Det dagliga offret - Lammet

 Det dagliga offret (Andra Moseboken kapitel 29, vers 38-46:

"Detta är vad du skall offra på altaret varje dag för all framtid: två årsgamla lamm. 

Det ena lammet skall du offra på morgonen och det andra i skymningen.

Till det första lammet skall du offra en tiondels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver och som drickoffer en fjärdedels hin vin. 

Det andra lammet skall du offra i skymningen. Med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.

Från släkte till släkte skall detta vara ert dagliga brännoffer inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Där skall jag uppenbara mig för er och tala med dig. 

Där skall jag uppenbara mig för Israels barn och den platsen skall bli helgad genom min härlighet. 

Jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till präster åt mig. 

Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. 

Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är Herren, deras Gud."

Om Gud så vill får jag idag vittna om Lammet. För dagens texter vittnar om Lammet. 

På gamla testamentets tid bars Lammet fram som offer 2 gånger om dagen. Det skulle vara ett årsgammalt lamm. 

I Moseboken läser vi om ett felfritt lamm." och han skall som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer."

Nu förstår jag att vi inte kan tala för mycket om Lammet. Vi kan inte tala för mycket om Guds Lamm, Herren Jesus som föds till jorden för att bära fram ett evigt offer åt Gud.

Uppenbarelseboken vittnar om att även i himlen ser vi Lammet stå inför tronen..

Innan Herrens dag kommer

 Inkommande söndags gammaltestamentliga text, Malaki 4:5-6:

"Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.

Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning."

Profeten vittnar om att en dag kommer då alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt kommer att vara som halm.

"Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist."

Johannes döparen var den utlovade Elia, men han blev inte emottagen. En kort tid kom folk till honom då han predikade bättringens och omvändelsens predikan vid floden Jordan.

Men Johannes tid att verka var kort. Han blev fängslad för sanningens skull. Och för sanningens skull miste han sitt huvud.

Det judiska folkets öde blev hårt då de förkastade både Johannes döparen och Jesus. Vägrödjaren röjdes undan och han som var vägen, sanningen och livet hängde man upp på förbannelsens trä.

I många kyrkor finns det inte rum för varken Johannes eller Jesus idag. De måste röjas ur vägen för att bereda rum för antikrist.

För en annan Jesus som inte är full av nåd och sanning. Nej han är den laglöse och endast full av sig själv.

Han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

(Bilden från SLEY:s julkalender)

Nåd och sanning

 "Och Ordet blev kött och bodde bland oss,✱ och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning " (Johannes 1:14)

Jesus var full av nåd och sanning då han bodde här på jorden. Likadan är han sedan han intog sin plats vid den himmelska tronen.

Jesus är nåd och sanning. Han är full av dem båda. 

Här har jag något att fundera över i bön..

Kunskap om frälsning

 "Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna för vår Guds innerliga kärleks skull."

(Lukas 1:76-77)

När Johannes döparens far, offerprästen Sakarias fars tunga löses blir han uppfylld av den helige Ande och profeterar och vittnar också om sin sons uppgift.

Enligt Jesus var Johannes den störste född av kvinna. "Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre i himmelriket är större än han." (Matteus 11:11)

Vissa översättningar talar om den minsta. Men Johannes skulle ge sitt folk kunskap om frälsning - att deras synder är förlåtna.

Vi behöver kunskap om att våra synder är förlåtna. Luther säger i något sammanhang att om den här kunskapen får vi fröjdas och ännu mera. Något i stil med det finska ordet "kerskata"

Det är märkligt med den här kunskapen att alla våra fiender strider mot den.

Djävulen står emot den. Världen hatar den. Människans eget kött som vill få njutning i och av synden vill varken veta av synden, eller att den är förlåten.

Men där synden är förlåten är det fest. Där råder frid och tacksamhet.

När syndarens ögon får vila på Lammet förnyas sinnet. Då springer trötta ben. Då ilar vi mot målet.

Var är då synden förlåten? - Där Herren Jesus och hans ord tas emot i tro!

Vi behöver verkligen kunskap om frälsning - att synden är förlåten. Men vi behöver därför också Johannes döparen. Det får vi återkomma till..

Riket - Guds rike

 "Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

(Matteus 25:34)

Igår kväll när vi drack kaffe där hemma hade vi möjlighet att lyssna till aftonandakten med pastor Kurt.

Han nämnde om Fikonträdet Israel. "Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren." (Matteus 24:32)

Fikonträdet är Israel konstaterar Kurt. Så tror jag också och sommaren med allt vad den för med sig är nära.

Visst är sommaren skön, men då torkar också gräset bort av sommarhettan. 

Tiden då sommaren är nära. Tiden då bladen spricker ut är en härlig tid.

Idag ser vi och tror att Jesus är nära. Han står vid dörren. Hedningarnas tider tar snart slut.

Jesus kommer och Guds folk får ta i besittning det rike som stått färdigt sedan världens begynnelse.

Jesu rike. Det rike som här nere kallas för himmelriket. Det rike som är osynligt för världens barn, men som Guds barn får bo i.

En dag blir det synligt för hela världen. En dag kommer Jesus och då öppnas en ny synlig värld för Faderns välsignade. Himmel och jord förenas och alla knän böjs för Jesus.

Det himmelska rikets andliga välsignelse har vi del av i Jesus Kristus. Han kommer med makt att regera. 

Snar blir allt synligt. Visst har vi en framtidsdag som är ljus och lång.

"Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.

Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud."

På söndag får vi stanna upp inför hur Jesus kommer till sin kyrka. Då kommer han som Lammet. Guds offerlamm som tar bort världens synd..

Nyckelversen

"Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

När jag vaknade nu på morgonen tänkte jag på kvällens bibelstudie med ungdomarna. Jag hade ett tema "Guds Välsignelse"), men jag fick inte riktigt grepp om det.

Då kom versen som satte pusselbitarna på plats. "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet."

Orden är Jesu egna. I Matteus 6 läser vi: "Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. 

Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med.

 Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. 

Är inte ni värda mycket mer än de? 

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.

Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 

Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 

Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. 

Var dag har nog av sin egen plåga."

Vi har en mäktig Gud. Han ledde mig först till mannen vid skruvstädet. Han som sett att Gud välsignat. 

Så ledde han vidare till färghandlaren Hanson. 

Vad förenar dessa två? Jo Välsignelsen. Guds välsignelse i Kristus Jesus.

Den andliga välsignelsen kommer först. Den vill Gud ge först.

Men han fixar också allt det andra. 

Tack Gode Gud. Tack för att du öppnar våra ögon. Tack för din ledning och din godhet.

(Bilden från Pedersöre Gymnasiums Instagramkonto) Visst lever vi i en välsignad nejd..

 

Det kostar något!

 Det kostar något att ha att göra med Gud. De orden hörde vi i dagens andakt ur boken "att tro på Kristus.

Det kostar något, om än nåden är gratis. Guds ord uppmanar också till att beräkna kostnaden.

Men att förneka Gud och hans frälsning. Det kostar människan livet.

Som Guds barn kan vi inte tänka "endast jag, jag och mina behov". Jag och ingen annan..

Tänkvärda ord i en värld där vi så ofta är sysselsatta endast med att köpa och sälja.

Det finns något som vi får utan penningar och för intet. Men det är ett nytt liv - ett annorlunda liv..

Välsignelse, nåd och frid

"Herren talade till Mose. Han sade: "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:

Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."

(Fjärde Moseboken 6:22-27)

Guds välsignelse bär även denna dag. Herrens nådiga ansikte i Jesus Kristus möter oss och lyser upp vår stig.

Herren bevarar de som flyr till Honom. Han ger oss den nåden som ger och skapar frid..

Jakob - välsignad av Gud

" Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. 

När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 

Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 

Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob". Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat."

Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där." (Första Moseboken 32: 24-29)

Medan jag väntade på ett ödsligt lagerområde gick tankarna till Jakob. Han som Gud välsignade.

Hurudant var Jakobs liv? Han blev bedragen många gånger. Hans morbror Laban bedrog honom sedan han sökt sig en tillflyktsplats där.

Och Jakob fick vänta. Dagarna blev till år. Men Jakob var välsignad av Gud.

Berättelsen om patriarken Jakob är inte enbart fasadbelysning. Men den handlar om hur Gud välsignar. 

Guds välsignelse omformar en människa. Även motgångarna fostrar för himmelen. 

I motgång och under utmaningar kan människan få känna Guds röst. "Herrens nåd är var morgon ny, bort med tvekan och klagan! Herrens röst mitt i stormen gny blandar nåd uti agan: nåd, ja nåd, hur han än den kläder, nåd som fostrar för himmelriket opp, nåd som livar vår tro, vårt hopp, nåd som tröstar och gläder."

Här i tiden välsignar Gud. Vi möter hans nåd mitt i en värld som vänder Gud ryggen. Ett kristet liv är inte alltid som glansbilden.

Möda och arbete. Hastigt flyr det bort. Guds nåd som fostrar och bär. Guds Välsignelse mitt i kampen.

Nåd som livar vår tro. 

Guds ord vittnar om att även Jakob sitter till bords i Guds rike. Jakob var välsignad. Men Jakob själv sammanfattar sitt liv med orden: 

""Min vandringstid har varat i etthundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid." 

I 1917 års översättning läser vi: "Få och onda hava mina levnadsår varit"

Få och onda kan en gudsmans livsdagar synas vara. Men Gud är God. Hans nåd fostrar, leder och bär. Välsignelsen kan innebära att stegen blir korta och smärtsamma.

Men Gud välsignar. Han välsignar för Evigheten. Och evig är hans välsignelse.

Guds ord vittnar om att Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna är i Guds rike. "Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist." (Lukas 13:29-30)

Visst vill vi komma lyckligt hem. Visst vill vi efter denna livsresa sitta till bords med alla heliga. 

Vad gör det om dagarna är onda, då vi får leva under Guds välsignelse. Då härdar vi ut. Då blir tåredalen rik på källor. 

Att finna nåd

Att få nåd, att finna nåd innebär att blicken vänds mot den som benådar. 

Guds nåd i Kristus Jesus - att finna den innebär att blicken fästs vid Jesus. Han som är Guds nåd.

Blicken vänds mot Jesus. Bort från oss själva.

Ibland får vi känna hur Guds nåd omfamnar oss. När och då Guds ord kommer till oss. Och den Helige Ande förklarar och befäster Ordet i vårt hjärta.

Då blir endast Jesus kvar. Då ser vi ingen annan än Jesus. 

Igår hade jag bestämt ett möte kl. 9 eller efter 9.

Jag kom i god tid till utsatt plats. Men ingen människa syntes till. Minuterna gick och slutligen visade det sig att han som jag skulle träffa hade glömt vårt möte.

Problem i hans dagliga arbete hade gjort att han inte drack kaffe som han brukade vid 9, efter 9.

Han glömde vårt möte. Nå, mötet blev en timme senare på en annan plats drygt 10 km därifrån.

När ett hektiskt schema bryts av en timme av väntan hinner man tänka mycket. Varför kommer han inte. Har han kanske glömt.

Medan jag väntade träffade jag två arbetskamrater. Jo han kommer nog sade de. Han dricker alltid kaffe efter 9. 

Han kom inte. Jag förlorade en timme av dagens arbetstid. Jag behövde det. Jag behövde den timmen.

En timme kan ibland kännas som en evighet. Men den behövas för Evigheten. 

Gud däremot glömmer inte. Han använder även en förlorad timme när han vill uppenbara något för oss.

Bakom allt skymtar vi hans väldiga nåd.

Jo, färghandlaren är hemma hos Jesus

(Från 5.10.2019)

Jag lovade att fråga Curt hur det är med färghandlaren. Jo, han bor nu hos Jesus. Redan 1986 flyttade han hem till den plats där jordens färger bara är som en blek skugga jämfört med det som Gud berett där.

Han höll på med sin lilla butik långt över pensionsåldern. Slutligen gav Gud honom tillstånd att sluta. Då funderade han huruvida Gud nu tar hem honom eller har någon ny uppgift åt honom.

Gud gav honom en ny uppgift. Det fanns så många ensamma som inte hade någon att prata med. Han var sin Herre och uppdragsgivare trogen tills han fick hembud. Han har det nu gott hos Gud. Men han är inte sysslolös där hemma. Han prisar Gud..

Gud är god! (Oskar Hansson hette färghandlaren vars namn Jesu blod skrivit in i Livets bok)

Färghandlaren

(Från 2.10. 2019)

I bilen idag kom jag att tänka på färghandlaren. Ni vet han som Curt Westman berättar om i ett av sina avsnitt av "Vägen genom Bibeln". Han som var så glad när han skurade golvet i sin lilla butik.

Han tänkte på alla de människomöten han får i sin vardag. Hur han mellan varven hinner berätta om Jesus. Nu minns jag inte riktigt hur hela berättelsen gick men jag minns att han var glad att få tjäna Herren.

Det finns något som förenar med en okänd färghandlare. Broderskapet i Herren Jesus. Jag tror att när Guds barn träffas i det nya Jerusalem diskuterar man inte huruvida man sålde målarfärg eller byggde vägar.

Månne inte diskussionerna handlar om Jesus, om hans godhet och ledning. Månne färghandlaren redan är hemma hos Herren. Jag tror att jag skall fråga Curt på fredag när vi träffas om Gud så vill. Jag lovar att berätta om Curt vet något..

Jo, jag ser också fram emot att träffa Curt
Vi är ju bröder i Herren.

Ett välsignat möte

Jag vandrar genom verkstaden. Från rum till rum. Han som jag söker borde finnas någonstans där längst borta.

Och mycket riktigt. Där utför han sitt arbete. Vid ett skruvstäde. 

Jag får mitt ärende utfört. Även det var välsignat. 

Vi talar om hans arbete. Det arbete som han sett att Gud välsignat.

I mina tankar kommer färghandlaren som Curt Westman berättar om några gånger. Och jag inser hur mycket av Guds välsignelse som vi aldrig ser.

Kanske aldrig noterar eller tänker på. Och ännu mindre tackar Gud för.

Tack Gode Gud för din Välsignelse. Låt din välsignelse bära frukt. Hjälp oss att se och fatta den..

Guds välsignelse

"När vi har sett Guds välsignelse". Orden som jag hörde vid ett människomöte berörde.

Vi får tack Gud för hans välsignelse. För hans ledning, då vi ser och känner den. 

Vi har en Gud som välsignar. Inte för att vi förtjänar hans välsignelse. Nej! Han välsignar för att han älskar oss. 

Han välsignar för att det hör i hop med hans väsen. 

I Efesierbrevet läser vi:

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 

I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas."

Jag inser att Guds välsignelse är något oerhört stort och också ofattbart.

Vi har en Gud som välsignar. Han välsignar med en andlig välsignelse. Han kan också välsigna.

Och tänk! - Även du och jag kan av hans nåd få bli till välsignelse.

Frimodighet och uthållighet

 I senaste söndags evangelietext från Hebreerbrevet 10:35-39 läser vi:

"Ge inte upp er frimodighet. Den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat, ty: 

Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. 

Min rättfärdige skall leva genom sin tro.

Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig. Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv."

Som kristna behöver vi frimodighet och uthållighet. Vi uppmanas att inte ge upp frimodigheten. Vi behöver uthållighet.

Ännu en liten tid vittnar ordet. Sedan kommer Jesus. - mäktiga ord!

Vi får tacka Gud för att hans ord ännu predikas i kyrkor och bönehus. Bilden från Gudstjänsten i Larsmo kyrka. 

Där påmindes vi om att vår Himmelske Fader kommer i enlighet med sina löften..

Det kristna dopet

Det är intressant att läsa om vägrödjaren Johannes döparen. Om vad som sker där i gränslandet mellan gamla och nya testamentet.

Johannes döper och även Jesu lärjungar döper. Vi har alltså Johannes dop till bättring och även Jesus låter sig döpas om än han är syndfri.

I Jesu dop finner vi grunden för det kristna dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn.

I det kristna dopet som sker på Jesu befallning fattas inget. Det är ett livslångt förbund och det behöver inte upprepas. 

I dopet föds vi också på nytt. Det behöver vi inte tvivla på. 

Vi möter Guds förnyande, nyfödande nåd. 

Vi får leva i ett nådens förbund där Jesus bär vår synd. Jesus tar bort vår och hela världens synd.

Trots våra synder och brister sjunger vi i sången. Synden och synder byts mot nåd. Här i detta syndens land blir vi inte bättre från vår egen sida.

Således får vi begråta vår syndfullhet. Och vi får leva iklädda Jesu Kristi rättfärdighet genom tron.

När vi tror på Jesus har vi den och då fattas det oss inget.

Visst är det kristna dopet ett mäktig förbund. Dagligen byts synden mot nåd. Blicken får vila på Lammet.

Han för oss till den andra stranden. Jesus leder oss och bär oss.

Vi får äga Jesu Kristi rättfärdighet genom tron. Även idag.

"Gud, din vilja, din väg ger trygghet, blott sorg på min väg jag ju fann. Tron och kärleken vill ju blott digna, med eld kan du lampan välsigna, endast du mig hjälpa kan."

 

Född på nytt!

"Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." (Johannes 3:4) 

Orden är Jesu ord till Nikodemus.

En människa som inte blir född på nytt, född ovanifrån, dvs född av Gud kan inte se hans rike.

I dagens bibelläsning möter vi både Jesus och Johannes döparen. Johannes vittnar om Jesus: 

"Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Vi märker hur allvarligt det är att avvisa Jesus. Då visar man ifrån sig Guds kärlek.

Då mister man livet..

En evig rättfärdighet

En evig rättfärdighet. "Du äger en evig rättfärdighet." 

De orden läser vi i Nissens andakt för den här dagen. Och vidare:

Gud säger: Jag är nöjd med Jesus. Och vidare: Du är i Honom. Därför har jag också välbehag till dig.

Ett ljuvligare evangelium kan man knappast ta del av. - Under en dyster och slaskig måndag..

Johannes och Jesus får mötas

Lukas 1:39-45: "Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. 

När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst: 

"Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 

Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 

Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."

Vi märker att både Elisabeth och den ännu ofödde vägrödjaren blev uppfyllda av den Helige Ande när Maria som bar Jesus i sitt sköte hälsade på.

Johannes och Jesus kunde inte se och känna varandra. Men för Gud är inget omöjligt. Den Helige Ande verkar i Guds församling genom Guds ord. Genom Jesus och ordet om Honom.

Hurudan var då Marias hälsning? En hälsning som får ofödda barn att röra sig av glädje.

Guds barns glädje kan inte förklaras. Den måste upplevas - tas emot i tro.

Guds frid. Den frid som endast Jesus och budet om Honom kan ge.

Någonsrans under morgonens bibelläsning mötte jag ordet "högheligt."

Att få stilla sig inför Guds heliga ord är en helig stund. Gud är i sitt ord. Där möter han oss i Jesus - medlaren mellan Gud och människor.

I Jesus, i han som kommer med Guds frälsning förtär inte Guds helighet oss. - Vi får del av den. Jesu offer tas emot av Gud och blir till en evig frälsning.

För mig och för dig. I tro - genom tron på Jesus Kristus.

Ha en välsignad dag!

(Solens första strålar över sjön - över Gennesaret) 

Småkusiner (Johannes och Jesus)

I king James översättning läser vi: "And, behold, thy cousin Elisabeth, she hath also conceived a son in her old age: and this is the sixth month with her, who was called barren." (Lukas 1:36)

Jungfru Maria Jesu mor och Elisabeth Johannes döparens mor var släktingar, kanske kusiner. Johannes och Jesus hörde alltså till samma jordiska släkt.

Men framför allt var de båda erkända och efterlängtade i Guds ord. Jesus var Frälsaren och Johannes vägrödjaren.

Johannes far Sakarias var präst inför Gud. En gång i livet fick dessa offerpräster tända rökelseoffret i det allra heligaste i templet i Jerusalem. Rökelseoffret frambars två gånger om dagen.

Den levitiska prästtjänsten gick i arv och på så vis borde Johannes också ha blivit präst. Men i Guds plan hade Johannes en annan uppgift. Han skulle bereda vägen för Guds utlovade offerlamm.

I Lukas 1: 16-17 läser vi om Johannes uppgift: 

"Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. 

Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."

Johannes uppgift var att bereda väg för Jesus, Guds Son, den utlovade Frälsaren. Och nu var det människornas hjärtan som skulle beredas.

Guds vilja är att Jesus blir mottagen i hjärtat. Hjärtat måste bli omvänt och förberett för Guds frälsning.

På vilket sätt? - Så att vi tar emot frälsningen. Att vi låter oss bli försonade med Gud genom att i tro ta emot Guds offer. Det fullkomliga syndoffret. Det felfria offerlammet.

Guds Son. Sann Gud och sann människa. Den ende som kunde sona världens syndaskuld, då han själv var syndfri. I Jesus fanns inte arvsyndens förbannelse. Hans far var Gud.

En tid efter att Marias äldre släkting Elisabeth hade blivit havande blir också Maria havande.

I Lukas 1:35-36 läser vi: "Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. 

Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. 

Ty för Gud är ingenting omöjligt." 

Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne."

Snart är den dagen här!

"Snart är den dagen här." Stora sköna dag!

I predikan vid dagens Gudstjänst i Larsmo kyrka lyfte pastorn fram hur talet om Jesu återkomst av olika anledningar tonas ner.

Jag inser att då tonas bibelns budskap, kärnbudskapet ner. Det är allvarligt.

Vi hörde om hur han kommer. Hur han håller dom. Hur den här jorden går under i eld och ur askan spirar en ny jord och en ny himmel fram.

Himmel och jord förenas då Jesus kommer. Jesu egna får nya kroppar. Ett evigt och ett fullkomligt liv.

Vi skall känna igen varandra. Och framförallt skall vi känna igen Jesus.

Hans gestalt är mäktig. Och han bär märken av spikarna och spjutet som genomborrade hans sida.

Vi får tacka Gud då Guds ord blir predikat. Då vi uppmuntras att vänta på Jesus och hans återkomst.

Snart är han här. Stora sköna dag!

Jultidningen från 2007

Under veckan hittade jag en jultidning från 2007 i byrålådan där hemma. Det var ett julnummer av den rikssvenska tidningen "Kyrka och folk".

Jultidningen väckte mitt intresse för den bibliskt konservativa tidskriften. Och där har jag hittat mycket läsvärt.

För övrigt har jag noterat att det ständigt dyker upp nya "besserwissers" som kommer ut med den stora nyheten: - det finns inget helvete. Det finns inget straff.

Stolt briljerar man med sin "nya" upptäckt. Man ställer sig över Guds ord. Över det budskap som Jesus och apostlarna predikade. Och det mest tragiska. Man tror sig förkunna ett bättre evangelium än det som vi finner i Guds ord. 

I en betraktelse i tidningen Kyrka och folk, av Henrik Andersson inför domsöndagen läser vi:

"När vi läser Bibelns beskrivningar av himlen kan längtan väckas i våra hjärtan, särskilt när vi ser det som sker omkring oss: sorg och gråt, våld och krig, lidande och död. Ändå säger aposteln Paulus att: ”den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.” (Rom 8:18). Vem längtar inte dit?

Samtidigt talar Guds ord lika tydligt om alternativet till härligheten. Jesus säger att föraktet och den eviga skammen har sin plats i ”den eviga eld som är beredd åt djävulen och hans änglar” (Matt 25:41) – en brinnande ugn där man ska man gråta och gnissla tänder (Matt 13:50). Det som på svenska har fått namnet Helvetet.

Det kan vara tungt att tänka på. Många vill därför bortförklara eller förneka denna verklighet. En del föreslår att helvetet inte är en evig tillvaro, utan snarare ett utsläckande av existensen. Andra menar att alla till sist kommer att träda in i himmelens härlighet. Men ingen av dessa tolkningar tar Bibelns klara undervisning på allvar. Den dubbla utgången har ett syfte.

Om vi tar bort helvetet ur Bibeln och den kristna tron, tar vi samtidigt bort tron på att Gud är rättvis och att hans ord är sant och tillförlitligt. Att påstå att helvetet inte finns är att säga att Gud är likgiltig inför den ondska som har präglat, och fortfarande präglar, vår värld. Om det inte finns någon vrede mot ondskan, ingen rättvis dom, då är Gud inte kärleksfull. För sann kärlek hatar det onda.

Att förneka den dubbla utgången och straffet för synd är också i praktiken att kalla Gud för lögnare, eller att mena att Bibeln inte är hans sanna ord.

Men Gud är kärlek. Gud är sann. Och Guds ord är sant. Därför får vi, både som kyrka och som enskilda människor, erkänna verkligheten av domen och helvetet.

Men på samma grund, att Gud är kärlek, att Gud är sann, att hans ord är sant, får vi också lyfta våra huvuden och se att hela domen är överlämnad åt Sonen (Joh 5:22). Domaren över våra liv är Jesus Kristus, han som enligt Skriften ”älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod” (Upp 1:5)

Citatet slut.

Det är allvarligt att kalla Gud för lögnare. Det är allvarligt att förminska Guds utgivande kärlek som vi finner i Jesus Kristus. 

Låt oss visa vördnad för Guds ord och aldrig ställa oss över det. Låt allt Guds ord få föra oss allt närmare Herren Jesus..

"

Se er Gud!

Profeten Jesaja skriver: "Hör någon säger: "Predika!"

Och en annan svarar:" Vad skall jag predika?"

"Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.

Gräs torkar, blomster vissnar, när Herrens Ande blåser på det. Ja, folket är gräs!

Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet."

Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft.

Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se, er Gud!"

Ja, Herren, Herren kommer med makt, hans arm visar sin makt.

Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.

Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn.

Sakta för han moderfåren fram."

Ordet i hjärtat, kampen om hjärtat

"Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen?

- det vill säga för att hämta ner Kristus 

- eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. 

Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. 

Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 

Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 

Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam." (Ur Romarbrevet 10)

Aposteln vittnar om trons ord som vi predikar. Tron finner Jesus i Ordet. "Ordet är dig nära - i din mun och i ditt hjärta.

Med vår mun får vi predika trons ord. Vi får vittna om Jesus. Guds ord vill befästa Jesu ställning i vårt hjärta. - I vårt innersta.

Trons skatt som är Jesus får vi bevara i hjärtat. Jesus säger i Lukas 6:45: "En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen."

Vad hjärtat är fullt av det talar munnen. Vi märker att i en människas hjärta är det en kamp mellan gott och ont.

Om Jesus genom tron bor i hjärtat så har vi något gott att bära fram. - Ordet om Jesus!

När vår egen ondska får ta över trängs Jesus bort. Ibland känner vi hur striden blir hård. Likt aposteln måste vi utbrista: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag."

"Tänd själv din eld i våra hjärtan, bränn bort, bränn bort allt eget slagg, men lindra även luttringssmärtan i nåd med tröstens ljuva dagg!"

Vårt andra ljus blir tänt

"Jes. 35:3-6: " Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän.

Säg till oroliga hjärtan: "Var starka, var inte rädda! "Se, er Gud är här! Han kommer med hämnd, med vedergällning från Gud.

Han kommer själv och frälser er.

Då ska de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.

Den lame ska hoppa som en hjort, den stummes tunga ska jubla, för vatten ska bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken."

Dagens gammaltestamentliga text vittnar om att vår Gud är här. Han kommer själv och frälser oss.

Guds frälsning bär namnet Jesus.

När vi förstår att frälsningen finns i Jesus är det inte ute med oss. Den onde vill få oss att glömma eller tona ner att vår frälsning är utom oss - att den är i Kristus Jesus.

När han lyckas med det blir vi lätta byten. För i oss syndiga människor finns det mycket som inte håller måttet. - Vi blir modlösa.

Gud vare tack att vi får fly till Jesus. Till Frälsaren som kom redan för 2000 år sedan.  Frälsaren som kommer åter i härlighet.

Frälsaren som kommer till oss i sitt ord. Vår Gud är här. - Tack Jesus!

Självständighetsdagen 2025

"Då började Jesus tala till dem: "Se till att ingen bedrar er.

Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. 

När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. 

Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli jordbävningar på många platser, det ska bli svält. Detta är början på födslovåndorna." (Ur Markus 13)

När jag läser om de unga beväringarna både i ÖT och i andra tidningar går tankarna till Jesu ord på Oljeberget.

Krigen tar inte slut på den här jorden. Tvärtom verkar det blir värre. Ändå uppmanar Jesus oss att inte bli förskräckta.

Vi lever i en turbulent tid då den här världens mäktiga spelar sitt bedrägliga spel. Gud, urtidens Gud är ändå den samme.

I Jesus blod finns det liv. Där finns det rening. Jesus har segrat över ondskans makter..

Du är min!

I läsningen ur andaktsboken "Att tro på Kristus" hör vi idag trösterika ord: "Du är min!

Vi hör om ett nytt Israel. Också detta är trösterika ord inser jag.

Det nya Israel i Kristus är inte ersättningsteologi. Nej, det ger också hopp för egendomsfolket Israel.

Du är min! Det gäller människor ur alla folk som tror och förtröstar på Guds verk i Kristus Jesus.

Morgonens sånger i radio LFF handlade om hjärtats längtan att få sjunga en ny melodi. Om att vara en mäktig Konungs brud.

En välsignad start på en lång och utmanande arbetsdag. Gud är trofast!

Dagarna är onda, ljuset strålar fram

"Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja." (Efesierbrevet 5:15-17)

Dagarna är onda skriver aposteln Paulus. Johannes åter skriver i sitt första brev 5:19: 

"Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld."

Världen, den gudsfrånvända världen är i den ondes våld. Därför får vi konstatera att dagarna är onda.

Om än dagarna är onda har mörkret inte övervunnit ljuset. Profeten Jesaja skriver: " Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus,över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram."

Vi vet att vi är av Gud. Och vidare: "Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. 

Han är den sanne Guden och det eviga livet.Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.

Där avgudar tar Guds plats trängs ljuset undan. Jesus är världens ljus..

En dyr klenod

Psalmboken 199, vers 4:

"Det kära ord, det enkla ord, hur kan vi det förgäta? Var finns en visdom på vår jord som sig därmed kan mäta? Var ger oss världen sådan grund, där vi vårt liv kan bygga, som ordet ur Guds egen mun, det eviga och trygga?"

Ett drygt 30 år gammalt foto som jag studerade igår. Mycket förändras här i tiden men Guds ord står fast..

Att ha sin synd förlåten!

"Att vara kristen är att ha sina synder förlåtna." Ungefär så ljöd orden i dagens läsning ur boken "Ett är nödvändigt". 

Den här morgonen var Daniel läsare. Nissens definition av att vara kristen stämmer överens med mina tankar i morse konstaterar jag.

Nissen lyfter fram hur det finns synder som människor måste kämpa med. Även de synderna är förlåtna.

Förlåtna i Jesu blod. Vi har en god Gud som uppehåller en kämpande tro genom Lammets blod..

I världen är det mörkt. Men Guds folk får vandra i Ordets ljus. Och Lammets blod renar från all synd..

Lammet segrar (3)

I Uppenbarelseboken 17 läser vi trösterikt om hur Jesus ännu behåller fältet när vilddjuret regerar. Även skökan blir utblottad och bränns upp i eld:

"Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet. 

Och de tio hornen du såg är tio kungar som ännu inte har fått något rike. 

Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme regera som kungar. 

De har ett och samma sinne och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. 

De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."

Och han sade till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. 

Och de tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld."

Med andliga ögon kan vi se det som världen och världens barn ser. 

"Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt, dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt. Med Andens svärd han strider, och segrar när han lider. Välsignad vare han som kommer i Herrens namn."

Att inte följa antikrist (2)

Idag möter vi ständigt antikristliga värderingar i samhället och inom folkkyrkan. Biskoparna rentav för fram dem. Och de stadfäster dem med sina pastorala anvisningar åt prästerna.

Domkapitlen ställer till med oreda i församlingarna.

På så vis påminner vår tid mycket om Jesu tid då folkets andliga ledare har gått vilse.

Jesus gick ända till synagogan. Ibland fick han till och med predika. Men det ledde till att man drev ut Honom ur synagogan.

Men Jesus verkade där det fanns rum att verka. Han vandrade genom städer och byar på sin väg till Jerusalem och Golgata.

Trots att förfallet i dagens kyrka är stort finns det många som är anställda i kyrkan och lyckas vittna om Jesu där.

Trots att lokaltidningens värderingar är antikristliga är det möjligt att berätta om Julens budskap, att det är viktigast att få dela budskapet om Jesus med barnen.

Vi kan läsa om att nya församlingar bildas - "Den gode Herdens församling".

I en antikristlig värld är det ännu möjligt att följa Jesus i liv och leverne. Jesus har ännu all makt i himlen och på jorden.

De som följer Lammet böjer aldrig knä för antikrist. Jesus själv hindrar det, då han genom tron bor i dens hjärta som följer Honom.

Vi får tacka Gud för att han ännu ger oss möjligheter att vittna om Jesus. Även i kyrkor, församlingshem och bykyrkor.

I bönehusen. I församlingar. 

När vi samlas i Jesu namn vill den gode Herden vara med.

Då blir det välsignat..

"Han ger här nere vad vi behöver och himlavalvet blir ännu över."

Att följa Lammet (1)

" Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 

att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. 

Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet

och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.

Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, 

hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen."

Så läser vi idag från Efesierbrevet. När jag vaknade nu på morgonen tänkte jag på vad det innebär att följa Jesus, att följa Lammet.

Att följa Lammet är en mäktig definition av vad kristen tro är. 

Vi finner den definitionen av kristen tro också i Uppenbarelseboken: "Och jag såg, och se: "Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor."

Och vidare läser vi: "De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. 

De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. 

I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria."

Här möter vi kraftigt bibliskt bildspråk. Den som i tro följer Jesus är fläckfri för hans skull. 

Jag återgår till morgonens tankar om defintionen av kristen tro som att följa Lammet.

Jesus åt med publikaner och syndare. Men Jesus stal inte, han syndade inte.

Jesus lyfte inte upp publikanernas liv som en förebild. Istället förvandlade han deras liv. Åt Matteus sade han: - följ mig!

Och Matteus övergav sitt gamla liv.

Jesus förlät syndare. Han förlät deras synd. Men han tillät inte dem att synda. - Gå och synda inte härefter..

När Jesus vandrade på jorden bland sitt folk mötte han ständigt det avfall som då rådde. Fariseismen var långt ifrån det liv som Gud tänkt för sitt folk.

Sadduceerna missade också totalt målet totalt då de förnekade tron på Uppståndelsen.

Men Jesus gick ändå in i fariseers hus. Men han var aldrig fariseisk.

Om vi återgår till Uppenbarelseboken - Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Jesus förnekade aldrig Guds ord. Han sade: Det står skrivet..

En kroppslig uppståndelse

"Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 

Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? 

Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." 

När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: 

"Har ni något att äta här?" Då räckte de honom en bit stekt fisk, som han tog och åt inför deras ögon."

(Lukas 36-43)

I trosbekännelsen bekänner vi vår tro på kroppens uppståndelse. Lärjungarna som trodde att Jesus var en ande får känna på Jesus. De får känna och se. 

Jesus har kött och ben. Han har allt det som vi förknippar med en människa. 

Uppståndelsens morgon är morgonen då skapelsen återupprättas för mänskligt liv i en ny skapelse där Gud själv bor.

Det är så förunderligt att tänka på den kommande världens liv. Det liv som väntar bortom tidens tvång.

Gott Nytt Kyrkoår!

I sången sjunger vi: "Jesus för världen givit sitt liv. Öppnade Ögon Herre mig giv"

Ju äldre man blir, desto mera uppskattar man kyrkoårets rytm. Vi får tillönska varandra: Gott Nytt Kyrkoår!

Jag fortsätter ännu något på Emmausvägen. Då det är en så förunderlig väg.

"Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 

Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" 

Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut."

Då gick han in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 

Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn."

(Lukas 24:25-31)

Moseböckerna och profeterna vittnar om Jesus. Alla Skrifterna vittnar om Honom. Slutligen öppnas Emmausvägsvandrarnas ögon då Jesu delar måltid med dem. Vid måltiden tar Jesus brödet. Jesus tackar Gud. Han bryter brödet och räcker åt dem.

Jesus firar igen måltid med de sina. Denna gång med två kämpande vandringsmän. Några dagar tidigare hade han firat måltid med de tolv.

Nu öppnas dess lärjungars ögon. De känner igen den Uppståndne.

Han vill visa sig för oss även detta nya kyrkoår. Han kommer till oss i sitt ord.

 

(Advents- och jultiden sätter sin prägel på hela kyrkoåret. Med Glädje får vi gå till Herrens hus)

I ett nytt ljus

"När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 

Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" (Lukas 24: 16-17)

Det är gott då himlavägsvandrare får samtala. Och himmelskt blir det då och när vi får samtala om det eviga. Om det som Jesus gjort och gör.

Här i tiden är våra ögon ofta slutna och vi känner inte igen Jesus när han möter oss på vägen hem.

Vad är det ni samtalar om? Den frågan ställde Jesus till Emmausvägsvandrarna.

Igår fick jag möjlighet att samtala litet med en broder. Jag tog fasta på hans ord om att vi inte grundar någon ny kyrka.

Vi fortsätter i den kyrka där våra fäder och mödrar fått vandra. - Men som biskoparna nu sargat och söndrat genom sitt högmod. Genom sitt avfall från Guds ord.

Och genom att vägra viga präster som tror som apostlarna trodde och på det som Guds ord klart och tydligt uppenbarat.

Våra fäder och mödrar fick leva i en kyrka där kyrkoordningen efterföljdes. Och vi får tacka Gud för att det ännu finns många fästen kvar där man vill hålla fast vid Guds ord och hans ordning.

En annan kär broder sade för drygt 5 år sedan. Jag citerar ur minnet: "Tänk om Jesus kommer och finner oss upptagna med att grunda en kyrka"

Tiden är kort. Guds folk har alltid trott att Jesus kommer snart. Och Guds folk har velat verka i den kyrka där Jesus utvalde sina apostlar och sände dem ut i hela världen för att göra människor till Jesu lärjungar.

Till Jesu lärjungar som håller fast vid det som Jesus befallt. Inte till människor som faller på knä inför falska biskopar som lämnat Guds ord bakom sig och reser runt i stiften och ställer till med oreda.

Guds folk får idag fortsätta på den väg som trons fäder och mödrar vandrat. Och under Jesu ledning.

I förtröstan på Guds ledning. I bön för den kyrka som olydnad och maktmissbruk sargat. I bön även för de som lämnat den sunda läran. I bön för dem som sargat och söndrar.

I bön för väckelse och omvändelse. Och att få fortsätta i Jesu fotspår i den kyrka Han själv gett oss och där han själv gett mäktiga väckelser. 

En kyrka behöver alltid väckelse. Och väckelse behöver alltid Guds och Andens ledning. Och trofasthet mot Kristus och hans Ord.

Och ödmjukhet och nåden att få begråta synder och felsteg. Och mod att tryggt och frimodigt vandra vidare.

Gud är trofast. Guds folk är ett lyckligt folk. Vi har en rik Fader som ger oss allt vad vi behöver här nere..

