Verka tills natten kommer

När jag gick i lågstadiet sjöng vi ofta på morgonsamlingen en psalm: Verka tills natten kommer.

Livet skall tas till vara, dagen går så fort. Verka tills natten kommer. Du som gick tidigt ut, kastar ut dina redskap, tror ditt verk är slut?

Verket är inte färdigt ens när du hembud får. Saligt ur natten dagas evigt gudstjänstår.

Psalmen är skriven 1854. Författaren har gått till vila. Dagen är alltid kort, som hon skrev.

Det eviga livet tar vid i sinom tid. Men budskapet lever vidare. Ännu idag finns det kraft i sångens ord. Kraft finns där, då orden vilar på den eviga kraftkällan Guds ord.

Som kristna får vi lägga vårt liv i Herrens händer. "Aldrig, nej aldrig han vilse mig för." Det är ända inte alltid så lätt, för människan har lätt att dra fel slutsatser och då blir det fel.

Som kristna väntar vi och längtar efter Jesu återkomst. "O att du lät himlen rämna och kom hit ned." En dag kommer han på himmelens skyar.

Den onde vet också att tiden är kort. Han har då åtminstone två vapen som han använder för att förföra människor.

Den onde kommer aldrig att få veta dagen och stunden. De otroende eller de ljumma bedövar han med budskapet att Herren dröjer.

De som följer Jesus vet att Herren kommer, så då måste han använda andra knep. Han förleder människor att tro att Jesus kommer på vissa antagna dagar, grundade på felaktiga beräkningar eller antaganden.

På så vis tröttas människorna ut och många förlorar det glada hoppet. När tiden närmar sig ser vi mer och mer av detta.

Bibeln är tydlig. Gud vill inte att vi skall veta dagen och stunden. Ondskans andemakter i himlarymden kommer heller aldrig att få veta det. Därför skall en kristen inte studera vad olika stammar, falska religioner eller värdslig media blåser upp.

Herren berättade åt Noa om floden som skulle komma. Noa byggde i tro arken. I tro gick han in i arken, men det var Gud dom stängde arken på den rätta tiden.

Lot däremot visste inget, men Gud ledde i sin stora nåd honom ut. Abraham bad för sin brorson och änglarna tog honom vid handen och påskyndade hans gång, då han dröjde.

Lots hustru trodde inte och hon gick förlorad. Så vilar allt i Guds händer. Troget får vi vaka och hålla veken i lampan glödande, så den kan flamma upp och börja brinna då Andens röst hörs: se brudgummen kommer.

Då får vi glädjas då han kommer och sträcka upp våra händer mot honom som kommer för att hämta oss hem.

För cirka 10 år sedan hade jag en dröm. Jag minns det som igår. Jag stod nära mitt barndomshem. Plötsligt rämnade himlen och Jesus kom på skyarna. Jag såg inte hans ansikte, men jag såg och kände att han kommer.

Jag vaknade plötsligt. Min första tanke var: Jag blev glad! Det var min första tanke. Nog är det gott om vi får glädjas då vi tänker på Jesu återkomst.

Då förs vi in i arken och bevaras inne i arken. När Herren kommer flyttar vi då till ett bättre land.

Och verket fortsätter. I den himmelska lovsången finns då inte några falska toner. Ögat får skåda och örat höra, något som vi inte ens kunnat ana.

Snart, kanske snarare än vi anar får vi möta Herren Jesus. Och Anden och bruden säger kom. Kom Herre Jesus, Dig har vi väntat på.