"Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud och väldet hans Smorde, för våra bröders åklagare är nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.
De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.
Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort." (Uppenbarelseboken 12:10-12)
Johannes hör en stark röst i himlen uppmana Guds folk till jubel. Samtidigt utlyses ett ve över den jord och det hav där djävulen har sitt fäste.
När det första veropet ljuder öppnas avgrundens brunn och de människor som inte har Guds sigill på pannan drabbas av svår plåga.
Uppenbarelseboken beskriver den andliga strid som råder här nere. Även när ett andra ve utropas fortsätter de som hamnat i djävulens våld sin kamp emot Gud och hans ord. Johannes skriver om hur de som inte dödas av sina plågor under den ondes välde fortsätter i sitt uppror:
"Resten av människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk.
De slutade inte att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå, och de ångrade inte sina mord och sin ockultism, sin sexuella omoral och sina stölder."
Guds ord beskriver två olika tillstånd. Himlens inneboende, Jesu egna får jubla redan här i tiden. Vi får jubla över Jesu verk.
Medan de som följer djävulen i hans uppror mot Gud och hans ord går mot sin undergång, en andlig död och en evig död bortvisade från Guds ansikte.
Trons lön är himlen. Det enda som djävulen verkligen kan erbjuda är en evighet i eldsjön.
De vackra och färggranna kläderna är endast en illusion.
Det går inte att följa Jesus och förkasta hans ord. En sådan förkunnelse, som nu drar fram över hela jorden är antikristlig.
Himlens inneboende däremot får jubla över Jesu seger. Genom tron på honom och Ordet äger vi redan nu den himmelska glädjen..
"Redan i min själ hörs bruset av den höga stadens sång. Redan ser min ande ljuset som mig lyser hem en gång. Stilla blandar sig min stämma, o ni saliga, med er. Snart, min Jesus, är jag hemma. Pris ske dig som segern ger!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar