Ett ögonblick av himlen

Ett välsignat sommarmöte är förbi. Vid tretiden igår var folkmängden som störst. Jag vet inte hur många tusen som då befann sig på mötesområdet, men det var verkligen mycket människor.

Då fanns det också speciellt mycket människor på grönområdet mellan bönehuset och Sale. 

När jag kommer gående noterar jag det stora folkhavet, men ändå råder en himmelsk frid.

Och ett ögonblick förflyttas tanken och sinnet till himlen. 

Friden blev mera påtaglig. Färgerna blev annorlunda, men det var samma människor.

Jag försöker skriva, men bilden finns endast i minnet. 

I minnet finns också mycket annat. Någon formulering som vi inte förstod. Kanske någon tolkning som vi inte är så övertygad om. Ja vad lämnar i vårt minne och vårt sinne?

När Jesus förklarar liknelsen om såningsmannen säger han (Matteus 13):

"Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen. När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.

Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. 

Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. 

Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Ja Guds ord gick rikligt ut och det beredde människor för himmelen och för vandringen mot himmelen. 

Vad lämnar i mitt minne? 

Visst vill jag gripa tag i bilden av den himmelska staden. Den onde vill rycka bort det som är sått i hjärtat. Men vi får sätta fokus på det som bär frukt. Att vi fick höra ordet och att Kristus Jesus blev förklarad som vägen till himlen.

Då kommer också frukterna. Hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt.

När blicken, tanken, sinnet och minnet fylls av Jesus och hans verk är det gott. Då vandrar vi en gång på den himmelska stadens gyllene gator. Då ser vi för evigt den himmelska världens skönhet. 

Då är det inte endast ett ögonblick utan en evighet. Må vår vilja vara att alla är där. Även de som ännu inte bryr sig om Jesus..

Det hände sig en gång

Det är alltid förunderligt då ett sommarmöte inleds. Där finns en påtaglig helgdagsfrid som inte är jordisk. Himlavägsvandrare kommer tillsammans från Öst och Väst. Man samlas en stund under vandringen mot Evighetens strand.

Det är frid, helgdagsfrid men om vi i Anden lyssnar noga känner vi av striden som ännu pågår, fastan Jesus har vunnit det avgörande slaget över mörkrets makter.

Bakom mig i bänken satt en biskop från kyrkan i Öst. Gränsen är inte ännu stängd. Jag påmindes om hur det där i landet i Öst med dess grymma ledare också finns Guds barn med samma tro, hopp och längtan.

När Guds folk samlas får vi känna av ljuset från en annan värld. Det som tidigare hänt blir påtagligt igen.

I Josuas bok läser vi de välkända orden:

"Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?" 

Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" 

Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.

Ja visst är platsen där vi står helig, då himmelens konung välsignar med sin närvaro..

Den törnekröntes hjärtelag

I mina tankar på morgonnatten kom hurudan den Herre är som vill ta sin boning i en syndig människas hjärta. Han Jesus bär en törnekrona för sina bröders och systrars skull.

Han Jesus är den som gick den tunga vägen och sjönk till marken under korsets tyngd. Jag förundrades över denne törnekrönte som också är himlens konung.

Tänk vilken Herre det är som kommer och  vill ta ledningen i en människas liv. Världens skapare och förlossare.

Vi behöver inte tvivla när en sådan konung vill ta över befälet. Men vi blir hänförda över hans hjärtelag.

Den ödmjukhet och mildhet som han ännu bär fastän Han snart träder fram i konungslig prakt för att dömma världens invånare.

Visst har vi orsak att med vördnad förundras..

Bröd för 4000.

"Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så."

I dagens lösen från Markus 8: 6 läser vi om hur Jesus välsignade 7 bröd så att det räckte åt alla och ännu blev det sju korgar över.

Mycket folk hade varit samlade kring Jesus i tre dagar. De hade suttit vid Jesu fötter och nu visar Jesus sin omsorg om dem:

"Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta. Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de."

Jesus har ännu samma hjärtelag. Han ger oss den mat vi behöver. I två dagars tid har vi nu i Kållby gjort förberedelser inför mötet. Igår kväll samlades vi till bön inför mötet. 

Ikväll kl. 18 får vi inleda sommarmötet om Gud så vill. Vi gör det i förtröstan på att Gud välsignar. Ordet säger att vi får förtrösta på Herren och det vill vi göra.

I en Sions sång sjunger vi:

"Det finns inget jordiskt släktskap, det finns ej ett vänskapsband som binder hjärta till hjärta så fast här i främlingsland som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp, att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp."

Det finns inga ord för glädjen som Andens gemenskap ger. En försmak den är av himlen, där aldrig vi skiljas mer. Som bröder och systrar i Herren vi möts för en liten tid. Vi räcker varandra handen och önskar varandra frid."

Salomos kröning och han som sitter på tronen

Salomo blir krönt till konung över Israel under tider av uppror och nöd. David var gammal och en av Davids söner Adonia hade fått höga tankar om sig själv och gjort sig till kung.

I första kungaboken läser vi om Salomos kröning:

"Då svarade kung David och sade: "Kalla Bat-Seba hit till mig." När hon kom inför kungen och stod framför honom, svor kungen en ed och sade: "Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: Så som jag lovade dig med ed vid Herren, Israels Gud, då jag sade: Din son Salomo skall bli kung efter mig, det är han som skall sitta på min tron i mitt ställe, så vill jag göra i dag." 

Då bugade sig Bat-Seba med ansiktet mot marken och föll ner för kungen och sade: "Må min herre, konung David, leva för evigt!"

Kung David sade: "Kalla hit till mig prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son." När dessa kom inför kungen, sade han till dem: "Tag er herres tjänare med er och sätt min son Salomo på min egen mulåsna och för honom ner till Gihon. 

Där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan skall ni blåsa i hornet och ropa: Leve konung Salomo! 

Därefter skall ni följa honom hit upp, och han skall komma och sitta på min tron, och det är han som skall vara kung i mitt ställe, ty honom har jag utsett till härskare över Israel och Juda." 

Då svarade Benaja, Jojadas son, kungen och sade: "Amen. Så skall också Herren, min herre konungens Gud, säga. Så som Herren har varit med min herre konungen, så skall han också vara med Salomo. Han skall göra hans tron ännu mäktigare än min herres, konung Davids, tron."

Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick dit ner tillsammans med kereteerna och peleteerna och satte Salomo på kung Davids mulåsna och förde honom till Gihon. 

Prästen Sadok tog oljehornet ur tältet och smorde Salomo. Därefter blåste de i hornet och allt folket ropade: "Leve konung Salomo!" 

Sedan följde allt folket med honom upp, medan de blåste på flöjter och visade sin glädje med så stort jubel att marken kunde ha rämnat av deras rop."

Guds ord visar alltid på Jesus. I ordet får vi gång på gång se hur allt fullkomnas och uppfylls i Davids son Jesus som sitter på sin Faders tron..

Tack Jesus nu hjärtat blott säger

Synden har alltid konsekvenser. Vi lever I en värld där synden härjar och skapar död. Synden bor i människan och orsakar död, sorg och elände.

Fastän vi genom tron på Jesus bär på vittnesbördet om Guds förlåtelse har synden konsekvenser här på jorden.

Guds vilja är god. Det som strider mot Guds vilja, alltså synden kan aldrig bli gott. Dess frukter kan aldrig bli goda.

Men vi lever under nåden, Guds nåd. Nåden har ett underbart namn. Vi känner det namnet: Jesus!

Jesus skall frälsa sitt folk från deras synder. Namnet Jesus betyder Herrens frälsning. Här i syndens och sorgernas land bär vi på vittnesbördet om en frälsning i från synden, från synderna.

För Jesu skull har vi det gott här på jorden. 

I sången sjunger vi: "När Jesus i hjärtat jag äger då ljusnar den mörkaste natt. Tack, Jesus, nu hjärtat blott säger och kvittrar likt lärkan så glatt. Från döden han frälst mig och livet mig gav, min synd har han sänkt i förlåtelsens hav. Han Jesus, min Jesus, han Jesus, min Jesus, än vårdar sin älskade hjord. "

Vår lovsång kan börja redan nu. Jesus vårdar sin älskade hjord..

Den vise Salomo, älskad av Herren

I mina tankar igår kväll kom den vise Salomo. I andra Samuelsboken står det att han var älskad av Herren. "Herren älskade honom."

Salomos mor var Bat-Seba, Urias hustru som David tog till hustru, sedan han hade låtit Uria dö i striden. 

Det som David hade gjort misshagade Herren. David fick nåden att begråta och bekänna sin synd. Av Guds profet Natan fick David höra att Herren förlåtit honom hans synd. Men syndens konsekvenser följde David hela livet.

Vi kan alltså säga att Davids förhållande och äktenskap med Bat-Seba var emot Guds vilja. Den förste sonen som David fick med Bat-Seba måste dö. Men Salomo fick leva och Herren älskade Honom.

Det är stort att vara älskad av Herren. Och Gud visar sin kärlek till oss genom Jesus Kristus. Han som skriften kallar Davids son.

Liksom Davids förstfödde son dog måste Jesus också dö. Jesus dog för världens synders skull. Men Jesus uppväcktes och uppstod. Jesus lever. 

Det skedde för att Gud älskade och älskar människan. Det är stort att vara älskad av Herren.