu 17.25. Den hade stannat. Batteriet hade tagit slut.
Tiden tar slut. Himmel och jord förgås en gång. Guds ord består. Löftena består. De uppfylls en gång.
Ordet för den här tiden. Löftena för den här tiden. De är eviga. Löftena som gavs till Abraham, till profeterna. De gäller idag. De gäller i evighet.
Vad väntar nästa år? Det vet jag inte. Men jag vet att Jesus är med mig. Jag vet att jag är på den plats som Gud tänkt för mig.
Med Jesus här i tiden. Eller med Jesus i Evigheten. Samma Jesus. Tiden går. Den går fastän klockan stannar.
Det väntar någonting stort där borta. Bortom tiden.
Jesus förändras inte, men jag förändras en gång. Jag får se Honom i en annan värld. Med mina naturliga, men förnyade ögon.
Året tar slut. Förväntan finns inför det nya. Jesus är ju där. Honom har jag inte ännu sett. Men jag ser honom en dag.
Den gamle Simeon väntade. Anden hade berättat för honom att han skall få se Jesus. Han väntade, Jesus bars fram. Han såg honom. Han tog honom i sina armar.
Tiden stannar. Jesus är där. Simeon har frid. Han fick se. Han såg. Han trodde.
Jag tror. Jag ser honom i Anden. Jag ser honom i fjärran, bortom tiden, i Evigheten.
Förväntan. Förvissning. Klockan tickar. Gud vet hur länge. Tiden tar slut. Evigheten börjar.
När? Då Gud vill! Han är god. Han vet när. Jag vet endast att hans vilja ser. Löftena håller. Jesus sade: Jag är med er alla dagar till tidens slut.
Han kan inte ljuga. Han är Gud, min Gud.

onsdag 28 december 2016

Jesus, frälsare, Gud är frälsning

Lukas 2 22- 35

Det har gått några dagar sedan jul. Kanske har vi likt Maria fått bevara och begrunda allt i vårt hjärta. Har vi honom med oss på vandringen framåt?

8 dagar efter födelsen fick Jesus sitt namn.  Namnet Jesus är den grekiska formen för det gammaltestamentliga Josua. Namnet kan översättas med frälsare eller Gud är frälsning.

Känner vi det underbara namnet? Gud är frälsning. Han älskar oss människor så högt att han stiger ner till jorden. Han blir en människa för att kunna rädda människosläktet. Vägen till frälsning öppnas.

Maria hade av ängeln blivit befalld att ge gossen namnet Jesus. Gabriel hade berättat för Maria att Jesus skall kallas den Högstes son. Hans rike skall aldrig få något slut.

Jesus har ett evigt rike. Tänk att vägen öppnades till det riket. Kunde världen ha fått en bättre gåva?

Vid 6 veckors ålder kommer Jesus, människosonen för första gången till Jerusalem och templet.

Enligt Mose lag, den lag som Jesus också kom för att uppfylla var varje förstfödd helgad åt Herren. Hans fattiga föräldrar förde honom dit.

När vi samlas i templet så gör vi ju det för att få en hälsning från himlen, från Gud. Vi får höra Guds ord från Bibeln. Gud möter oss genom sitt ord.

När Människor möter Jesus så sker det någonting. Och det är fantastiskt att Gud söker upp de människor som väntar på honom.Så var det med Simeon

I templet fanns det en gammal man som hette Simeon. Han trodde på löftena som gamla testamentets profeter gett. Han trodde det personligt. Nu hade Guds Ande uppenbarat för honom att han skulle få se Honom.

Han hade också av Anden fått veta att han inte skulle dö förrän han sett frälsaren. Och nu i dag var det den stora dagen. Guds Ande hade lett honom till templet just vid den stunden då Jesus bars in i templet. Gud har en otrolig precision.

Simeon ser honom komma. Han tar emot honom i sina armar och prisar Gud. Har vi fått se och ta emot Jesus den här julen? Har vi tagit emot budskapet personligen, så att det fått glädja vårt hjärta.

Har vi likt Maria fått betrakta och gömma frälsningen i vårt hjärta. Har vi fått en ny påminnelse om att det här gäller mig. Jesus kom till jorden för min skull. För att jag skall få bo i hans rike.

Har vi fått känna att han kom för att öppna pärleporten, så att jag kan komma in, komma in i Guds eviga rike.

Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem, den vägen är den helga tron på Jesus Krist, Guds egen son.

Ja Jesus är vägen till frid med Gud. Simeon utbrister: Herre nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid. Jag har förstått att den texten också kan översättas med: lösas från ett uppdrag.

En människa som får möta Jesus får ett nytt uppdrag och en ny husbonde.  Människas viktigaste uppdrag under livet är att få möta Jesus.

Då, blir det en förändring. Man får frid i sitt liv. Kraven byts mot Nåd. Jesus kommer in och frälsar. Människan blir fri att tjäna Gud och föra det glada budskapet vidare.

Jesus är Guds frälsning för alla folk. Ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna. En härlighet för Israel.

Den gamle Simeon välsignade Maria och Josef. Det är en välsignelse att få leva med och nära Jesus. Men till Maria säger Simeon ändå: Jesus är satt till fall och upprättelse för många. Jesus är ett tecken som blir motsagt.

Ja genom din själ skall ett svärd gå. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan.

Korset är en stötesten för många, men korset är platsen där synden blev försonad.

Jesus måste gå korsets väg. Därför kom han till jorden. Och den vägen fick han gå ensam, men han gjorde det av kärlek. Guld, rökelse och myrra bytte han mot ättiksvin och galla, hån och förakt.

Han gav allt. Han gav sitt blod, sitt liv. Men han gav ännu mer. Han steg upp ur graven för att ge oss ett nytt liv. Om vi tror det får vi upprättelse. Om vi förkastar honom blir det ett evigt fall.

Allt får vi ta emot av Nåd. Vi har fått en gåva, en gåva som aldrig förstörs. Ja låt oss ta emot gåvan i tro. Låt oss glädjas över julens gåva Jesus Kristus. Han är vår Herre.

Nu och för alltid. Amen i Jesu Namn.

I Herrens händer

I Herrens händer får jag vila, där är jag trygg. I Herrens händer får fågeln med bruten vinge vila.

En fågel med bruten vinge kan inte flyga. Den fågeln behöver något som bär den. En vind som håller den uppe att den inte faller till marken.

Då vingen är bruten är fågeln beroende av vinden. Vinden som bär. Ibland blåser det hårdare. I bland sakta. Därför är det tryggt att lita på att i Herrens händer finns vila och trygghet. Hos Herren finns vila då vinden mojnar och fågeln dalar mot marken. Hos Herren finns vila då de egna vingarna inte bär.

Handen fångar fågeln och den får vila en stund. Herren släpper inte taget förrän vingen är helad. Då kan fågeln flyga vidare.

Patriarken Jakob fick möta Gud. Han brottades med Gud och sade: Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.

Patriarken blev välsignad. Men han haltade efter mötet ned Gud. Han insåg att de egna krafterna inte räcker.

Han vandrade vidare förlitande på Gud och hans väldiga kraft.

måndag 26 december 2016

Farväl för en tid

Idag har vi tagit farväl. Vi har tagit farväl för en tid. När man blott kan se människokroppens kamp mot den sista fienden kommer många tankar.

Bland annat att människan är en evighetsvarelse. Att en gång dö blev alla människors lott efter syndafallet. Men den kropp som Gud har skapat är stark. Kroppen kämpar emot den sista fienden.

Men den frälsta människans själ är på väg hem till Gud. Det smärtar att ta avsked, men det är ett kort avsked, ett farväl för en tid.

Vi fick sjunga : Henkensä antoi kaikki ken loi, verensä ristiltä voitomme toi. Siionin vuorella pasuuna soi, kirkkaasti paista Saalemin koi.

Kerran kun rannalle Saalemin maan, yhdessä pääsemme riemuitsemaan.Voitosta virtemme soi ainiaan. Ei hylkää Jeesus morsiantaan.

Rösten brister och ögonen tåras. Sången här nere är svag i avskedets stund. Men det är ändå tryggt att lämna en älskad i Herrens goda händer.

Farväl, farväl för en tid..

Väktarna sover inte

Psaltaren 130 En vallfartssång.

Ur djupen ropar jag till dig, HERRE. Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Vi var på julfest för en vecka sedan. Vi använder små mikrofoner med  en batterienhet, som man behändigt kan sätta i fickan. Han som då informerade hade just då enheten på bordet.

När han då flyttade på sig började batterienheten falla mot golvet. Brodern som stod bredvid mig ropade då till, kanske: se upp! (minns inte riktigt).

Då Boris sedan tackade  för att vi var uppmärksamma, sade en tredje broder med glimten i ögat " väktarna sover inte"

"Väktarna sover inte"Jag lämnade att tänka på det uttrycket. Då jag dessutom av någon anledning varje morgon vaknat rätt tidigt har jag haft mera tid att fundera.

Väktarna sover inte. I vallfartssången väntar väktarna efter morgonen. Väktaren är i tjänst på natten och spanar och vakar om något hotar hjorden eller människorna som sover tryggt.

Om man inte sover blir man trött. Det finns dock en som inte tröttnar. I en sång sjunger vi: Han tröttnar ej han såsom jag..

Nej, Herren sover inte. Guds Ande sover inte. Väktaren blir trött och därför längtar han och spanar efter morgonrodnaden. Väktaren känner kanske sömnen komma och har också en viss rädsla för fienden och de faror som hotar i natten.

Väktaren längtar efter morgonen. Min själ väntar på Herren. Min själ längtar efter Herren, ja mera än väktaren väntar på morgonen.

Den som väntar sover inte. Han väntar, längtar, ber, hoppas, tror. Det är gott att vänta på Herren.

Kristi brud väntar på Jesus. Anden och bruden säger kom. Kom Herre Jesus, dig har vi väntat på.

Kristi brud har Anden med sig. Därför väntar hon tryggt. Kristi brud har Ordet hos sig. Ordet som hon hoppas på. Ordet som håller och ordet som går i uppfyllelse.

Väktaren, Anden sover inte. Dörför ropar han idag: Se upp! Se uppåt! Brudgummen kommer!

Bruden hör väktarens röst. Han ser i anden brudgummen komma i fjärran. Bruden har brudgummen kär. Lika kär som Jakob  hade Rakel. Därför blir väntetiden inte lång.

Bruden väntar på brudgummen. Bruden har trolovningspanten, ringen på fingret. Bruden väntar troget, ty hon är trolovad med en enda man. Men hon väntar på bröllopet, Lammets bröllop.

" Det dukas i himlarnas rike ett bord, för heliga saliga gäster. De komma i skaror från söder och nord. De samlas från öster och väster"

Säll, den som har rum i Guds rike!

Färdig att möta Gud

Kan en människa vara färdig, värdig att möta Gud. Finns det något som håller när krafterna avtar och stunden närmar sig då själen skall lämna kroppen. Liksom människan har en födelsedag så finns det ju också en dödsdag. Alla våra dagar är skrivna i Guds bok. Han är Herren över liv och död och kallar i sin vishet människan bort en dag.

Jag hörde nyligen berättas om en norsk predikant som låg på sin dödsbädd. Han ville skicka en sista hälsning till sin församling. Från sin bädd sade han: Hälsa missionsvännerna där hemma, att det som vi predikat om det håller. Med den förvissningen gick han över floden. För honom var döden endast en färjekarl till livets land.

Det smärtar när avskedet närmar sig. Det kommer så många tankar när uppbrott och förvandling närmar sig. Vi skall idag om Gud så vill hälsa på svärmor i Vasa. De ringde från sjukhemmet igår att hon hade ganska hög feber, som dock avtagit och ganska tungt.  Svärmor har levat med sin sjukdom i över 10 år. Krafterna har avtagit, minnet fördunklats och kroppen tynar bort.

Jag tänkte sist då vi besökte henne, att hon är ju så liten. Hon sov lugnt i sin säng, som hon gjort de senaste gångerna. Svärmor som varit en människa som alltid bemött sina medmänniskor med ett hjärtligt leende och med värme har sakta tynat bort.

Jag minns hennes varma hälsning, då jag i ungdomen lärde mig känna henne. Jumalan Terve, Jumalan Rauha! I dag vill vi fara och besöka henne och hälsa och tillönska henne Guds frid.

Det finns en frid som endast Gud kan ge: Friden i Jesus Kristus. Det finns en frid som håller i liv och död. Det finns en klippa som håller då allting rämnar, klippan Kristus.

Den människa som förlitar sig på Kristi verk är färdig att möta Gud. Hon är värdig för Kristi skull. Den vännen Jesus, som hon följt genom livet sviker inte när krafterna viker bort.

Det är fullbordat, utbrast han på korset. Han helgade graven till ett vilorum. Han uppstod för att vi skulle ha liv. Den människa som förlitar sig på Jesus, hon lever om hon än dör.

Ske din vilja såsom i himmelen, så ock på jorden. Alla våra dagar är skrivna i din bok. Det känns tryggt. Guds frid!

söndag 25 december 2016

Löften till kung David

Herren hade gett kung David ro. Han satt i sitt hus. Han hade ro för sina fiender. David utbrister till profeten Natan: Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält..

Herrens ord kommer till profeten Natan: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Har Gud någonsin sagt till någon av Israels stammar: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ..

Herren sade till David genom profeten: Det var jag som hämtade dig från betesmarken, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. Herren förkunnar att han skall bygga ett hus åt David.

En avkomling till David skall bygga ett hus åt mitt namn. Jag skall befästa hans kungatron för evigt. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris.

JESUS står inför Pilatus. Han har inte gjort något ont, men han blir gisslad. Hell dig du judarnas konung ropar man. Tillsammans med två rövare korsfästs han.

Genom Natan hade Gud sagt till David: Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris, så som människor brukar och med plågor som drabbar människors barn. Men min nåd skall inte vika ifrån honom. Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja din tron skall vara befäst för evig tid.

Inför Gud består nåden i Jesus Kristus in i evigheten. Den som förlitar sig på Jesusnamnet, på frälsningen genom hans blod. Den människan får fröjdas tillsammans med David, tillsammans med Abraham, Isak och Jakob i himmelen.

Den människan drabbas inte av de plågor som drabbar människors barn. Guds barn får vila hos Gud.

Guds tempel är i himlen. En dag öppnas tidens fönster. Guds folk väntar på den dagen som Johannes fick se på ön Patmos och som han vittnar om:

Och Gud tempel i Himlen öppnades och hans förbundsark blev synlig i hans tempel. Johannes såg änglar komma ut från templet.

En gång är det skördetid. Då finns ingen nåd mera för den människa som förkastat Honom som föddes i julnatten. Änglarna lämnar templet klädda i rena vita skinande linnekläder omgjordade med bälten av guld kring bröstet.

Änglarna, Guds sändebud, de som styrkt profeterna, de som betjänade Jesus i öknen och i örtagården. Änglarna som lett Lot ut ur Sodom, Petrus ur fängelset och visat sig för herdarna i julnatten.

Ängeln som slog 150 000 i Assyriernas läger. Ängeln som visade sig för Bileams åsna. Änglarna som visade ut Adam och Eva ur paradiset.

Änglarna som ännu håller tillbaka jordens fyra vindar. Änglarna som för Guds barns böner inför Gud. När de lämnar templet för sista gången, då är tiden ute för världen och de människor som vänt Gud ryggen.

Men sen, några vingeslag och åter är de där, slutligen inför tronen med den frälsta skaran. Då ljuder sången: Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot  makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.

Lammets hustru är redo. Den heliga staden Jerusalem kommer ner från himlen från Gud. Staden äger Guds härlighet.

Johannes ser inget tempel i staden ty Herren Gud den allsmäktige och Lammet är dess tempel. Guds härlighet lyser upp staden.

Från mörker, sjukdom, sorger, strid, dimma, köld, slask och snö tågar Herrens folk fram mot staden. Det enkla folket som genom Guds ande redan äger stadens ljus.Portarna, som Lammets apostlar lagt skimrar i mörkret. Grundstenen, den klara morgonstjärnan lyser upp natten.

Stärnan som stannade över Betlehem. Dess ljus slocknar en gång. Solen som stått stilla på Josuas tid slocknar. Sällhetens sol går upp över en svunnen jord.

Och Gud sade: varde ljus och det blir ljus.

Kung Davids stad

Frälsaren föddes i kung Davids stad, Betlehem. Gud hade med ed lovat Kaanans land åt Abraham och hans säd. Under kung Davids tid var Israel som störst. Det sträckte sig då ända fram till en av paradisets floder, floden Eufrat.

Idag hör Betlehem till Palestina. Betlehem ligger på det som idag kallas Västbanken. Dagen före julaftonen röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt för att Israel måste upphöra med alla bosättningar på västbanken, som man kallar för ockuperat område.

Det land som Gud givit Israels land till evig tid kallas alltså ockuperat område. I världen pågår en strid mellan Guds rike och den ondes rike. Det gäller både det Andliga Israel som nu nått till jordens yttersta gränser och det judiska folket och de som idag bor i staten Israel.

Profeterna vittnar om strider mellan Israel och hela världen i ändens tid. Johannes vittnar om den striden i uppenbarelsebokens 19 kapitel. Vilddjuret och dess härar står rustade till strid mot ryttaren på den vita hästen.

Hessekiel vittnar om en stor strid då Gog och Magog anfaller Israel vid tidens slut. Där beskrivs också att Togarmas folk från den yttersta norden är med dem. Enligt vissa tolkningar härstammar Nordens och Nordeuropas folk från Togarma.

Nu har vi en sådan situation att Sverige sitter i säkerhetsrådet. Sverige är idag en av de mest aggressiva kritikerna till staten Israel. Nu röstade inte heller USA, som långt är befolkat av nordbor mot resolutionen mot Israel. USA har tidigare stoppat resolutioner mot Israel.

Mänskligt sett har vi idag julen 2016 en sådan situation då hela världen står enad mot Israel. Jag tror också att vi idag kan säga att det gäller både det andliga Israel, trons folk och staten Israel. Israels ledare har i natt hotat att bryta all kontakt med FN, som vill kalla sig världssamfundet.

Gud har allt i sin hand. Profetiorna uppfylls när det är den rätta tiden. Vad det som nu sker betyder förstår vi inte till fullo. Men vi ser ändå att morgonen snart randas.  Den eviga morgonen som vi bidar. Guds folk har en framtidstag som är ljus och lång. Gud ord vittnar därom. Johannes ser ryttaren som har namnet Guds Ord vinna en evig seger. Ur ryttarens mun kommer ett skarpt svärd som han skall slå folken med och han skall styra dem med järnspira.

Gud har satt gränser för folk, folkslag och nationer. Det ord som Gud uttalat uppfylls i sinom tid. Idag firar vi frälsarens födelsefest. Vi minns att Josef och Maria, som båda var av Davids släkt kom till Betlehem. Där föddes Jesus som människa, i Betlehem kung Davids stad. Jesus, frälsaren, konungen, fridsfursten skall för evigt skall sitta på Davids tron. Och hans rike skall nå ut till jordens yttersta gränser.

Välsignad Julhelg!

"Segra skall hans verk på jorden, över synder, mörker, död"

lördag 24 december 2016

När ljusen skall tändas där hemma

Kvällsarbetet i fähuset tar slut. Inne är det varmt. Vardagsrummet är fullt. Alla är inne. Ljusen brinner på den bruna byrån. Lågorna fladdrar.

Det är frid, helgdagsfrid. På det runda bordet ligger den uppslagna bibeln.

Det hände sig vid den tiden att i från Kejsar Augustus utgick ett påbud..
I samma natt var då några herdar ute på marken och vaktade sin jord..

Det är stilla. Farfar avslutar: Allt var precis som det hade blivit dem sagt..

Jul enligt Jesaja

Det som profeten Jesaja profeterade om för årtusenden sen är fullbordat: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.
Jesaja fick också en son, men 700 år senare föddes Jesus, Immanuel, Gud med oss.
Gud vittnade om honom för profeten. Han fick profetera om att ett barn blir oss fött:
Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,✱hednafolkens Galileen. Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. Det folk som du inte givit✱stor glädje, låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig när man delar byte. Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid. Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet...
Och friden skall råda till evig tid. Jesaja vilar i Abrahams sköte. Han såg honom i fjärran, medan han levde på jorden. Men Jesus vidrörde honom. Hans missgärning togs ifrån honom och hans synd blev försonad.
En seraf vidrörde honom med eld tagen från altaret och hans synd togs ifrån honom. Han blev därefter ett Herrens redskap. Han såg Gud och fick leva. Han såg fridsfursten Jesus komma till jorden i en avlägsnen tid, men också konkret för honom själv i hans eget liv.
Löftena kunna ej svika, nej de står evigt kvar. Profeten vilar, hans själ är hos Gud. I Abrahans sköte inväntar han att alla profetior som Gud gav honom skall uppfyllas.
Han fick också profetera om det himmelska fridsriket, bortom Jodanflodens brus. Riket på den andra sidan floden och tidens brus. Riket som börjar då Jesus stiger ner den andra gången.
Han såg den dag då evighetens klockor ringer. Den dag då Herrens folk i vita skinande kläder står inför sin frälsare. Den dag då sorgen är borta. Den dag då den friköpta människans kropp är fullkomlig, stark och hel.
Profeten såg den himmelska juldagen. Den jul son aldrig tar slut för Jesus bor mitt bland sitt folk.
Idag på julafton. Idag på världens och jordens julafton ser vi fram emot den eviga dagen som snart gryr.
Himlen faller ner över jorden. Klockorna ringer. Snart är det jul!
Profeten Jesaja skriver om telningen från Isais rot och hans fridsrike. Han som är vår frid:
Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt. Över honom skall Herrens Ande vila ,Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för Herren. Han skall ha sin glädje i Herrens fruktan. Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör, utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga, med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han skall slå jorden med sin muns stav, med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga. Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter. Vargar skall bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar.Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans , och en liten pojke skall valla dem. Kor och björnar skall gå och beta,deras ungar skall ligga tillsammans,och lejon skall äta halm som oxar. Ett spädbarn skall leka vid huggormens hål, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga. Ingen skall göra något ont eller förstöra något på hela mitt heliga berg, ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet. Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett baner för folken, och hans boning skall vara härlig. På den dagen skall Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna. Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. Då skall Efraims avund upphöra och Juda fiender utrotas. Efraim skall inte avundas Juda och Juda inte vara fiende till Efraim. Och de skall slå ner på filisteernas skuldra i väster,tillsammans skall de ta byte från folken i öster. Över Edom och Moab skall de räcka ut sin hand och Ammons barn skall lyda dem. Och Herren skall låta Egyptens havsvik torka ut och lyfta sin hand mot floden genom en brännande vind. Han skall klyva den i sju bäckar, så att man kan gå torrskodd över. Det skall bli en banad väg för den rest av hans folk som är kvar från Assyrien, liksom det var för Israel den dag de drog upp ur Egyptens land.
Det frälsta Israels lovsång
På den dagen skall du säga:"Jag tackar dig, Herre,du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig. Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte, ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning."Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor. På den dagen skall ni säga:"Tacka Herren, åkalla hans namn,gör hans gärningar kända bland folken.Förkunna att hans namn är upphöjt.Lovsjung Herren,ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden.Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare,ty Israels Helige är stor, han är mitt ibland er."

fredag 23 december 2016

Har du rum för Jesus

Välsignad Julhelg!

När Jesus föddes till jorden fanns det inte rum för honom i människornas boningar. Han föddes bland djuren i ett stall.

Han, vars ursprung är före tiden, från evighetens dagar skall härska i Israel vittnar profeten. Härskar han i vårt liv?

Har han rum i mitt hjärta denna julhelg? Släpper vi in solen så att hjärtat får värmas av nådens sunnanvind. Gläd dig du jord, ty löftet givet redan i Eden uppfylldes. 

Stjärnan strålade över det enkla stallet. Morgonstjärnan lyste upp herdarnas dystra vardag. Vägen till frid, frid med Gud öppnades. Gud steg ner till jorden.

Finner världen friden idag? Bullret och jäkten tystnar småningom och julfriden sänker sig över jorden. Tar världen emot friden som endast Jesusbarnet kan ge? 

Kom du Jesus nu in i våra hjärtan och härska där.Ge oss din ro. Den ro som endast du kan ge. Må du bli stor i våra hjärtan och intill jordens ändar.

måndag 19 december 2016

Vad betyder Jesu födelse för dig?

Det betyder allt. Det betyder att en väg till ett evigt liv med Gud åter är öppen. Det är en levande väg och vägen heter Jesus.

Oberoende vad du tycker så betyder det allt. Vägen har Gud berett och han själv är vägen.

Ett liv på den vägen leder till den största lycka. Den för dig en gång till paradis, men den är redan här nere en levande väg.

Gud blir en människa och föds till jorden för att försona människornas synd. Gud dör på korset, han ligger i graven men han uppstår för vår skull.

Detta är Guds frälsningsplan för alla människor och även för just du.

Välsignad Jul!

Skyldig och frikänd

En dimmig och mörk morgon för två veckor sedan körde jag mot Kronoby. Jag körde förbi det stället där en dödsolycka hade skett för några dagar sedan.

Jag tänkte på detta och så hörde jag också på webbradio om profeten Mika. Plötsligt lyses mörkret och dimman upp av en blixt.

Skyldig! Syndens lön är döden. Idag fick jag ett brev på posten. 170 €. Där frågades också att är du den mannen, eller har någon annan kört ditt fordon?

Jo, jag är den mannen. Jag har varit försumlig.

Nå skulden skall betalas. Sen är jag kvitt den. Eller är jag kvitt den. Nej, nog kommer jag att minnas. Kanske varje dag jag kör förbi. Visst harmar det.

En dag kommer hela jorden att lysas upp av en blixt. En blixt som alla människor kommer att se. Alla som lever, och alla döda som väcks upp.

När Jesus konungen återvänder till jorden utdelas också domar. Tänk, den gången kommer domen att ljuda: frikänd. Jesus har tagit straffet, syndens straff på sig.

Han bar mina synder upp på korset. De sänktes ner i ett bottenlöst hav. Dagligen strömmar nåden emot mig. Frikänd, frikänd!

Med glädje fortsätter jag resan genom en dimmig och mörk värld. Med mig har jag på resan, hans goda Helige Ande. Dagligen får jag minnas och tro på honom.

Morgonstjärnan Jesus bor i mitt hjärta. Sen en dag kommer jag att se blixten, eller ljungelden som Bibeln talar om.

Jesus, hans kärlek har förvandlat mitt hjärta. Han bor därinne. När han kommer förvandlas min kropp. Jag får se honom, honom som jag skriver och predikar om.

Då blir jag honom lik. Då blir jag syndfri, liksom Han är. Nu vet jag att jag bryter mot hans vilja. Ja fast jag inte vill, ibland i misstag och även ofta lurad av synden  som bor i oss människor.

Tänk vilken kärlek! Tänk vilken godhet! Tänk vilken Nåd! Frikänd för Jesu skull.

Tänk om jag skulle förakta Honom. Tro att jag klarar mig själv. Tro att jag är god och duger som jag är. Tänk om ...

Då skulle domen ljuda: Skyldig! Då skulle jag ha fått se honom, men blivit bortvisad. Då skulle jag harmas, sörja, vara olycklig i evighet. Bortvisad till dimma, mörker och alla mina synder.

Men, saliga visshet, Jesus är min!

söndag 18 december 2016

En predikan från den andra sidan.

Jag har en broder, som numera är hemma hos Herren. Han levde sitt liv i tro och i tro på frälsaren flyttade han hem till Gud, i 41 års ålder, bruten av en svår sjukdom.

I går kväll bad jag en bön förrän jag somnade. Min bön var ungefär så här: Gud låt mig i denna natt se en liten glimt av ditt eviga rike. Orsaken till bönen var väl att jag skulle ha en predikan. Jag hade svårt att få grepp om texten. Därför kände jag mig orolig.

I natt drömde jag om min bror. I drömmen hade han skrivit ett koncept för en pedikan. Min bror var inte predikant. Men nu fanns det en predikan av honom. Han skulle inte predika själv, utan några av mötesledarna läste upp den.

I drömmen höll jag själv konceptet i mina händer och följde med vad som lästes. Budskapet var gott och jag sannade med. Under dagens lopp har jag funderat på vad som var predikans budskap.

Jag minns däremot inget. Till först var jag ledsen och har försökt minnas. Mina tankar gick sen till den sista söndagen min bror levde. Vi var då på sjukhuset och lyssnade via radion på dagens predikan från bönhuset.

Texten handlade om den fattige Lasarus och den rike mannen. Lasarus befann sig i Abrahams sköte och den rike mannen i dödsriket där han pinades svårt.

Den rike mannen får då se Lasarus på avstånd och ber att Lasarus skall bli sänd till hans bröder. Mannens bröder var i otro och han tänkte att ifall någon från de döda kommer och predikar, så då gör hans bröder bättring och undgår att få del av samma pina.

Men svaret blir: De har ju Moses och profeterna. Må de lyssna på dem.

Ja vänner, så är det. Gud har gett oss sitt ord genom Bibeln. Den som hör predikan och tror ordet, han blir frälst och vinner himmel och salighet.

Tack Gud för denna dröm. Tack för påminnelsen om att Guds ord är levande och verksamt. Ja din Nåd är mig nog.

Genom ordet och evangelium kallar Gud ännu idag människor till sitt rike. Ännu en kort liten tid kallar han. Gud bjuder dig till sitt eviga rike.

Därför, tro evangelium! Följ med på resan till evighetens land. Om det landet vittnar profeterna och även Moses. Jesus för dig dit in.

lördag 17 december 2016

Ljus över Dödskuggans land

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.
Vi lever i en märklig tid. Fast vi inte vill spekulera för mycket, så tror jag att vi kan tala om världens sönderfall. Mycket idag svänger otroligt hastigt.
Vi ser det nära. Vi ser det ute i världen. Ser vi det i oss själva? Vi lever i en tid då jaget är enormt viktigt. Att jag får det jag har rätt till. Att vi får det vi har rätt till. Ingen har rätt att ifrågasätta våra motiv.
Om du har läst Daniels bok, uppenbarelseboken, Hesekiel och övriga profetböcker så har du kanske noterat något som vi kan kalla det fjärde riket, eller vilddjurets rike.
Bibeln talar tydligt om ett världsrike i den yttersta tiden. Ett rike som hade börjat ta form redan då Jesus föddes i julnatten. I över 2000 års tid har riket byggts upp och sen igen fallit samman igen.
Riket skall vara ett splittrat rike. Men bibeln talar också om en stark ledare som skall uppstå i detta rike. I ett antikristligt rike har ledaren antikrists ande. 
Det verkar också som om en speciell person i de sista dagarna skall vara den stora antikrist. Vissa menar att det är ett system. Jag vet inte, men jag är övertygad om att det som profeterna vittnat om är sant, eller att antikrist skall regera på jorden vid Jesu återkomst.
Nå hur stark är då denna antikrist. Visst är han stark för han bärs upp av den onde och alla falska profeter. Vi kan också här tala om en falsk treenighet.
Tre i ett och ett i tre. Vi vet att Gud är treenig, fast vi har svårt att förstå eller fatta det. Men den falska kopian är så svag att Guds ord fäller honom. Blott åsynen av Jesus får honom att darra och då Guds ande blåser på honom förgörs han. I helvetet får han sin eviga boning.
Man brukar tala om Guds finger. Med det menas att Gud griper in i världspolitiken så synligt att vi märker det. Jag tror att vi kan se det i dag. Vi vet att Gud steg ner och besåg Babel och tornet, Babels torn som människorna byggt. Gud skingrade människorna och den ene förstod inte vad den andre sade. Språkförbistring.
I byggande av världsriket, det stora Babylon har globalismen varit arbetsredskapet. Ett rike, en religion, gemensam ledning.
Det är ganska intressant att människor och politiker som framträtt som stora globalister på en natt kan ändras till knutpatrioter, byapolitiker och populister som nästan får Donald att blekna.
Vad handlar det om. Jo, om att jag har rätt, att vi har rätt och att ingen skall gå emot oss.
Jag pekar inte finger, eller vill utpeka någon särskild. Jag har också min åsikt som jag står för och står upp för. Jag ser inte ner på någon enskild människa, parti eller grupp. Jag försöker formulera vad jag tycker mig se. Vi får nog alla se oss i spegeln.
Facebook och sociala medier är fördummande och leder ofta i slutändan till polariserng och motsättningar. "Ryggdunkande" är ofta farligt och förödande". Populism är farligt. Det sker inte bara i Europa och USA. Det sker inte bara bland dom. Kan det ske bland oss?
Kan jag drabbas? Ja, det är inte något nytt. Vi har alla läst om Kejsarens nya kläder. Det är lätt att dras med av strömmen. Det är lätt att stå där i hopen och ropa.
Vad skall vi då göra. Gör bättring och tro evangelium! Vi minns hopen som ropade Hosianna och några dagar senare korsfäst, korsfäst. Vi minns Petrus som förnekade sin Herre då han var i fel sällskap.
Visst skall vi stå upp för de svaga. Vi skall besöka de sjuka, ge mat åt de hungriga i enlighet med Jesu ord. Kristi kärlek tvingar oss. Vi minns också de som trodde sig ha gjort allt detta, men får höra Jesu ord: Gå bort ifrån mig ni laglösa.
Laglösheten tilltar. Bibeln vittnar om att kärleken då skall svalna bland de flesta. För att inte dras med i denna anda behöver vi vara nära Gud. Laglöshetens ande tränger in och kommer från många olika sidor.
Vi skall nog verka för stadens och landets bästa såsom Josef gjorde. Men vi skall minnas att vi är på vandring, på genomresa i ett främmande land.
" När de vandrar genom tåredalen, så gör de den rik på källor" Min vän, det är vår uppgift. Inte skall vi armbåga oss fram. Vi skall visa på källan, Jesus Kristus.
Om Kristi kärlek får råda så är det lätt att andas. Då har vi bröder och systrar överallt i världen. Vi har olika språk och bakgrund, men en gång skall vi samlas i ett annat rike där vi till fullo förstår varandra.
Kom, låt oss gå vidare, upp mot Jerusalem, det himmelska Jerusalem..

torsdag 15 december 2016

En dyster vildmark

Grunden håller. Vi har ett profetiskt ord som vi kan förlita oss på. Himmel och jord förgår men Guds ord förgår aldrig.

Ibland blir man trött. Känslorna är inte alltid så varma. Tvivel uppkommer. Tänk om Gud skulle lätta litet på draperiet att vi fick se in litet i Evigheten. Nog skulle det vara lätt att tro då. Tänk om även jag skulle få vara en kort stund på förklaringsberget.

Nytt mod skulle vi då få i striden. Eller? Visst styrker det tron då vi får uppleva dessa stunder av Nåd. Men steget ner är alltid tungt.

Petrus han fick vara där på förklaringsberget. Men just han lyfter fram det som står i skrifterna. Det fasta profetiska ordet. Ordet som lyser upp en mörk plats, ett mörkt och kallt hjärta. Ordet som lyser upp vandrarens väg i en dyster vildmark.

Tills morgonstjärnan uppgår i våra hjärtan. Låt oss be! Lys du morgonstjärna klara. Lys åter upp våra hjärtan. Tack för det profetiska ordet!

söndag 11 december 2016

Festen är över

Från 2. Kungaboken kapitel 17.

Kan ett folk lära sig av sin historia? Som kristna är vi Guds folk. Bibeln berättar att även vi hednafolk är inympade i Guds Israel.

Fram till Jesu födelse var det Israels barn, Guds egendomsfolk som förde budskapet om Frälsaren vidare. Sedan börjar den tidsperiod som man kallar hedningarnas tider.

Det syftas då på hednakristna eller kristna som inte är etniska judar. Gud överger ändå inte sitt folk för evigt. Judarna är och förblir Guds egendomsfolk. Därför håller vi också det folket kärt och minns dem i våra böner.

Herren Gud hade fört sitt folk till det utlovade landet. Josua ledde dem över Jordan och de intog småningom hela landet.

Gud hade talat klart och tydligt, att de får välja mellan välsignelse och förbannelse. Josua hade sagt: Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren. Men folket avföll gång på gång. Ofta började avfallet genom ledarna och deras avfall.

Vi vet att riket splittrades i Nord och Syd, Israel och Juda. Israels kungar gjorde det som var ont i Herrens ögon. Syndens lön är döden. Israel går slutligen mot sin undergång. Hosea  blir Israels sista kung. Han regerade i Israel i 9 år. Om honom står det: Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom.

Vi vet att det finns ondska och synder som är grövre och värre än andra. Men ändå är allt som bryter mot Guds vilja synd. Tänk om Finlands och Västvärldens kyrkliga och andliga ledare skulle inse det idag. Guds folk är alltid kallad till att göra upp med synden och vända om till Gud och Hans ord.

Kungen i Assyrien drog upp mot Israel. Huvudstaden Samaria belägrades i tre år. Sedan föll staden och folket fördes bort till Hala och floden Habor i Gozan och Mediens städer.

Varför? Detta skedde på grund av att Israels barn hade syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land. De hade också tillbett andra gudar.

Vidare hade de levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. De hade också levt efter de seder som Israels kungar hade infört.

Herren hade varnat Israel genom profeterna. Budskapet hade ljudit. Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder. 

Israel lyssnade inte på profeterna. De förkastade hans stadgar och det förbund som han slutit med deras fäder och de förordningar som han givit dem. De följde förgängliga avgudar och uppfylldes av det förgängliga liksom folken omkring dem. De övergav Herren, sin Guds bud. De tillbad hela himlens härskara och tjänade Baal.

Baal han finns ännu idag och han dyrkas åter i Europas kyrkor. Vem Baal är återkommer vi till en annan gång.

I dag ljuder Bibelns ord som en sista varning över folk och kyrkor. Fallet, fallet är det stora Babylon. (se uppenbarelseboken)

Babylon, det världsliga och det andliga skall falla. Guds ord skall segra till sist. Guds ord skall aldrig förgås.

Vänner, mitt eget hjärta, väckelsens folk, kristna, församlingsanställda, förtroendevalda, präster, predikanter, biskopar. Låt oss vända om till Gud och Hans ord. 

Låt oss hålla fast vid ett klart och oförfalskat Evangelium. Gör bättring ifrån synden, tro Evangelium! Än räckes Guds frälsning, till den som sig ångrar och tror.

torsdag 8 december 2016

Vandra med Herren

Vi lever i en värld då många människor känner sig ensamma. Ja många är faktiskt väldigt ensamma. De vandrar tomma och ängsliga genom livet.

Har du glömt honom som går vid din sida dag efter dag? Bibeln vittnar om en man som vandrade tillsammans med Herren. Han hette (eller kanske bör vi säga heter) Hanok.

Nog är det tryggt att se och känna den vännen. Det ger ett så otroligt rikt innehåll i livet. Varje dag får du börja och sluta i Jesu namn. Hela dagen går han, sitter eller står vid din sida.

Med mänskligt förnuft har vi så svårt att få ett begrepp om vem Gud är. Det går egentligen inte. Men genom tron och då vi dagligen lever i symbios med honom genom bön, då, ja då är allt så klart.

Trygga vandrar vi med Honom genom livet. En dag räcker han ut handen och tar oss hem.

Det är gott att vandra med Gud. Han omsluter mig på alla sidor. Han är Gud, min fader. Jesus min broder och Den Helige Ande, livgivaren, helgaren, glädje- och kraftkällan.

Vandra du också med honom. Han räcker till för varje människa. Unna dig också högtidsstunder tillsammans med Honom och hans folk. Kom till Guds hus, till bönehus och kyrka där hans ord når dig och hans folk samlas till livets oaser.

Mycket möter en människa när hon vandrar genom livet. Sorg och glädje, bekymmer och oro, trötthet ooch ensamhet får vi alla erfara. Men med Herren är det gott att dela allt.

Likt Hanok får vi alla se honom en dag.

onsdag 7 december 2016

Profeten Mikas uppenbarelse

I slutet av profetens bok skådar profeten och utbrister: Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel.

Profeten har tidigare straffat folket för deras olydnad. Han har profeterat om en tid av nöd för Israel för förfallets skull.

Men nu ljuder ljuvliga ord. Han utbrister: Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd.

Gud straffar oss inte som våra egna gärningar skulle kräva. Mika profeterar: Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar.

På korset vilade hela hans kropp på förbannelsens trä. Han vann en evig seger över synden. Han trampade på det straff som varit vår lott. Vi skildes från vår missgärningar för evig tid. Ja de är lika långt ifrån oss som öster är i från väster.

O väldiga nåd! Profeten skådar den ljuvliga tiden. Han profeterar: Du skall kasta alla deras synder i havets djup.

Tack Gode Gud för frälsningen i Jesus Kristus! Tack för att dina löften håller. Tack för att vi genom tron har del av nåden du lovat Abraham. Tack för att vi från hednafolken har del i Jakobs välsignelse och för att vi får vara en del i ditt Israel.

Herre vi väntar på den dag då du står på Oljeberget och vi för evigt får se dig!

söndag 4 december 2016

Hoppets Gud

Jag uppskattar söndagsmorgonens frid! Då jag haft feber några dagar var det gott att igen kunna gå ut i morgonkylan för att hämta tidningen.

Ljuset där ute i morse var underbart. En morgon då även skapelsen och himlen vittnade om Advent.

Under Adventstiden förbereder vi oss för Herrens ankomst. Vi gläds över att ännu en gång få fira jul till åminnelse av hans första ankomst till jorden. Tillika väntar vi i tro på hans andra ankomst uppfyllda med hopp och glädje.

Jag har som vana att till först läsa bibelordet då jag öppnar tidningen. I dag står det: Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid.

Att i tro på Jesus leva i väntan på Hans andra ankomst fyller hjärtat med glädje och frid. Vilken underbar dag det skall bli då han kommer.

Andra tankar denna dag och morgon.

Jag är tacksam för att Herrens ord ryms med i tidningen. Jag är också tacksam för att Gud gett oss president, statsminister, ministrar och riksdagsmän som tror på Gud, eller åtminstone högaktar Gud ord.

Tron är ju en Guds gåva som vi gärna skulle se att alla människor fick äga. Gud har dock gett människan en fri vilja. I ett land där det ännu finns kristna värderingar är också yttrandefriheten en självklarhet.

Gud tvingar ingen till sin himmel. Vägen dit upp är däremot öppen för alla. Som kristna tror vi att Guds ord, bibelns ord är sanning. 

Därpå tvivlar vi inte, utan vi tror att Jesus är vägen, sanningen och livet. Vi tror att var och en som tror på Jesus har ett evigt liv.

I tidningen idag noterade jag en
insändare. Den hade rubriken: Avgå Juha Sipilä!  Vilken värdegrund har skribenten?

Det påverkar eller borde påverka oss hur vi uttrycker oss, om grunden för vårt liv är tro på Guds ord, eller tron på den fria viljan och människan. 

Varifrån kommer tron där människan och jaget sätts i centrum? Vem ställde först frågan: Skulle Gud verkligen ha så sagt? Ormen, lögnens fader, djävulen.

Jag har notetat att de flesta som idag ropar högst om det fria ordet , yttrandefrihet och pressfrihet ofta (inte alltid) utgår ifrån en lögn, eller halvsanning. Man vill inte tolka och tyda allt till det bästa.

Det finns något mörkt över hatet som idag pressas fram i media. Jag kan därför inte understöda ropen att Juha Sipilä skall avgå. Jag understöder inte heller i allt Juha Spiläs politik och ageranden. 

Jag tror också att regeringen mycket mer kunde och borde ha stått upp för kristna värderingar. Men jag ber för regeringen och för statsministern och vårt land och dess innevånare.

Jag har med förvåning följt med debatten de senaste dagarna, veckorna och månaderna. Världen är full av krig. Människor slaktas i Aleppo, i Mosul på Nineveslätten. Det rustas till krig på båda sidor om våra gränser.

Men vad gör människorna upprörda? Att vi ännu inte fått den stora välsignelsen, en könsfri äktenskapslag, vad som står på wc dörren, att flickor ännu får vara flickor och pojkar pojkar, att någon ifrågasätter att journalister skriver halvsanningar.

Jag är förvånad, men ändå inte helt, för Jesus har ju på förhand berättat om allt detta. Ja, vi lever idag verkligen som på Noas tid. Vi vill inte se vad som händer och sker. Vi vill leva i vår välfärdsbubbla. Den långa tiden av välfärd har påverat vår verklighetsuppfattning

Största delen av människorna idag väntar inte på Jesus, utan på honom som bibeln kallar för antikrist. De väntar på en stor ledare som skall ta bort eller slå ihop religioner. De ser inte att han, eller hans väsen redan är här.

Nej, jag väntar inte på antikrist. Jag väntar på Herren Jesus. Han som med sitt Ord skall besegra antikrist vid sin ankomst. Honom vill jag skriva om, tala om och vittna om tills Han kommer.

Nedan skyn över Lövö denna söndagsmorgon i Advent. Skyn innan snöstormen drog in.

torsdag 1 december 2016

Jag skäms inte för Evangelium

Så skriver aposteln Paulus. Han avrättades senare i Rom på grund av det budskap han predikade.

Evangelium är en Gud kraft som frälser var och en som tror fortsätter aposteln. Ja evangelium frälser juden, greken och vidare finnen, svensken och esten.

Men då måste Evangelium predikas. Må ordet om frälsningen ännu gå ut i Europas länder.

Det är ett radikalt budskap. Det ger liv och innehåll i livet och trygghet i döden. Evangelium går från seger till seger där det får ljuda.

Budskapet om Jesus, han som kommer. Han som dog och uppstod. Sprid du det vidare. Jesus kommer snart!