Genom tron på Jesus Kristus äger du det eviga livet. Du bär Guds nåde gåva med dig dag efter dag. Det är välsignat att få vandra med Herren, vandra med Gud. Det är välsignat om tron också blir verksam i gärningar, trons gärningar.
En liten stund med Jesus inför hans ord, gemenskapen med familjen, en stund med kristna vänner styrker tron och ger ny kraft. Världen idag håller ändå på att bli så annorlunda. Det ständiga nyhetsflödet, jagandet efter upplevelser fyller lätt vår tid och gör oss trötta.
Endast ett är slutligen nödvändigt. Att likt Maria finna den goda delen, vid Jesu fötter. " Tätt vid korset vill jag så, hoppas bida vaka, tills på andra stranden jag, evig fröjd får smaka"
Gud låt mig idag få tro, ja även visa för någon, vem du är, du världens frälsare min konung och min Gud.
Vad händer egentligen när Kristus kommer tillbaka till jorden? Det kom jag att fundera på när jag körde i dimman i morse.
Det är ju den förklarade Kristus som kommer. Hans gudomlighet är inte då dold, såsom när han vandrade på jorden. Paulus fick möta honom på Damaskus vägen. Hans jordiska ögon klarade inte av strålglansen, han blev blind.
Johannes fick se honom på ön Patmos, han föll till marken såsom en död. Jesus lade då sin högra hand på honom: "var inte förskräckt"
Det blir ju en glädjens dag för de som väntar på honom, vi väntar inte på honom med rädsla. Men det blir en förunderlig dag.
Hans ankomst lyser upp världen såsom blixten går fram över himlen. Han kommer med molnen och alla skall se honom, även de som genomborrat honom. Alla jordens stammar skall jämra sig över honom.
Bibeln är tydlig med vad som händer med Guds barn då Kristus kommer. Det blir en fullständig förvandling. De i Herren döda som vilar i gravarna får genast en ny kropp. De som lever i tro och väntan på honom förvandlas i ett ögonblick.
Således blir det ingen fruktan utan vi får möta honom i en ny och förklarad kropp. Vad som händer med de som inte tror är litet otydligare. Det verkar som om de skulle få en ny kropp först senare. (återkommer till det)
De jämrar sig, de trodde ju inte på Honom. De förvisas bort från hans ansikte till ett evigt mörker. Lurade av själafienden missade de målet. Himlen är stängd för dem och de är evigt förtappade. Det är allvarliga ord.
Så gryr en ny dag, en dag med morgondimma. Det är nåd att vi får närma oss Gud, i bön, syndabekännelse och med tack.
Hur ser Gud på en människa? Vi kan inte se Gud, våra ögon tål inte det. Men Gud ser oss som förlåtna i Jesus Kristus. Gud är nöjd med Kristi verk. I Kristus sammanfattas allt i himlen och på jorden. I Kristus flyr dimman och töcknet och Guds nåd strålar klar.
Säll, ja salig och lycklig är den människa som vänder sig till Kristus. Ser vi Kristus som Gud? Han är ju Gud.
Han är Jakobs Gud, Han är Israels Gud, Abrahams och Isaks Gud. Han var, han är och han skall komma.
Min Herre, min Gud!
I barndomen var det nog den fjärde versen som jag tyckte mest om. Den var så högtidlig och där fanns en sådan trygghet.
Man förstod att Jakobs Gud hade all makt. Jakobs Gud var även min Gud.
"Gläd dig då du lilla skara, Jakobs Gud skall dig bevara, för hans vilja måste alla fiender till jorden falla"
Ja, Guds fiender har ingen egentlig makt. Guds fiender kommer en dag att samlas ihop i Josafats dal. Där håller han dom över dem. Där faller dom alla.
Profeten Joel som såg den dagen av mörker och tjocka ser också att alla som åkallar Herrens namn skall bliva frälsta.
På Sions berg och i Jerusalem ser han en räddad skara, precis som Herren sagt.
Visst är det tryggt att ta sin tillflykt till Jakobs Gud, ja tryggare kan ingen vara..
Hebreerbrevet talar om Sions berg, den levande Gudens stad. Finns då den levande Gudens stad redan här på jorden?
Jo, Guds rike finns redan här på jorden. Men Guds rike är ett vandrande rike, ett rike som lyser i världen genom seklernas och århundradenas mörker. Guds rike är på väg mot sin fulländning i Evigheten.
Där når det sin fulländning då alla fiender är undanröjda och hela den nya skapelsen prisar Gud och Jesus, Guds offerlamm.
Den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem tronar redan på Sions berg och Jesu fullkomliga verk. Du kan inte ta på det. Det står inte i brand. Där är inte töcken, inte mörker eller storm.
Där ljuder inte basunljud och en röst som är förfärande. Där behöver du inte skälva och vara förskräckt. Den dödsdömda har ju blivit frikänd.
Där ljuder nu Herren Jesus klara och varma stämma. Kom till mig ni alla som arbetar och är betungade så skall jag ge er vila och ro.
I det himmelska Jerusalem är Kristus Konung. Dess portar står än idag öppna. Offerlammets tolv apostlars lära står skrivet på dess ljuvliga portar.
Portarna är öppna mot norr, mot söder, mot öster och väster. Här i nådens tid är dess rum obegränsat. Guds fullständiga nåd i Jesus Kristus ger staden en bredd, en höjd och ett djup som är oändligt.
Först vid den sista basunens ljud sluts dess portar. Då blir det den stora åtskillnadens dag, en fullständig förvandling med blixtens hastighet. Herren Jesus träder in och blir synlig för dess innevånare.
O att allt flera skulle få se den ljuvliga staden innan dess portar stängs vid Jesu återkomst. Staden, Guds församling som är en försmak av det nya Jerusalem som kommer ner från himmelen, det nya hemlandet.
Inne i staden är det glädje, förväntan och frid. Sabbatsaftonens frid mitt i en orolig värld.
Jag har haft en ledig dag, en dag med Herren och hans ord. Jag har tänkt på Noa, på Moses, Elia, på Guds sändebud. Hur Gud ledde dem, även till platser dit de inte ville, men hade omsorg om dem där.
I öknen fanns det manna, korparna kom med mat åt Elia. Melkisedek mötte Abraham och styrkte honom med himmelsk mat, med bröd och vin.
Profeten Elia var trött. En ängel kom till honom. Han fick äta bröd som var bakad på glödande stenar och dricka vatten ur krukan.
Jesus är ännu den samma. Han styrker både profeter och vanliga finländare. Han fortsätter med sin översteprästeliga tjänst fram till den dagen då Gud sänder honom tillbaka till jorden.
Om vi inte får njuta av den himmelska maten blir vägen för lång, resan för tung.
"Vilken vän vi har i Jesus" Vår frälsare, och förlossare och det bröd som kommit ner från himmelen.
Gud är god!
Hurudana var dessa Herrens tjänare. Var de gudomliga? Nej, det var de inte. Däremot var de, eller fostrades av Gud till att bli gudfruktiga.
Om Noa vet vi inte så mycket. Men Bibeln uppenbarar ändå något mycket väsentligt och avgörande, Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.
Guds kärlek hade fångat Noa. Han var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.
Gud talar till Noa. Noa får del av Guds beslut, ett beslut att den fördärvade jorden och alla levande varelser skall förstöras för våldets skull.
Bibeln berättar inte vilka tankar som rörde sig i Noas inre. Men nu blev det arbete, nu var det tid att verka. Noa skulle bygga en ark av goferträ, i enlighet med Guds ritningar.
Gud förgör ingen rättfärdig, förutom sin egen son som han offrade för att rädda människosläktet, för att rädda de som funnit nåd inför Guds ögon i Hans son, genom tron på Jesus Kristus.
Noa, den rättfärdige får ta del av Guds beslut. Gud berättar om förbundet, det eviga som han vill sluta med Noa, ett förbund som också gällde Noas husfolk. Ja, jag tror vi kan säga Herrens folk.
Alltså finns det ett förbund för Herrens folk.
Noa fick krafter och även förstånd av Gud att utföra sitt stora verk, ett livets arbetsverk. Så kom den dagen, då det var dags.
En dom går över den här världen. Herren säger till Noa. Gå in i arken med hela din familj. Noa gick in, han hade hört att om sju dagar skulle domen börja. Och världen gick under genom vatten.
Men Noas liv fortsatte i en ny värld.
Visst är det en salig tid då vi kan vittna för varandra om Herren Jesus. Visst är det en salig tid då vi kan lägga vårt liv helt i hans händer.
Ja såsom liljorna på marken, såsom fågeln på gungande gren. Så får vi sjunga vår sång, om Jesus som skapat oss skuldfri och ren genom sitt blod.
Visst är det saligt då vi får sjunga att min framtidsdag är lagd i hans händer som himmelen och jorden styr.
Visst är det saligt då vi får leva som hans barn, den tid han förutbestämt för oss.
Visst är det saligt då vi får gå till hans hus för att fira nattvard. En stund med Herren och hans folk.
Visst är det saligt att vara frälst genom Jesu blod.
Igår så satte frun blomlökar i jorden. Jag klippte gräset och jämnade jorden där blomlökarna skall vila. Men i världen är det oroligt. Folk evakueras i rädslan för vulkanutbrott. På många ställen förbereder man sig för kärnvapenatacker.
I Finland förbereder vi oss för 100-årsjubileum. Förbereder någon sig för Gud? Nej, det som är heligt idag är klimatavtal, liberalism och allt som upphöjer människan.
Vi bygger och planterar. Vi utgår ifrån att den ena dagen är den andra lik. Jag kommer inte ifrån det, den värld vi lever i är sjuk. Det som jag då tänker på är människans uppror mot Gud. Herren Gud talar, skriftens ord går i uppfyllelse, men världen vägrar se det.
Vi är ju satta till att bruka och vårda jorden. Sådd och skörd skall fortgå tills Herren kommer på skyarna. Men älskar vi Herren Gud av hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva?
Tänker vi på det som har evighetsvärde? Tackar vi Gud för det välstånd vi fått ha? Följer vi Herren Jesus?
Men Herren känner de sina. Visst finns det en skara, ur alla folkslag och tungomål. En skara som känner sin synd. En skara som ser att tidsandan påverkar dem.
Den skaran är på väg till Lammets bröllop. Sömnen tynger, vandringen går dåligt..
Finns det olja i lampan? Min Herre har ju sagt att jag kommer att somna. Men tänk vad ljuvligt då du får vakna till anskriet "se brudgummen kommer"
För visst kommer han, det har han ju lovat. I dag är det åter en söndag. Vi får gå till Herrens hus. Vi får tacka och prisa honom för frälsningens gåva. Och oljan fyller han i våra kärl. Den olja som inte kan köpas, utan erhålls av nåd.
"Jag blev glad då man sade mig, låt oss gå till Herrens hus"
En välsignad dag, i väntan på Herren Jesus!
Djävulen kastades ner på jorden. Den gamle ormen blev slagen. På Golgata kulle lyste segerns ☀️.
Ormens makt över Guds barn blev bruten. I Himmelen ljöd en stark röst. Johannes fick höra den.
Frälsningen, makten och riket har blivit vår Guds, väldet hans smordes, åklagaren är nerkastad.
" De övervann honom genom Lammets blod"
"och genom sitt vittnesbörd ord"
Rösten ljuder: " Ljubla därför ni himlar och ni som bor i dem"
Visst har vi orsak att jubla, himmelen är ju vårt hemland och jordens skuggor bleknar en dag bort. I öknen under en bestämd tid är vi under Guds beskydd, under en tid, tider och en halv tid.
Lammets blod, vittnesbördets ord, segerns märken!
Jag har den här veckan lyssnat på undervisning om skapelseberättelsen. Om den härliga trädgården i Eden, mellan floderna Eufrat och Tigris (Hiddekel).
Gud skapar människan till sin avbild, till man och kvinna. Människan blir satt till att råda över djuren.
Gud välsignade människan.
Människan skulle vara fruktsam och föröka sig och uppfylla jorden.
Mitt i trädgården står två träd, kunskapens träd och livets träd.
Ja allting var gott tills syndafallet. Tills Eva och Adam trodde på lögnens furste. Sen blev livet så annorlunda.
Men där i lustgården stod ännu livets träd..
"Höj din blick mot himmelen" Gud har gett oss en fin sommarkväll. Jag sitter på terrassen och lyssnar på aftonandakten. Två tranplogar flyger rakt över. De har riktningen västerut.
Visst är det vackert. Efter andakten ljuder sången "o vad sällhet".
Tack gode Gud för den här dagen. Tack för evigheten som ligger framför oss.
Aposteln Paulus vittnar: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord".
Predikar vi det glada budskapet, som aposteln? Vi säger ju att vi har den apostoliska tron..
Blir det för enkelt?
Aposteln påminner oss om att vi är Kristi sändebud. Det är Gud som förmanar genom oss.
Känns det för stort att få vara Kristi sändebud?
Aposteln säger, det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: Låt försona er med Gud.
I Kristus står vi rättfärdiga inför Gud! Tro det du plågade själ..
"Må däri, aldrig blanda sig, en tråd, en enda träd, ty inför dig är fråga blott om nåd"
Iklädd Kristi rättfärdighet vandrar vi ledd av honom, på de vägar han för oss och dit han för oss.
Han sade ju endast: "följ mig"
Nu, när jag vaknade kom jag att tänka på uttrycket "är resedräkten klar". Ja, hur är det egentligen? Ibland leds vi till att tänka och tro att vi reser till himmelen med "egna kläder".
Till himmelen reser jag iklädd Jesu rättfärdighet. Han har gjort allt, jag får endast tro. Han är min frälsare och genom tron är jag iklädd hans rättfärdighet.
Vi har fått en härlig dräkt att resa i. Vad trösterikt att bli påmind om resedräkren som vävdes på Golgata. Det är fullbordat!
Tack gode Gud för den!
"Min Gud min Gud vad jag är glad, en dräkt jag fått av dig. Den passar för den nya stad dit du kallar mig".
Profeten Habackuk ropade till Gud. Han får ett svar: "skriv upp synen och rista in den på skrivtavlor, så att den lätt kan läsas"
Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte. Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst, den skall inte utebli.
Så skriver Paulus i den fjärde sista meningen i Kolosserbrevets fjärde kapitel. En broder delade i dag den uppmaningen. Det är en uppmaning, som vi får ta på allvar.
I tjänst i bön, vakande och bedjande under tacksägelse.
Uppträd förståndigt mot dem som står utanför och ta vara på varje tillfälle.
Trofast är han som har kallat er. Han skall också utföra sitt verk.
Nåden vare med er!
Så är det åter måndag. Vilodagen är förbi. Var dag är en sällsam gåva säger sångaren. Även på måndagsmorgonen får vi ta endast ett ögonblick i sänder.
Det var en välsignad helg. Må det även bli en välsignad vardag!
Jag lyssnade igår på Leif Nummelas bibelstudium under kyrkhelgen. Det var gott att lyssna. Det är svårt att sammanfatta senare, fastän hjärtat säger både ja och amen.
Guds ord ger ju mat för dagen. När man hör Guds ord så skulle man ibland vilja memorera, komma ihåg allt. Men kanske det inte är menat så..
Leif sade vid ett tillfälle att det här är svåra saker, som vi inte förstår om inte den Helige Ande uppenbarar.
Och det var ljuvligt att lyssna. Men jag återger nedan, endast vad Gud planterade i hjärtat.
Guds lag uppenbarar Guds egenskaper. Han är helig. Vi sjunger ofta om Guds helighet och vill närma oss den, men när vi ställs inför den så bävar vi. Ja, vi blir skräckslagna.
Guds lag dömer oss till döden. Lagen är ett dödens ämbete. Vi kan inte säga att vi bara brutit mot något. Nej då vi bryter mot en endaste prick bryter vi mot allt.
Vi står alltså där som dödsdömda, skälvande men då vänder vi, eller Gud vänder vår blick mot Jesus. Han som gjorde vad vi borde. Vilken nåd att vi får vända blicken!
Ingenting kan vi i oss själva, men allt ger han oss i Kristus. Vår Gud som är helig och orubblig kastar ut en livboj åt oss. Vi griper tag i Kristus. Vi ser honom. Vi får vila i nådens ljuvliga famn.
Vi dödsdömda uppstår till liv redan här nere, till ett evigt liv i Jesus Kristus.
Gud är helig och orubblig i sin lag. Lika orubblig är han i nåden i Kristus.
Det är söndag och vilodag. Jag får påminna mitt eget hjärta om att endast Guds helige Ande kan förklara och öppna ordet så att det blir till liv.
Tack gode Gud för livet!
Olof Edsinger skriver i sin bok "Domen" om evangeliets bortglömda dimension: Man skulle kunna likna evangeliet vid en gigantisk flodvåg. När vi böjer oss under och i tro tar emot Nya Testamentets budskap blir vi översköljda av det friska vattnet från Guds tron. Vi blir renade från synden och vi blir upptagna som barn i Guds familj.
Om vi istället opponerar oss mot förkunnelsen, så att vi "inte lyder vår Herre Jesu Evangelium, kommer vi enligt samma budskap att bli "straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt"
Eller med bilden av flodvågen: vi kommer att slås till marken av vattenmassorna.
Om vi möter vår skapare utan, den sinnessändring som han har kallat oss till, kommer vi att möta evangeliet som en dom över våra liv. Vi kommer att gå förlorade.
_ _ _
Guds ord talar ju faktiskt bara om idag, idag.. Således är vi idag välsignade eller förbannade. Vi behöver inte spekulera, Gud som ser till hjärtat vet var evangeliet tas emot. Han kan sända evangelium både till ensliga kojor och till kungens slott, var än det finns hungrande och törstande.
Vi behöver endast så. Resten lämnar vi åt Gud. Men låt oss ta emot evangelium så det blir till frälsning.
Tack Gode Gud för frälsningen i Jesus Kristus!
Jesus gråter när han ser staden. Staden som stenat profeterna. Staden där Han själv dör som en brottsling, när han försonar hela världens synder och dör i syndares ställe.
Varför gråter Jesus?
Han ser staden förstöras. Han ser en värld som inte tar vara på sin besökelsetid.
Även på den yttersta dagen finns det endast syndare, benådade och förtappade syndare. Då finns det endast två utvägar, himmel och helvete.
Även mitt hjärta gråter varje gång jag skriver det senare. Nog kunde jag undvika att skriva det, men. Då skulle det vara mycket sorgligare.
Varför?
Tänk att även helvetet skall skalas bort från förkunnelsen, just innan Jesus kommer. Just innan antikrist och den falska profeten skall kastas dit. Just innan djävulen skall kastas dit. Just innan nådens tid tar slut och det blir för sent att omvända sig och ta emot frälsning i Jesus Kristus.
Varifrån kommer den nya läran? Varifrån kom läran att det aldrig kan regna, på Noas tid?
Jag behöver inte svara på den frågan, det finns inget tvivel varifrån den kommer. Ve den kyrka som inte talar om synd och nåd. Ve den kyrka som inte visar på frälsningen i Jesus Kristus.
Ve den kyrka som endast funderar på hur den skall kunna välsigna synden, då domaren står för dörren.
Ve den kyrka som avskaffar helvetet, då domen står för dörren.
Varför gråt Jesus?
Varför predikade Johannes om att vi skall älska varandra?
"På Sions berg står en räddad Skara"
Det finns ingen annan räddning än Jesus Kristus! Allt annat brinner. Himmel och jord brinner en gång..
Men den som tror skall finna:
Löftena de står kvar, löftena i Jesus Kristus.
Herrens tjänare Obadja ser en räddad skara. "Men på Sions berg skall det finnas en räddad skara"
Det finns en helig plats, klippan Kristus. På den klippan har Herren Gud berett ett evigt fridsförbund. Där råder Guds frid!
Bibelordet idag berättar: "I din hand ligger mina dagar"
Det andra från nya testamentet: Vi... måste hålla oss vakna och nyktra.
Jag lämnar att tänka på de tre prickarna som åtminstone finns i Bibelordet i ÖT.
Fader, Son, Den Helige Ande må bevara oss alla den här dagen. Nog är det en mäktig hand!
Vad betyder egentligen den uppmaningen som Jesus ger sina lärjungar? Vad betyder det att räta på sig och lyfta upp huvudet?
När kan vi göra så? Jag tror att det är något som vi behöver ta till oss nu idag. Vi drabbas så lätt av rädsla, likgiltighet eller hopplöshet.
Som kristna behöver vi ju inte oroa oss. Varför skulle vi oroa oss då förlossningens dag närmar sig?
Dagen eller stunden för förlossningens dag vet vi inte. Gud tycker inte att vi skall, eller behöva veta det. Vi tackar honom för det men bevarar det mod och den glädje som evangeliet ger.
Bruden, Kristi församling väntar på brudgummen Herren Jesus med förväntan. Då vi vet att dräkten som han vävde på korset är fullkomlig och ren får vi glädjas.
Tänk att det är genom tron som vi kan fatta och förstå vad Gud gjort för oss i Jesus Kristus. Genom tron sträcker vi oss framåt mot målet. Ordet upplivar vår tro.
Målet som är närmare än vi tror. Målet som är fastare än vi förmår fatta. Herren Jesus som berett och bereder oss för den tid som han bestämt för oss.
Aposteln Petrus förmedlade ett viktigt budskap till Kristi församling i världens sista dagar.
Han uppmanar oss att tänka på vad som blivit förutsagt av de heliga profeterna.
Han uppmanar oss att tänka på budskapet från Herren och Frälsaren.
Ja han vill väcka vårt rena sinne, att vi kan ta emot det samma budskapet som Herrens apostlar också förkunnat.
Ja, Guds budskap som profeterna, Jesus, samt apostlarna förmedlat. Vi har alltså Guds ord, hans budskap till människorna mitt ibland oss, på Bibelns blad. Vi har inget löfte om något nytt budskap från Herren.
Detta bibliska budskap ifrågasätts idag. Man blandar upp det med mänsklig vishet, en vishet som är en dårskap, då det går emot Guds ord.
Aposteln varnar för att det i de sista dagarna skall finnas människor, som drivna av sina begär skall säga: " hur går det med löftet om hans återkomst"
Sedan säger han något förunderligt. I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men den jord och de himlar som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag, då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.
Herren fördröjer alltså inte sitt löfte. Det finns en dag förutbestämd, då tiden tar slut. Den dagen kan inget agenda 2030, inget klimatavtal ändra. Världen idag vill inte tro att Gud har makten. Människan vill tro att vårt öde är i våra egna händer. Bakom allt detta gömmer sig den ondes list.
Människans enda räddning är ändå att omvända sig till Gud, genom tron på Jesus Kristus. Han är konung över det rike som aldrig går under.
Vi måste våga se att de krafter som driver dagens miljörörelse är de samma som vill utrota biblisk kristendom.
Gud har gett människan i uppgift att vårda jorden. Det borde därför vara en självklarhet för en kristen. Men en kristen kan inte dyrka det skapade framom skaparen.
En kristen kan inte böja knä för den här kommande antikristliga världsordningen.
Om Herren ännu dröjer och dagens utveckling får fortsätta, kommer då den sista tidens stora förföljelser att ledas av ovan nämnda kretsar?
Bibeln är tydlig, det är elden, inte vattnet som slutligen förgör jorden då tiden är inne och nådens tid tar slut.
I hebreerbrevet uppmanas vi till uthållighet. En uthållighet som vi styrks i då vi har blicken fäst på Jesus. Han som är både trons upphovsman och fullkomnare. Vi uppmanas till kamp mot synden, ja faktiskt till kamp.
Åter är det Jesus som är förebilden. Vi kämpar inte mot synden i egen kraft utan tillsammans med Jesus som gick en blodig kamp. En kamp som ledde till döden, men även till en härlig och fullkomlig seger.
Igår lyssnade jag till broder Jouko. Han betonade hur viktigt det är att hålla fram både lag och evangelium. Kanske även du lik mig ryggar tillbaka vid de orden. Ja, vi påverkas nog alla av den tid vi lever i. Därför har vi ofta svårt att gå mot strömmen.
Varför skall lag predikas? Alltså Guds tio bud. De visar åt människan att hon är en syndare och att hon därför behöver en frälsare.
Har du någon avgud som tävlar och konkurrerar med och kväver ditt gudsförhållande?
Helgar jag vilodagen?
Talar jag alltid sanning?
Älskar jag Herren Gud av hela mitt hjärta och min nästa som mig själv i enlighet med Jesus sammanfattning?
Låt oss gå och sälja allt vi äger. All egenrättfärdighet och självgodhet. Vi bryter dagligen i tankar, ord och gärningar mot Guds vilja.
Men i mitt inre viskar något: Gud har ju försonat allt.Ingen är ju fullkomlig. Gud är ju kärlek...
Nej, vi vill inte kämpa mot synden. Vi vill inte tro att synden leder till döden. Vi vill använda Jesus som ett plåster som fixar allt och så kommer den goda känslan tillbaka.
Men vår kamp mot synden är då inte blodig. Vi godkänner den i våra liv med hänvisning till att vi är inte bättre.
"Styrk där kraftlösa händer och vacklande knän"
Vi får följa Herren Jesus och söka oss allt närmare honom så att Han själv för kampen mot synden i vårt liv. Vi får med honom gå "Helgelsens väg". Då får vi en gång se Gud. Inte av egen förtjänst utan för Jesu skull.
Då vi låter honom gå med oss, före oss och efter oss, ja då han får rena hjärta, håg och sinne inser vi att det kristna livet också handlar om att lägga bort synd och ta emot nåd. Den nåd som inte är endast ett plåster utan Guds fostrande nåd.
Så är det endast ordet tuktan kvar. Det ord som jag så fruktar och själver inför. Men även inför det: Tukta mig Gud, då du se det för gott. Du gör det av kärlek till mig, ditt svaga barn. Din tuktan för mig till Jesus och Han för mig till dig, min Gud.
I mina tankar kommer den här morgonen barndomens bönehus och Görans stämma. "Låt oss fortsätta som syndens avläggare och nådens anammare" Mitt rädda öra hörde oftast endast det första. Det att synden skulle läggas bort. Den egna kraften var så svag och den lilla kroppen skälvde. Men vid evangelie predikan sänkte sig friden. Jag förstod inte det där med att tillägna eller anamma. Inte gör jag det heller alltid i dag.
Men i den lilla gossen verkade Guds Helige Ande vid evangelie predikan. Nåden sänkte sig ned och in i hjärtat. Nåden fostrade och fostrar fram till den dagen då vi är hemma.
Låt Kristi nåd fostra. Du får tillägna dig den. Du får anamma den. Du får ta Jesus med dig och in i hjärtat.
Tack gode Gud för friden, sabbatsfriden. Tack för barndomens söndagar i barndomens bönehus. Tack för att Guds ord som är kraftigt och verksamt ännu ljuder där.
Välsignad söndag, en välsignad vilodag hos och med Jesus frälsaren!
Jesus talar om en tid då folken på jorden grips av ångest. Man står rådlösa vid havets och bränningarnas dån.
Tecken skall visa sig i solen, i månen och stjärnorna.
Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas.
Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.
Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.
- - -
Glöm ej din frälsares ord!
När kontasterna mellan ljus och mörker blir allt starkare ger ängeln det rådet på bibelns sista blad: Den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig.
Vilken ängel?
För Johannes presenterar han sig så här: "Jag är tjänare liksom du och dina bröder profeterna och de som håller fast vid orden i denna bok"
Av vem var ängeln utsänd? Av Herren, profeternas andars Gud.
Varför var han utsänd? "För att visa sina tjänare vad som snart måste ske"
Och det himmelska budskapet betyder: Håll fast vid Herren Jesus.
När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himmelen omkring en halv timme.
De sju änglarnas sju basuner ljuder över jorden.
Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster:
"Herreväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde."
Templet i Himmelen, vittnesbördets tabernakel öppnades. Och de sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet.
Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himmelen säga:
"Halleluja! Frälsningen och makten och härligheten tillhör vår Gud, ty sanna och rättfärdiga är Hans domar."
- - -
Johannes fick se det som börjar hända då Österns himmel rodnar och ända fram tills den sista basunen ljuder.
Och han såg. Gud hade full kontroll.
Jag skulle ju inte skriva så mycket, men kröningsdagen måste jag skriva om. Aposteln Paulus skriver om rättfärdighetens segerkrans som han skall få på den dagen.
Rättfärdighetens segerkrans ligger ännu i förvar för Paulus. Kämpen som gav sitt liv som ett tackoffer till sin frälsare skall ännu få sin segerkrans.
Den ges gemensamt åt alla vid Jesu återkomst. Åt dig som väntar på Hans återkomst och åt de kämpar som vilat i Abrahams sköte.
Nog blir det mycket jubel, tack och sång i himmelen den dagen då hela brudeskaran, som består av apostlar och profeter, men även av vanliga nordbor, som trodde på och väntade på sin Jesus krönes gemensamt.
Jag tror att Jesus väntar på den dagen då frälsningen fullbordas och alla Guds barn är framme.
Kransarna är beredda, de bereddes på Golgata och rum finns där i himmelen. Även det har Jesus berett.
Nog blir det en salig dag!
Jag fastnade vid en rad i en betraktelse. En mening som kan ha så många olika betydelser.
"Han ställer sig själv i Kristi ställe"
Ofta hör man frågan. Vad skulle Jesus ha sagt idag. Sen sätter man ord i Jesu mun. Ord som går emot Guds väsen.
Skulle Jesus ha gått där? Sen pressar man fram ett svar som passar den agenda man för.
En annan aspekt är att man inte behöver Jesus. Man frälser sig själv. "Alla är vi ju gudar"
Någonting som kommer nära den kristne är att man vill begränsa Jesus. Han verkar endast i vårt samfund, eller vi har förstått det här med frälsningen rätt. Vi har det rätta formuläret.
Vid matbordet förhandlade man om priset på ett ton säd. Då förslaget inte riktigt omfattades av den ene utbrister han: "Jesus"
Jag ryggar tillbaka. Här talar någon om min frälsare och använder hans namn som ett svärsord. Det blev nog ingen affär tror jag.
Sen ställs jag själv inför samma rad. Ställer jag mig själv i Kristi ställe?
Fräls mig Herre Jesus! Förklara dig genom ditt ord. Med vördnad böjer jag mina knän för Honom.
Genom Guds Andes ledning skriver David i den 139. psalmen: "Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit."
Sådan är Han, himmelens Gud. Han tar hand om sina barn, Guds barn.
