"Så tag nu mina händer och led du mig,att saligt hem jag länder, o Gud, till dig. Ditt barn i nåd ledsaga, min väg är svår. Jag vill ett steg ej taga där du ej går." (Psalmboken 321)
Psalmen är skriven av Julie von Hausmann 1862. Om henne berättas det att hon skulle gifta sig med en tysk missionär. När hon på vägen till sin bröllopsfest kommer till hamnen i den stad i Afrika där hennes fästman verkade, ser hon inte sin älskade på stranden.
Ingen möter henne. Efter en lång stund uppenbarar sig ändå en man som hon känner igen. Av honom får hon veta att fästmannen avlidit i en febersjukdom två veckor tidigare.
Det blev inget bröllop här på jorden för Julie. För henne återstod en lång och tung resa hem till Riga.
Det berättas att henness tragiska livsöde avspeglas i sångens ord.
"Ja, låt mitt arma hjärta
en gång få ro,
åt dig i fröjd och smärta
sig helt förtro,
och låt ditt barn sig luta
intill ditt bröst
och sina ögon sluta
och finna tröst.
Får jag ej strax förnimma
ditt starka stöd,
jag ser dock målet glimma
ur natt och nöd.
Så tag då mina händer
och led du mig
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig."
Om än svårigheter möter oss här i livet går Jesus ändå alltid med.
I en Sions sång sjunger vi: "Den som på färden genom livet Guds frid uti sitt hjärta bär har redan här på himlavägen den lycka som så osäglig är."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar