Så förflöt fredagen. Efter jordfästningen var det minnesstund. Det är förunderligt med en Jesu egens begravning, himmel och jord förenas. Då Guds folk samlas på Sions berg är det i den levande Gudens stad. Ja det handlar faktiskt om staden med de fasta grundvalarna. Gud själv betjänar sitt folk genom sitt eget ord.
Likaså sluts äktenskapets förbund i samma Guds stad. Gud själv förenar man och kvinna till ett. Livet på jorden går vidare. Det är fest och en högtidsskara är samlad.
Om två veckor är det igen bokat för bröllop, det första i vår familj. Det är glädje och förväntan. Men mitt i glädjen kommer ett vemod. En Herrens tjänare, brudgummens morfar ilar mot mötet med sin uppdragsgivare.
Tider och stunder är i Herrens händer och för honom är allt möjligt. Så får vi endast med förtröstan sluta våra små händer in i Urtidens Guds starka händer.
Som du vill o Herre, du vet bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar