"Om hemmet en sång jag vill sjunga, min eviga boning är där. Bland alla Guds helgon och under jag vilar från jordens besvär."
Sången om hemmet är en förunderlig sång. Guds folk bär på en hemlängtan. En längtan efter den dagen då Guds folk får vara hemma.
Vi känner tacksamhet över att få ha haft ett hem här på jorden. Ett hem som Jesus välsignar genom sin närvaro.
I den gamla Psalmboken sjunger vi om hur Jesus välsignar hemmet:
"Välsignat är det hem förvisst, som har sitt allt i Jesus Krist. Där han ej är, är världen tom, där han ej bor, är fattigdom.
Välsignat mer än allt på jord är varje hem, där Kristi ord om Faderns nåd och välbehag till alla talar dag från dag.
Välsignat är det stilla bo, där alla blivit ett i tro, där alla nu vill tjäna Gud och vandra i hans viljas bud.
Välsignad är den hemmets härd, där bönens helga offergärd som rökelse mot höjden går och Herren Gud tillbedjan får.
Välsignad är vår gärning all, om vi är trogna i vårt kall och var och en i kärlek bär den börda honom given är.
Välsignat varje folk består, där tron till nya släkten når, där Faderns nåd och Kristi frid regera får från tid till tid.
Så sluter jag i denna stund, jag och mitt hus, med dej förbund, o Gud, att dej jag tjäna vill och höra dej för evigt till.
Ja, du vår Fader, hos oss bliv, välsigna oss och nåd oss giv att skåda upp till dej i tro, och skänk oss sist en salig ro."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar