"Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Shen och gav den namnet Eben-Ezer, och han sade: ”Ända till nu har Herren hjälpt oss.”
Ute yrde snön. Det är kallt och mörkt på årets sista dag. Medan jag dricker kaffet kommer orden från Samuelsboken i mina tankar. - Ända till nu har Herren hjälpt.
Herren hjälper. Herren frälser. Årets sista dag har grytt. Gud är trofast!
"Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet.
Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.
Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom.
Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.
Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren."
(Klagovisorna 3: 22-27)
Vintern är på kommande. Snart täcks marken av snö. Bilden från senaste söndag.
"Pyhitys on kasvava synnin ja armon tuntemus." De orden fäste jag mig vid här om dagen. Helgelse innebär att vi lär oss känna synden och nåden mera.
Vi får ökad kunskap eller insikt i vad som är synd och nåd.
I en psalm sjunger vi att den enda sanna helgelse - den får vi med vår Frälsare.
Synd och nåd. Sanning och nåd.
Jesus frälser sitt folk från deras synder. Jesus är nåd och sanning.
Om Gud så vill. Om krafter och hälsa finns får jag vittna om Jesus på nyårsdagen.
Ett arbetsintensivt år lider mot sitt slut. Enligt planerna återstår två långa och intensiva dagar.
Sedan kommer deadlinen emot. December har varit en intensiv månad. Men i bönehuset har jag fått vila.
Där i sammankomsten har det förkunnats vad som håller och bär.
Gud är god. Stor är hans trofasthet i Kristus Jesus. Gud låt oss få känna Dig och din Son allt bättre. Bevara oss från laglöshet och allt som bryter ner.
I vardagen händer det ibland intressanta saker. Igår på kvällen då jag tog tag i min telefon hade den "flyttat sig själv" till en kristen sida.
Där stod det överst och med stora bokstäver Kristus vårt hopp.
Kristus är i sanning vårt hopp. I Honom får vi vara en ny skapelse. Det gamla är förbi. Något nytt har kommit.
Idag är en frälsningens dag. Idag står vår frälsning i Kristus Jesus fast.
Det griper vi tag i..
"Som sådden förnimmer Guds välbehag i fattig och stenig mull, så prisa din Gud, du min kropp, i dag för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt, för klara och stränga bud, för jordisk gärning och jordisk plikt jag tackar dig, himlarnas Gud." (Ur Psalmboken, nummer 468)
Psalmen är skriven av Bengt Engelbrekt Nyström. Författaren var lärare i matematik och fysik. Psalmen är skriven 1936, 3 år efter att hans första äktenskap upplöstes.
"O, led mig med enkla och trygga ord var dag i ditt rike in, och lär mig att minnas att denna jord, och icke blott himlen, är din, att här skall det prövas, som värde fått, allt efter din stränghets lag. Men mät mig, Gud, med din mildhets mått en gång på uppståndelsens dag."
Jag känner inte närmare till författarens liv och orsaken till tragedin i familjelivet.
Människor har olika bördor. Jesus allena förmår lyfta av de bördor som blir för tunga.
Vi får också tacka Gud för det jordiska arbetet. Det är inte alltid så jämnt fördelat här i syndens och mödornas land.
"Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever.
Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter.
I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.” (Ur första Moseboken 3)
Bengt skriver om uppståndelsens dag. Profeten Daniel skriver om den dagen:
”På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän.
Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.
Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken.
De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam.
De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt."
Alla människor skall uppstå. Guds barn till evigt liv. Men de som föraktat Herren till förakt och evig skam.
Det är allvarligt att vara människa. Men det är gott att av nåd få vara ett barn åt Gud. - För Jesu Kristi skull!
" Men det är inte så ni har lärt känna Kristus.
Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus.
Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär.
Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet."
(Efesierbrevet 4:20-24)
Aposteln lyfter fram hur vi kan lära känna Jesus på ett felaktigt sätt.
Han berättar hur hedningarna lever. Lev inte som dessa! Deras tankar är tomma.
"deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan."
En kristen borde inte vara okunnig om Guds vilja. Inte borde vårt förstånd heller vara förmörkat.
En människas hjärta kan också vara förhärdat. Synden har en makt att bedra.
Hebreerbrevets författare skriver:
"Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra."
Synden bedrar människan. Synden vill också få makt över människan.
"Men Herren är trofast. Han ska styrka er och skydda er från den onde."
När jag öppnar telefonen idag finner jag en bibelvers från andra Tessalonikerbrevet 3:3.
I telefonen kommer den på engelska. Gud är trofast. Han ska styrka er. Och han ska också skydda er från den onde.
Det är alltså ett löfte. Och löften både får och skall vi gripa tag i.
Gud ser vår framtid. C S Lewis skriver att Gud (troligen) är utanför tiden. - Men han verkar i tiden.
Tid är något som Gud också ger. Hur skyddar han då oss från den onde? - Jo han ger oss ett verkligt skydd och det är Jesus.
Jesus har segrat. Jesus har övervunnit den onde. Därför är framtiden ljus..
Gud är god!
"Jesus sade till henne: Maria! Då vände hon sig om och sade till honom: Rabbuni! (Det betyder: Min Mästare!) Jesus sade till henne: Rör mig inte! Jag har ju ännu inte farit upp till Fadern."
Idag firar vi Jesu födelsedagsfest. Bibelläsningen handlar om hans segerrika uppståndelse efter fullbordat verk och hur han som uppstånden möter de sina.
Jesus visade sig en förhållandevis lång tid (40 dagar) för sina lärjungar och också för hela den stora lärjungakretsen.
Sedan något år senare visar Jesus sig för Paulus.
På en födelsedagsfest blickar man tillbaka. Men festen firas ändå i nuet.
Idag minns vi Jesu födelse. Och Jesus vill fira sin födelsedagsfest med oss. Han är hos Gud i himlen. Men han har all makt i himlen och på jorden.
När Maria hörde Jesus kalla henne vid namn kände hon igen Jesus och vidrörde honom. Hon verkar tro att Jesu liv fortsätter som förr nu när han har uppstått.
Men Jesus förklarar att han är på väg tillbaka till Fadern. Han bär åter en levande människas kropp. Men han bär en förhärligad kropp. En kropp som är likadan för evigt.
Jesus är alltid igenkännbar när han möter människor. Vi känner Honom som sann Gud och sann människa.
Han kommer till oss i ödmjukhet. I Härlighet. Han kommer till oss i sin Kyrka. Den senaste veckan har vi blivit påminda om att hans födelse är nära.
Idag får vi lovsjunga Jesus tillsammans med den himmelska härskäran.
Vi möter det nyfödda barnet i krubban. Vi minns Mikas profetia som gick i uppfyllelse:
"Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Därför ska han överge dem fram till den tid då hon som ska föda har fött.
Då ska de som är kvar av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn. Han ska träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herren sin Guds namns höghet.
Och de ska ha ro, för han ska vara stor till jordens ändar."
Jesus regerar från evighet till evighet. Jesus är vårt hopp för Evigheten.
Idag läser jag boken "Mitt hopp för Evigheten." - Jesus är det hoppet. Han är evig Gud..
(Från gårdagens julbön)
"Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning." (Johannes 1:14)
I en av julens sånger sjunger vi: "Korsfäst emellan rövarna slumrar där ett offer rent. Änglaskaror, säg vill ni visa väg? Att den största kärlek vi skåda må."
När vi följer Folkbibelns bibelläsningsplan får vi på julafton läsa om hur Jesus korsfästs mellan rövarna. "Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten." (Johannes 19:18)
Jesus ger sitt liv på julafton och blir sedan levande på julnatten. I morgon får den som lever och vill läsa Guds ord läsa: "Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria Magdalena ut till graven och fick se att stenen var borta från graven."
Ordet blev kött. I dagens bibelläsning läser vi hur Jesus befaller den lärjunge som han älskade ta hand om sin mor. "När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig." (Johannes 19:26-27)
Jesu mor Maria bodde alltså hos Johannes. Hur länge vet vi inte. Vi vet inte hur mycket Maria berättade för Johannes.
Jag tror att hon berättade mycket. "Ordet blev kött." Han som skapat universum tar en människas gestalt. Pilatus frågar av Jesus varifrån hab kommer. "Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar." (Johannes 19:9)
Svaret finner vi i inledningen av Johannes evangelium: "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."
Ljuset lyser i mörkret. Jesu liv är människornas ljus.
För Jesu skull är du idag upptagen som barn åt Gud. Och Gud tar hand om sina barn. Din broder Jesus gav sitt liv för att du skulle få ta del av den härlighet som finns hemma hos Gud.
I dag firar vi jul i Faderns hus. Där är det ljust. Där är det frid. Och en dag ser vi och känner att allting är precis som det blev sagt.
Då är det jul!
" Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
Han nekade och sade: "Det är jag inte." En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?"
Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp."
Av nåd får vi vara Jesu lärjungar - människor som lever här i världen. Men inte av världen.
Är inte också du en av Jesu lärjungar?
En lärjunge följer sin mästare. För lärljungen är det inte gott att söka värme vid främmande koleldar.
"Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig" (psalm 275)
"Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse." (Johannes 17:24)
Det är nåd att få se Jesu härlighet. Jesus hade sin gudomliga härlighet redan innan världen skapades.
Världen skapades av Gud och genom Guds ord. Samma Guds ord upprätthåller ännu den här världen.
Hebreerbrevets författare skriver: "Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."
När Guds härlighet strålar ser vi Jesus sådan han är. Jesus fullbordade reningen från synderna. Jesus är där i himlen.
Han har all makt i himlen och på jorden. Jesus har alltså makten här på jorden.
"Kungör, o Herre, din allmakt, din ära, upprätta riket som själv du har sagt. Lär oss att se att din nåd är oss nära, väck oss att frukta din storhet och makt. Herre, vi ber dig välsignelse sända, eld av din eld i vår ande upptända." (Psalm 162)
"Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda.
De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.
Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen."
(Ur Jesu översteprästerliga förbön)
Så är det då julafton nådens år 2025. Även i år är vi omslutna av Jesu förbön. Jesus ber för dig och mig. Vi som lever vårt liv här i världen.
Guds barn tillhör inte världen. Jesus hörde inte heller till den här världen, men han kom för att frälsa.
Om vi inte tillhör den här världen, så tillhör vi himlen. Och nu stannar den här världen upp för att fira jul. Ja med allt vad det innebär.
Guds ord är sanning. Det inser endast de som har sitt hemland i himlen.
Tänk att vi får ha en frälsare. Himmelens Gud sände sin frälsning hit ner. Gud verkar här i världen. Han verkar genom sitt ord och sin Ande.
Herre välsigna du vår julhögtid. Herre du vet vad välsignelse är. Må din och Faderns goda vilja få ske..
Vi närmar oss Julen. På väg till arbetet idag lyssnade jag till en predikan om staden där ovan.
"Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.
Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.
Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud.
När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom."
När jag kommer fram till kontoret lyfter predikanten fram tanken. "Tänk om han kommer idag."
Och jag tänker...
Som Guds barn jagar vi mot målet och då får vi med glädje se fram emot dagen då Jesus åter träder fram.
Idag är det ännu arbetsdag. Vi vet inte hur länge den varar. Vi får be om Guds välsignelse över dagen.
På kontoret behövs mycket välsignelse.
Gud är god!
"Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. (Johannes 17:3)
Jesu översteprästerliga förbön är mäktig bibelläsning. Evigt liv är att känna Jesus och Fadern.
När vi har den kunskapen och gemenskap med Gud i och genom Jesus Kristus är framtiden alltid ljus.
"Det våras i dal, och det knoppas på höjd, vi ser att Guds rike är nära. Där uppe fullkomnas för evigt vår fröjd, det hoppet skall ständigt oss bära. Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, din ära bland änglarna sjunga."
"För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.
Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots lidelse ska göra detta." (Jesaja 9, 6-9)
Profeten ser det som jordiskt öga inte kan se. Jesus är mäktig Gud. Han är evig Far. Han är fridsfurste.
Jesus är vår Far. I honom är vi enom tron pånyttfödda. Vid Jesu återkomst förvandlar Jesus oss. Vi får en uppståndekropp som är syndfri. Efter den uppståndelsen kan ingen falla i synd.
I mina tankar kommer sångens ord. "Men där får ej någon komma in som ej renad är från syndens smitta. Säg, o själ, skall himlen väl bli din och skall du dess härlighet besitta?"
Vi har en förundelig Gud. Han visste nog att människan skulle falla i synd innan han skapade Adam och Eva. Ändå skapade han människosäktet.
Han skull återlösa oss. Han skull friköpa från synden och pånyttföda. Och han såg fram emot pånyttfödelsen då han själv kommer tillbaka i härlighet.
Jesus renar från syndens smitta. En dörr till himlen står öppnad i Jesus.
Herrens födelse är nära. Gud är trofast!
"Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.
Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen."
Vi firar fjärde advent med temat Herrens födelse är nära. Nu börjar slutskedet av förberedelsen för julen. "Människan bör i sitt inre vara redo att ta emot det stora budskapet."
Igår i bilen lyssnade jag till Norvantos undervisning om Uppenbarelseboken 5. Bibeltexten ovan är från Uppenbarelseboken 1. Uppenbarelseboken är Jesu Kristi uppenbarelse.
Ja Jesus är stor. Han är Gud som föds till människa. I Jesus möter vi Guds stora kärlek. I Jesus blir vi friköpta från våra synder.
I Jesus bryts syndens makt. När jag igår körde genom hembyn fäste jag mig vid stjärnan som lyste i fönstret i barndomens bönehus. En enkel stjärna vars ljus syntes till strandvägen.
Jesus är ofattbart stor. Uppenbarelseboken vittnar om hur det idag är hemma hos Jesus. Där är det helt annorlunda än i stallet.
Som uppstånden efter sitt eviga offer på korset står han framför tronen. Han lever och är full av kraft. Han har all makt på himlen och på jorden.
Och han tar bokrullen ur handen från Honom som sitter på tronen.
Och nu är vi kallade till att vara präster åt Jesu Gud och Fader. Vi sköter inte den uppgiften så bra.
Men vi är friköpta även från den försummelsen och synden. Vi får vittna om Jesus. Han är det trovärdiga vittnet.
(Ett gammalt foto från byn)
Det finns någon som bär och tar bort världens synd. Svenska folkbibeln talar också om Lammet som lyfter upp och bär bort världens synd.
"Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd."
Guds lamm eller Lammet. Jag hade visst lovat att återkomma till bibelns budskap om Lammet vid tronen. I Uppenbarelseboken 5 läser vi:
"Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat.
Det hade sju horn och sju ögon - de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden.
Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen."
Lammet som Johannes ser har sju horn. Dess makt och styrka är fullkomlig och dess syn är fullkomlig. Lammet ser allt.
Ingen synd lämnade oförsonad. Ja det talas om världens synd. Hela skapelsens synd bar Lammet.
Därför finns det en ny skapelse. Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Lammet, den uppståndne Jesus har intagit sin plats vid den himmelska tronen. Och världens synd är buren och bortförd.
I himlen finns ingen synd. Och tänk! - Dit skall vi syndiga människor, ett i synden fallet människosläkte få komma.
Lammet som världen förkastade och ännu förkastar tar bort världens synd.
Världen skall gå under och en ny himmel och jord ersätter den. Här ser vi slutet och fullkommelsen av Guds frälsningsplan.
Vi känner förundran och vördnad. Vi bereder oss att fira Jesu födelsedagsfest. Eller Jesus bereder oss.
Ödmjukt faller vi ner på knä inför vår Herre och Gud.
- Då är det jul. Då är julen himmelsk. Då blir gläden och friden himmelsk.
Idag blir det 100-årskalas. Ett unikt tillfälle i väntan på Jesu födelsedagsfest och den nya himlens och jordens födelse vid Jesu återkomst.
Jesus uppmanar oss att samla skatter i himlen.
Petrus skriver om Guds gåvor i början av sitt första brev: "I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen.
Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden."
Det finns något som är förvarat i himlen. Och tron som Gud ger bär till himlen.
Vi är på väg till himlen. Igår läste jag om ynglingen som fick en uppenbararelse att tiden är kort innan hans livslåga släcktes.
Tiden är kort och Jesus kommer snart. Samtidigt köpte jag ett litet markområde i onsdags.
Där vid köksbordet i säljarens hus lovade jag att vi skall förvalta det. Han hade velat göra det själv, men sjukdomen tog över.
Jag behövde nog inte den kalavverkade skogen. Men han behövde den inte heller. Han förberedde sig för att lämna den här världen. Han visste inte om läkarna kunde bota hans sjukdom.
Jag lovade att be för Honom. Jag förstår att det är viktigare än förvaltandet.
De himmelska skatterna är eviga. Och de är förvarade i himlen. Vi väntar på Jesus. Han som gav oss löftet att lyfta vår blick.
Vi vet inte vad som väntar oss på den nya jorden. Men vi vet att Jesus är där. Vi vet att riket är berett, redan innan den här jorden skapades.
Ett foto från svunna tider. Män som gått in i evigheten. Sina jaktmarker här nere lämnade de, då det blev tid att bryta upp.
Släkten följer släktens gång. Den gamle hade ännu velat stå där uppe på kullen och se ut över byn. Hans farfar hade stått där.
Jag tror att min morfar och morbror gått där över krönet många gånger. Sedan fick de gå in i Evigheten. Hem till Gud.
Jesus ger inte det som världen ger. Han ger oss sin frid. Men han ger inte det som världen ger.
Det som världen ger håller inte. För världen med dess ting skall gå under.
Världen vill ge en falsk trygghet. Världen försakar och förnekar det enda som håller. - Jesus och hans ord. Ja även hans nåd.
I sången sjunger vi: "Det hemmet är icke i världen, o nej, det är fjärran dit opp. Jag är nu blott här uppå färden, där avtager tårarnas lopp."
Men även idag får vi sätta handen vid plogen. Som Guds folk har vi uppgifter i den här världen. För att använda Jesu ord har vi ett, fem eller 10 pund att förvalta.
Hur förvaltar vi Guds gåvor. Det som han ger oss här i världen. Det som inte är av den här världen. - Därför att det är Guds gåvor.
"Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet." (Johannes 14:27)
Idag får vi läsa om friden som Jesus ger. Jag inser att den här friden har vi inte i oss själva.
Vi kan vara stressade, tyngda av olika saker. Ja rentav oroliga.
Men ändå lovar Jesus att ge oss sin frid. Vi äger den i Honom - genom tron.
Vi lyfter blicken från det som finns här i världen. Även från det som är vår lott och vår uppgift här i världen.
Den friden som Jesus ger oss gör att vi härdar ut.
Samtidigt är Jesu frid en visshet på samma sätt som tron. "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser."
Friden Jesus ger är ändå konkret. Vi får känna den och den bär oss om än hela världen med dess krafter vill rasa emot den.
"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er?
Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."
"Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige.
Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud.
Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde." (Johannes första brev kapitel 2, 1-7)
Här i tiden är det en strid mellan Guds sanning och lögn eller sken av ssanningen.I slutet av det första kapitlet läser vi:
" Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss."
"Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” (Första Moseboken 3:1)
Här märker vi vad djävulen använder när han bygger. - Han använder lögnen. Han står alltid emot Sanningen.
Lögn och ifrågasättande är hans bravur. Han kan inte annat. Jesus är nåd och Sanning. Och djävulen talar osanning.
Medan Jesus är nåd och sanning står djävulen utanför dessa båda. Jesus vittnar att ingen sanning finns i djävulen.
I Johannes 8 förklarar Jesus:
"Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom.
Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig.
Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan höra mitt ord.
Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom.
När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader.
Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte!
Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?
Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."
Dagens tema på hemvägen är Gud som byggmästare. "Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves."
Orden finner vi i psaltarpsalmen 127, vers 1 och skribenten är den vise Salomo.
Salomos uppgift var bland annat att bygga templet. När Gud bygger. När Gud bygger hus använder han sitt ord. Gud säger och det blir.
Guds ord kan inte göras om intet. Gud har ett levande ord. Han säger och allt uppfylls i Kristus Jesus.
Det är nästan som om håret reser sig på armarna när vi tänker på det.
Har du hört Gud tala? - I skriften hör vi hans röst..
"Jag har inga sorger i världen, ty Jesus har blivit min vän, och han vill mig följa på färden de dagar som återstår än.
Och därför jag sjunger så lycklig och nöjd, ty barnaskap har jag och glädje och fröjd med Jesus, min Jesus, med Jesus, min Jesus, som gjort mig så lycklig och nöjd."
Igår på kvällen fick vi vara på dagklubbens julfest i Kyrkhemmet i Bennäs. Det var fint. Och där fick Jesus vara i centrum.
Med en vän förundrades vi över vilken välsignelse vi ännu har mitt ibland oss. Tänk vilken välsignelse vi ännu får ha mitt ibland oss.
Jesus gör skillnad. Där han får komma in blir det fest. Himlafest mitt i vardagen med dess bekymmer.
Vi får be för dagklubben och tacka Gud för den..
"Petrus sade till Jesus:
"Herre, det är gott för oss att vara här.
Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia."
Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje.
Lyssna till honom!"
När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten.
Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Res er upp och var inte rädda!"
Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus." (Ur Matteus 17)
Tänk att inte se någon annan än Jesus. Att få bli uppfylld av frälsningens jubel. Att få ha sin glädje i Jesus.
Då är det himmelskt. Då får vi jubla och sjunga över Jesus som köpte oss fri.
Jesus är sådan. - Han friköper. Där han går fram löser han från vanmakt. Ja även från synd och skam.
När vi får nåden att se och känna Jesus sådan han är. Då vill vi vara där han är.
Då vill vi hem till himlen. Och dit hem skall Jesus också hämta oss en dag.
"Var inte som en häst eller mula som saknar förstånd, som måste tämjas med töm och betsel om de ska komma till dig. (Psaltaren 32:9)
David vittnar i psaltarpsalmen om bekännelse och erkännande av synd och skuld.
I psalmen finner vi frälsningens jubel. "Den gudlöse har många plågor, men den som litar på Herren omger han med nåd."
Vi kan tänka på en häst eller mula som är tämjd. Där finns endast förkrosselse och uppgivenhet.
Det är inte dit Gud vill driva sina barn. Nej, han vill att Jesus skall bli vår glädje. På samma sätt som han själv har sin glädje i sin älskade Son.
"Då erkände jag min synd för dig och dolde inte min skuld. Jag sade: "Jag vill bekänna mina brott för Herren" – då förlät du mig min syndaskuld Sela"
Överskriften för Davids psalm 32 är syndabekännelse och förlåtelse.
David hade fått nåden att erkänna sin synd för Gud. Och han vill bekänna sina brott för Herren.
Och Gud förlät hans syndaskuld.
Psaltarpsalmen börjar med orden: "Salig är den som fått sitt brott förlåtet, sin synd övertäckt! Salig är den som Herren inte tillräknar synd och som i sin ande är utan svek."
Bibeln är en fantastisk bok. Full av vishet. Psalmen avslutas med orden: " Den gudlöse har många plågor, men den som litar på Herren omger han med nåd.
Gläd er i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni som har ärliga hjärtan!
"Tack för rosorna vid vägen, tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen, tack för evigt tryggat hem.
Tack för kors och tack för plåga, tack för himmelsk salighet.
Tack för stridens klara låga, tack för allt i evighet!"
(Psalm 306 skriven av August Ludvig Storm)
Psalförfattaren dog i 51 års ålder i Stockholm 1914.
Vid 25 års ålder ändrades hans liv. Det berättas att han då lämnade ett liv med jordiska nöjen för att ta tjänst i Frälsningsarmén. Han gick direkt från teatern till botbänken. Augusts liv präglades av en allvarlig ryggsjukdom. Psalmen är skriven 1891.
På fredagskvällen diskuterade vi något psalmens innehåll. Det är inte så lätt att tacka för törnen.
Kanske August under åren i Stockholms nöjesliv fått känna hur det bland rosorna finns törnen. Det vet jag inte.
Men han tackade för den resta himlastegen. Den får vi tacka för. Vi har mycket att tacka Gud för.
August tackar för stridens klara låga. Han tackar för redan glömda tårar. För friden i sitt bröst.
Han tackar för vad Gud uppenbarat. För vad han ej förstår.
"Tack för livets hemligheter, tack för hjälp i nödens stund. Tack för nåd som ingen mäter, tack för blodets fridsförbund.
"Tack för prövningar och strider, tack för hopp som uppfyllts väl. Tack för dagen som framskrider, tack för hopp som slagit fel.
"Tack för rosorna vid vägen, tack för törnet ibland dem. Tack för resta himlastegen, tack för evigt tryggat hem. Tack för kors och tack för plåga, tack för himmelsk salighet. Tack för stridens klara låga, tack för allt i evighet!"
(Bild av sångförfattaren)
Livet och tjänsten medför ibland en del kamp och prövning. Sådant man inte förstår. Då får vi tacka Gud för allt som varit.
Det är nåd att få tacka Gud för hjälp i nödens stund. Det är nåd att Gud förlåter.
Det dagliga offret (Andra Moseboken kapitel 29, vers 38-46:
"Detta är vad du skall offra på altaret varje dag för all framtid: två årsgamla lamm.
Det ena lammet skall du offra på morgonen och det andra i skymningen.
Till det första lammet skall du offra en tiondels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver och som drickoffer en fjärdedels hin vin.
Det andra lammet skall du offra i skymningen. Med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
Från släkte till släkte skall detta vara ert dagliga brännoffer inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Där skall jag uppenbara mig för er och tala med dig.
Där skall jag uppenbara mig för Israels barn och den platsen skall bli helgad genom min härlighet.
Jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till präster åt mig.
Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.
Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är Herren, deras Gud."
Om Gud så vill får jag idag vittna om Lammet. För dagens texter vittnar om Lammet.
På gamla testamentets tid bars Lammet fram som offer 2 gånger om dagen. Det skulle vara ett årsgammalt lamm.
I Moseboken läser vi om ett felfritt lamm." och han skall som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer."
Nu förstår jag att vi inte kan tala för mycket om Lammet. Vi kan inte tala för mycket om Guds Lamm, Herren Jesus som föds till jorden för att bära fram ett evigt offer åt Gud.
Uppenbarelseboken vittnar om att även i himlen ser vi Lammet stå inför tronen..
Inkommande söndags gammaltestamentliga text, Malaki 4:5-6:
"Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning."
Profeten vittnar om att en dag kommer då alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt kommer att vara som halm.
"Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist."
Johannes döparen var den utlovade Elia, men han blev inte emottagen. En kort tid kom folk till honom då han predikade bättringens och omvändelsens predikan vid floden Jordan.
Men Johannes tid att verka var kort. Han blev fängslad för sanningens skull. Och för sanningens skull miste han sitt huvud.
Det judiska folkets öde blev hårt då de förkastade både Johannes döparen och Jesus. Vägrödjaren röjdes undan och han som var vägen, sanningen och livet hängde man upp på förbannelsens trä.
I många kyrkor finns det inte rum för varken Johannes eller Jesus idag. De måste röjas ur vägen för att bereda rum för antikrist.
För en annan Jesus som inte är full av nåd och sanning. Nej han är den laglöse och endast full av sig själv.
Han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.
(Bilden från SLEY:s julkalender)
"Och Ordet blev kött och bodde bland oss,✱ och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning " (Johannes 1:14)
Jesus var full av nåd och sanning då han bodde här på jorden. Likadan är han sedan han intog sin plats vid den himmelska tronen.
Jesus är nåd och sanning. Han är full av dem båda.
Här har jag något att fundera över i bön..
"Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna för vår Guds innerliga kärleks skull."
(Lukas 1:76-77)
När Johannes döparens far, offerprästen Sakarias fars tunga löses blir han uppfylld av den helige Ande och profeterar och vittnar också om sin sons uppgift.
Enligt Jesus var Johannes den störste född av kvinna. "Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre i himmelriket är större än han." (Matteus 11:11)
Vissa översättningar talar om den minsta. Men Johannes skulle ge sitt folk kunskap om frälsning - att deras synder är förlåtna.
Vi behöver kunskap om att våra synder är förlåtna. Luther säger i något sammanhang att om den här kunskapen får vi fröjdas och ännu mera. Något i stil med det finska ordet "kerskata"
Det är märkligt med den här kunskapen att alla våra fiender strider mot den.
Djävulen står emot den. Världen hatar den. Människans eget kött som vill få njutning i och av synden vill varken veta av synden, eller att den är förlåten.
Men där synden är förlåten är det fest. Där råder frid och tacksamhet.
När syndarens ögon får vila på Lammet förnyas sinnet. Då springer trötta ben. Då ilar vi mot målet.
Var är då synden förlåten? - Där Herren Jesus och hans ord tas emot i tro!
Vi behöver verkligen kunskap om frälsning - att synden är förlåten. Men vi behöver därför också Johannes döparen. Det får vi återkomma till..
"Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."
(Matteus 25:34)
Igår kväll när vi drack kaffe där hemma hade vi möjlighet att lyssna till aftonandakten med pastor Kurt.
Han nämnde om Fikonträdet Israel. "Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren." (Matteus 24:32)
Fikonträdet är Israel konstaterar Kurt. Så tror jag också och sommaren med allt vad den för med sig är nära.
Visst är sommaren skön, men då torkar också gräset bort av sommarhettan.
Tiden då sommaren är nära. Tiden då bladen spricker ut är en härlig tid.
Idag ser vi och tror att Jesus är nära. Han står vid dörren. Hedningarnas tider tar snart slut.
Jesus kommer och Guds folk får ta i besittning det rike som stått färdigt sedan världens begynnelse.
Jesu rike. Det rike som här nere kallas för himmelriket. Det rike som är osynligt för världens barn, men som Guds barn får bo i.
En dag blir det synligt för hela världen. En dag kommer Jesus och då öppnas en ny synlig värld för Faderns välsignade. Himmel och jord förenas och alla knän böjs för Jesus.
Det himmelska rikets andliga välsignelse har vi del av i Jesus Kristus. Han kommer med makt att regera.
Snar blir allt synligt. Visst har vi en framtidsdag som är ljus och lång.
"Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.
Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud."
På söndag får vi stanna upp inför hur Jesus kommer till sin kyrka. Då kommer han som Lammet. Guds offerlamm som tar bort världens synd..
"Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."
När jag vaknade nu på morgonen tänkte jag på kvällens bibelstudie med ungdomarna. Jag hade ett tema "Guds Välsignelse"), men jag fick inte riktigt grepp om det.
Då kom versen som satte pusselbitarna på plats. "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet."
Orden är Jesu egna. I Matteus 6 läser vi: "Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre.
Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med.
Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem.
Är inte ni värda mycket mer än de?
Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.
Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!
Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med?
Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer.
Var dag har nog av sin egen plåga."
Vi har en mäktig Gud. Han ledde mig först till mannen vid skruvstädet. Han som sett att Gud välsignat.
Så ledde han vidare till färghandlaren Hanson.
Vad förenar dessa två? Jo Välsignelsen. Guds välsignelse i Kristus Jesus.
Den andliga välsignelsen kommer först. Den vill Gud ge först.
Men han fixar också allt det andra.
Tack Gode Gud. Tack för att du öppnar våra ögon. Tack för din ledning och din godhet.
(Bilden från Pedersöre Gymnasiums Instagramkonto) Visst lever vi i en välsignad nejd..
Det kostar något att ha att göra med Gud. De orden hörde vi i dagens andakt ur boken "att tro på Kristus.
Det kostar något, om än nåden är gratis. Guds ord uppmanar också till att beräkna kostnaden.
Men att förneka Gud och hans frälsning. Det kostar människan livet.
Som Guds barn kan vi inte tänka "endast jag, jag och mina behov". Jag och ingen annan..
Tänkvärda ord i en värld där vi så ofta är sysselsatta endast med att köpa och sälja.
Det finns något som vi får utan penningar och för intet. Men det är ett nytt liv - ett annorlunda liv..
" Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom.
När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom.
Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig."
Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob". Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat."
Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där." (Första Moseboken 32: 24-29)
Medan jag väntade på ett ödsligt lagerområde gick tankarna till Jakob. Han som Gud välsignade.
Hurudant var Jakobs liv? Han blev bedragen många gånger. Hans morbror Laban bedrog honom sedan han sökt sig en tillflyktsplats där.
Och Jakob fick vänta. Dagarna blev till år. Men Jakob var välsignad av Gud.
Berättelsen om patriarken Jakob är inte enbart fasadbelysning. Men den handlar om hur Gud välsignar.
Guds välsignelse omformar en människa. Även motgångarna fostrar för himmelen.
I motgång och under utmaningar kan människan få känna Guds röst. "Herrens nåd är var morgon ny, bort med tvekan och klagan! Herrens röst mitt i stormen gny blandar nåd uti agan: nåd, ja nåd, hur han än den kläder, nåd som fostrar för himmelriket opp, nåd som livar vår tro, vårt hopp, nåd som tröstar och gläder."
Här i tiden välsignar Gud. Vi möter hans nåd mitt i en värld som vänder Gud ryggen. Ett kristet liv är inte alltid som glansbilden.
Möda och arbete. Hastigt flyr det bort. Guds nåd som fostrar och bär. Guds Välsignelse mitt i kampen.
Nåd som livar vår tro.
Guds ord vittnar om att även Jakob sitter till bords i Guds rike. Jakob var välsignad. Men Jakob själv sammanfattar sitt liv med orden:
""Min vandringstid har varat i etthundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid."
I 1917 års översättning läser vi: "Få och onda hava mina levnadsår varit"
Få och onda kan en gudsmans livsdagar synas vara. Men Gud är God. Hans nåd fostrar, leder och bär. Välsignelsen kan innebära att stegen blir korta och smärtsamma.
Men Gud välsignar. Han välsignar för Evigheten. Och evig är hans välsignelse.
Guds ord vittnar om att Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna är i Guds rike. "Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist." (Lukas 13:29-30)
Visst vill vi komma lyckligt hem. Visst vill vi efter denna livsresa sitta till bords med alla heliga.
Vad gör det om dagarna är onda, då vi får leva under Guds välsignelse. Då härdar vi ut. Då blir tåredalen rik på källor.
Att få nåd, att finna nåd innebär att blicken vänds mot den som benådar.
Guds nåd i Kristus Jesus - att finna den innebär att blicken fästs vid Jesus. Han som är Guds nåd.
Blicken vänds mot Jesus. Bort från oss själva.
Ibland får vi känna hur Guds nåd omfamnar oss. När och då Guds ord kommer till oss. Och den Helige Ande förklarar och befäster Ordet i vårt hjärta.
Då blir endast Jesus kvar. Då ser vi ingen annan än Jesus.
Igår hade jag bestämt ett möte kl. 9 eller efter 9.
Jag kom i god tid till utsatt plats. Men ingen människa syntes till. Minuterna gick och slutligen visade det sig att han som jag skulle träffa hade glömt vårt möte.
Problem i hans dagliga arbete hade gjort att han inte drack kaffe som han brukade vid 9, efter 9.
Han glömde vårt möte. Nå, mötet blev en timme senare på en annan plats drygt 10 km därifrån.
När ett hektiskt schema bryts av en timme av väntan hinner man tänka mycket. Varför kommer han inte. Har han kanske glömt.
Medan jag väntade träffade jag två arbetskamrater. Jo han kommer nog sade de. Han dricker alltid kaffe efter 9.
Han kom inte. Jag förlorade en timme av dagens arbetstid. Jag behövde det. Jag behövde den timmen.
En timme kan ibland kännas som en evighet. Men den behövas för Evigheten.
Gud däremot glömmer inte. Han använder även en förlorad timme när han vill uppenbara något för oss.
Bakom allt skymtar vi hans väldiga nåd.
"När vi har sett Guds välsignelse". Orden som jag hörde vid ett människomöte berörde.
Vi får tack Gud för hans välsignelse. För hans ledning, då vi ser och känner den.
Vi har en Gud som välsignar. Inte för att vi förtjänar hans välsignelse. Nej! Han välsignar för att han älskar oss.
Han välsignar för att det hör i hop med hans väsen.
I Efesierbrevet läser vi:
"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom.
I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas."
Jag inser att Guds välsignelse är något oerhört stort och också ofattbart.
Vi har en Gud som välsignar. Han välsignar med en andlig välsignelse. Han kan också välsigna.
Och tänk! - Även du och jag kan av hans nåd få bli till välsignelse.
I senaste söndags evangelietext från Hebreerbrevet 10:35-39 läser vi:
"Ge inte upp er frimodighet. Den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat, ty:
Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.
Min rättfärdige skall leva genom sin tro.
Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig. Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv."
Som kristna behöver vi frimodighet och uthållighet. Vi uppmanas att inte ge upp frimodigheten. Vi behöver uthållighet.
Ännu en liten tid vittnar ordet. Sedan kommer Jesus. - mäktiga ord!
Vi får tacka Gud för att hans ord ännu predikas i kyrkor och bönehus. Bilden från Gudstjänsten i Larsmo kyrka.
Där påmindes vi om att vår Himmelske Fader kommer i enlighet med sina löften..
Det är intressant att läsa om vägrödjaren Johannes döparen. Om vad som sker där i gränslandet mellan gamla och nya testamentet.
Johannes döper och även Jesu lärjungar döper. Vi har alltså Johannes dop till bättring och även Jesus låter sig döpas om än han är syndfri.
I Jesu dop finner vi grunden för det kristna dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn.
I det kristna dopet som sker på Jesu befallning fattas inget. Det är ett livslångt förbund och det behöver inte upprepas.
I dopet föds vi också på nytt. Det behöver vi inte tvivla på.
Vi möter Guds förnyande, nyfödande nåd.
Vi får leva i ett nådens förbund där Jesus bär vår synd. Jesus tar bort vår och hela världens synd.
Trots våra synder och brister sjunger vi i sången. Synden och synder byts mot nåd. Här i detta syndens land blir vi inte bättre från vår egen sida.
Således får vi begråta vår syndfullhet. Och vi får leva iklädda Jesu Kristi rättfärdighet genom tron.
När vi tror på Jesus har vi den och då fattas det oss inget.
Visst är det kristna dopet ett mäktig förbund. Dagligen byts synden mot nåd. Blicken får vila på Lammet.
Han för oss till den andra stranden. Jesus leder oss och bär oss.
Vi får äga Jesu Kristi rättfärdighet genom tron. Även idag.
"Gud, din vilja, din väg ger trygghet, blott sorg på min väg jag ju fann. Tron och kärleken vill ju blott digna, med eld kan du lampan välsigna, endast du mig hjälpa kan."
"Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." (Johannes 3:4)
Orden är Jesu ord till Nikodemus.
En människa som inte blir född på nytt, född ovanifrån, dvs född av Gud kan inte se hans rike.
I dagens bibelläsning möter vi både Jesus och Johannes döparen. Johannes vittnar om Jesus:
"Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
Vi märker hur allvarligt det är att avvisa Jesus. Då visar man ifrån sig Guds kärlek.
Då mister man livet..
Lukas 1:39-45: "Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst:
"Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!
Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?
Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."
Vi märker att både Elisabeth och den ännu ofödde vägrödjaren blev uppfyllda av den Helige Ande när Maria som bar Jesus i sitt sköte hälsade på.
Johannes och Jesus kunde inte se och känna varandra. Men för Gud är inget omöjligt. Den Helige Ande verkar i Guds församling genom Guds ord. Genom Jesus och ordet om Honom.
Hurudan var då Marias hälsning? En hälsning som får ofödda barn att röra sig av glädje.
Guds barns glädje kan inte förklaras. Den måste upplevas - tas emot i tro.
Guds frid. Den frid som endast Jesus och budet om Honom kan ge.
Någonsrans under morgonens bibelläsning mötte jag ordet "högheligt."
Att få stilla sig inför Guds heliga ord är en helig stund. Gud är i sitt ord. Där möter han oss i Jesus - medlaren mellan Gud och människor.
I Jesus, i han som kommer med Guds frälsning förtär inte Guds helighet oss. - Vi får del av den. Jesu offer tas emot av Gud och blir till en evig frälsning.
För mig och för dig. I tro - genom tron på Jesus Kristus.
Ha en välsignad dag!
(Solens första strålar över sjön - över Gennesaret)
I king James översättning läser vi: "And, behold, thy cousin Elisabeth, she hath also conceived a son in her old age: and this is the sixth month with her, who was called barren." (Lukas 1:36)
Jungfru Maria Jesu mor och Elisabeth Johannes döparens mor var släktingar, kanske kusiner. Johannes och Jesus hörde alltså till samma jordiska släkt.
Men framför allt var de båda erkända och efterlängtade i Guds ord. Jesus var Frälsaren och Johannes vägrödjaren.
Johannes far Sakarias var präst inför Gud. En gång i livet fick dessa offerpräster tända rökelseoffret i det allra heligaste i templet i Jerusalem. Rökelseoffret frambars två gånger om dagen.
Den levitiska prästtjänsten gick i arv och på så vis borde Johannes också ha blivit präst. Men i Guds plan hade Johannes en annan uppgift. Han skulle bereda vägen för Guds utlovade offerlamm.
I Lukas 1: 16-17 läser vi om Johannes uppgift:
"Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."
Johannes uppgift var att bereda väg för Jesus, Guds Son, den utlovade Frälsaren. Och nu var det människornas hjärtan som skulle beredas.
Guds vilja är att Jesus blir mottagen i hjärtat. Hjärtat måste bli omvänt och förberett för Guds frälsning.
På vilket sätt? - Så att vi tar emot frälsningen. Att vi låter oss bli försonade med Gud genom att i tro ta emot Guds offer. Det fullkomliga syndoffret. Det felfria offerlammet.
Guds Son. Sann Gud och sann människa. Den ende som kunde sona världens syndaskuld, då han själv var syndfri. I Jesus fanns inte arvsyndens förbannelse. Hans far var Gud.
En tid efter att Marias äldre släkting Elisabeth hade blivit havande blir också Maria havande.
I Lukas 1:35-36 läser vi: "Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.
Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden.
Ty för Gud är ingenting omöjligt."
Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne."
"Snart är den dagen här." Stora sköna dag!
I predikan vid dagens Gudstjänst i Larsmo kyrka lyfte pastorn fram hur talet om Jesu återkomst av olika anledningar tonas ner.
Jag inser att då tonas bibelns budskap, kärnbudskapet ner. Det är allvarligt.
Vi hörde om hur han kommer. Hur han håller dom. Hur den här jorden går under i eld och ur askan spirar en ny jord och en ny himmel fram.
Himmel och jord förenas då Jesus kommer. Jesu egna får nya kroppar. Ett evigt och ett fullkomligt liv.
Vi skall känna igen varandra. Och framförallt skall vi känna igen Jesus.
Hans gestalt är mäktig. Och han bär märken av spikarna och spjutet som genomborrade hans sida.
Vi får tacka Gud då Guds ord blir predikat. Då vi uppmuntras att vänta på Jesus och hans återkomst.
Snart är han här. Stora sköna dag!
Under veckan hittade jag en jultidning från 2007 i byrålådan där hemma. Det var ett julnummer av den rikssvenska tidningen "Kyrka och folk".
Jultidningen väckte mitt intresse för den bibliskt konservativa tidskriften. Och där har jag hittat mycket läsvärt.
För övrigt har jag noterat att det ständigt dyker upp nya "besserwissers" som kommer ut med den stora nyheten: - det finns inget helvete. Det finns inget straff.
Stolt briljerar man med sin "nya" upptäckt. Man ställer sig över Guds ord. Över det budskap som Jesus och apostlarna predikade. Och det mest tragiska. Man tror sig förkunna ett bättre evangelium än det som vi finner i Guds ord.
I en betraktelse i tidningen Kyrka och folk, av Henrik Andersson inför domsöndagen läser vi:
"När vi läser Bibelns beskrivningar av himlen kan längtan väckas i våra hjärtan, särskilt när vi ser det som sker omkring oss: sorg och gråt, våld och krig, lidande och död. Ändå säger aposteln Paulus att: ”den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.” (Rom 8:18). Vem längtar inte dit?
Samtidigt talar Guds ord lika tydligt om alternativet till härligheten. Jesus säger att föraktet och den eviga skammen har sin plats i ”den eviga eld som är beredd åt djävulen och hans änglar” (Matt 25:41) – en brinnande ugn där man ska man gråta och gnissla tänder (Matt 13:50). Det som på svenska har fått namnet Helvetet.
Det kan vara tungt att tänka på. Många vill därför bortförklara eller förneka denna verklighet. En del föreslår att helvetet inte är en evig tillvaro, utan snarare ett utsläckande av existensen. Andra menar att alla till sist kommer att träda in i himmelens härlighet. Men ingen av dessa tolkningar tar Bibelns klara undervisning på allvar. Den dubbla utgången har ett syfte.
Om vi tar bort helvetet ur Bibeln och den kristna tron, tar vi samtidigt bort tron på att Gud är rättvis och att hans ord är sant och tillförlitligt. Att påstå att helvetet inte finns är att säga att Gud är likgiltig inför den ondska som har präglat, och fortfarande präglar, vår värld. Om det inte finns någon vrede mot ondskan, ingen rättvis dom, då är Gud inte kärleksfull. För sann kärlek hatar det onda.
Att förneka den dubbla utgången och straffet för synd är också i praktiken att kalla Gud för lögnare, eller att mena att Bibeln inte är hans sanna ord.
Men Gud är kärlek. Gud är sann. Och Guds ord är sant. Därför får vi, både som kyrka och som enskilda människor, erkänna verkligheten av domen och helvetet.
Men på samma grund, att Gud är kärlek, att Gud är sann, att hans ord är sant, får vi också lyfta våra huvuden och se att hela domen är överlämnad åt Sonen (Joh 5:22). Domaren över våra liv är Jesus Kristus, han som enligt Skriften ”älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod” (Upp 1:5)
Citatet slut.
Det är allvarligt att kalla Gud för lögnare. Det är allvarligt att förminska Guds utgivande kärlek som vi finner i Jesus Kristus.
Låt oss visa vördnad för Guds ord och aldrig ställa oss över det. Låt allt Guds ord få föra oss allt närmare Herren Jesus..
"
