Försoningen för våra synder!

 "Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige.

Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 

Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde."

Så skriver Johannes i sitt första brevs andra kapitel. Jesus är försoningen för våra synder.

Hebreerbrevets författare lyfter fram hur Jesus är en överstepräst som sitter på Faderns högra sida. "Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Vår frimodighet vilar på det att Jesus är försoningen för våra synder. De som vi gjort och de som vi ännu gör för att synden bor i oss så länge vi lever här nere.

Men tänk! Kristi brud är fri från synden. Den skiljer inte oss från Gud då vi tror på Jesus och förblir i Honom.

"Fri från synden, löst är dess band! Kan du fatta det här i syndens land? Hjärtats djupa längtan en gång nått sin hamn uti Jesu famn."

Syndens band löses i Jesus Kristus. Synden kan inte binda oss vid en evig död. Nej! Jesus strider mot synden i oss genom sitt ord. 

Visst är det saligt att få tro på Jesus..

Gyllene porten

 "På bröllop jag bjudits av urtidens Gud i himmelens sköna palats i dräkt, o så vit, med blodtvagen svit jag skyndar att inta min plats.

Håll gyllene porten på glänt, att den som dej älskat och känt må lyckligt nå fram, o Jesus, Guds Lamm, håll gyllene porten på glänt!

Min synd, den var mycken, men allt han förlät i blodet, vars kraft jag nu känt. Han viskade ömt: jag aldrig dej glömt, se gyllene porten på glänt.

Det kommer från jorden en skara så stor, en skara, som solen har bränt. Snart helas vart sår, snart torkas var tår. Håll gyllene porten på glänt.

O tänk vilket jubel, o tänk vilken sång, den brusar likt svallande flod. Ty slut är all nöd, ej mer någon död för dem som han löst med sitt blod.

Ur stora bedrövelsen kommer de då, en skara som världen ej känt. O tanke så skön!  Till dess blir min bön: Håll gyllene porten på glänt."

Sången är skriven, eller utgiven av Fredrik Arvid Bloom 1919.

I en annan sång skriver han om pärleporten. Jesus uppmanar oss att gå in genom den trånga porten.

I Matteus 7:13-14 uppmanar Jesus:

"Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."

Lukas återger Jesus ord i 13:24:

"Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas."

Porten till himmelen står öppen genom att Jesus öppnat dörren. Jesus är den som håller dörren på glänt. 

Jesus är Guds kallelse. Alla människor får kallelsen. Jesus säger: Följ mig!

Jesus uppmanar oss att kämpa för att komma in. Kampen blir då att finna den trånga porten som är Jesus.

Jesus, den gode Herden säger: "Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst."

Rosenius en av 1800-talets väckelseledare vittnar om att människan samtidigt är syndare och rättfärdig.

Paulus säger det samma: "Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? - Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!"

Gud föder människor till sina barn i Jesus Kristus, genom evangelium, det glada budskapet om Jesus. Han som frälser sitt folk från deras synder.

Jag är en syndare. Men jag är benådad av Gud i Kristus Jesus. Han öppnade porten och håller den på glänt.

Så att jag kan komma in. För Gud är ingenting omöjligt. Därför skall vi inte kämpa en fåfäng kamp genom att försöka skapa en egen rättfärdighet. Den duger ända aldrig.

Nej, iklädda Kristi rättfärdighet genom tron på Honom går vi in i himmelen.

Stor är Guds nåd. 

Tiden är kort

Tiden är kort predikade CO Rosenius på Lina Sandells bröllop i maj 1867. Det är märkliga år. Även i Stockholm kommer det snö i maj.

Under åren 1866 - 1869 dör ungefär 10 procent av Finlands folk. Om sin egen bröllopsresa skriver Lina att det vars som på Israels barns ökenvandring. Stundom var det som i Elim och stundom som i Mara.

1868 skriver Topelius massor av psalmer. Han är då 50 år och med i psalmbokskommitten. I februari 1868 dör Rosenius. Hans tjänstgöringstid här nere tar slut.

I en av sina sånger skriver han: "Följ mig, huldaste uppstungna hjärta, på den väg jag genom öknen går. Låt min tro i glädje och i smärta, finna vila städs vid dina sår. Låt mig somna i ditt hulda sköte, låt mig uppstå, klädd uti din skrud."

Igår vattnade regnet mötesplatsen. Många händer knäpptes i bön. Mina tankar gick till en vardagskväll i maj då vi var samlade till sångstund i bönehuset.

Genom fönstren såg jag traktorn som bearbetade åkrarna runt bönehuset, som vid sommarmötet fungerar som parkering.

Kompletterande frön sattes i jorden. Här nere sår vi. Gud vattnar. Gud sår och skördar. Hans ord går aldrig fåfängt ut. Guds barns böner stiger upp till himmelens tron.

Tiden här nere är kort. Evigheten är lång.

I sången sjunger vi: "Kerran saapuu Jesus päälle maan" - En gång skall han komma igen.

Vi lever i speciella tider. Vi vet inte vad som väntar världen och vårt folk. Men vi vet att en dag syns Jesus på himmelens skyar.

Då börjar de sommarmöten där alla saliga är med..

Mat från himlen

"Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni inget att äta?" (Johannes 21:4)

Lärjungarna hade fiskat. Petrus hade begivit sig ut för att fiska och de andra lärjungarna hade följt med..

Men de hade inte fått någon fisk. På Jesu fråga svarar de nej. Och Jesus griper in. Och nu får de mycket fisk.

På ett jordiskt sommarmöte behövs det mycket mat. Både naturlig mat och himmelsk mat. Gud vet att vi behöver bådadera.

Inför ett sommarmöte är det många trådar i luften. Det behövs många händer. Både händer som griper in och händer som knäpps i bön.

Men framför allt behöver vi Jesus och vi behöver hans ord och hans Ande.

Jesus vet hurudan mat vi behöver. Och den mat han ger rustar oss för den fortsatta vandringen mot himlen.

I en gammal sångvers som jag hittade i arkivet står det skrivet: "O så skyndar jag glad mot det härliga land där min Frälsare evigt jag ser."

När målet för vår livsresa är himlen får vi vara glada. Guds ord ger också glädje. Sann glädje som rustar för himlen.

Möten i Nykarleby

Lina Sandell berättar i sina brev om bröllopsresan till Finland sommaren 1867. Bland annat i Kristinestad får de höra lekmän predika evangeliet.

Sedan kommer man också till Jakobstad och som jag förstått det besöker man också Lysarholmen där man umgås med kristna. Tillsammans läser de Rosenius utläggningar över Romarbrevet 7.

En dag hälsar man på hos Zacharias Topelius i Nykarleby: Lina skriver: Han tycktes vara  mycket berörd av kristendomens sanningar, även om det inte ännu hade blivit ett utgående från världen.

1868 skriver Topelius psalmen 289. Psalmen avslutas med orden: " Pris ske hans namn, att han vill i sin famn alla med Kristus förena."

Vi får tro att det var himmelska gäster som besökte skalden i hans hem..

Ett ovanligt bröllopstal

"Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. 

Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång."

Gösta Imberg berättar i sin serie om Lina Sandells liv hur Rosenius höll tal vid Linas och Oscar Bergs bröllopsfest i maj 1867 utgående från verserna ovan.

Själva talet känner jag inte till.

Men de nygiftas bröllopsresa till Finland blir något försenad på grund av att Lina insjuknade en tid efter bröllopet.

Den oerjörda förtröstan och tillit som Lina har till Guds ledning och som framgår ur hennes brev berör..

Himlens glada melodi

"Då ska månen blygas och solen skämmas, för Herren Sebaot ska då vara kung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet. (Jesaja 24:23)

I bibelläsningen från Jesaja finner vi en härlig vers. Men har du tänkt på hur svårt det är att beskriva det som ögat inte sett?

När Gud genom profeten vill beskriva vad som komma skall använder han de ting som finns i den här skapelsen.

Men även det mest centrala här på jorden måste blekna mot det som väntar i härligheten. Månen blygs. Solen skäms. 

De himlakroppar som gett glädje i det jordiska Jerusalem är endast en skuggbild av det himmelska Jerusalems strålglans.

Herren Sebaot är kung inför sina äldste. I Jerusalem. 

År 1745, en kort tid före sin tragiska ett år senare vid blott 25 års ålder skriver den unge Johan Kahl sin mäktiga psalm. 

Nedan sista versen i en litet äldre version:

"Den nya visan där, den sjungs till Lammets ära, och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.

Den vill jag redan här så gott jag kan mig lära och stämma in i himlens glada melodi:

Guds Lamm ske ära, som kom oss nära och som på korset återlöst oss med sitt blod!

Det värdigt är all makt, kraft, rikedom och prakt, lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!

Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!"