I Psaltaren 42 utgjuter en av Koras söner sitt hjärta: "Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud."
Psalmistens själ var orolig. Han längtade efter full förtröstan på sin frälsnings Gud.
Det är nåd att i oroliga tider få förtrösta på Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar