Jag vill vandra kring ditt altare Herre

David skriver: (psaln 26)Jag vill vandra kring ditt altare Herre, för att höja min röst till tacksägelse och förkunna alla dina under.

Min vän, kommer du med på vandringen till Herrens altare. Låt oss gå med en bit på vägen.

Vi ser den heliga staden Jerusalem där uppe. Den gnistrar son guld i solens sken. Ser du kullen där utanför staden. Den är ännu tom.

Nu ser vi skaran. Där går en Gudason. Han är blodig. Han är slagen, men han bär en krona. En konungs krona, en krona av törnen.

Han dignar under bördan. Dina och mina synder tynger honom till marken. Men han går själv ända till altaret. Han sträcker ut sina händer.

Hör du ljudet av hammaren som slår in spikarna genom huden, mellan benen. In i träet.

Ser du Honom för dina ögon, Guds offerlamm. Korset reses mot himlen. Solens hetta bränner honom. Han som skapat solen.

Solen döljer sitt ansikte. Du och jag döljer vårt ansikte. Lyssna till rösten som ljuder mäktigt över himlarymden: Det är fullbordat!

Gud dör för din skull. Han läggs i graven. Men då, först då på den tredje dagen stiger Han upp.

Han hade kunnat stiga ner från altaret men Han stannade där, trogen intill döden, döden på korset.

Men nu lever han. Du behöver inte känna skam ty han dog för att du skulle få leva.

Tror du? Se på händerna, se såret i hans sida. Läs i boken, i Hans Evangelium.

Tro, så får du leva.

"Det är fullbordat" Höj din röst till tacksägelse. Ser du staden som glimmar, nen nu med himmelsk glans.

Han, Jesus är där inne. Snart skall den himmelska staden sänka sig ner över jorden.

Där finns en plats beredd för dig. Den bereddes på Guds altare. Låt oss förbli där runt altaret. Låt oss vandra kring det. Med tacksamhet, med förundran.

För min skull dog du där, min Herre och min Gud!