Vad är det vi samtalar om? Det får vi berätta för Jesus. Han vill få rum i våra samtal. Han vill välsigna dem..

Det första ljuset brinner. I bakgrunden ser jag vägen där far, broder och farfar vandrat.

På trons väg. I tro och förtröstan och under Jesu ledning. Framåt och hemåt mot Löftenas land.

 

Lammet lever! - Han möter oss

"På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. 

De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp.

När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem."

Gårdagens bibelläsning avslutade kyrkoåret med att Jesus uppstår. Guds slaktade offerlamm, Jesus Kristus - vår Herre och Gud lever.

Och vi skall få möta Honom. Inte på det sätt som Uppståndelsens vittnen fick möta Honom i tiden mellan uppståndelsen och himmelsfärden.

I ett bättre land. I en annan tid som är Evighet. På en ny jord under en himmel dit Jesu milda stämma kallar oss vid återkomsten. "Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

Ett nytt kyrkoår

"Och Lammets blod dem rena gjort för himlens helgedom. Där firar de sin kyrkogång med oupphörlig jubelsång i valv av ljus hos Herren Gud bland alla änglars sång."

I brytningen mellan det gamla och ett nytt kyrkoår fick vi igår fira nattvard. Det är inte helt fel att tänka att det nya kyrkoåret börjar kl. 18 vid helgmålsringningen. 

I Veckomässan fäste jag mig vid en mening, där det lyftes fram hur de som nått fram till himlamålet är heliga och utan synd.

Tanken flög. Och jag fylldes med en märklig värme. Ett ögonblick fick jag en försmak av Guds barns framtid hos Gud.

Och det var en skön känsla av ljus, värme och förunderlig frid.

Så länge vi bär vår jordiska kropp här på jorden äger vi Kristi rättfärdighet genom tron. Men samtidigt bär vi på den gamla delen där synden bor.

En gång. Då Jesus kommer i härlighet blir det annorlunda.

Ett ögonblick blir det en brytningspunkt då förvandlingen sker. Sedan blir allting nytt då vi ser Honom vars blod gjort oss rena för himlens helgedom.

Lammet ger sitt liv Jesus ger liv!

"Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 

Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande."

Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 

Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen. 

Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta."

Om Gud så vill. Om jag lever och Herren dröjer skall jag vittna om Jesus på långfredagen inkommande år. Det beskedet fick jag igår då bibelläsningen också vittnade om hur Jesus dör.

Han gav sitt liv för min skull. Och jag får vittna om Honom. 

Tänk att vi får vittna om Honom som gav sitt liv för oss och ger oss Livet.

Det är nåd att få vittna om Jesus med en svag jordisk tunga. Som ovärdiga i oss själva. Svaga, bristfälliga får vi alla vittna för världen om Jesus.

Gud är god. Det är snart advent. Ljusen brinner..

Igår kunde jag igen besöka mor. Där brann ljusen. Vi fick tala om faster. Om hur hon mänskligt sett är nära målet.

Trons mål i himlen, där bror och systrar redan vilar i väntan på Uppståndelsens härliga morgon.

Jesus uppstod. Så skall också alla som dör i tro på Honom få uppstå till evigt liv hemma hos Gud.

Korsfäst Lammet!

"Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket och sade till dem: 

"Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. 

Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. 

Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. 

Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom.

"Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 

Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!"

Bibelläsningen för gårdagen från Lukas 23 vittnade om hur Jesus korsfästes. Intressant är att den här världens domstolar inte kunde döma Honom skyldig.

Pilatus måste säga: "Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden."

Han bröt inte mot det jordiska lagarna. Men i Pilatus bekännelse finner vi också Guds och Guds ords frikännande dom. Jesus var syndfri. Han var det felfria Lammet. 

Jesus var den som alla tidigare syndoffer pekat på. Guds offerlamm. Gud själv bär världens synder i sin kropp.

Han bär hela syndaskulden och vägen till Gud, den banade vägen är Lammet.

Profeten och Guds Lamm

"Några fariseer hade också sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. 

Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd. 

Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. 

Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." (Johannes 1:24-31)

Det är mäktigt att läsa om Johannes döparen och hans vördnad för Jesus. Själv såg han sin ovärdighet. Han såg synden som skiljer människan från Gud.

Människans egen väg till Gud är stängd. Men Johannes hade funnit Jesus i Ordet. Den Helige Ande hade uppenbarat vem Jesus var.

Han såg tydligt Jesu uppgift. När han såg Jesus, när han mötte Jesus mötte han Guds Lamm som tar bort världens synd.

Rösten som ropar i öknen

"Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" (Johannes 1:23)

Igår hörde jag två totalt olika röster. Jag hörde om Johannes döparen. Han som med profeten Jesajas ord presenterade sig: "En röst ropar i öknen: "Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud."

Johannes döparen banade väg för Jesus. Den andra rösten hördes i radio Dei. Där hördes Isebels röst. Där rådde mordlust mot Guds profeter. Där hördes en röst som banade väg för en annan Jesus - för antikrist.

Guds profeters röst banar väg för Jesus. Rösten är Guds eget ord som vittnar om Guds helighet och människans synd. Då bereds vägen för Jesus som förlåter världens synd.

Den andra rösten som talar tvärtemot Guds ord stänger bort människor från Jesus. Han behövs inte. Det finns ingen synd. Eller synden är något helt annat än vad Guds ord uppenbarar.

Där Guds ord får råda och talas fullt ut banas vägen för Jesus.

Där Isebels anda råder och man förnekar Guds ord tar antikrist över.

Johannes döparen visade på Jesus. Det kostade honom det jordiska livet. Hans huvud föll. Men han vann det eviga livet. Det som Jesus ger..

Nils Bolander om kristendomen

Nils Bolanders dikt: (citerat från tidningen Flammor och Holger Nilsson)

"Kristendomen var ett örnevangelium, sprunget ur den högsta klippspetsens näste på blanka störtflyktsvingar. Men vi tuktade dess djärva fjädrar, rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb, och se - det blev en svart fågel, en pratsam och tam korp.

Kristendomen var ett lejonbudskap, ständigt på jakt efter varmt och levande byte, ett ungt lejon av Juda. Men vi klippte dess skarpa krökta klor, stillade dess törst efter hjärteblod och gjorde det till en spinnande huskatt.

Kristendomen var en ökenpredikan, snål och vass som den pinande africus, brännande som ökensanden. Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll, aster, reseda och fromma rosor, ett stämningstycke i örtagård.

Herre, tag hand om vår fromma ynkedom! Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor! Giv den doft av vildhonung och samum och säg sedan med döpare-röst: Detta är den seger som övervinner världen. Detta är kristendom!"

Förenade med Jesus ?!

Idag lyfter Nissen fram vikten av att människan blir förenad med Jesus. Hit till världen föds vi som förtappade syndare. Och vi dör som förtappade syndare, om vi inte dessförinnan blivit förenade med Jesus.

Så långt Nissen. Kanske du likt mig bävar inför skärpan i orden. Vi är inte vana att tänka så här i vardagen.

Vi är inte vana att tänka att människor, som vi umgås med och arbetar ilag med och möter i vardagen är på väg till helvetet, då de ännu inte genom tron är förenade med Jesus.

Vem räddar mig från förtappelsen, från helvetets eld? - Endast Jesus!

Endast hans nåd i Kristus Jesus.

Endast det att vi genom tron tar emot Guds mäktiga frälsningsverk i Jesus Kristus. Eller som vi uttrycker det i väckelsekretsar. - Genom tron på syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.

Nissen lyfter idag fram människofruktan och vikten av att vi fruktar Gud mera än människor.

Må Gud bevara oss från att cencurera Guds ord. Må Gud ge oss visheten att lyfta fram lag och evangelium, synd och nåd, så som Gud själv gör i sitt ord.

Vi lever i en värld, i en kyrka som fruktar människor mera än Gud. Kyrkan försöker skapa trygga rum genom att lägga munkavle på Guds ord och Ordets tjänare.

Då blir det lätt så att vi börjar idka självsencur. Vi vågar inte predika Guds ord, fastän vi hellre borde fundera över varför vi inte vågar lyfta fram Guds ords sanningar:

- om människan

- om behovet av frälsning

- om frälsningen

- om behovet av syndernas förlåtelse

- om tron och trons nödvändighet 

- om Jesus Kristus vår Frälsare!

Jesu blod renar

"Om inte Jesus får lov att skilja dig från synden kommer synden att skilja dig från Jesus."

Så skriver Nissen i gårdagens andakt. Och vidare: "Att synda innebär att tjäna Satan, men ingen kan tjäna två herrar.

Nissen lyfter fram vikten att leva av evangeliet och under det renande blodet.

I vår hjälplöshet tar vi vår tillflykt till Jesus. Hans nåd är en sköld mot alla djävulens angrepp.

Det nya förbundet - I Jesu blod

"När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. 

Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike." 

Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 

Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." 

På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er."

(Ur dagens bibelläsning, Lukas 22:14-20)

Dagens bibelläsning gläder mig. Speciellt då vi om Gud så vill får fira nattvard i bönehuset på lördagkväll.

Ätandet av påskalammet får sin fullbordan I Guds rike.

Guds rike kommer.

Ett nytt förbund i Jesu blod.

Guds löften håller. Gud är trofast..

Har Gud verkligen sagt?

"Har Gud verkligen sagt? (1 Mos. 3:1)."

I dagens kortandakt skriver Luther:

"Titta här hur listigt djävulen angriper Eva. Genom frågan: Har Gud verkligen sagt? kastar han bort betydelsen av Guds ord. 

Han tar så lätt på det hela när det han egentligen frågar är: ”Menar du att Gud skulle vara så dum och orimlig att han förbjudit dig att äta av något träd i lustgården?” 

Djävulen försöker göra Eva förvirrad, för att hon ska tänka: ”Kanske har han rätt?” Så drar han bort henne från Guds ord, och därmed är allt förlorat. 

Så länge Eva hade Ordet i sitt hjärta gav det henne kraft att stå emot. Därför tänkte djävulen: ”Det är först och främst Guds ord jag måste ta ifrån henne!” I sådana situationer uppträder han som den vite djävulen, eftersom han inte frestar till att begå stora synder, utan till otro." Citatet slut.

På Luthers tid var det inte så många som hade tillgång till Guds ord. Luther var också en bibelöversättare. Och i den ställningen var han själv utsatt för djävulens angrepp.

Idag är tillgången till Bibeln, Guds ord god. Alla kan själva läsa hur det står skrivet.

Vi förstår då att djävulen försöker borttolka betydelsen av Guds ord. Och då han får biskopar, präster, predikanter, kyrkoråd och kyrkomöten att ta emot hans lögner blir förödelsen stor.

Eva blev bortdragen från Guds ord och allt blev förlorat. Gud fick börja om på nytt och det gör han med löftet om Messias, kvinnans säd.

Idag har vi Jesus mitt ibland oss. Och det finns ingen konflikt mellan bibeln, det skrivna ordet och Herren Jesus, det levande ordet.

Djävulen försöker hitta konfliktsituationer och många blir hans tjänare och briljerar med sina tolkningar.

När Heren Jesus funnit oss så tar han inte det skrivna ordet ifrån oss. Nej! Han ger en kärlek till sin Faders ord där han själv är kärna och stjärna.

Gud är god. Guds ord är gott. Men djävulen är ond. Speciellt den vite djävulen. Han som gömmer sig bakom fromma fraser.

Då skall man se

"Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet." (Lukas 21:27)

Folkbibelns bibelläsningsplan lyfter idag oss  fram mot den stora dagen - då man ser Jesus komma med stor makt och härlighet.

Då skall man se..

Då uppfylls profetiorna. Även de sista. 

Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Den dagen och stunden har inte kommit än. Men den kommer.

Tänk att vi redan får läsa om den dagen. I Markus 13:10 läser vi: "Men först måste evangeliet predikas för alla folk."

Ännu idag predikas evangeliet för alla folk. Idag predikas evangeliet på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Ett sätt som Uppenbarelseboken kanske lyfter fram:

 "Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. 

Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. 

Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna." (14:6-8)"

Många namnkristna ifrågasätter idag Guds nedskrivna ord. Man upphöjer sig själv till domare över Guds ord. Ja, på samma sätt som ormen i paradiset.

Det kan gå så långt att man börjar upphöja människans förnuft, vår kunskap, vår fantasi över Guds ord. 

Vi får tacka Gud för att han gett oss sitt ord. Vi tackar Honom för att det finns något som står oförändrat och fast i den tid som vi lever i. - Då det som kallades för kunskap ännu igår ofta anses vara föråldrat idag.

Jag tror att vi inte förmår tacka Gud nog för bibelns ord. Vi behöver dem alla. 

Som lutherska kristna vet vi att Luther i vissa tider av sitt liv kämpade med skriften. Men Luther ville lyfta fram Jesus som Skriftens kärna och stjärna. 

Och vi minns hur Jesus alltid höll fast vid det som stod skrivet. Vid sin Faders ord.

Vi har ett nytt testamente som bygger på det gamla. Och vi får fästa blicken på Jesus, vid Honom som Skrifterna vittnar om.

Skriften vittnar om att den stora dagen kommer: "Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet."