I tidens aftonskymning bland skuggorna jag står och ser de sista strålar från sol som nedergår.
Man bygger ooch planterar, till köpenskap man går, och sorglös hop ej aktar den dom som förestår.
I tidens aftonskymning till krig det rustas vilt och många tusen redan sitt blod på marken spilt.
I tidens aftonskymning tungt sömnen faller på och många brudetärnor med släckta lampor stå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar