Tröst under mödan

"När Lemek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”

Lina Sandell skriver om hur synden här på jorden är med i allt. Hur den åt allt det sköna ger en främmande gestalt. Guds folk är här som gäster och främlingar.

Guds ord förklarar tydligt varför människans tillvaro här på jorden är förändrad:

"Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd."

Men tänk hur Gud är god. Med oss bär vi minnet av Livets träd. Vi har arken, Herren Jesus. Det finns en öppnad väg till himmelen.

Välsignad sommar!

Tjänsten i Herren

"Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren." I bibeläsningen för dagen skickar Paulus en personlig hälsning, en uppmaning att fullgöra tjänsten i Herren.

Kolosserbrevets sista kapitel börjar med påminnelsen om den himmelska dimensionen. Ni vet ju att ni också har en Herre i himlen.

Om än vi haft en otroligt fin och skön midsommarhelg kommer en känsla av vemod då vardagen kommer emot. Trots allt är allt det jordiska förgängligt. Det som består är livet i Herren.

Aposteln Petrus skriver: 

"Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt, av rent hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Allt kött är som gräs, och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar och blomman faller av, men Herrens ord består för evigt."

Herrens ord består för evigt. Löftena kunna ej svika. Vi är födda på nytt genom Guds levande ord.

Tack gode Gud för vilan. Tack även för vemodet. Tack för påminnelsen om den himmelska dimensionen. Låt den förgylla vardagen..

Den här helgen har påmint om en midsommarhelg för kanske 35 år sedan. Sköna vilostunder på ön mellan arbetet i ladugården. Vardagen som kom emot och åren som gått.

I tankarna kommer också en drömsyn för snart 20 år sedan. En kort stund i en så underbar värld. Den himmelska kroppens lätthet. Friden och himlaron. 

Allt har han gjort skönt för sin tid. Himlen är en verklighet. Idag hjälper Herren. Gud är god!

Från mörker till ljus

"Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig. Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig."

Vi lever i den ljusaste tiden på året. Men tillika i en värld som är mörkare än någonsin. När mörkret kommer nära skrämmer det. Det kan göra oss modlösa.

En tröst är att Gud ser allt mörker. Han ser det förrän vi ser det och han ser det i fullhet. Paulus hade fått en klar marschorder av Herren Jesus.

Paulus blev sänd för att öppna människornas ögon. Människan behöver få se att mörkret verkligen är mörkt. Men budskapet från Jesus, budskapet om Jesus kallar människan från mörker till ljuset.

Vad är då ljuset? Vi firar midsommardagen och Johannes döparens dag. Johannes vittnade om ljuset, Jesus som skulle komma till världen.

Ljuset levde ett fläckfritt liv inför Gud. Ljuset gav sitt liv och besegrade mörkrets makter på Golgata kulle då mörkret sänkte sig ner över jorden.

Snart skall jorden lysas upp av ett mäktigt och förunderlig sken då Jesus kommer åter. Nog är det ett levande och förunderligt hopp vi har.

Han kommer och då blir det ljust. Idag ljuder hans kallelse bort från mörkret och fram till ljuset. Kallelsens tid är kort. Han som komma skall dröjer inte. Därför får inget hindra oss att vittna om honom: Jesus världens ljus, ditt och mitt ljus..

Den förste som uppstått

"Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."

Orden ovan är från Paulus tal när han anklagad stod inför konung Agrippa. När vi läser Apg. märker vi att Paulus bekännelse påverkade konungen.

Paulus hopp till Kristus Jesus var orubbligt. Inför konungen bekänner han att han står anklagad för hoppet om de dödas uppståndelse.

Vid den tiden fanns det ett smädesnamn för Jesu efterföljare. Man kallade dem för kristianer. En kristian var föraktad för att han följde Kristus Jesus.

Men smädesnamnet blev kärt för de första kristna. Med glädje bar de sin Herres och Frälsares titel.

För en kristian, en som följer Kristus har ett levande hopp. Han behöver inte frukta smälek eller ens döden för sin tros skull. För Jesus har övervunnit döden.

Vi vet inte i detalj vad som vänta efter uppståndelsen. Men vi vet att vi skall få vara med Jesus Kristus.

Visst förändrar den vissheten, detta levande hopp en kristians jordiska liv.

 

Midsommartankar

I midsommarnumret av ÖT läser jag bibelordet för dagen, ord av Jesus:

"Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria."

I en debattartikel anser K V redaktör på Yle att LFF inte säger sanning i en insändare till stöd för Päivi Räsänen med anledning av att hon åtalats av riksåklagaren. Han avslutar sin artikel med smädande ord:

"LFF kan inte medvetet sprida den här typen av verklighetsbeskrivning och gå till bönhuset på söndag och be om förlåtelse."

Formuleringen som irriterar K V så mycket att han tar till pennan ljöd: "Orsaken till åtalet är att hon på Bibelns grund uttalat sin åsikt om att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna. Enligt riksåklagaren kränker detta de homosexuellas rättigheter."

Det är inte lätt att med några ord sammanfatta orsaken till att Päivi Räsänen är åtalad. 

Det första åtalet torde ändå grunda sig på innehållet i pamfletten från 2004 ”Mieheksi ja naiseksi hän heidät loi. Homosuhteet haastavat kristillisen ihmiskäsityksen.” 

Vad säger då Jesus om sanningen som gör människan fri?

Jesus talar till de judar som kommit till tro på honom. "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria."

Jesus säger alltså att den som ägnar sig åt synd blir bunden av synden. Men den som han gör fri är verkligen fri.

Jesus gör alltså människan fri från både syndens straff, den eviga döden och syndens band - viljan att göra synd genom att leva i konflikt med Guds ord.

I psaltarpsalmen läser vi: "Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domar är eviga."

Det är gott att avsluta med Jesu ord i bönen:

"Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. 

Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 

Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen."

Fattas det då något för en Jesu vän? Nej, det gör det inte. Jesus är vår helgare. I honom är vi helgade i sanningen.

Personligen tror jag att LFF: s uttalande kommer mycket nära sanningen. Jesus säger att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna.

Välsignad Midsommar! Det lönar sig att hålla fast vid Guds ord. Vi påminns om att för Johannes döparen kostade det huvudet. Men han blev erkänd av Jesus.

Han skall därför få tillbringa Evigheten med Jesus. Där är det gott!

Tornet i Babel

I staden Babel där grunden för Nimrods rike lagts byggde man ett torn med spetsen uppe i himlen.

Enligt ickebibliska källor påminner tornet om mesopotamiska tempelpyramider som ansågs vara trappor upp till gudarnas boning i himlen. 

"Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

Men människorna i Babel kom inte närmare himmelens Gud. Moseboken däremot vittnar om att Herren steg ner för att se på staden och tornet som människorna byggde.

Konsekvenserna av Nimrods uppror var ett liv helt emot Guds vilja. Människorna förenades av upproret,  vars tecken var tornet med spetsen i himlen. Världsledaren Nimrod var den förste som fick stor makt på jorden.

Vi lever i en tid då makten på jorden koncentreras till Uppenbarelsebokens Babylon. 

Det är intressant att när Matteus beskriver Jesu släkttavla kan vi i elfte versen läsa om tiden då folket bortfördes till Babylon. För syndens skull fördes Guds folk bort till Babylon. Vid tiden för bortförandet var Nebudkanessar kung i Babel.

Och vid Babels floder tystnade den himmelska sången. I psaltarpsalmen 137 läser vi: "Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion. Där i pilträden hängde vi våra harpor, för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger! "Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land?"

Uppenbarelsebokens Babylon kommer också att falla när Gud stiger ner. Matteus skriver "Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet."

Då är det långa upproret slut. Uppenbarelseboken vittnar om hur en stor skara står på Sions berg och där sjunger de återlösta av alla folk och stammar den himmelska sången. Och en sista kallelse till försoning med Gud går ut:

"Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, och han sade med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

En annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."

Mörkrets hantlangare

I föregående skrev jag om mörkrets eller djävulens hantlangare - hårda och avslöjande ord. 

I paradiset använde ormen list då han riktar sig till kvinnan med orden ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” 

Därefter ifrågasätter ormen att syndens lön är döden "Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

Ormen väckte ett begär hos kvinnan "trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat". Kvinnan tror nu på ormens ord och hon är förblindad. "Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt."

"Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken."

Luther skriver: "medan syndaren är upptagen med att synda och är omsluten av den, ser han inte Gud, talar inte om Honom, är inte medveten om Honom; ty syndaren antar att Gud inte ser och är medveten om vad han gör. 

Medan Adam sätter frukten i munnen ger han inte akt på Ordet. Så att om du kunde se in i hans samvete, skulle du se att han inte längre bekymrar sig om Gud och Hans Ord som om Gud var någonting dött och icke existerande."

För en människa med ett av synden sårat samvete finns det två vägar. Att göra upp med synden och få omvändelsens nåd.

Eller att gå allt längre på syndens och förhärdelsens väg som en djävulens hantlangare.

Jag tror att varje kristen fått känna av ofriden som ett sårat samvete ger. Då känns Gud så långt borta. Djävulen strör salt i såren och leder människan allt längre bort från Gud och nåden. 

- mot den andliga döden..

Men Jesus lever och sträcker ut sin hand. Han helar såren och leder stegen in på livets väg..

Nimrod som kyrkobyggare

I sina förklaringar över Mosebokens 11 kapitel skriver Luther:

"Ättlingarna till Ham, nämligen Nimrod och de andra, hade intagit området som hade tillfallit Sem, arvtagaren till löftet beträffande Kristus. Eftersom de hade en böjelse till härskarlystnad, hade de en önskan att inte endast driva ut Sems ättlingar men också att grunda ett nytt styre och en ny kyrka."

Luthers tolkning är intressant. Han antar att Hams ättlingar hetsade de ogudaktiga mot den sanna kyrkan, mot Noa själv, kyrkans ledare och mot hans fromma efterkommande.

Luther skriver att Djävulen alltid spelar på samma sätt. 

Med hjälp av Luthers antagande förstår vi kanske bättre vad som egentligen sker i vår kyrka idag. Biskoparna ovilja att försvara ordet och de som förföljs för Guds ords skull är ju ofattbar. 

Likaså är det ofattbart hur stort trycket är att få präster som är i uppror mot Gud i nästan alla församlingar.

Luther förklarar också hur de ogudaktiga tänker och vad det betyder att Gud stiger ner på jorden, vilket Han gjorde då han skingrade människorna som byggde Babels torn: Synden får sitt straff. 

Men vi vet att Gud lade straffet för synden på sin egen son. Löftet som gavs till Sems ättlingar fullbordades.

Men djävulen bekämpar Kristi kyrka för han vet att hans tid är kort. De som gör sig till hantlangare för detta raseri strider mot Gud själv och går mot fördärvet om Gud inte ger omvändelsens nåd.

Luther stred mot Påvekyrkans förtryck mot de sanna kristna. Tyvärr verkar samma djävulska anda idag kraftigt i den kyrka som bär Luthers namn.

Allt vilar ändå i Guds goda händer. Därför skall vi aldrig tappa modet utan stå fast vid Sanningen.

Rätten att bli Guds barn

Johannes skriver om Jesus: "Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 

De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.

När vi betänker orden förstår vi att den pånyttfödda själen inte dör utan uppstår med en ny kropp på uppståndelsens morgon.

Jesus säger på ett annat ställe: "Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."

Det eviga livet är alltså förknippat med Jesus och hans ord. Den som tror på Jesus upptar Gud som sitt barn. Ett Guds barn kan inte dö den eviga döden.

I bönhuset hörde vi igår om de två sönerna. Den ena slösade bort sitt arv genom ett liv I synden. Den andre slavade inför sin Fader fastän han var född som ett fritt Guds barn.

Gud försköt ändå ingen av dem. Hans fadersfamn stod öppen för dem båda. 

Rätten att bli Guds barn finns alltså så länge vi lever här på jorden. Bibeln talar också om djävulens barn. Han kan ändå inte föda barn åt sig. Han lockar och bedrar. Han kidnappar Guds barn och binder dem genom lögnen.

Guds ord löser upp djävulens garn, de band med vilka han binder dem till sig.

Tack käre Fader för ditt livgivande ord. Tack för rätten att bli och förbli dina barn. Tack för att vi får höra till Jesus.

"Jag är ej mer min egen. Jag hör min Jesus till. Han har mig köpt med blodet och hans jag vara vill."

I sin församling vårdar Gud sina barn.

Mina synder nu Gud har förlåtit.

"Mina synder nu Gud har förlåtit, hela skulden med blod betalt."

Så skriver Toini Hyvärinen i den välkända sången. Är det väl utan skäl jag lovsjunger. Glädjen av att vara fri från förtappelsen är himmelsk. Den ger kraft att följa Jesus tills dagen då fördärvet är avklätt helt.

Temat för den här söndagen är förlorad men återfunnen. I en av dagens texter läser vi:

Ni var döda genom era överträdelser och synder den gång ni levde i dem på denna tidens och världens vis och lät er ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor.

Sådana var vi alla en gång, då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville, och av födseln var vi vredens barn, vi som de andra. 

Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus 

– av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. 

Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. 

De som fördärvar jorden

"Folken vredgades, och din vrede har kommit, tiden när de döda ska dömas och du ska löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som vördar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden."

I mina tankar kom på natten bibelordet om de som fördärvar jorden. Jag mindes att det var från Judas brev, där Jesu broder hänvisar till Henoks bok. Men versen ovan är från Johannes syn där den himmelska församlingen lovsjunger Gud vid den sista basunens ljud.

Uppenbarelsebokens elfte kapitel är ganska långt "gamlatestamentligt" språk. Där talas det om templet, olivträden och ljusstakarna. Men det talas om en uppståndelse och en himmelsk röst som säger "Kom hit upp".

Nog är det så att mycket i bibeln blir svårt att förstå om vi inte känner till gamla testamentet. För det nya bygger på det gamla. Och Jesus gör allting nytt.

Men vem och vilka är då de som fördärvar jorden. Åter en gång tror jag att grunden till förklaringen finns i GT.

Vi hamnar i Noas tid: "Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden."

Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Den som funnit nåd blir inte dömd. Den som funnit nåd vill inte heller leva i fördärv mot Guds vilja eftersom synden fördärvar jorden.

Henok som levde i umgängelse med Gud hade fått en insikt i Guds rådslut och Judas återger: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom."

När ett Guds barn känner av synden vill hon fly till nåden. Nåden fostrar till en kamp mot synden som Jesus leder genom sitt ord och sin Ande.

De laglösa däremot prisar ett gudlöst liv och ställer fram det som en norm för människans liv. Därför erhåller de också den lön som de förblindade av syndens makt att bedra har strävat efter. Lönen blir ett liv i fördärvet, bortvisade från Guds ansikte.

Där ger synden ingen tillfredsställelse eller glädje. 

De gudlösa kommer en dag att skräckslagna se Guds folk stiga upp till himlen. Då öppnas ögonen och man inser vad man förskjutit för evigt.

Jesus talar i liknelsen om de tio jungfrurna hur de ovisa då frenetiskt skall klappa på porten och ropa: Herre, Herre, öppna för oss! Men då får de av Jesus höra Sanningen: Han säger dem sanningen: Jag känner er inte. 

Det är fruktansvärt att ha fått ta del av Guds ord och sedan förskjuta det. Det är tragiskt när människan förblindad av synden och världens vishet gör den resan.

Guds folk och Kristi kyrka är kallad att också hålla fram vad det kostar att säga nej till Jesus. Budskapet som kallar tillbaka hem får inte tystna. Det tystnar först vid Jesu återkomst. 

En börs som inte slits ut

"Se på liljorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 

Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! 

Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. 

Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också. Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.

Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. 

För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara."

Jesus uppmanar oss att inte vara rädda för Gud som är vår Far har beslutat att ge oss riket.

Vissheten om delaktighet i Guds rike för Jesu skull tar bort onödig rädsla. Liksom Gud hade omsorg om de första kristna vilar också Guds milda hand över de sista generationernas kristna.

Vi lever i en märklig tid då en hastigt förändrad värld kan skapa och också skapar ångest och trötthet. Guds folk är inte skonade från syndafallets ärr, plågor och ofrid.

Men vissheten om en älskande himmelsk Fader som beslutat att ge oss riket är balsam för själen. Jesus talar om en börs som inte slits ut. Petrus skriver om ett arv som är förvarat i himmelen.

Himmelen är den plats där Gud regerar. Det finns en koppling mellan börsen som inte slits ut och arvet som inte vissnar. Den som Gud återlöser genom sin son är verkligen återlöst.

Den kopplingen är en biblisk framgångsteologi som vittnar om att Jesus är med i nöden och smärtan. Han går vid din sida. Han tröttnar inte när du tröttnar.

Jag såg en vacker bild här om dagen då två generationers jordbrukare satt vid vägkanten invid en blommande trädgård.

En kort liten stund när de i bön knäppta händerna och händer tyngda av försommarens arbetsmöda möts under regnfyllda skyar.

En dag då bågen i skyn har sitt rätta budskap. "Så länge jorden består ska sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.”

Det finns ännu ett färgsprakande förbunds tecken som skimrar på skyn. Ett förbund bortom all laglöshet. Ett förbund som vittnar:

"Som din dag så skall din kraft ock vara" Tack gode Gud för att vi ännu högt uppe i Norden likt forntidens heliga får bruka den jord som synden vill förbanna.

Tack även för vilodagens ro..

En annan Herre

Jag fick börja gårdagen med budskapet om återlösaren. Men tyvärr är inte alla människor återlösta. Media skrev under dagen om rörelsen Elokapina som vill ändra världen enligt sin tro.

Man vill att regeringen skall utlösa klimatnödläge och man hade ockuperat Mannerheimvägen för att få synlighet för sina syften.

Man tror att människan kan rädda jorden genom vissa åtgärder. Jag betraktade på kvällen via några videoklipp den "märkliga" skaran. 

Med bibliska ord är det en hjord utan Herde, men som ändå styrs av en grym och krävande Herre, vars bravur är lögnen. Bibeln talar också om laglöshetens hemlighet. Och vi märker att den blir en religion, klimatreligionen.

Vi förstår bättre vad det handlar om när "deras" minister sedan framträder till Elokapinas försvar med regnbågsväskan runt axeln.

Bilder säger mera än tusen ord. Jag lånar sedan också en tredje litet elak bild där rörelsen liknas vid en flock apor.

Vi har klimatismen, pride och evolutionsteorin, tre pelare som rätt långt  upprätthåller laglöshetens hemlighet. Visst finns det också andra pelare såsom den avfallna kristendomen o.s.v.

Bibeln återger en annan berättelse då Jona efter tre dagar i valfiskens buk vandrar in på Nineves gator med ett kraftigt budskap. 

"Då bröt Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar ska Nineve förstöras.”

Och folket i Nineve trodde Gud. De utlyste en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste av dem till den minste."

Folket i Nineve fick omvändelsens nåd. Jonas tid och upprorets stad Nineve liknar mycket vår tid. Jona var däremot en Guds profet, medan Elokapina bärs upp av upprorets anda.

Som Guds folk vet vi att Jordens dagar är utmätta. Skaparen har satt en gräns för denna jorden. Elementen skall en gång smälta av hetta. 

Jag är ingen klimatnekare. Då jag ser hur skapelsen suckar och våndas ser jag att förlossningens dag närmar sig för Guds folk. 

Vi upplever igen en sommar då väderleken är onormal. Igår kunde vi nästan uppleva fyra olika årstider på en enda dag. Det var tryckande hetta, ljumma och kalla vindar och iskallt regn.

Gud kan nog tala genom naturen och det gör han också idag. Guds klocka tickar om än vi inte till fullo kan förstå hans tankar.

Men vi vet att Jesus likt Jona omslöts av  mörker, död och grav. Men han uppstod och lever och vandrar genom sitt ord på den här världens gator.

Han har ett ljuvligt budskap som han också låter gå ut över Mannerheimvägens hopplösa kaos.

"Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det ska säga: "Kom!" Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten."

"Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt."

Gud är god! Bibelns budskap är att Jesus kommer snart. Må vi få nåden att leva den tid han ännu ger oss till hans behag.

Skön är den jord som Gud gav oss. Här får vi vittna om hans omsorg och godhet och den härlighet som finns där synden är förlåten, försonad och utplånad.

Vila i Nåden

I en tidningsartikel läste jag om nödvändigheten av att känna nåden, att ha en visshet om att Jesu försoningsverk gäller alla synder och alla syndare.

Ibland brukar man tala om att fatta nåden. Jag tror att vi människor behöver en biblisk uppfattning om synd och nåd. Till den hör också insikten om att vi inte ser alla synder. Det är inte ens möjligt i en i synd fallen värld.

Men hur förhåller sig nåden till synden? Nåden försonar. Nåden är en försonare och återlösare. Nåden fostrar och förändrar. Nåden gör upp med synden, den avslöjar synden och syndens väsen.

Igår morse hörde jag i radion en del av berättelsen om Rut och Noomi, en ljuvlig och tröstefull berättelse om återlösaren. När Herren Jesus förklaras i gamla Testamentets berättelser är det ljuvligt.

Rut fick ligga vid återlösarens fötter, vid Nådens port. Hon blev övertäckt av Nådens mantel. Hon blev upptagen och upprättad av återlösaren som använde den rätt och plikt som lagen gav honom.

Nåden är Herren Jesus. Han är återlösaren för det mänskliga släktet. Visst känner vi honom, men han är så ljuvlig och god då han framträder i sitt ord.

Ja, då är allt gott..

Inristat i stenen

"Skriv ner synen och gör den tydlig på tavlor så att den lätt kan läsas" Profeten Habackuk fick en befallning av Herren att skriva ner den syn han hade fått. Och profeten skrev.

Vi människor lämnar också olika budskap efter oss. Det vi säger och gör talar sitt språk. Ord kan såra. Ord kan läka sår. Ord kan väcka. Ord kan söva ner. En dag är alla ord sagda.

När vi vandrade på gravgården blev det många olika årtal, månader och dagar att läsa. På en sten är också en psalm inristad "psalm 562".

Även psalmen inristad i stenen har ett budskap, en tanke och ett budskap. Är det gamla eller nya psalmboken? I 1986 års psalmbok är psalm 562 skriven av Johan Ludvig Runeberg. 

Psalmen har ett budskap:

En vandringsman är mänskan, här blott en gäst. Om hon än här är fäst vänder hon hemåt.

Hon går mot evighetens port. Mot den hon skyndar dag och natt.

"Dock var jag är och vart jag far, så vet jag att min Gud jag har beständigt lika nära. Han följer mig på all min stig, han är en Fader ock för mig. Vad kan mig då förfära?

Om han högt över sjö och land flyttfågeln för från fjärran strand till kära hemmet åter, hur skulle jag väl bäva skyggt? Den Gud som leder fågelns flykt, han mig ej villas låter.

Gud, jag är syndig, arm och svag, men för mig efter ditt behag. Det är vad sist jag beder. Varhelst min väg du stakar ut, så styr den så, att den till slut upp till din himmel leder.

Psalmen talar när tungan tystnat..

Högtidskläder

”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.”

Dagens bibelord för oss till profeten Sakarjas bok. Översteprästen Josua som fick bära Jesu namn stod inför Herrens ängel.

Han var hårt ansatt för den onde stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 

"Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.”

Tänk att Gud ännu bereder en fristad där hans eget folk blir klädd i rena högtidskläder. Kraften i Jesu namn och blod är ännu lika stor.

Den onde flyr och den trötte vandraren blir klädd i högtidskläder. Kläder för den himmelska festen.

"Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

"Halleluja! Herren vår Gud den Allsmäktige är nu kung. Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo.

Skinande rent linne har hon fått att klä sig i. "Linnet är de heligas rättfärdighet.

Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."

Utkallad ur världen

Efter en lång dag med många arbetsmöten fick jag igårkväll sitta ner och lyssna till en presentation om den kristna församlingen och olika alternativ för väckelsen.

Jesus ber i sin översteprästeliga förbön: "Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. 

Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda. 

De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. 

Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.

Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. 

Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig.

Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett."

Det är gott att vara omsluten av Jesu bön. Det är så oerhört stort att av Guds stora nåd få var en av dem som kommit till tro genom det ord som Jesus själv gav sina apostlar och sin församling.

Det är så tryggt att likt Jesus få leva i världen, men inte av världen. Att få vara utkallad ur världen och satt i Guds rike. Att här få verka under Jesu ledning tills han själv kommer och upprättar sitt Eviga rike.

Att få ha ett levande hopp att en gång få höra hans ljuvliga stämma "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

Gud är god. Stor är hans trofasthet i Jesu Kristus!

Herrens rekommendation

"Det är ju inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar."

Bibeläsningen för dagen enligt folkbibeln är från andra Korinterbrevets 10 kapitel. I Korint för Paulus en strid mot falska apostlar både i ord och tal.

Men Paulus strider inte på världens vis "Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud."

Varifrån får människan kunskap om Gud? Kunskapen kommer från Guds ord och striden är att hålla fast vid Guds ord.

I mänsklig vishet som strider mot Guds klara ord har falska lärare ännu sitt fäste. Men Guds ord bryter ner dessa tankebyggnader.

Guds ord avslöjar ännu vad som är sanning och vad som är sken. 

Nåd och Sanning

I Guds ord kombineras nåd och sanning. Vi märker det redan i gamla testamentera och det bekräftas i nya testamentet.

Evangelisten Johannes vittnar att Jesus var full av nåd och sanning. I den vilsna kristenheten finner vi en förkunnelse om nåd utan sanning. 

Den läran är genomsyrad av laglöshetens ande och kommer inte från Gud.

Släkten Nåd - den himmelska släkten

"Om Herren vill och vi får leva får jag kanske skriva flera avsnitt". 

Det är gott att lämna sina löften och sin tid i Guds händer. Jag påmindes igår om ett löfte eller en önskan jag hade för två och ett halvt år sedan.

Jag hade då skrivit några avsnitt av en "fiktiv" berättelse om släkten Nåd, en märklig släkt med himmelskt ursprung. Av Guds nåd hade de sina namn skrivna i Livets bok i himmelen. 

Jesus förvarar och upprätthåller livets bok framtill den dagen då den öppnas vid tronen.

I släkten Nåd upptogs nya medlemmar ända framtill den dagen då den sista hedningen fick nåd att tro på Jesus.

Men Nåden är inte fiktiv. Guds ord vittnar klart om vad Nåd är. Ordet vittnar om vem Jesus är. 

Paulus skriver till Timoteus : 

"Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 

Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar."

Vad är då denna laglöshet som till sist stänger Nådens dörr? Bibeln beskriver en polarisering vid tidens slut.

Uppenbarelseboken talar om skökan och bruden. Medan skökan dyrkar vilddjuret som ser ut som ett lamm men talar som en drake följer bruden Lammet.

Vad kan det betyda att tala som en drake? Är det inte Själafiendens röst "Skulle då Gud verkligen ha sagt?

Vilddjuret som ser ut som ett lamm men talar som en drake får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret vars dödliga sår hade blivit läkt.

Finns då denna polarisering i den tid vi lever i ? Jo vi lever mitt i den och vi behöver be om Nåden att kunna skilja falsk kristendom från den äkta som lovsjunger skriftens Jesus och håller fast vid hans ord.

Det är gott att få ha Jesus som broder och Gud som Fader och vara på väg till Lammets  bröllop.

Hela livets Gud

I kärnbibeln har psaltarpsalmen 71 överskriften "Hela livets Gud." I folbibeln är överskriften "Bön om hjälp i ålderdomen"

Jag har skrivit något om psalmen tidigare (10.09. 2019) och psalmen dök upp på nytt idag då jag bläddrade i arkivet. Bibeln anger inte författaren, men innehållet är samlat från många av Davids psalmer.

"Men jag ska alltid hoppas och prisa dig om och om igen. Min mun ska förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fast jag inte förstår dess vidd"

Här på jorden fortsätter jäkten så som förr om än både bibelns budskap och Andens röst vittnar om att vi står inför väldiga och enorma förändringar.

Någonstans i den tiden kommer Jesus tillbaka och upprättar sitt Eviga rike med nya himlar och en ny jord.

Psalmdiktaren fortsätter: "Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, innan jag fått förkunna din makt för nya släkten, din kraft för alla som ska komma.

Din rättfärdighet når upp till himlen, Gud, du har gjort stora ting. Gud, vem är som du?Du har låtit oss se mycket nöd och olycka, men du ska åter ge oss liv, åter lyfta oss ur jordens djup."

På en arbetsresa igår hade jag möjlighet att ta en liten paus. Medan kaffet bryggdes satt jag i stillheten och läste ur ett häfte där det gamla fotot åter dök upp.

Gud är nog hela livets Gud. Inte förändras han då jäkten byts mot en stillsammare och annorlunda tillvaro.

Jag fortsatte resan och vi granskade broförbättringsprojektet som var arbetsresans syfte. "Nog överlever den här bron oss" sade jag åt den några år äldre brobyggaren.

Vi får se svarade han och smålog. Ja vi får se tänkte jag. Petrus skriver förunderligt om hur vi är kallade till att påskynda den stora dagen, Guds förunderliga dag.

"Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.

När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! 

Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

Hur kan vi som Guds barn påskynda den dagens ankomst? Dagen som får elementen att smälta av hetta. Vi förstår inte riktigt vidden av detta och av den stora dagen som Petrus kallar för Guds dag.

Över Jordans dystra bölja

Den sjungs inte så ofta, men ikväll ljöd sången över fälten runt bönhuset. "Lycklig du som har fått lämna denna jordens mörka strand och som över Jordans bölja ilat in i Kanans land.

En stor skara av Guds folk hade samlats till utsjungning av en kristen broder som Gud kallade bort mitt i livet.

Sången skrevs av Joel Blomqvist och han publicerade sången när han var 52 år gammal. Joel själv blev 90 år gammal.

Inte är det lätt att stämma in i sången då en medelålders familjefars kropp vilar i den vita kistan. Men det finns ändå ett innehåll i orden. Själen har nått fram till vilan hos Gud.

"Över Jordans dystra bölja Herren Jesus ömt dig bar." Han Jesus som var död, men lever. Han Jesus som snart hämtar sin församling, då Uppståndelsens härliga morgon randas.

Gärna vi dig velat äga..

men vi önskar ej tillbaka vad vår Fader tagit har..

Nog är det en förunderlig sång. En sång som vittnar om hur gott det är hos Gud och att återseendet står kvar.

En sång som vittnar om att Gud satt en gräns för varje människas dagar här på jorden. 

Vi ger inte upp

Bibeläsningen för dagen för oss till andra Korinterbrevet där Paulus skriver:

"Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp. Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete."

Guds oförfalskade ord mötte en dyster verklighet om vilken aposteln konstaterar: "Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild."

Den här världens gud är djävulen. Guds avbild är Jesus Kristus. Det går inte att tjäna båda. Djävulen förblindar, men ordet om Kristus har makt att öppna ögonen. Paulus behövde inte förlita sig på några knep. Han höll fram Guds ord oförfalskat.

Samma ord är ännu världens hopp..

Molnstoden

 "Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten."

Herren ledde Israels barn på vandringen mot det utlovade landet. Monstoden eller molnpelaren och eldpelaren var ett moln av strålande härlighet som omgav Gud när han uppenbarade sig.

För ingen kan se Gud ansikte mot ansikte och leva. Om än Gud talade med Mose som när en man talar med en man kunde han inte se Guds ansikte.

Jesus vittnar om hur han själv en dag skall uppenbara sig i ett moln."Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet." Den dagen när Jesus åter blir synlig sker stora saker. 

Det land dit Herren själv ledde Israels barn d.v.s. Kanaans land eller Israel som vi känner det idag är det klaraste tidstecknet som Jesus ger åt de sina för att de skall veta att dagen närmar sig. 

När Jesus vittnat om sin återkomst fortsätter han. "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. 

Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."

Sabbatsbudet

"Sex dagar ska du arbeta, men på sjunde dagen ska du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden ska du ha vilodag."

Jag minns inte att jag tidigare skulle ha fäst mig vid den här versen i andra Mosebokens 34. kapitel. Skaparen vet vad människan behöver. 

Mose är andra gången på Sinais berg för att på nytt skriva ner buden. De första tavlorna hade ju Mose söndrat i sin vrede över folkets synd med guldkalven.

De första tavlorna var Guds verk "Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna." På ett annat ställe står det "skriven med Guds finger".

Men även på de nya tavlorna är det samma budskap. "Herren sade till Mose: ”Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem ska jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder."

Vi märker att Guds ord inte förändras. Idag är det inte så många som har det tunga arbetet att skörda och så. Men frestelsen att glömma vilodagen är lika konkret.

Hur lyder då det bud som alltså fanns på båda tavlorna?

"Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den."

I Katekesen läser vi:

"Tredje budet: Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

Vad betyder det? Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna hör och lär det.

Ordet och Uppenbarelsetältet

I morse tänkte jag på Herren Gud. Jag tänkte på gudsmannen Mose och hans möten med Gud. I andra moseboken läser vi om hur Mose slog upp Uppenbarelsetältet långt ifrån lägret. Det står att var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till Uppenbarelsetältet.

När Mose gick in i tältet sänkte sig molnstoden och blev stående vid ingången till tältet och Herren talade med Mose. ”Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan.”

Mose fick höra av Herren att han hade funnit nåd för Guds ögon och att han var känd vid namn av Gud.

Mina tankar om Gud behöver jag inte beskriva, om än det var gott att tänka på skaparen i morgonens timmar. Gud uppenbarar sig för människan genom Ordet. Johannes skriver om Ordet som var i begynnelsen. Ordet som var hos Gud. Ordet som var Gud.

Johannes skriver vidare om hur ordet kom till världen i mänsklig gestalt och bodde bland oss (tältade bland oss).

Tänk att vi kan se denna Guds härlighet och känna hans närvaro i morgonens timmar. Jesus går ännu med sitt folk. Tänk att vi har funnit nåd för Guds ögon.

Herren beskyddar sitt folk

"Jerusalem omges av berg, och Herren omger sitt folk från nu och till evig tid." Så ljuder bibelordet i dagens lösen. 

I en annan översättning står det: Liksom bergen omger Jerusalem omger Herren sitt folk från nu och  till evig tid. 

Psaltarpsalmen 125 är trösterik läsning:

"En vallfartssång.

De som förtröstar på Herren

är som Sions berg.

Det rubbas inte,

det står kvar för evigt.

Jerusalem omges av berg,

och Herren omger sitt folk

från nu och till evig tid.

Ogudaktighetens spira

skall inte vila

över de rättfärdigas arvslott,

för att de rättfärdiga

inte skall räcka ut

sina händer till orättfärdighet.

Gör gott, Herre, mot de goda,

mot dem som har uppriktiga hjärtan.

Men dem som viker av

på krokiga vägar

skall Herren föra bort

tillsammans med ogärningsmännen.

Frid över Israel!"

På bilden syns Pedersöre kyrka. En byggnad som brunnit och drabbats av vattenskador och som hotas av människans uppror mot Gud och hans ord. Men Sions berg rubbas inte.

Det som förr var

Bibelordet som mötte mig den här morgonen ljuder: "Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

Genom tron ser vi in i framtiden och i tro sätter vi våra fötter på den nya jorden under den nya himlen och vi känner att det är ljuvligt och gott.

Guds löften och ord är ljuvliga för själen. Den nya himlen och den nya jorden skapas av Gud genom hans ord. Vi vet hur den jord där vi nu lever skapades för Gud har berättat det för sina barn: "Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

Gud är Ande och osynlig för människans öga. Han skapade världen genom sitt ord. I ordet gör han sig synlig för den nya människan som sätter sitt hopp till Guds son som är sann Gud och sann människa.

Han Jesus var redan i begynnelsen. Han var hos Gud och han var Gud. Och han är vägen till den nya jorden. Så vi känner vägen och griper tag i ordet. Och en gång är vi där..

I tro

Häromdagen lyssnade jag till trons kapitel och igår kväll hörde jag litet av en diskussion om tron.

Nog är det gott då Gud talar och människan tror. "Genom tron förstår vi att världen skapats genom ett ord från Gud"

Genom samma ord ger han tro. Paulus skriver "Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord."

Men alla ord ger inte tro. I världen sägs och skrivs mycket som föder otro. Guds ord och Kristi ord däremot "talar" tro.

Bibeln vittnar om hur Gud verkar i människan Genom tron. Människan som lever i tro har gemenskap med Gud.

Den onde angriper ordet som ger tro och vill få människan att ifrågasätta det och hamna i otro. När människan förleds bort från ordet blir det så som Jakob skriver. Hon liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. 

Som Guds folk är vi kallade att vara barmhärtiga mot de som tvivlar. Det är vi också då vi predikar tro.

I tron föds också en längtan som går i uppfyllelse för Guds ord består i evighet. "Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."