Vi skidade i dag från Äkäslompolo till Kotamaja och därifrån till Elämänluukku i Muonio.
Vid Kotamaja träffade vi kristna vänner från vår hemförsamling. Vi bytte några ord efter kaffet.
Vi hade också samma mål som följande, nämligen Elämänluukku. När vi skidat 4 km mot Muonio hann de upp oss vid en korsning.
Vi fortsatte den längre rutten och de tog en annan rutt tillbaka. Vi bytte några ord igen. Vi önskade varandra lycklig hemresa och fortsatte vår skidfärd.
Vi syns i Kållby kl. 15 på söndag sade han då han drog vidare. Vi fortsatte mot Elämänluukku, en rastplats i en gammal timmerstuga. En fridfull oas, mitt i ödemarken.
" Vi syns på söndag kl. 15" Vilken fin hälsning tänkte jag under färden mot raststugan i Muonio.
Vi sjunger i en sions sång: " hur ljuvligt det är att mötas, på väg till Jerusalem, en återlöst syskonskara, när ensam man vandrar hem."
Tack gode Gud för församlingen. Tänk att få ha en hemförsamling där man får mötas kl. 15 på söndag och nu som då däremellan.
Det är som en raststuga under skidfärden. Man får värma sig, man får sjunga om hemlandet och man får äta av livets bröd.
En livets lucka, en rastplats på färden genom livet mot slutmålet i himmelen. Vi kommer från olika livssituationer. Vi har en längre eller kortare färd bakom oss.
Likaså är vägen hem längre eller kortare. Vårt liv är i Herrens händer. Likaså resan hem. Vi får säga till varandra.
Vi syns på söndag kl. 15.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar