Purim 2026 (2-3 mars) Guds rike är nära!

"Ty agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna, och han hade kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. 

Men när saken kom till kungens kännedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen. 

Därför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i detta brev och vad de själva hade sett och vad som skett med dem, antog och fastställde judarna som en orubblig sed att de själva och deras efterkommande och alla som slöt sig till dem, år efter år skulle fira dessa båda dagar enligt föreskriften om dem och på den tid som fastställts för dem. 

Dessa dagar skulle man komma ihåg och de skulle firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.

Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de etthundratjugosju provinserna i Ahasveros rike för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och så som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, ifråga om fasta och klagorop. 

Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok." (Esters bok kapitel 9)

I Israel firar man högtiden Purim inkommande vecka från måndag till tisdag. Högtiden har alltså firats i årtusenden. Den fest som påbörjades i staden Susa i Elam vi Persiska viken kust firas också i år om Gud så vill. Men kriget sätter sin prägel på festen. 

I Daniels boks 9. kapitel läser vi: "Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.

Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter. 

Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. 

Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten. 

Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren."

Bibeln är en trovärdig bok. Det är Guds ord till oss. Därför vet vi att en dag slutar alla strider. Den dag då Jesus kommer tillbaka är den här jordens strider över.

Då väntar en evig frid för Herrens folk. 

Vid dagarnas slut skall en utvald rest av Guds egendomsfolk fatta tro till Jesus. I Lukas 21 läser vi Jesu egna ord:

"Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.

Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. 

Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. 

 Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."

Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. 

När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. 

Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå."

Herren gör slut på Elams furstar

"Jag skall låta fyra vindar komma mot Elam från himlens fyra hörn. Jag skall skingra dem åt alla väderstreck, och inget hednafolk skall finnas dit de fördrivna från Elam inte skall komma.

Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för dem som står efter deras liv. Jag skall låta olycka komma över dem, min brinnande vrede, säger Herren. Jag skall sända svärdet efter dem, till dess jag har gjort slut på dem.

Jag skall sätta upp min tron i Elam och utrota både kung och furstar där, säger Herren.

Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap,säger Herren."  (Jeremia 49)

Som en följd av syndafallet bryter nya krig ut nästan dagligen. Även i den tid som vi nu lever i har Gud ändå makten. Inget sker som han inte tillåter.

Guds mål är människors frälsning. I himmelen står en dörr öppen. Vi vet inte vad det betyder att Iran som just nu upplever mäktiga väckelser drabbas av ett krig där Trump säger att målet är att störta regimen.

Vi får knäppa våra händer och be till Himmelens Gud.

"Gläd dig då, du lilla skara Jakobs Gud skall dig bevara För Hans vilja måste alla Fiender till jorden falla."

Daniels syn vid foden Ulai i Elam

"I kung Belsassars tredje regeringsår såg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. När jag betraktade denna syn såg jag mig själv i Susans borg i hövdingdömet Elam. I min syn såg jag att jag var vid floden Ulai." 

I Daniels boks åttonde kapitel läser vi om en av Daniels syner angående ändens tid. 

Den bibliska floden Ulai heter idag Karun och mynnar ut i persiska viken. Staden Susa möter vi också i Esters bok. Staden Susa och dess borg är i centrum när den ondskefulla Haman ville utrota det judiska folket.

Ännu idag vill man i Elam och Persien utrota judarna. Den här morgonen har nya strider blossat upp då Israel och USA har anfallit Iran.

Strider pågår nu i bibliska landskap. En påminnelse om att vi lever i ändens tid. I Daniels bok läser vi: "Från ett av dem sköt ett nytt litet horn ut, som växte till kraftigt mot söder och öster och mot 'det härliga landet.' 

Det växte ända upp till himlens härskara och kastade några av denna härskara och av stjärnorna ner till jorden och trampade på dem. 

Till och med mot härskarans furste företog det sig stora ting och tog bort ifrån honom det dagliga offret, och platsen där hans helgedom stod förstördes. 

Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara prisgiven för överträdelsens skull. Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgång i vad det företog sig.

Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: "Hur lång tid avser synen rörande det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?" 

Då svarade han mig: "Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas."

Daniel får höra: "Ge akt på detta, du människobarn, ty synen syftar på ändens tid." Medan han talade med mig, föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.

Därefter sade han: "Jag skall låta dig veta vad som skall ske när det lider mot slutet av vreden, för detta syftar på ändens tid." 

Din Faders Gud

"Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. 

Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. 

Då tänkte Mose: "Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp."

När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag." 

Då sade Gud: "Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark." Och han sade: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud."

(Andra Moseboken 3:1-6)

Vi märker att Israels Gud talar. Här uppenbarar sig Israels Gud som Herrens ängel. Israels Gud är helig. Han uppenbarar sig i en eldslåga i busken. Busken brinner av elden utan att förtäras.

Mose bävade för att se på Israels Gud. Mose var en syndare som var på flykt. Han hade slagit ihjäl en man i Egypten. Mose kände sin synd redan innan lagen var given.

Och Mose får höra Guds bekännelse. Gud bekände sig som Moses fars Gud. Moses far hette Amram: "Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose." (2 Moseboken 6:20)

Jag visste eller mindes inte att Israels Gud också var Amrans Gud. Men jag vet och bekänner att han också är min Gud. Han har också återlöst mig och kallat mig vid namn.

Tänk vilken Gud vi har. Amrans Gud, de kristnas Gud. Honom vill vi tro på. Vi möter Honom på bibelns blad. Han bär namnet Jesus och han vill vara din och min Gud.

Och jag vet att han också var min fars Gud.

Israels Gud

"Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk." (Lukas 1:68)

I nya testamentet finner vi benämningen Israels Gud tre gånger. Förutom Lukas som  använder benämningen två gånger skriver också Matteus om Israels Gud: "Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud." (15:31)

I Apostlagärningarna läser vi: "Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder, och han tog hand om sitt folk, när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån, och under fyrtio år bar han dem i öknen."

Paulus vittnar här om Israels Gud som en verksam Gud. Han utvalde ett folk som han tog hand om. Han vårdade sitt folk medan de levde som främlingar. Mäktigt förde han dem ut ur Egypten. Han bar dem i öknen.

Israels Gud gör mäktiga ting. Stumma talar. Krymplingar blir friska. Lama går och blinda ser. Israels Gud återlöser sitt folk. Han besöker sitt folk. Om det första och enda fysiska besöket läser vi i Moseboken i berättelsen om den brinnande busken.

Det finns ingen annan Gud än Herren, Israels Gud. Han är både konung och återlösare. Han bär också namnet Herren Sebaot. Du och jag får sjunga om hans ljuvliga namn. 

Hans namn är Jesus!

Nådens tron

"Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid." (Hebreerbrevet 4:16)

Guds sanna nåd står fast. Den kan inte ens falska lärare fördärva.

Splittring - falska lärare

"Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De sade till er: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär." Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande."

Judas lyfter fram hur de gudlösa vållar splittring. Vi ser det i vår tid hur biskoparna har splittrat kyrkan då de böjt knä för prideavguden.

Judas varnar kraftigt för falska lärare och i Ordets ljus avslöjas nog folkkyrkans biskopar som falska. Judas skriver: "Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. 

Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.

Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld."

Guds ord ställer fram varnande exempel för att ingen skall gå miste om Guds nåd.

Missbruk av Guds nåd

"Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Judas skriver i sitt brev om människor som förvanskar Guds nåd. Vi förstår att de vill leva i synd, i olydnad mot Guds nåd och verkar tro eller hävda att Guds nåd tillåter det.

Paulus skriver i brevet till Titus: "Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

Judas hävdar att människor som förvanskar Guds nåd förnekar Jesus. Därmed ställer de sig utanför Guds frälsning.

Och går förlorade.

Den som segrar -Tack Gode Gud!

När Luther beskriver Uppenbarelseboken  beskriver han den som en tröstens och varningens bok. En bok som lyfter fram Kristi seger.

Vi behöver tröst, men också varning. Och vi behöver ha vår blick på Jesus som segrat och segrar.

I Uppenbarelseboken finner vi 9 löften till den som segrar. Till den som genom tron på Jesus blir delaktig av hans seger.

1. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.

2 Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

3 Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat.

4 Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

5 Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, 

6 Och jag skall ge honom morgonstjärnan.

7 Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.

8 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn.

9 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. 

Som Guds folk har vi så mycket gott att se fram emot. Gud ger så härliga löften i sitt ord. Genom att stå orubbliga i tron och hålla fast vid tron på Jesus och Guds ord segrar vi.

Vi vinner seger i kraft av Jesu blod. Inte hade Guds profeter det så lätt. Profeten Daniel skriver om hur han uppfylldes av oroliga tankar. Färgen vek bort från hans ansikte. Johannes grät. Han grät då ingen var värdig.

Men då Lammet har segrat äger vi en himmelsk förvissning. Gud är nöjd med Jesu verk.

Så får vi då lämna all oro. Tack gode Gud!

Till evighetens dag

"Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. 

Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt. 

Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 

Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. 

Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde. 

Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. 

Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. 

Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex."

 (Uppenbarelseboken 13: 1-18)

Gud har låtit sina tjänare se syner och drömmar. På ett speciellt sätt använde han Daniel och Johannes.

De ser olika djur och vilddjur. Ett vilddjur liknar ett lamm men talar som en drake. Människor tvingas böja knä för vilddjuret för att kunna köpa och sälja. 

Vi lever i en märklig tid med handelskrig och bojkotter. Vi har fått läsa om kristna bönder som varnar för matbrist här uppe i Norden. 

Guds folk har haft handen vid plogen, men hjärtat i himlen.

Det sker något i vår värld idag som inte skett förr. Vi lever i en orolig tid med tvära kast. Det råder stor villfarelse.

Aposteln Petrus skriver i sitt avskedsbrev dyrbara ord som vi får ta till oss:

"Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.

Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. 

Hans är äran nu och till evighetens dag, amen."

Kristus och antikrister

"Sedan fortsatte jag att se, för de skrytsamma ords skull som hornet talade. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. De övriga djuren miste också sin makt. Deras livstid var bestämd till tid och stund.

I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 

Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras." (Daniel 7:11-14)

Guds ord är mycket tydlig med vem Kristus är. - Jesus är Guds Son och hela världens Frälsare. 

Bibeln talar om flera antikrister. Kärlekens apostel Johannes skriver: "Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit."

(Bilden från amerikansk media)

I Mellanöstern pågår nu ett mycket intensivt diplomatiskt spel. Viljan är god. Man vill skapa fred. Men de flesta spelarna är antikristliga. Man erkänner inte Jesus som Guds Son.

Vi får be om fred för Israel. Om väckelse i Israel Gaza och Iran. Om att människor inte låter sig bli bedragna.

Profeten Daniel fick se Människosonen komma på himmelens skyar.

Åt Jesus gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Jesu välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och Jesu rike skall inte förstöras.

På Honom Herren Jesus får vi ha blicken. I hans goda händer vilar framtiden. När vi förtröstar på Jesus är framtidsdagen ljus och lång.

Vi ser bortom tidens tvång.

Besökelsetider

"Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig." (Petrus 2 brev 3:9)

Frälsningen har också en subjektiv sida. Människan behöver i tro ta emot Guds frälsning.

I sin nåd ger Gud tid för omvändelse. Vi talar om en besökelsetid då Gud kallar. Människans kallelsetid kan vara kortare än livstiden.

Hebreerbrevets författare skriver:

"Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. 

Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom." 

I Helig fruktan

"Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. 

Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. 

Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.

Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag."

Så läser vi idag ur Petrus andra brevs andra kapitel. Gud bevarade Noa och sju andra. Gud bevarade den rättfärdige Lot. Herren frälser de gudfuktiga ur frestelsen.

Noa var rättfärdighetens förkunnare. Han trodde Gud. Hebreerbrevets författare skriver: "I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Gud hade varnat Noa. Och Noa trodde Gud. Tron åstadkom en helig fruktan hos Noa. Han byggde en ark enligt Guds ritningar. Och Noa blev räddad. 

I sitt andra brevs tredje kapitel skriver Petrus: "När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!"

Som Jesu vänner ser vi fram emot Guds dag. Den dagen som visar hur tron på Jesus räddar. Ja vi påskyndar dess ankomst genom att vittna om frälsningen i Jesus. I hans namn och blod.

När då himlar och himlakroppar upplöses i eld hämtar Gud sitt folk.

Emil Gustafsson skriver: "Och när som Elia i ilande fart jag lämnar den ödsliga strand, All smärta försvinner och allting blir klart. Hos Jesus i fröjdernas land."

I mitt arkiv hittade jag en bild där en kristen broder så tydligt beskriver den yttersta tidens kamp.

Jesus bevarar och räddar

"Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare."

Jesus kommer med tröstens ord till församlingen i Filadelfia. Jesus själv skall bevara och rädda när prövningens stund kommer över hela världen.

Igår läste vi om hur det stolta skall krossas. Hur den som förlitar sig på människor blir bedragen.

Men det finns något som håller och det är Jesus och tron på Honom. Jesus bevarar. Jesus räddar.

Den som förtröstar på Honom blir inte besviken. "Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona."

Lewi Petrus skriver i psalmen: "Tro när det mörknar på färden, Solen ej slocknat har. Blott några timmar, och sedan Strålar en morgon klar."

Morgonstjärnan - det profetiska ordet

 I dagens bibelläsning från Petrus andra brevs kapitel läser vi: " Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning.

Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud."

Profeten Jesaja talade vad han fick från Gud. Så gjorde också Petrus.

Guds vilja är att morgonstjärnan går upp i våra hjärtan. Att Jesus får bo där.

Då försvinner mörkrets dysterhet. Då tackar vi Gud för den framtidsdagen som är ljus och lång..

"När mitt skepp i hamnen glider öppnas ljusa hemmets borg, där jag glömmer jordens strider, all min smärta, nöd och sorg."

Tiden är kort - Förlita er inte på människor!

Vi fortsätter att läsa vad Herren talar genom profeten Jesaja. I det andra kapitlet läser vi om Herrens dag:

" För Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas, mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar, mot alla höga berg och alla stolta höjder, mot alla höga torn och alla fasta murar, mot alla Tarshishskepp och alla ståtliga fartyg.

Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen, och avgudarna ska helt försvinna.

Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck.

På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe.

De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck.

Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?"

Det är jag som tar alla beslut säger president Trump enligt tidningen Expressen. 

Förlita er inte på människor säger Herren Gud. 

Vi lever i märkliga tider. Människor upphöjs och människor upphöjer sig själva. Enligt Guds ord har de bara en vindpust i sin näsa.

Herren Sebaots dag kommer. Den kommer då Guds tid är inne. För den människa som föraktat Guds nåd är nådatiden då ute. För Guds folk är nåden evig.

Mäktiga skepp som mänskligt sett är osänkbara går då under. Men den ark som Herren Gud setts bygga seglar mäktig och trygg. In i Evighetens trygga hamn..

Låt oss ta vara på tiden. Guds ord säger att den är kort. 

Nådens tid är inne - En röst från öknen

"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat."

Så lyder Herrens kallande röst i det första kapitlet i Jesajas bok. Medan Israel förbereder sig för krig förevisas Jesajas bok på Israelmuseet i Jerusalem.

I tidningen "The Times of Israel" läser jag att presidenten Herzog talade vid utställningen av boken. Det var nu första gången sedan 1968 som bokrullen förevisades.

"Herrens mun har talat." Och det som Herren har talat går i uppfyllelse när tiden är inne.

Kom säger Herren. Låt oss gå till rätta med varandra. Synden är försonad. Därför kan den bli förlåten.

Är vi villiga? Tar vi emot evangeliets röst? Tiden är inne. Nu är det nådens tid. 

Men vi anar att tiden är kort. Tiden byts mot evighet. En evighet med Jesus och allt är gott..

Tidsfördrivet

"Ack, hur sig mången utesluter från himmelrikets högtidsbord och fröjdas fåfängt när han njuter av det han vann på denna jord. Sin makt, sitt hus, sitt gods, sin brud han älskar mer än Herren Gud.

Och om så högt av dig de skattas, din vinst, din lust, ditt tidsfördriv, du inser inte att dig fattas den bästa delen av ditt liv. Nej, Jesu fröjd hör ej den till som ej till honom komma vill." (Psalmboken 409)

I en gammal psalm sjunger vi om hur människans tidsfördriv kommer i konflikt med Gud. Vi älskar vårt tidsfördriv mera än Herren Gud.

Då har tidsfördrivet blivit till synd. I en predikan igår nämndes Kiruna-Lasse. Om honom har jag skrivit för några år sedan här på bloggen.

Jag kopierar:

Vem var denne Kiruna - Lasse? På nätet hänvisas till en artikel i tidningen Såningsmannen. Där beskrivs hans teorier om träning och livsstil. Han ansåg att kroppsarbete var den bästa träningen för att stärka fysiken. Han verkade ha förespråkat ett sunt liv och undvika att dricka alkohol.

Jag citerar: "1936 var verkligen "Kiruna- Lasses" år; han vann detta år 12 av totalt 19 lopp. Han tilldelades Svenska dagbladets bragdmedalj för sitt olympiska lopp, men själv ansåg han att tremilen under SM i Luleå 1936 var hans bästa lopp, en bedömning som delas av idrottskännare Även 1937 och 1938 blev lyckade år för "Kiruna-Lasse", och efter att ha upplevt en kortare formsvacka, ansåg han sig vara i mycket god form julen 1938. Men nu inträffade något oväntat:

Trettondagshelgen 1939 deltog Erik i ett laestadianskt bönemöte i Kurravaara. Under detta möte upplevde Erik väckelsen. Han sade själv senare, att han vid detta tillfälle fick kristendomen helt och fullt. Nästan genast beslöt han sig också för att sluta tävla, eftersom han inte längre kunde fördra den jakt på ära och berömmelse sporten hade blivit. 

Naturligtvis kom väckelsen inte som en blixt från klar himmel. Erik Larsson var uppvuxen i ett laestadianskt hem, och även om han till en början inte varit så religiöst lagd, hade religiösa grubblerier en längre tid grott inom honom. 

"Kiruna-Lasses" beslut att upphöra med tävlandet togs inte väl emot av idrottsföreningen. man ansåg allmänt att hans handlande var besynnerligt, ja nästan absurt, men Erik Larsson kunde inte handla mot sin kallelse" Citatet slut.

Lasse hade fått en kallelse. På nätet finner jag att den församling där han hade sitt andliga hem hörde till västlaestadinismen, en rörelse som idag främst finns i Gällivaretrakten men som också är stark i södra Finland och Lahtistrakten.

På något vis verkar det som om det var berömmelsen som Lasse fick avsmak för. Om Lasse finner jag också att han senare verkade som en lokal bönhållare eller byapredikant i den västlæstadianska församlingen i Kiruna. Han var far till predikanten Lars Larsson (1937-2020) i Luleå. Lasses modersmål var finska.

Lasses liv fick en annan vändning än Mika Myllyläs och Matti Nykänens. Tomheten efter framgången fylldes inte av sprit utan av Jesus. 

Ett vet jag, att om Lasse fick nåden att fullfölja sitt lopp och fann Jesus sådan han här så förde tron på Jesus honom till himlen.

Där fick han av Guds nåd en segerkrans som han villigt vill bära. Historien om Kiruna-Lasse är intressant. Själv tycker jag också om att skida. Där har jag ofta fått begrunda Guds ord och tron. Människan mår bra av att röra på sig. 

En kristen människa har en frihet. När människan av Guds stora nåd får följa Jesus får också de naturliga fritidsintressena sin rätta prioritering. När idrotten eller något annat i livet börjar ta Guds och trons plats i livet leder den Helige Ande till de rätta valen. 

Hoppeligen så visar också vittnesbördet om Kiruna-Lasse på vilken kraft tron kan vara i en kristen människas liv. Tron bär ända in i himlen.

Gud är god! Han vill oss så väl. Och Jesus är vår vän den bästa.

Orubbliga i tron

 "Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 

Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. 

Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. 

Hans är makten i evighet. Amen." (Petrus första brev 5:8-11)

Aposteln Petrus uppmanar Guds folk att stå emot den onde orubbliga i tron. Den onde rasar alltid emot tron. Han vill rubba den.

Gud har makten skriver Petrus. Gud upprätthåller tron genom sin nåd. I Uppenbarelseboken 14 läser vi:

" Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Guds bud, hans ord och tron på Jesus går hand i hand. 

Förvandlingen

 "Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 

Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. 

Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 

Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.

Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. 

Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. 

(Första Korinterbrevet 15: 47-52)

I går funderade vi över om det är någon skillnad på att uppstå ur graven vid Jesu återkomst, eller att leva kvar på jorden i tro och bli förvandlad vid vår Frälsares återkomst.

Det var en intressant reflektion.

Den människa som somnar in i tro på Jesus lämnar sin jordiska kropp. Själen förs av änglarna till vilan i Abrahams sköte hos Gud.

Vid Jesu återkomst blir själen iklädd sin uppståndelskropp.

Den som lever i tro på Jesus förvandlas. Plötsligt blir den jordiska kroppen förvandlad och så ser vi Honom.

Vi ser Jesus. Han som vi trodde och förtröstade oss på.

Nog blir det ljuvliga möten. Är det då någon skillnad?

Allting blir nytt! Tacksamheten och glädjen är evig.

Friden är evig!

"När mitt skepp i hamnen glider öppnas ljusa hemmets borg, där jag glömmer jordens strider, all min smärta, nöd och sorg."

Tron på Jesus - bär hem

 "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig."

I inledningen av Johannes 14 talar Jesus till sina lärjungar innan han går in i sitt lidande.

En annan översättning av den andea versen är: "Ni tror på Gud, tro också på mig".

Ibland när man lyssnar till Guds ord blir allting så klart. Genom tron på Jesus blir vi delaktig av Guds frälsningsverk i Kristus Jesus.

Stundom frestas vi ändå till att värdera och analysera tron. Vi tänker på vår egen tro. Då vänds blicken mot oss själva. Då blir det jobbigt. För vi fyller ju inte måttet.

Hur skall vi duga? Hur skall vi kunna bestå inför domen? Vi har så många misslyckanden..

Men! Fastän vi skulle klara vår egen granskning till 50, 60 eller 99 procent så lämnar vi ändå utanför himmel och salighet

Om vi inte är delaktiga av den rättfärdighet som duger inför Gud. Rättfärdigheten genom tron på Kristus Jesus.

Härom dagen funderade jag på hur Gud kan frälsa oss genom tron. Hur gör han? 

Hur kan det fungera?

Hur kan vi en gång stå frälsta och saliga hemma i himlen?

Ändå är svaret så enkelt, tydligt och klart!

- Genom Jesus!

Men vi är ju ändå syndiga..

- Jesus är utan synd!

Men..

Men..

Jag inser hur viktigt det är att vi umgås med Ordet. 

Att vi får ta del av evangeliets predikan. Att orden om att synden är försonad får styrka tron och vända blicken mot Jesus. Mot Guds Son som bar våra synder på korsets stam och uppstod till vår rättfärdighet.

Jesus säger: Tro på mig! Han säger: Var inte orolig i ditt hjärta!

Tro på Gud och tro på mig!

När vi sedan står där på den himmelska stranden. Då har tron fört oss fram till målet.

Då ser vi Honom. Då tackar vi Honom. Då är vi hemma..

 " När solen dalar dit jag flyr på bönens vinge glad, när nästa morgonrodnad gryr min blick höjs till Guds stad, och under dagens kamp och strid min själ där finner ljuvlig frid."

Seger genom Lammets blod

"Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gudoch väldet hans Smorde, för våra bröders åklagare är nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord, de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. 

Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit nertill er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."  (Uppenbarelseboken 12:10-12)

Rösten som Johannes hör kommer från himlen. 

Djävulens makt i himlen är bruten. Vi kan fråga oss hur han hade någon makt i himlen. 

Den makt han hade kom genom Guds ord. Gud hade nämligen sagt: "men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” 

Orden från Guds mun given i Edens paradis stod fast. En död vilade över hela människosläktet.

Men när Jesus som är syndfri tar den eviga dödens straff på sig och sonar synden krossas djävulens makt.

Till himlen har han inte mera något tillträde. Det finns ingen fördömelse mera för Jesu egna. "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus."

Djävulens välde bryts i Lammets blod. Segern vinns i Lammets blod.

Segern på Golgata - himlen öppnas

 "Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 

Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom." (Uppenbarelseboken 12:7-9)

På Patmos får Johannes se vad som hände i himlen då Jesus krossar djävulens huvud på Golgata och segrande lämnar sin grav.

Djävulens makt är krossad och hans tillträde till himlen Guds boning är över. Johannes ser djävulen och hans änglar bli nerkastade på jorden.

I Efesierbrevet skriver Paulus att ondskans makter lämnar i himlarymden. "Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. (kapitel 6)

I samma brev, kapitel 3 läser vi: "Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre. I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud."

I Kristus Jesus har vi tillträde till Gud. I Honom och genom tron på Honom är vägen till himlen öppen.

Tron på Jesus lyfter oss in i himlen. Vid Jesu återkomst kallas vi in i det rike som Gud där berett för oss..

Ett gott levnadssätt i Kristus

 "Vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda? 

Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. 

Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas.

Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har.

Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. 

Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar."

Aposteln Petrus skriver om det goda levnadssättet i Kristus. 

I Kristus.

genom tron på Jesus har vi del av hans syndfria levnad. Den gamla människan bär vi med oss ända till den sista dagen.

Därför syns också den gamla människans brustenhet i en kristens liv. Om Kristus ändå genom tron får bo i hjärtat föds ändå Andens frukter.

Paulus skriver: "Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus."

Den sista striden

"Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden. Deras antal är som havets sand. 

De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. 

Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet." (Uppenbarelseboken 20:7-10)

En gång upphör alla rykten om krig här på jorden. En gång är det den sista striden som utkämpas.

Den striden vinner de himmelska härskarorna. Eld från himmelen förtär den mäktiga hären som djävulen samlat för den sista striden.

Då upphör all jordisk strid.

Jesus har redan segrat. Ormens huvud är krossat och en dag kastas han i sjön av eld och svavel. Från den sjön finns det ingen utväg. Den elden är evig.

Vi lever i en tid då det rustas för krig som aldrig förr. Mellanöstern är igen som en kruttunna som kan explodera när som helst. 

Guds egendomsfolk har återvänt till sitt land. Evangeliet om riket når världens yttersta hörn. Vi ser ett avfall från biblisk kristendom som ingen riktigt kunnat ana tidigare. Och det sker mitt ibland oss.

Vi lever i fastetider. Än en gång går vi upp till Jerusalem. I psalmen sjunger vi: "Se, vi går upp till Jerusalem, till staden den evigt klara. Oss Frälsaren sagt att där han är, där skall vi med honom vara."

Guds folk är nära målet. Hur nära vet Gud allena. Tiden är kort. Evigheten är evig.

Hut kan vi bereda oss att möta vår Gud? - Genom att i tro ta emot den frälsning Gud berett och ger i Kristus Jesus.

Nåden - en kraftkälla

"Mitt barn, hämta nu kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus." 

Så skriver Paulus till sin medarbetare Timoteus. "Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet."

Paulus skriver vidare att nåden blivit uppenbarad när vår Frälsare Kristus Jesus har trätt fram. 

Nåden är en kraftkälla. Guds egen kraft. 

En Gud - Helig och Nådig

"Lag och evangelium hör samman. De arbetar gemensamt och verkar gemensamt i de kristnas hjärtan på alla stadier i den andliga utvecklingen, från den första spirande väckelsen tills den kristne nått målet och gått in i evigheten." (Ur andaktsboken "Vid källan" 14.2)

Ibland lämnar något man hör i "bakhuvudet'. Man får återkomma till ordet. Man får begrunda under bön.

Lag och evangelium hör samman skriver författaren. Visst är det så. Utan lag är evangeliet heller inget evangelium.

Eller evangeliet kan missförstås. Vi inser inte vilket glädjeämne det är.

Det nya förbundet är ett nådens förbund. Hebreerbrevets författare skriver om det nya förbundet: "för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder."

Tänk att vi dagligen får möta ett frigörande evangelium. Medvetna om hurudant verk vi är. Ja, att vi aldrig fyller måttet. 

Visst är nåden stor. Nog tackar vi då Gud för den nåd han ger oss i Kristus Jesus..

Korset blott

 "Soldaterna förde in Jesus på gården, det vill säga pretoriet, och sammankallade hela vaktstyrkan. 

De klädde honom i en purpurmantel och vred ihop en törnekrona och satte den på honom. 

Sedan började de hälsa honom: "Leve judarnas kung!" De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.

När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas." (Ur dagens bibelläsning från Markus 15)

Sådan var Jesu väg mot segern på korset. Jesus vinner det avgörande slaget mot synd, djävul och död då han misshandlad, hånad och föraktad ger sitt liv till försoning för världens synd på Golgata.

Genom lidande till seger går Guds rike här på jorden. Guds ord ger aldrig något rum för kaxig framgångsteologi.

"Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen.

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Elohi! Elohi! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"

Några av dem som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" 

En av dem sprang och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka och sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom."

 Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

Karakväll med biskopen

Igår kväll var det karakväll med biskop Johan Candelin. Det blev en välsignad kväll. "Gud kallar oss alla till att vara delaktiga av hans frälsningsverk."

Vi hörde Johans vittnesbörd om hur Gud verkat. Hur människor blivit gripna av Jesus. Hur liv förändrats.

Vi hörde också om hur Guds rikes arbete också alltid möter motstånd. Ibland kan vi få känna det mycket konkret. 

Men Jesus har segrat. Och om hans seger över mörker, synd och död får vi vittna där vi går fram..

Begäran om förbön

"Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete och vill göra rätt på alla sätt. Särskilt vill jag att ni ber att jag snart ska få komma tillbaka till er." (Hebreerbrevet 13:18-19)

I bibelläsningen noterar jag en begäran om förbön från Hebreerbrevets författare. Vi vet inte vem författaren var. Men jag tror att de som fick ta del av brevets dyrbara innehåll bad för författaren.

Man visste vem han var. Och Gud hörde bönerna. Även på så sätt att brevet blev ett av de mest lästa breven i världshistorien.

En okänd författare som längtar efter att få träffa kära bröder och systrar i tron. Och Gud svarar på bönerna på ett unikt sätt.

Ibland känner vi behov av förbön. Ibland känner vi att någon ber. Bönernas bro är ännu öppen.

Gud hör bön. Låt oss be för varandra..

Tro och lydnad

"Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." (Johannes 3:36)

Tro och lydnad hör ihop. Den tro som Gud ger sina barn i ordet är en fast tro. "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser."

I Kärnbibeln översätts versen ovan: "Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom."

Lydnad är ett ord som vi ibland kan ha svårt att förstå. Här avses nog den lydnad som tar emot Guds utsträckta hand, hans kallelse till himlen i Kristus Jesus. Den lydnad som får oss att följa Jesus då han kallar oss.

Johannes lyfter fram hur avgörande tron på evangelium om Jesus Kristus är. I evangeliet finns allt vi behöver för att bli frälsta.

I lagen finns inget som frälsar. Men den för oss till Kristus. Den stänger alla andra vägar till Gud än den väg som Gud öppnat i Kristus Jesus.

Och den vägen är en levande väg. Vi får nytt liv från himlen. Vi får nytt ljus från himlen. 

Jesu seger ger oss mod. Jesu blod renar och ger liv..

Vila i tron!

"Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet." (Andra Tessalonikerbrevet 3:5)

Jesus var uthållig. Att hålla ut är därför att hålla fast vid Jesus. Där får vi vila i tron.

När vi i Uppenbarelseboken läser om den stora vitklädda skaran ropar de ännu när de är framme vid målet: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

Den som håller ut med en sådan bekännelse blir alltså frälst. För Gud är allting möjligt. Hans löften får vi hålla fast vid: I Matteus 19 läser vi: "Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 

Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 

När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?" 

Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."

Jesus ser ännu idag på sina barn. Hans nådefulla blick ger nytt mod och glädje i tron.

Håll ut i tron!

"Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst." (Markus 13:13)

Tron är också att hålla ut. I Efesierbrevet läser vi om att hålla ut i bön.

- Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 

- Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om.

- Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer.

- Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig.

- Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

- Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.

Den tro som Gud ger är uthållig. Den vilar stadigt på klippan Kristus. Den håller i stormar och motgångar. 

Kampen för tron

"Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga."

Herrens broder Judas uppmanar till fortsatt kamp för den tro som en gång för alla överlämnades åt de heliga, åt Guds folk.

Tron som kommer från himlen är levande. Det finns också död tro. En död tro är att man utan omvändelse tillägnar sig tröst av Guds nåd.

Omvändelsen till Jesus lämnas bort i ett förvanskat evangelium. Judas talar om gudlösa: "Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Tron som kommer från himlen åter griper tag i just Jesus Kristus. Guds sanna evangelium som är den enda kraften till frälsning handlar om just Jesus Kristus.

När och där Jesus Kristus får vara livet finns den frälsande tron. 

Jag förvånas ofta över hur mycket lagiskhet och laglöshet påminner om varandra. De har en gemensam nämnare i det att de förnekar eller förminskar behovet av Jesu fullkomliga verk.

Guds Heliga lag däremot driver till Kristus. Och där föds det nya livet. Ett liv under vår Herre Jesu Kristi nåd..

 

Under lagen eller under nåden

Lutther fortsätter i sina kommentarer till Galaterbrevet: "Därför förmanar jag eder, särskilt dem ibland eder som ämna bliva själasörjare, att ni alla och envar bereda er genom studier, läsning, betraktelse och bön, för att ni i frestelsens stund må kunna undervisa och trösta både edra egna och andras samveten och föra dem från lagen till nåden, från den aktiva rättfärdigheten till den passiva, med ett ord, från Mose till Kristus. 

Ty då samvetet är i trångmål och kamp, brukar djävulen skrämma oss med lagen och frammana i medvetandet begångna synder, vårt förspillda liv, Guds vrede och dom, helvetet och den eviga döden, för att på det sättet driva oss till förtvivlan, göra oss sig underdåniga och draga oss bort från Kristus. 

Till sist brukar han peka på ställen i evangeliet, där Kristus själv fordrar gärningar av oss och i klara ord hotar dem med döden, som icke göra sådana. 

Om vi i sådan belägenhet icke ha lärt oss att skilja mellan de båda slagen av rättfärdighet, om vi icke med tron omfatta Kristus, där han sitter på Guds högra sida såsom vårt liv och vår rättfärdighet och manar gott hos Fadern för oss arma syndare; 

då äro vi under lagen, icke under nåden, och Kristus är icke längre vår Frälsare utan en lagstiftare. Då finnes icke längre någon salighet, utan förtvivlan och evig död följa med säkerhet.

Må vi alltså med all flit lära oss konsten att skilja mellan de båda slagen av rättfärdighet, för att vi må veta, hur långt vi äro skyldiga att lyda lagen. 

Vi hava ju ovan sagt, att lagen hos den kristne icke får överskrida sina gränser utan endast skall härska över köttet, som är och förbliver densamma underlagt. Om så sker, stannar lagen inom sina gränser. 

Men om den vill stiga upp i samvetet och härska där, må du se till att du är en god logiker och gör en riktig uppdelning, så att du icke tilldelar lagen mer än som tillkommer den. 

Då skall du säga: Lag, du vill stiga upp i samvetets rike och härska där genom att anklaga samvetet för synd. Du vill taga bort den hjärtats glädje, som jag har i tron på Kristus, och driva mig till förtvivlan och undergång. Därmed överskrider du din befogenhet. 

Stanna du vackert inom dina gränser och utöva ditt herravälde över köttet. Men kom icke vid mitt samvete. Ty jag är döpt och genom evangelium kallad till delaktighet i rättfärdighet och evigt liv, till Kristi rike, där mitt samvete har ro och där ingen lag finnes utan idel syndaförlåtelse, frid, ro, glädje, salighet och evigt liv. 

Lämna mig i okvald besittning av detta! I mitt samvete skall icke lagen råda, den hårde tyrannen och grymme pådrivaren, utan Kristus, Guds Son, som är fridens och rättfärdighetens konung, min outsägligt milde Frälsare och Medlare, 

Han skall veta att bevara samvetet glatt och fredat genom evangeliets sunda och rena lära och genom kunskapen om den passiva rättfärdigheten.

När jag invärtes hyser denna rättfärdighet, stiger jag ned från himlen likt ett regn, som gör jorden fruktbar, det är, jag träder ut i ett annat rike och gör de goda gärningar, som komma för handen. 

Om jag är en Ordets tjänare, predikar jag, tröstar de klenmodiga och förvaltar sakramenten. 

Om jag är en husfader, styr jag mitt hus och mitt husfolk och uppfostrar mina barn till gudaktighet och ärbarhet. 

Är jag en överhetsperson, utför jag det ämbete, som blivit mig av Gud anförtrott. Som tjänare sköter jag med trohet min herres angelägenheter. 

Korteligen, så snart någon med visshet vet, att Kristus är hans rättfärdighet, icke endast arbetar han med uppriktig glädje i sin kallelse, utan han underkastar sig också av kärlek överheten, även då dess lagar äro obilliga. 

Han tager på sig all detta livets vedermöda och farlighet, när läget så kräver. Ty han vet, att Gud vill det och att sådan lydnad behagar honom.

Detta alltså sagt om ämnet för brevet, vilket Paulus upptager till behandling med anledning av de falska lärare, som för galaterna fördunklat trons rättfärdighet. Mot dem sätter han sitt ämbetes myndighet."

Luther är mycket grundlig då han bemöter falsk lära. Som kristna har vi en ny Herre. Jesus Kristus och hans ljuvliga nåd.

Då bär också tron ljuvliga frukter. Den tro som Gud ger är aldrig död. Trons frukter och gärningar får vi återkomma till..

Trons rättfärdighet

"Men rättfärdigheten framför andra, trons rättfärdighet, som Gud genom Kristus tillräknar oss utan gärningar,a) är varken borgerlig eller ceremoniell, och icke heller består den i ett uppfyllande av Guds lag eller över huvud i våra gärningar. 

Den är något helt annat, en rent passiv rättfärdighet, liksom de förut nämnda äro aktiva. 

Här är det icke fråga om att vi handla eller giva Gud något, utan vi stå rent mottagande och låta en annan verka i oss, nämligen Gud. 

Därför finner jag det lämpligt att kalla trons rättfärdighet eller den kristna rättfärdigheten passiv. 

Detta är en hemlig och fördold rättfärdighet, som världen icke förstår och som de kristna själva icke rätt kunna fasthålla.b) 

I frestelserna fatta de den blott med svårighet. Därför måste den ständigt inskärpas och övas genom att träget praktiseras. Den som icke kan fatta eller fasthålla den i anfäktelser och samvetsångest kan icke bestå. 

Ty det finnes ingen annan så fast och säker tröst för samvetena som denna passiva rättfärdighet.

Men den mänskliga svagheten och eländet är så stort, att då samvetet är förskräckt och då döden hotar, fästa vi våra ögon endast på våra gärningar, på vår värdighet och på lagen. 

När lagen visar oss vår synd, tänka vi genast på vårt liv intill den stunden, och under djupa själskval suckar då syndaren: Huru illa har jag icke levat! 

Om jag blott finge leva längre, skulle jag bättra mitt leverne, o. s. v. Det mänskliga förnuftet kan icke vända sig från den aktiva eller egna rättfärdighetens spegel och lyfta blicken till den passiva eller kristna rättfärdigheten, utan det hänger helt enkelt fast vid den aktiva. 

Så djupt sitter detta onda i oss, och så fast binder oss denna olyckliga vana. Och Satan begagnar sig av vår naturliga svaghet och underblåser och driver på dessa tankar. 

Då måste följden bli, att samvetets bävan, förvirring och förskräckelse växer. Ty av sig själv kan människosjälen omöjligt taga till sig tröst och lita till den blotta nåden, då hon känner sin synd och förskräckes av den. Hon kan icke ståndaktigt bortse från gärningarna. 

Ty detta överstiger människans krafter, tankar och fattningsförmåga, ja, det överstiger också Guds lag. Ehuru lagen är det högsta av allt i världen, är det likväl så långt ifrån att den skulle kunna lugna ett förskräckt samvete, att den tvärtom ökar dess svårmod och driver det till förtvivlan. 

Ty genom lagen blir synden till övermått syndig (Rom. 7, 13)." (Ur Luthers kommentarer till Galaterbrevet)

Martin Luther skriver i sina kommentarer till Galaterbrevet om trons rättfärdighet.

Den är något som Gud genom Kristus tillräknar oss utan gärningar. Den består inte av att vi uppfyller Guds lag. Det handlar aldrig om våra egna gärningar.

Trons rättfärdighet är en gåva. Det är Guds verk då han verkar i oss.

Guds lag är det högsta som finns här i världen. Men den kan aldrig lugna och trösta ett plågat och förskräckt samvete.

Det förmår endast Herren Jesus och hans ljuvliga evangelium..

Apostlarnas budskap om den sista tiden

"Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 

De sade till er: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär." 

Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande. 

Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 

Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. 

Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. 

Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet."

Herrens broder Judas lyfter fram hur Herrens apostlar vittnat om hur människorna skall ledas av gudlösa begär i den sista tiden.

Guds Ande lämnar människor som haft en levande tro. Jesus byts ut mot Pride och andra ogudaktiga ideologier. Man  dyrkar och tjänar det skapade i stället för Skaparen.

Jesus vittnar om hur kärleken svalnar i de flesta då laglösheten tilltar. Därför uppmanar Jesu broder oss att hålla oss kvar i Jesus kärlek. Den första kärleken som är så underbar då vi tror och ser hur han älskat oss med en evig kärlek.

Jesus utgjöt sitt eget blod för att vi skall få leva i frid och gemenskap med Gud.

I den sista tiden behöver vi vara barmhärtiga medan vi orubbat håller fast vid Guds ord och löften.

Endast sanningen gör en människa fri att följa Jesus.

I psalmen sjunger vi: 

"Var, Jesus, vägen för den vilsegångna,

ge krafter åt den trötta, lös den fångna

och kom med liv till livlös, modlös själ

och med din sannings ljus till lögnens träl.

Ryck med din kraft från djävulen hans byte.

Bryt syndens makt, tag bort mitt svåra lyte

och gör den vägen, korsets väg, mig kär

som rikedomen i din nåd mig lär."

Ett levande hopp i den sista tiden

Aposteln Petrus skriver i sitt första brev om ett levande hopp i den sista tiden.

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.

 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden."

Begreppet den sista tiden möter vi fyra gånger i bibeln. I det föregående lyfte Johannes fram vikten av att bekänna Sonen. Då har vi också Fadern.

Nu läser vi om ett levande hopp. Vi är födda på nytt med ett levande hopp. Och det hoppet har vi i himlen. Där är det förvarat. Där bevaras det.

Och vår frälsning uppenbaras i den sista tiden. Vi får se Honom komma på himmelens skyar.

Alla skall se Honom. Även de som vilar i mullen. Men i himlarymden börjar en gemensam mäktig och förunderlig evig segerfest.

- Frälsningen är vunnen i Lammets blod..

Världens sista tider

"Nu när vi lever i världens sista tider." Så sade en vän igår. Han gjorde ett konstaterande och hade en önskan.

Vi lever faktiskt i världens sista tider. Guds ord vittnar om det. Redan aposteln Johannes skriver i sitt första brevs andra kapitel: 

"Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit. 

Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss. 

Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen. Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern."

Gud vill att vi skall veta att vi lever i den sista tiden. Den har redan rått en lång tid. Och den tar en gång slut. När tiden är slut börjar Evigheten.

Evigheten är nära. Dess klockor ringer redan. Vi lever under det sista varvet med allt vad det innebär.

Den sista tiden är en tid då vi behöver ha blicken fäst vid Jesus. När vi är nära Honom blir vi inte vilseledda. Och Evigheten får vi tillbringa med just Jesus.

Nu i den sista tiden är vi kallade att bekänna Jesu namn. Det namnet i vilket vi har frälsningen - våra synders förlåtelse.

I den sista tiden bereder sig Guds folk för uppbrott. Ett uppbrott för att få vara med Jesus. På en ny jord, under en ny himmel.

"Så ge mig käre Herre, ja, ge mig ofta då en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå! Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott; En evighet med Jesus, och allt, ja allt är gott!"

Sommarmöten

"Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 

När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra." (Första Moseboken 8:20-22)

Ännu är det vinter, men redan samlas man för att göra de första planerna inför sommarmöten.

"Om Herren vill och vi får leva blir det sommarmöten. I förtröstan på Guds löften får vi se framåt och också planera för framtiden. 

Vi ser något som Noa inte ännu såg. Vi vet att Lammet är slaktat. Vi vet att Jesus var det fullkomliga offret. Synden är försonad.

Därför predikar vi Kristus här på vår livsvandring mot målet i himlen. 

Må Gud välsigna sommarmötena. Det är gott att lämna allt i hans goda händer..

Bröd i båten

"Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten. 

Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" 

De började då säga till varandra att de inte hade något bröd.

Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? 

Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan, ögon som inte ser och öron som inte hör? 

Kommer ni inte ihåg när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" 

De svarade: "Tolv." 

"Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?"

De svarade: "Sju." 

Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?"

Dagens bibelläsning från Markus 6 är intressant. Lärjungarna var i båten tillsammans med Jesus. Man var på väg till den andra sidan sjön.

Jesus hade stigit i båten. Det verkar som om han brutit upp hastigt. Och lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd.

Men Jesus hade tagit sina lärjungar med sig då han bröt upp från trakten kring Dalmanuta nära Magadan.

Ett bröd hade lärjungarna tagit med sig. De hade kanske varit glömska och försumliga. Men Jesus hade tagit dem med i båten och tillsammans med Honom var man på väg till den andra sidan sjön.

Härliga bilder i dagens bibelläsning. Vi får resa med Jesus. Han är den som tar initiativet. Då är det välsignat.