Medan jag körde från ett arbetsmöte tillbaka till kontoret lyssnade jag på radion. Idag är salighetens dag säger predikanten.
Ja för en Jesu efterföljare är varje dag en salig dag.
Tron på Gud ger livsmod och mening åt det dagliga livet. Det kristna hoppet ser fram emot och bär fram till den dagen då saligheten fullkomnas, då du ser Jesus ansikte mot ansikte.
Alltid då Guds ord förkunnas är det också besökelsetid. Luther säger visst i katekesen att ingen människa kan bli salig om Gud inte drar henne till sig.
Ja Gud söker bortsprungna människor. Ordet kallar till möte med Gud. Han vill vara din Gud, han vill vara min Gud.
Människan skapar falska avgudar åt sig. De kan aldrig ge frid och salighet. Enligt ÖT säger biskopen att Gud måste bli människa för att veta vad det är att vara människa.
Tonen känns främmande. Nej, det håller inte, skulle inte han som skapat människan veta hur det är att vara människa. Kristi kyrka har inget annat att förlita sig på än Guds ord.
Kristus kom till jorden för att frälsa människan, för att upprätta den fallna människan. Han kom inte för att människan skulle kunna säga att jag är sådan jag är och jag lever som det känns bäst för mig.
Ändå trots allt avfall är det ändå idag en salighetens dag, en lycklig dag för den som tror. En dag då Gud ännu kallar de som leds till att springa bort från honom och de som redan sprungit bort.
En dag då Kristus håller allt i sin hand. En dag då himmelens fönster är öppet för den som tror Guds ord, det ord som består då himmel och jord förgås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar