Oändlig nåd

Ett Guds barn får vila i nåden. Gud vill att vi skall få känna den nåd som han gett oss också i vårt dagliga liv.

Nåden bär oss dag efter dag tills tron byts i åskådan. Också det är nåd att vi får vänta på en sådan dag.

Vi minns berättelsen om det förlorade fåret. Herden söker det förlorade fåret och lämnar de 99 övriga i öknen.

För en troende kommer dagar då det känns som att man blivit lämnad i öknen. Ja fastän det finns en oas där i öknen kan det ibland kännas tungt. Tvivlen kommer och tron prövas.

Men Gud är god. Efter ökenkänslan påminner Han oss igen om nåden. Att segern är vunnen på korset och att vi är iklädda Kristi rättfärdighet. Han uppstod till vår rättfärdighet.

Då uppstiger ett tack i hjärtat. Vattnet i källan vid oasen kommer i rörelse. Nåden styrker vandraren och denne känner igen att Herren är med.

Skrivet en morgon i öknen då Herren uppenbarade Nåden genom ett telefonmeddelande.

Befinner du dig i öknen så lyft din blick.

Där finns en klippa, Kristusklippan. Ur den får du fritt dricka dig otörstig. Herren är med dig. Han går vid din sida. Tänk att vi ibland inte ser honom.